Thursday, March 31, 2011

En liten kommentar om musiksmak, och att tillhöra rätt gäng...

Holje Musikklassers senaste föreställning heter som bekant Spelar roll, och handlar om ungdomar från fyra olika musikaliska "gäng". Där finns Dansbandare och Hiphopare och Hårdrockare och Discoare. Fick mig att tänka på hur viktigt det är för så många under skoltiden, och kanske också senare, att definiera sig själva utifrån sin musiksmak. Vad lyssnade jag själv på när jag gick i skolan? Mycket filmmusik. Morricone, Isfält, Goldsmith, Barry, Doyle, Herrmann, Mancini, Elmer Bernstein, John Carpenter, Maurice Jarre, Badalamenti, Delerue, Zimmer med flera. Jag drev den enda kända internetsidan på svenska och engelska om Danny Elfman, The Dan-man fan-page, under ett par år. Har du hört talas om det mystiska Los Angeles-bandet Oingo Boingo? Nej, jag tänkte väl det. Jag har ännu fortfarande bara träffat på en person som känt till dem, och hört dem live. Det var för övrigt musikjournalisten Olle Berggren på Kvällsposten. Så det var så att säga hans jobb. Konstrockaren och konstnären David Byrne? Kanske något fler har hört talas om, men lyssnar på? Nej... Beatles? Ok, de har de flesta hört talas om. Men det var inte coolt att lyssna på dem när man gick i låg- och mellanstadiet. I gymnasiet var det OK. Andra sextio- och sjuttiotalsband som tillhörde föräldra- och farföräldragenerationen? Eller Michael B Tretow? Philip Glass? Adolphson och Falk? Två medelålders män som sjöng känsliga ballader med djupa filosofiska texter till synthkomp men mest förknippas med en julhit från 80-talet? Äldre novelty hits? Kanske lite Nina Hagen? Varför kunde jag inte lyssna på vanlig musik? Jag vet inte vad man ska räknas som om man lyssnar på dessa odditeter. Hiphopare är jag i alla fall inte. Rupert Hine och Lars Hollmer upptäckte jag först efter gymnasiet och mer blev det. Om jag i alla fall kunde hålla mig till en genre, men inte då: Harry Nilsson, Jonathan Richman, The Kinks, Sam Cooke, Tom Waits, Goran Bregovic, Sinead O'Connor, Anders F Rönnblom, Ted Ström, Hamell on trial, Big Money, Led Zeppelin, Giorgio Moroder, Michael Nyman, Henry Purcell, Monks, Mikael Samuelsson, Astor Piazzola, Ragnar Grippe, The Specials, John Hiatt, Black Sabbath, Fatboy Slim, Professor Longhair, Jonah Lewie, Brian Eno, David Urwitz, Rick Wakeman, John Cale, The Who, Jean-Michel Jarre, Hans Pålsson, Philemon Arthur and the dung, Yann Tiersen, Dead Kennedys, Divine Comedy, Waylon Jennings, Joe Meek, Staffan Percy, Peter Gabriel, Deerhoof, Ale Möller, Wendy Carlos, Delia Derbyshire, Procol Harum, Ossler, Focus, Freddie Wadling, Kenny Håkansson, Rachel Portman, AK von Malmborg, Frank Zappa, Rondo Veneziano, Rebecka Törnqvist, Sparks, Peps, Ronny Åström, Ingvar Björnsson och naturligtvis Spinal Tap. För att nämna några exempel ur skivsamlingen. Jag försökte lyssna på riktig musik också. Sådan där som man ska tycka om, för radion är full av den. Jag följde topplistorna förgäves åren kring 2000, kunde låtarna och artisterna, men ändå har ytterst få av dem lyckats leta sig in i min icke oansenliga skivsamling. Jag har en skiva med Shakira, det är väl så gott som allt. Vad gjorde jag för fel? Nästa gång någon frågar mig "Vad gillar du för sorts musik?" Vad ska jag svara? Jag vill räkna upp alla de jag nämnt här, och några till. Men det går ju inte. Då blir det "lite av varje" eller "allätare" eller vad man nu kan tänkas svara. Och då tror folk att man lyssnar på P4-musik. Vilket jag visst kan göra ibland,  men det finns så mycket mer...

