I helgen var spårvägsnätet avstängt i min del av Göteborg. Det var inget fel, utan ett planerat spårarbete. Jag såg en skylt vid spårvagnshållplatsen tidigare i veckan, och var därför beredd att åka ersättningsbuss i lördags morse. Du som brukar läsa den här bloggen vet att ersättningsbuss alltid betyder spännande äventyr.
I det här fallet betydde det också att jag inte behövde gå hela vägen bort till spårvagnshållplatsen, utan bara till busshållplatsen som ligger betydligt närmare till min bostad. En bra början på dagen. Mitt första mål var ett kort ärende till Kortedala, en närliggande förort, för att därefter fortsätta med ett likaledes kort ärende vid Redbergsplatsen. Sedan skulle jag handla lite mat på vägen hem. En mycket liten utflykt med andra ord, i alla fall för att vara jag.
Till Kortedala Torg är det bara fem hållplatser. Jag kan ta vilken linje som helst som går in mot stan, för både 7:an och 11:an passerar genom Kortedala.
Nere vid min busshållplats, noterar jag på skärmen över kommande bussar att det inte finns någon ersättningsbuss för linje 7. Alla nyinsatta bussar är märkta 11. Det är inget problem för mig, för både 11:an och 7:an går ju samma väg ner till Gamlestadstorget. Och jag ska inte ens så långt. Bara fem hållplatser...
För säkerhets skull går jag bort till busskuren och kollar på tavlan med busstidtabellerna. Där finns ju en plastficka i A4-format där det brukar stå att:
"Om din linje av någon anledning någon gång går annorlunda än vanligt, sätter vi information om det här".
Eller något liknande. Det brukar vanligtvis bara informeras om förstamajdemonstrationer eller chalmerskorteger eller liknande. Men man vet ju inte, det kan ju vara något speciellt som gäller just den här helgen när trafiken går med ersättningsbuss. Men där satt ingen lapp. Då var väl allt som vanligt. Nästan. Spårvagn nummer 11 är istället buss nummer 11. Jag förmodar att det att tar lite längre tid, eftersom bussen inte kan köra på spåret utan måste ta några omvägar, men det kan jag leva med...
Buss 11 kommer strax. Den är tydligt märkt med "11 - GAMLESTADSTORGET - via Bellevue". Det viktiga för mig är att veta om det här är linje 11:a mot Gamlestan (På väg mot Centrum) eller linje 11:a mot Komettorget (Ändhållplatsen på linjen, det vill säga ut från stan).
Bussen stannar och när jag ska kliva ombord spänner busschauffören blicken i mig och omgivande påstigare och säger med bestämd röst:
-GAMLESTADSTORGET!
Jag stannar upp av chocken. De andra också. Han ser lite farlig ut. Han upprepar:
-GAMLESTADSTORGET!
Många tankar far genom min hjärna. Jag är väl inte vid Gamlestadstorget? Jag är vid Rymdtorget. Han menar naturligtvis att han är på väg TILL Gamlestadstorget. Men det står ju redan på bussen. Å andra sidan är det bra att han är tydlig. För han menar väl inte att han tänker köra dit direkt? Det är kanske en direktbuss? Men det stod det ju inget om. Det stod "via Bellevue". Men jag ska ju inte dit heller. Bara fem hållplatser. Till Kortedala...
En av mina medpåstigande får fram frågan först...
-Kör du inte till Galileis gata?
Det vill säga sista hållplatsen i Bergsjön, före Kortedala. Han ska alltså åka två hållplatser istället för mina fem. Men åt samma håll. Busschauffören suckar...
-Jojojo. Och de andra också.
Jag pustar ut. Han menade alltså bara att han skulle MOT Gamlestadstorget. Precis som vanligt. Inget konstigt alls. Jag tar upp mitt kort och ska stämpla in mig. Jag håller upp det mot kortläsaren. Den signalerar "FEL". Busschauffören trycker på en massa knappar. Sedan försöker jag igen. Den signalerar fortfarande "FEL". Busschauffören säger att det inte är något problem, och vinkar in mig. Uppenbarligen har bussens datorsystem svårt att begripa att den är en spårvagn idag. Det kan man kanske förstå...
Jag slår mig ner. Bussen kör ut från torget och ut i rondellen. Vanligtvis, när man tar en buss in mot stan, till exempel linje 58 som jag ofta åker, tar den till höger i första avfarten. Det vill säga söderut. In mot stan, som sagt...
