Den eviga frågan om delbarheten...

Apotekspersonen såg med viss tveksamhet på mitt recept på datorn. Hen rynkade på näsan...

-Fem tabletter om dagen?
-Ja.
-Alltså två och en halv på morgonen? Och två och en halv på kvällen?
-Ja.
-Har du haft den dosen länge?
-Ja. Rätt så...

Ett och ett halvt år ungefär. Och jag undrade. Ska apotekspersonalen verkligen ifrågasätta min medicindos?

-Du delar alltså tabletten?
-Ja.
-Men man kan inte dela de tabletterna.

Sa hen självsäkert. Suck, tänkte jag. Inte hen också. Ska nu hen också vägra lämna ut min medicin med motiveringen att "de går inte att dela. Din läkare måste ha skrivit fel. Jag kan inte lämna ut medicinen. Du får kontakta läkaren. Skaffa ett korrekt recept!" eller hur det nu var damen i Göteborg sa den där gången. Jag minns inte exakt...

-Jaså?
-Nej. Inte egentligen. Men läkarna brukar skriva så i alla fall. Det är märkligt.

Nej. Inte alls. Det som är märkligt är att ytterligare en akademiskt utbildad apoteksanställd ifrågasätter mina tabletters delbarhet. Trots att det står i FASS, samt på den lilla lappen som ligger i förpackningen att "tabletten får delas men ej tuggas". Jag dubbelkollade på väg hem från apoteket. Ja, det finns som du kanske minns till och med en liten skåra på tabletterna. För att underlätta delning...

Jag vet inte varför jag kollade på lappen. Egentligen. Jag vet ju att det går. Egentligen kände jag för att ställa mig upp och skrika:

DET GÅR VISST! SLUTA SNACKA SKIT!

Men det gör man ju inte. Apotekspersonal är ju en auktoritet. De ska veta det där. Det är därför de finns. Problem uppstår, som det så ofta gör, när någon är så övertygad om att hen vet bäst (och att någon annan har gjort fel) att hen inte bryr sig om att se efter hur det egentligen ligger till. Varför kollar de inte bara i FASS?

Nu fick jag visserligen ut min medicin. Den här gången. Men jag förstår fortfarande inte vad hen menade. Antingen går det väl att dela medicinen, eller inte? Och varför denna övertygelse om att det inte skulle gå? Varför så otroligt säker på något som hen uppenbarligen inte visste något om och är så lätt att kolla upp? Men det är klart. Det är sällan folk är så säkra på att de har rätt, som när de har fel. Och det gäller inte bara Apotekspersonal.

Dagens lärdom: Om jag någon gång vet hur något ligger till. Så fullkomligt övertygad att jag känner att jag inte behöver kolla upp det någonstans. För det inte finns någon som helst anledning att kolla upp det. När jag vet att jag har rätt och den andre har fel. Helt fullkomligt in i bomben sju våningar upp och sedan till vänster fel. Så FEL att jag aldrig skulle drömma om att ens tänka tanken på motsatsen. Då, och precis då, ska jag stanna upp. Tänka efter en gång till. Minnas att även jag kan ha fel. Och därefter ska jag kolla upp hur det verkligen ligger till. På riktigt...