Wednesday, March 30, 2011

Holje Musikklasser - Spelar roll

holje musikklasser, spela roll, årskurs nio, Olofström, Anders Nilsson, Foto Anders N
Årets föreställning från Holje Musikklasser heter "Spelar roll", och spelas till och med helgen. Passa på att se den om du är i närheten! Jag har nu tittat en gång, filmat tre föreställningar och tagit stillbilder en. Ska filma tre till. Sedan blir det klippning...

Låt mig också förtydliga. Det har gått rykten på stan om att jag skulle ha fallit nerför en trappa efter en av föreställningarna. Det är inte sant. Jag föll uppför trappan. Över en rad stolar och landade på stativet. Lyckligtvis utan kamera vid tillfället. Så det så... Rätt ska vara rätt!

Tuesday, March 29, 2011

Sunday, March 27, 2011

En studie i kommunikation

Häromdagen på en second hand-affär i en större svensk stad. Vi kan kalla affären för Termiterna. Jag står som nummer två i kassakön. En man öppnar upp den andra kassan, och säger:

Mannen: - Det går bra här också.

Jag står i tankar som vanligt, men vaknar till efter någon sekund.

Jag: -Åh. OK!

Jag lämnar över två böcker till honom och går bort och sätter korgen i stället vid ingångsdörren. När jag kommit tillbaka har han lagt ihop tjugo och trettio till:

Mannen: - Fifty!

Mycket underligt. Tror han att jag inte förstår svenska? Varför tror han det?

Mannen: -Do you want a bag?

Han tror definitivt att jag inte förstår svenska. Förmodligen för att jag inte verkade förstå vad han sa först. Och för att jag sa OK. Det är ju faktiskt engelska, vid närmare eftertanke. Vänligt av honom att anstränga sig för min skull, men från och med nu ska jag prata svenska. För hans skull...

Jag: - Nej tack, jag tar dom som dom är.

Man ska inte lura folk att prata främmande språk och anstränga sig i onödan. Inte heller ska man slösa med plastpåsar i onödan. Man ska vara rädd om naturen och jag har ju faktiskt en ryggsäck. Dessutom brukar de ta betalt för påsarna här. Hm? Han verkar inte reagera över att jag pratade svenska. Han ler lika vänligt mot mig. Jag letar fram en femitiolapp och lämnar över. Han stoppar den i kassan, tar en plastpåse, lägger ner böckerna i den och räcker över till mig.

Mannen: Have a nice day!

Jag tar min påse och går därifrån. Under tiden funderar jag på om detta är typiskt för mänskligheten och dagens samhälle. Man bildar sig en uppfattning om en person, baserat på första intrycket, och står sedan fast vid denna uppfattning, även då mer, och motstridig, information tillkommit...

Tornet / The Tower

Tornet / The Tower (Foto Anders N)

Ett par till, till samlingen...

De som känner mig, vet att jag har en förmåga att snubbla och klanta mig på de mest oväntade ställen och råka ut för de mest oväntade saker. Min kropp bär märken som minnen. Även om jag inte bär några synliga ärr efter flygfältet i Västergötland eller stolen och dörren på konfirmationslägret, så har jag ett hack i skallen efter ett barndop, ett ärr efter en knäoperation strax till höger om naveln och ett märke efter en stenmur i Lund på vänster underben. För att inte tala om alla epileptiska ärr, som kan tänkas finnas inuti mitt huvud. Igår adderade jag ett par ordentliga skrapsår på vänsterbenet, efter ett feldesignat trappsteg och minst en stol, samt ett strax under vänster bröstvårta, efter ett Manfrotto. Tur i oturen att det var just ett Manfrotto, en mindre seg typ hade förmodligen gått sönder, och då hade det kunnat gå betydligt värre. Huruvida någon av dessa skador kommer att lämna bestående spår, återstår att se...