Men den här bussen svänger inte av vid den avfarten, utan fortsätter förbi avfarten till Partille (österut) och svänger istället av på den tredje avfarten. Mot Angered. Det vill säga NORRUT. Ut från stan! Det känns väldigt fel. Tills jag kommer ihåg att spårvagnarna också kör lite underligt. Ska du åka spårvagn från Rymdtorget in mot stan, det vill säga söderut, så måste du ta spårvagnen som går norrut. Det är ju fel håll, men spårvagnsnätet är byggt så. Det går runt. Det tänker man inte på, för många av svängarna sker medan man är i tunnlar. Man hamnar rätt ändå, till slut. Och om bussen nu ska köra samma linje som spårvagnen, förbi samma hållplatser, så måste den följaktligen också köra norrut, ut från stan. Även om det känns väldigt konstigt.
Två medelålders damer i bussens mittparti är inte med på detta, utan börjar skrika och vråla högt. "IDIOT!" "Han kör på fel håll!" och liknande. Busschauffören tror att de vill gå av, och stannar och öppnar dörrarna. Damerna säger att det inte var dit de skulle, men de kliver av i alla fall. Jag förmodar att de gick tillbaka till torget och tog nästa buss. Och hoppades på att den skulle köra på "rätt" håll. Nåväl, försöka duger...
Bussen svänger strax vänster (västerut) och kör ner till Teleskopgatans spårvagnshållplats. Helt rätt väg, med andra ord. Därefter fortsätter han till Galileis gata. Där brukar jag gå av när jag ska till Bergsjöns fotoklubb, eller om jag vill handla på Lidl. Det ville jag inte idag. Jag skulle till Kortedala torg. Tre hållplatser till. Jag noterar att det står tre trafikinformatörer vid hållplatsen och snackar med varandra. Jag minns att jag tänkte att det var underligt att man hade tre där, och ingen hemma hos mig på Rymdtorget. Jag noterar också att där finns en buss till vid hållplatsen. Linje 6. Spårvagn 6 går aldrig till Galileis gata, den brukar vända vid Januarigatan, hållplatsen före Galileis gata. Det kanske var det som informatörerna var där för att informera om? Men behövs det verkligen tre personer för det? Sedan kör min buss vidare.
Vi befinner oss på stora trafikleden in mot stan. Jag trodde att bussen skulle köra in vid första infarten till Kortedala, det är närmast till hållplats Januarigatan. Men den kör förbi. Kanske är det svårt att köra buss den vägen. Det är ju så ibland. Smala vägar och tvära svängar. Nästa infart är närmare till nästa hållplats, Allhelgonakyrkan. Men han kör inte in där heller! När han dessutom kör förbi infart tre, till Kortedala torg, då vet jag inte vad jag ska tro. Och strax är vi Kviberg. Där jag bodde förr. Och där kliver på en massa människor, så det är inte lönt att försöka ta sig fram till chauffören och fråga om han inte har glömt något. Jag hoppar istället av vid Bellevue.
I samma ögonblick som jag kliver av min, kommer en buss från andra hållet. En sexa till Kortedala. Jag springer ifatt den. Jag hinner också se en skymt av en tillfälligt uppsatt informationsskylt som förklarar, snabbt sammanfattat, att linje 11 inte kör via Kortedala. Dit ska man åka med 6:an. Så det gör jag...
På ett sätt förstår jag trafikplanerarna. Ersättningsbussar tar mycket längre tid än spårvagnar, då sparar man avsevärt med tid om inte bussarna från Bergsjön måste köra inom Kortedala. Efter att ha åkt med 6:ans ersättningsbuss genom Kortedala vet jag dessutom hur många krokiga omvägar det rör sig om. Och 95% av de som kliver på bussen i Bergsjön ska förmodligen inte till Kortedala utan in mot stan. Och de tjänar en ryslig massa tid på den här lösningen. De återstående 5% som skulle till Kortedala borde istället byta till 6:an, som för ovanlighetens skull går från Galileis gata denna helg. Precis som jag noterade.
Det kändes väl lite fånigt för dem, som jag, som bara skulle åka 3, 4 eller 5 hållplatser att de var tvungna att byta buss på halva vägen, men det var naturligtvis ett litet problem jämfört med hur mycket tid man tjänade för alla andra.
Jag förstår helt och hållet trafikplanerarnas tankegångar. Det är definitivt den bästa lösningen. Men då måste man naturligtvis INFORMERA om att buss 11 inte kör samma väg som spårvagn 11 brukar köra. Man måste informera de 5% som ska till Kortedala att de måste byta på halva vägen. Man kan ju inte ta för givet att de ska FÖRSTÅ det själva. Busschauffören måste ju ropa ut vid Galileis gata att det är dags att byta buss om man ska till Kortedala. Och gärna tidigare också. Och hur svårt är det att sätta upp ett litet informationsblad i busskuren? Där det till och med finns en speciell plastficka AVSEDD för sådana tillfälliga ändringar i trafiken. Och OM man kan ha tre informatörer vid Galileis gata, varför kan man inte ha en enda vid Rymdtorget? Varför förväntas just passagerarna från Rymdtorget begripa att deras ersättningsbuss för ordinarie spårvagn, inte alls kör samma väg?