Färdig!

Och nästa DVD-arbete påbörjat. En inte helt ofarlig sysselsättning.
Mer information följer inom kort...

Tuesday, March 22, 2011

Bubblor i flaska - Kolsyra?

bubblor i flaska, på, koldioxid, kolsyra, bubbles in a bottle, carbon oxide, foto anders n
Bubblor i flaska - kolsyra? (Foto Anders N)

Tacorulle

tacorulle, tunnbröd, rulle, taco, tacokött, köttfärs, förlorat ägg, keso, fil, filmjölk, ost
Tunnbrödsrulle med tacokött, ett förlorat ägg, minikeso (jag hittade en burk som jag glömt sätta in i kylen när jag handlade dagen innan) och lite riven ost. Och en skvätt mellanfil för konsistensen...

Det som göms i snö... (3) Vårljus

 Efter att ha funnit vårnyheterna och vårvärmen, har jag nu funnit vårljuset.

Det dök upp när snön och vintern försvann...

591PhotographyBlog

Håller på att visa Public Spaces just nu. Titta här.

Friday, March 18, 2011

Fotografer på SVTPlay

Sista chansen att se David Bailey den här helgen. Antikmagasinet om Christer Strömholm (så nu kommer man väl inte att kunna göra några loppisfynd av hans böcker) med flera. Västnyttinslag från Strömholmutställningen jag var och såg i Varberg förra året. Om du råkat missa någon av dom...

Katt med chokladsås

Du kanske har noterat att jag inte har skrivit något inlägg om att tvätta på sistone. Jag hade faktiskt en tvättid inbokad i början av veckan, men avbokade den. Vanligtvis tvättar jag på torsdagar, men den här gången bokade jag en måndag. Varför? Jo, jag hade egentligen tänkt befinna mig i Norrland idag. Jag skickade in världens bästa novell till Umeå Novellpristävling, och sedan dess har jag sett mig själv i Norrland just idag, kanske i trevligt sällskap och kanske man kunde få ett litet pris också. Eller i alla fall ett hedersomnämnande. Men de har inte ringt ännu, så jag gissar att det är för sent nu. Kanske jag fick snön som plåster på såren. Så att det skulle kännas som att jag var i Norrland...

Men, åter till tvättstugan. När jag i måndags insett att jag inte skulle få något telefonsamtal, så gick jag ner och bokade om min tvättid. Bättre att ta den i nästa vecka, när jag hunnit få ihop lite mera tvätt. I korridoren utanför tvättstugan satt en stor hårig katt. Ur den katten sprutade en bred stråle med chokladsås. Mörkbrunt, rinnigt och du förstår vad jag menar. Luktade gjorde det också. Katten hade en bjällra runt halsen, som bjällrade i takt med dess övriga förehavanden. Varför satt den där? Någon hade släppt ut katten ur lägenheten, men inte insett att man behöver passera ett par dörrar till för att komma ut. Och det var för svårt för katten. Först från korridoren, sedan ytterdörren. Jag öppnade korridordörren och släppte ut katten i trapphallen. Den sprang framför mig uppför trappan. (Tvättstugan är i källaren). Ytterdörren står öppen med jämna mellanrum, eftersom det finns byggjobbare i huset, så den sista biten förmodar jag att den klarade själv. Chokladsåsen då? Jag passerade förbi den ett par timmar senare, då låg den fortfarande kvar, men lukten hade börjat avta.

Varför skriver jag nu om detta? Jo, inlägget skulle handlat om trevligt sällskap, noveller och Norrland. Men det blev bara skit av alltihop...

Och så har jag fått sten i mobilen...

sten i mobilen, posten, sms, foto anders n
...det står så i alla fall. Foto Anders N

Näääääää!

vintermorgon, winter morning, snow, snö, foto anders n
Det skulle ju bli VÅR! (Klockan 8 i morse) Foto Anders N

Thursday, March 17, 2011

En hälsning från bostadsbolaget

vårkväll, självporträtt, foto anders n
Dagen börjar lida mot sitt slut, och jag sitter och lyssnar på borrandet i hallen utanför min lägenhet. Det har varit ganska lite borrande på sistone, men den här veckan har det börjat igen. Mest med små försynta borrningar på morgnarna. Oftast mellan 9 och 10. Någon morgon var det före 8. Det tycker jag inte om. Jag tycker inte om att de borrar överhuvudtaget, men jag börjar bli van. De har borrat ända sedan jag flyttade in. Men vad är det då de borrar om nu då? Jo, jag tror det har något med bredband att göra. Det stod en lapp om det i entrén för någon månad sedan. Att man höll på att dra in bredband. Trots att jag har haft bredband sedan jag flyttade in. Men nu är det väl något ännu bredare förmodar jag. Det stod i alla fall att de skulle höra av sig när det var dags att dra in det i lägenheterna. Det har de inte gjort, inte till mig i alla fall, men det hänger en kringla utanför min dörr.Jag räknar med att borren sitter i ytterdörren vilken dag som helst.

bredband, bredbandskabel, kringla, ytterdörr, foto anders n

Olycksbådande, eller hur? Jag fick dessutom ett stort brev från bostadsbolaget i veckan. Först trodde jag att det var om det där bredbandet, men där hade jag fel. Min andra gissning var att det var hyran som hade ökat, och nu var så stor att den krävde C4-kuvert. Men där hade jag också fel. Det var nämligen...

spypåse, foto anders n

En spypåse. Från Göteborgs stad, skickat genom mitt bostadsbolag. Och en liten fin vink. Vad menar dom? Vad är det för fel på min vikt? Något är det tydligen, eftersom de tycker att jag behöver hjälp med den. Man kan kanske tycka att de borde rekommendera någon bättre metod än just spypåsen. Dessutom fick jag en sådan här:

okänt bantningshjälpmedel, foto anders n

Uppenbarligen något slags bantningshjälpmedel. Men var jag ska stoppa den, och hur, det vet jag inte. Jag fick förresten en likadan i den där ryggsäcken jag fick av Hyresgästföreningen när samma bostadsbolag nekade mig tårta i höstas. Nu vet jag alltså vad den är till för. Och jag börjar förstå den verkliga orsaken till att de nekade mig den där tårtbiten. Sist men inte minst fick jag en broschyr.

broschyr, bantningsrådgivning, foto anders n

Förmodligen står det där vad som är fel med min vikt, och vad jag förväntas göra åt den, men ärligt talat så tycker jag inte de har med den att göra överhuvudtaget...

Vårvärme / Snösmältning

vårvärme, snösmältning, element, värmeelement, foto anders n
Vårvärme / Snösmältning (Foto Anders N)

Köttfärsbil med snabbmakaroner

köttfärsbil, köttbulle, köttbullar, köttfärslimpa, meatballs, meatloaf, meatcar, foto anders n
Köttfärsbil med snabbmakaroner
(Makaronerna fortfarande på spisen)
Foto Anders N

Sunday, March 13, 2011

Vernissage 2: Cooper och Gorfer

vernissage, utställning, hasselblad center, göteborgs konstmuseum, cooper och gorfer, my quiet of gold, kirgizistan, photo exhibition, foto anders n

Du kanske minns att jag skrev att jag var på en dubbel vernissage för tre utställningar häromveckan. Den första delen har jag berättat om. Det var den avskalade mastersutställningen från Högskolan för Fotografi. Direkt efter den fortsatte jag, i sällskap med fotoklubbens ordförande som är den som lurade ut mig på det aktuella arrangemanget, från konsthallen till konstmuséet. Där var fullt med folk. Jag lyckades varken se eller höra när fotograferna presenterades...