Jag kunde naturligtvis ha frågat busschauffören om han skulle till Kortedala. Men jag hade ingen anledning att förmoda att han inte skulle det. Han sa ju till och med att han skulle till "alla de andra också..." Det vill säga alla hållplatser på hans linje. Men hur skulle jag kunna veta att hans linje denna dag inte innehöll de hållplatser som linjen innehåller i vanliga fall? Det hade varit enklare om han ropade ut det.
Jag kunde även ha frågat någon av informatörerna som befann sig vid Galileis gata för att berätta för mig att det var där jag skulle byta. Men då var jag tvungen att gå av. Och varför skulle jag gå av om jag inte visste att jag skulle byta? Bättre då om de hade haft en informatör vid hållplatsen jag klev på vid. Eftersom där inte brukar finnas informatörer kanske jag hade förstått att något inte var som vanligt. Ännu bättre om informatören hade informerat mig ÄVEN om jag inte hade frågat. Det finns nämligen informatörer som gör det ibland. Men de är sällsynta. Och hade det stått en lika stor skylt vid hållplatsen som det stod vid hållplatsen i Bellevue, hade jag kunnat läsa själv. Men det fanns ingen skylt, inte ens ett litet anslag på därför avsedd plats...
Och kom inte och påstå att jag hade kunnat gå in och läsa på Västtrafiks hemsida eller ringa deras journummer. För det första har jag ingen smartphone (bara en dumfån utan internet) och för det andra så RINGER JAG NATURLIGTVIS INTE OCH FRÅGAR OM EN ÄNDRING SOM JAG INTE VET OM ATT DEN EXISTERAR!
Om jag inte informerats om något annat, så tar jag för givet att det fungerar som vanligt. Det är ju bara det som skiljer sig från det vanliga, som man måste informera om. Jag har ganska stor erfarenhet av problem och strul i kollektivtrafiken, och jag vet att det sällan är själva problemet eller förseningarna som gör folk så irriterade. Det är alltid BRISTEN PÅ KOMMUNIKATION! Fel kan alltid uppstå. Och om passagerarna bara är informerade så brukar de acceptera mindre förseningar.
Men om det är något som kan göra kollektivtrafikpassagerare riktigt förbannade, så är det när trafikbolaget skiter fullkomligt i dem, och ger felaktig, eller ingen information alls. Och åtminstone vad det gäller passagerare från Rymdtorget denna dag, så kan jag intyga att det inte fanns någon information. Och kom ihåg att detta var ingen akutåtgärd med ersättningsbussar, det var ett sedan länge inplanerat spårarbete...
(Detta var bara första delen av denna historia. Inom kort följer den absurda fortsättningen...)
Monday, November 25, 2013
Det är skillnad på skånska och skånska
Hittade ett kul webbtest på Kvällspostens hemsida: Testa dina kunskaper i Österlenska. Testet är ihopsatt av Österlenskans kanske främste (före)språkare, Lars Yngve från Borrby. Han som var redaktör för Nya Upplagan, den genialiska skånska kulturtidskriften som gavs ut gratis som ett alternativ till Metro. Jag hämtade alltid ett exemplar på stadsbiblioteket i Lund när jag hade vägarna förbi. Här i Göteborg fick man bara tag på den en gång om året, på bokmässan, där jag även träffade och snackade med den sympatiske Lars Yngve ett par gånger. För ett par månader sedan läste jag att tidningen skulle läggas ner, vilket jag naturligtvis sörjer, men deras hemsida finns fortfarande kvar. Hör Lars Yngve läsa ur en av sina egna böcker på Österlenska här.
För det var ju Österlenskan det här inlägget skulle handla om. Vad många från andra delar av landet inte förstår är att skånska inte bara är en dialekt utan många olika. Varje del av Skåne har sitt eget språk. Med stora likheter sinsemellan, men också många olikheter. Många av mina förfäder härstammade från Österlen, men den Skånska jag är mest bekant med är den som talas i Gärds härad, det vill säga kring Degeberga, söder om Kristianstad. Det är inte Österlen (bara Mäklar-Österlen*) men väl ganska nära. Strax norr om. Följaktligen fick jag 11 av 13 på testet. Det är mer än vad 88% av de tidigare tävlande fick. Lite gissning och logiskt tänkande hjälpte nog också till. Hur mycket får du?