I gallerigången visades Richard Avedons "The Family" från 1976. Amerikas dåvarande makthavare: Politiker, affärs- och tidningsprofiler med flera. Massor av slipsnissar och en och annan tant, alla presenterade i likadana svartvita porträtt mot vit bakgrund.

 
Inne på Hasselblad Centers utställningslokal visades huvudutställningen. "My Quiet of Gold" av Cooper & Gorfer. Fotograferna har besökt Kirgizistan och samlat myter och berättelser som de iscensatt i bild med hjälp av människor de mött. Fascinerande bilder, med starka färger, snygg ljussättning och mycket Photoshop som tillsammans gav en känsla av klassiska oljemålningar.


Den unga kvinna som fungerade som ett återkommande tema genom utställningen, gav ekon av Frida Kahlo. Jag anade också inspiration från andra kända bildkonstnärer i andra verk, tyvärr kommer jag inte ihåg deras namn. Du får själv ta en titt och se om du kan komma på dem.


Så småningom tunnades folkmassan ut i entréhallen, och även jag lyckades leta mig fram till bildskaparna själva, Cooper och Gorfer, som satt och signerade böcker och trivdes i största allmänhet.

Sarah Cooper, Nina Gorfer, vernissage, utställning, hasselblad center, göteborgs konstmuseum, cooper och gorfer, cooper and gorfer, my quiet of gold, kirgizistan, photo exhibition, foto anders n

Även jag trivdes. Det var inte bara utställningen som var trevlig utan hela stämningen där. Kanske var det trevligare än vanligt, kanske börjar jag vänja mig vid den här typen av tillställningar. Jag lyckades mingla lite, träffade på några bekanta ansikten och samtalade med minst ett helt okänt...

Saturday, March 12, 2011

Men på något sätt känns det som om våren väntar runt hörnet...

i väntan på våren, väntar på våren, waiting for spring, kvinna busskur, väntkur, sol, mellan husen, foto anders n
I väntan på våren / Waiting for spring (Foto Anders N)

Och lite regn

solnedgång, regn, sol, eld, sunset, rain, fire, foto anders n
Solnedgång i regn (Foto Anders N)

Och så kom det mera snö...

snö, snöskottare, snöskottning, snöskottare, snöskyffel, snow, foto anders n
...just när man trodde att de skulle börja bli vår. (Snöskottaren)
Foto Anders N

Matblogg: Pasta Carbonara Avanzi

pasta carbonara avanzi, matrester, spagetti, salami, riven ost, foto anders n
Pasta Carbonara Avanzi*. Ja, det är en Carbonara. Den där stora kladden som ser ut som tre veckor gammal keso eller möjligen Risgrynsgröt med Saffran, är faktiskt Carbonarasås. Men jag hade ingen parmesan hemma, däremot resterna av en påse utgången färdigriven ost som jag rörde ut med äggen. Och detta är dagen efter, när sista sladden sås stått och svällt i kylen. Då ser det ut så här. Och så en baconrest, och ett par skivor salami som blev över efter en köpepizza.

Om du tycker det ser konstigt ut, så skulle du se Carbonaran jag åt på stan häromveckan. Där de rört ut riven parmesanost, grädde och stekta ägg. Det du!