*Många skåningar drömmer om ett sommarhus på Österlen. Följaktligen är mäklarnas definition av Österlen betydligt bredare än den ursprungliga. De delar av Skåne som bara räknas som Österlen i mäklarannonserna men inte annars, kallas därför Mäklar-Österlen.
För det var ju Österlenskan det här inlägget skulle handla om. Vad många från andra delar av landet inte förstår är att skånska inte bara är en dialekt utan många olika. Varje del av Skåne har sitt eget språk. Med stora likheter sinsemellan, men också många olikheter. Många av mina förfäder härstammade från Österlen, men den Skånska jag är mest bekant med är den som talas i Gärds härad, det vill säga kring Degeberga, söder om Kristianstad. Det är inte Österlen (bara Mäklar-Österlen*) men väl ganska nära. Strax norr om. Följaktligen fick jag 11 av 13 på testet. Det är mer än vad 88% av de tidigare tävlande fick. Lite gissning och logiskt tänkande hjälpte nog också till. Hur mycket får du?
*Många skåningar drömmer om ett sommarhus på Österlen. Följaktligen är mäklarnas definition av Österlen betydligt bredare än den ursprungliga. De delar av Skåne som bara räknas som Österlen i mäklarannonserna men inte annars, kallas därför Mäklar-Österlen.
Om Österlens gränser ibland är oklara, är i alla fall dess mittpunkt ordentligt utmärkt. Du ser den här på bilden, och den ligger i Smedstorp. Fotograferad vid mitt besök där, 1 juli 2010
(Foto Anders N)
Sunday, November 17, 2013
5 - Is the magic number (En helt vanlig hemfärd från Skåne till Olofström)
En helt vanlig hemfärd från Skåne till Olofström. En helt vanlig dag i somras. Tog bussen från Åkarp (mellan Malmö och Lund) mot Lund. Bussen gick utan förseningar och jag skulle vara framme i Lund lagom till när 18:42-tåget mot Blekinge skulle avgå. Det hade jag förmodligen också varit, om det inte hade varit så att Åkarpsbussen tydligen inte går till stationen, som i princip alla andra bussar till Lund, utan har sin ändhållplats vid Bankgatan, en halv kilometer, fågelvägen, före järnvägsstationen. Varför vet jag inte.
Men några minuter hade jag på mig fortfarande, och jag sprang längs Lunds små gränder. Om du känner till Lund, så vet du att Lunds allra grändigaste små gränder är just de man springer genom på vägen från Bankgatan (vid Mårtenstorget) till stationen. Jag anlände till stationen klockan 18:43. En minut efter tåget avgått. Eller vänta. Vad stod det nu på tavlan vid trappan till gången under spåren? Tåget var försenat! Vilken tur! Men hur försenat? Vad stod det egentligen?
Ny tid: 5
5? Menar de 18:45? Eller om 5 minuter? Eller vad? Ni kan väl för tusan inte bara skriva 5? Efter en liten stund ändrades tavlan. Nu stod det:
Ny tid: 18:44
Vilket var om ungefär en halv minut. Jag sprang igen, ner för trappan, genom tunneln och upp för trappan vid det spår som Blekingetåget brukar gå från. Jag kom på att jag inte ens hunnit kolla vilket spår det här tåget gick från, jag fick bara ta för givet att det gick från det vanliga spåret. Och det gjorde det. Det gick precis när jag kom upp på perrongen...
Nu återstod två val. Antingen vänta en timme på nästa Blekingetåg. Leta upp något att äta under tiden. Eller också att ta nästa Pågatåg till Kristianstad, leta upp något att äta där och vänta en knapp timme där istället på nästa Blekingetåg. Som boende i Göteborg vet jag att det brukar vara bäst att ta den spårvagn/det tåg som man har framför sig, istället för att vänta på nästa som kanske aldrig kommer. Åka så långt som möjligt. Ibland får man gå sista biten. Bättre det än att behöva gå hela sträckan. Även om jag inte var så sugen på att gå från Kristianstad till Olofström. Det är 46 kilometer. Men jag tog Pågatåget mot Kristianstad. Som inte gick till Kristianstad visade det sig. Bara till Vinslöv (mellan Hässleholm och Kristianstad) på grund av ett banarbete.
Jag beslöt mig därför att hoppa av redan i Hässleholm, leta upp mat där och vänta en timme på nästa tåg till Blekinge. Det är nämligen närmare till maten i Hässleholm än i Kristianstad. Och jag ville inte riskera att missa ett tåg till...