*Avanzi=matrester

Det som göms i snö... (del 2)

snö, snösmältning, direktreklam, reklam, ingen reklam tack, foto anders n
Det som göms i snö (del 2): Den försvunna reklamen! (Foto Anders N)

Wednesday, March 9, 2011

DIabildsvisning

diabildsvisning, diabild, projicerad bild, projektor, projektorduk, duk, färgrikt, färgglatt, färger, färg, slideshow, slides, projector, projection, coloured, colorful, colourful, colored, foto anders n
Diabildsvisning (Foto Anders N)

Rödhårig / Red-haired

röd, hårig, red, rödhårig, red-haired, bakljus, motljus, backlight, foto anders n
Rödhårig / Red-haired (Foto Anders N)

Tuesday, March 8, 2011

Electri-City

electricity, electri-city, house light, power line, lysande hus, hyreshus, elledningar, elledning, foto anders n
Electri-City (Foto Anders N)

Vernissage 1:

vernissage, masterutställning, högskolan för fotografi, konsthallen, göteborg, göteborgs konsthall, viskar, viska, utställning, fotoutställning, utställningsbesökare, exhibition, visitors, foto anders n

Häromveckan var jag på en dubbel vernissage för tre utställningar. Vernissage 1 var på Göteborgs Konsthall. Det var Högskolan för Fotografi som hade Mastersutställning. Mycket fint och konstnärligt alltså. Trots skolans namn var det få "vanliga" fotografier. Mest olika typer av installationer. Inget fel i det, men jag märkte att vissa besökare blev besvikna. Jag tyckte det var ganska spännande...
Den ensamme mannen på bilden var curator för utställningen. Han presenterades som Niclas Östlind. Det namnet kände jag igen, och när jag kom hem så kollade jag upp om min misstanke stämde. Det gjorde den. Niclas Östlind, doktorand i Fotografisk getaltning, satt i juryn för LRF:s kulturpris 2008. Vilket är ett tydligt bevis på att han är en mycket kunnig man inom sitt område.
Installationer var det, som sagt. Det var konst av den typ att den är nästan otydbar för den som inte är invigd, vilket jag tycker är lite synd. Om man måste ha gjort verket själv, eller läst en magisterexamen i konstvetenskap för att förstå budskapet i det, så kan man ju aldrig nå en åskådare utanför konstvärlden. Och har man något att berätta, så vill man väl nå ut med det? Det trodde jag i alla fall. I de flesta fall var verken också mycket avskalade i sin estetik, vilket gör att de som går på en utställning för att njuta av färg och form, vilket jag tror är många, också blir snuvade på sin upplevelse. Att klä sitt budskap i en attraktiv form är alltid effektivt för att nå ut med det. För att locka till sig en åskådare, och få den att titta närmare. Som en köttätande blomma, ungefär. Här var nästan all estetisk yta borta. Kvar blir ett antal föremål som lätt väcker en känsla av likgiltighet hos betraktaren. Hade det inte varit för de korta rader om varje verk som fanns på en lösblad i utställningslokalen, så hade även jag gått helt miste om tankarna som låg bakom de flesta av dem. Texten gav möjliga tolkningar, men det var definitivt inga självklara tolkningar. Då kanske konstvetaren säger att det inte är konstens uppgift att ge lättolkade svar, utan att ställa frågor. Jag är inte säker på att jag håller med. Man måste kunna nå sin åskådare. Många av verken gjorde inte det, det märktes tydligt på vernissagen. Med vissa undantag. Gustavo Perillos "Encyklopedia" var en mycket intressant bild, där han genom sitt sätt att presentera relativt vanliga föremål väckte tankar. Eller som det formuleras på lösbladet:

"Genom att sätta fokus på subtila vardagliga koder och symboler undersöker han maktrelationer och vår tids exotiserande blick..."


Kirsti Taylor Bye, Det var en gang en skog, göteborgs konsthall, konsthallen, göteborg
Det var en gang en skog (detalj) - Kirsti Taylor Bye

Och ingen kan glömma verket på bilden här ovanför: "Det var en gang en skog" av Kirsti Taylor Bye. Bokhyllan var bara en del av installationen, och jag är inte säker på hur jag ska tolka den. Men man blev glad bara man såg den. Och då lyckas den väcka en känsla. Vilket kanske är det viktigaste om man ska kunna nå sin åskådare.

Sedan bar det av till vernissage nummer två, men den hinner jag inte skriva om nu...

Lägesrapport 8 mars

Ja, jag vet. Jag kunde ha varit lite flitigare med att blogga. Har haft ganska fullt upp. Just nu är jag nergrävd i filmen från nyårsrevyn. Det tar tid. Speciellt att försöka klippa ihop olika kameravinklar från olika föreställningar där det inte är samma folk på scenen. Men jag gör mitt bästa. Under de senaste veckorna har jag även, för utom allt det vanliga jag brukar göra: Satt ihop flera bildserier och skickat till ett otal fototävlingar och utställningar i minst tre länder*. Varit på dubbel vernissage för tre utställningar. Nästan lyckats vara social. Varit på en konsert. Och på fler bokreor, naturligtvis. Fotoklubbat. Tagit massor med bilder. Tagit några ganska bra. Tagit en riktig skitbild. Har ett antal matbilder på lager. Dessa kommer att smygas ut här på bloggen lite nu och då. Ikväll ska jag visa "Tio bilder från året som gått" på Goteborgs Fotoklubb. Ja, det händer en del som sagt. Och förresten, jag har inte fått någon ny telefonterrorist ännu. Men jag har inte fått fler stumma samtal heller...

*Ett par av dem var på nätet. Och då vet jag inte riktigt vilket land de ska räknas till.

Thursday, March 3, 2011

Oväntat behov av språkkunskaper (en tumlarhistoria)

Idag har jag tvättat igen. Den här gången blir det ingen bild av tvätt som hänger i min hall, utan en liten intressant anekdot: När jag flyttade hit var tvättiderna en ständig orsak till irritation. Vanligtvis för att folk snodde min tvätttid. Upp till tre personer på en gång (en i början, en i slutet och en mittemellan). När man kom ner till tvättstugan så hade föregående tvättare dragit över tiden, och bönade och bad om att få tvätta färdigt. När man kom ner en timme senare så var den personen borta, och nästa hade tagit över. Ja, du förstår principen. Jag var bortskämd med datoriserade tvättstugelås som bara släppte in mig och ingen annan under min bokade tid. Och när jag till slut fick mina maskiner så var alltid en trasig, och följaktligen hann jag bara tvätta halva tvätten. Numera fungerar båda maskinerna (den som trasslade är utbytt) och jag har faktiskt inte blivit bestulen på en tvättid på flera månader. Det enda som kan vara är att föregående tvättare ber att få ha sin tvätt i torktumlaren första timmen medan jag bara använder maskinerna. Det brukar inte vara några problem. Vad som däremot händer allt oftare, men det är inget problem, är att diverse små icke svenskspråkiga herrar brukar knacka på min dörr när jag är i tvättstugan, och fråga om jag kan visa dem hur maskinerna fungerar. Och det gör jag gärna. Det är trevligt att få använda sina språkkunskaper. Idag visade jag en man hur tvättmaskinen fungerade, och det gick så bra att han bad mig förklara torktumlaren också. Då fick jag se:

torktumlare, tvättstuga, tysk, schranktrocken
Schranktrocken (Foto Anders N)

Torktumlaren hade blivit tysk! Det har den aldrig varit förut. Både jag och mannen fann det otroligt underhållande. Själv var jag glad att jag läste Tyska B på gymnasiet. Kok-/Färgtvätt och Skåptorrt är min tolkning av den övre raden. Zurück betyder tillbaka. Vad Timer kan betyda har jag ingen aning om...

Mannen tackade för lektionen och försvann ut, och jag tömde mina maskiner och lade det som skulle tumlas i tumlaren. Då stod det plötsligt:

torktumlare, tvättstuga, tysk, flusenfilterklappe, luddfilter, luddfilterlucka
Flusenfilterklappe (Foto Anders N)
Och jag ångrade plötsligt att jag inte läste Tyska C. Flusenfilterklappe? Vilket underbart, typiskt tyskt ord. Här hjälpte det inte med skolbokskunskaper, istället fick jag ta hjälp av min erfarenhet. Om en torktumlare trasslar, vad beror det på? Luddfiltret. Alltid är det luddfiltret. Vanligtvis behöver det bara tömmas, men på den här maskinen brukar det stå att luckan ska stängas. Även om den är stängd. Det har nämligen hänt en liten olycka:
torktumlare, tvättstuga, tysk, flusenfilterklappe, luddfilter, luddfilterlucka
Luddfilterlucka (Foto Anders N)

Provisorisk lösning som synes. Det är inte så att maskinen är gammal, tvärtom, jag minns när den köptes in häromåret. Det tog ungefär en vecka, sedan såg luckan ut som ovan. Ungefär så lång tid som det tar innan man behöver tömma filtret, och öppna luckan, första gången. Problemet är att den som designat luddluckan har gjort det så smart att inte en människa fattar hur det ska gå till att öppna den. Snygg är den kanske, med en alldeles slät lucka. Men inga gångjärn, så man kan se vilken sida man ska försöka öppna, och inget handtag, för att öppna med. Mig tog det nog 10 minuter innan jag blev klok på hur man skulle öppna den, första gången jag såg maskinen, när den var ny och fin*. Sedan har jag aldrig öppnat den igen, så jag minns inte hur det gick till. För nästa gång jag såg den såg den ut så här. Förmodligen har någon med kortare stubin än jag försökt öppna den, och våldfört sig på den när det inte lyckades. Nu går den följaktligen inte att stänga, och maskinen går inte igång så länge luddluckan är öppen. Någon gång parkerade jag vagnen som man tömmer maskinerna i, mot luckan för att den skulle fungera, men det finns bara en vagn på två tvättstugor, och den är allt som oftast inlåst i den andra. Tejpen fungerar rätt bra, även om det fortfarande blir felmeddelanden titt som tätt. Däremot vågar man ju aldrig öppna och tömma filtret längre, för då får man väl inte igen den efteråt. Nå, idag räckte det med att lossa en av tejpbitarna lite försiktigt och spänna den, så luckan var helt stängd igen...

Men det absolut underligaste av allting var, att när jag kom ner en timme senare för att tömma tumlaren, som hela tiden varit inlåst, och hade med mig kameran för att dokumentera, då hade den blivit svensk igen. Bara så där. Ovanstående bilder är alltså arrangerade. Jag hoppas verkligen att den inte får för sig att bli fransk nästa gång, för då kan det bli riktiga problem...

*Ja, på den tiden tömde jag alltså luddfiltret, även om det inte var fullt. Det brukar stå lappar i tvättstugan att man alltid ska tömma filtret efter sig. Det finns vad jag vet ingen som gör det. Utom jag. Jag är sådan. Förmodligen för att jag finner det mångfärgade luddet så otroligt mjukt och gulligt. Det har jag alltid gjortt. Men nu har jag inte tömt filtret på länge. Vågar inte. På grund av den trasiga luckan. Jag måste erkänna att nöjet att tvätta (och framförallt tumla) inte är lika stort längre. En viss abstinens har jag nog. Någon tvättdag i framtiden kommer jag inte att kunna hålla mig längre - Då kommer jag att slita upp luckan och riva ut luddet...

Tuesday, March 1, 2011

Telefonterroristen ska bytas ut...

Efter att ha blivit uppringd tre gånger i natt mellan klockan 23:45 och 00:00, skrev jag ett nytt mail till mitt IP-telefonibolag. Jag bad dom kolla upp vad det var för en idiot som ringer mig hela tiden. Idag fick jag svar. "Det verkar som om det är något fel på din teledosa. Vi skickar en ny". Där ser man. Det är ju frustrerande att bli väckt mitt i natten och telefonterrad av sitt eget telebolag, men skönt att de försöker göra något åt saken. De erkänner problemet, och försöker lösa det, istället för att skylla det på mig, som kabelTV-bolaget brukar göra.