I Hässleholm promenerade jag bort till den närliggande stormarknaden och inhandlade en delikat kantarellpaj och en liter mjölk. Sedan snabbt tillbaka. Inte till järnvägsstationen, bara nästan, till den närliggande hållplatsen för ersättningsbussar. Då jag var i god tid för nästa omgång ersättningsbussar (vars tåg inte hade anlänt ännu) så fick jag en bra fönsterplats långt fram i bussen.
Där intog jag min paj och beskådade underhållningen när tåget (som jag skulle ha varit med om jag hade väntat min timme i Lund istället) anlände, folk strömmade genom glastunneln över spåren, nerför rulltrappan och försökte pressa sig in bussen.
En tjej snett framför mig har begått det oförlåtliga misstaget att lägga sin väska på sätet bredvid sig. Hon får en ordentlig förmaning från chauffören som därefter återgår till att pressa in folk i bussen. Jag förstår honom, men tycker att det borde ha räckt att en bastant medpassagerare hade slagit sig ner ovanpå den där väskan. Då hade nog tjejen förstått...
Klockan 20:20 har bussen inte gått ännu. Ordinarie avgångstid för tåget är 20:12. Jag hoppas tåget väntar på oss i Kristianstad.
Jag skymtar en gammal klasskamrat från gymnasiet och hennes syster som passerar mig på väg längre in bussen. Ingen av dem känner igen mig. Busschaufförerna står utanför min buss och för en livlig diskussion. "Skit i det...kör istället!" säger en av chaufförerna till "min" chaufför. Men min chaufför vill inte köra förrän bussen är helt full. Så vi väntar lite till. Några passagerare till pressas in.
20:28 är min klocka. 20:19 står det på bussens display när vi startar. En ren lögn, men alltid lurar det någon. Förmodligen inger det passagerare falska förhoppningar om att hinna med tåget i Kristianstad. Bussen orkar med nöd och näppe, den hostar och pustar och stånkar sig i mycket små steg, upp för den lilla backe som leder ut till stora vägen.
Som du vet så är det känsliga partiet i alla hemresor från Skåne till Olofström, bussen i Bromölla. Det är ont om tid där, och vid minsta försening missar man bussen och får vänta en timme på nästa. Vid större förseningar missar man två. Men observera att detta inte för något oplanerat tågstrul, utan ett sedan länge inplanerat banarbete med tillhörande ersättningsbuss. Det borde alltså fungera. Ordinarie avgångstid från Kristianstad är 20:38. Att vi skulle hinna dit på tio minuter var högst osannolikt, men om tåget inte gjorde sitt ordinarie fem minuters uppehåll i Kristianstad utan bara ett kort stopp och sedan åkte direkt till Bromölla fanns det kanske en liten chans att jag hann med bussen. Ordinarie ankomstid i Bromölla 20:51. Bussen mot Olofström avgår 21:01. Ibland väntar den en liten stund om tåget inte verkar ha anlänt. Det är lätt för busschauffören att se, för då finns det oftast inga passagerare som väntar i kuren. Men tågfolket kan inte kontakta busschauffören om tåget blivit försenat. Trots att de jobbar på samma företag. Varför vet jag inte, men det är helt omöjligt, brukar de säga när jag frågar.
20:55 anländer vi till Kristianstad. Tåget står inne och är startklart. Jag och mina medpassagare hoppar ut och rusar in i tåget. Sedan händer inte så mycket. Där står vi en stund. Hur länge har jag inte riktigt koll på, men det rör sig om kanske tio minuter. Det är alldeles mörkt ute. Plötsligt, ur mörkret, kommer en ny stor ström av folk in i bussen. Det verkar som de bara dök upp ur intet, men i själva verket kom de från fler ersättningsbussar som precis anlänt. Bredvid mig dimper ett trött medelålders par ner, som vid närmare studier visar sig vara bekanta från Olofström som varit i Köpenhamn. Vi börjar prata, och därför har jag inga fler anteckningar. Men jag vet att vi anländer till Bromölla någon gång mellan 21:15 och 21:30. Då är Olofströmsbussen sedan länge försvunnen. Då skulle jag alltså stå och vänta till klockan var 22:01, ta bussen och hoppa av vid torget i Olofström 22:37. Därefter en tio minuters vandring hemåt. I vanliga fall, om jag tagit tåget från Lund vid 18:42 hade jag varit i Olofström till 20:37. Två timmars försening, med andra ord. Tyvärr inget ovanligt.
Fast riktigt så illa blev det faktiskt inte den här gången...
För mina bekanta bor långt från alla busshållplatser och hade därför anlitat en son med bil som strax anlände för hemtransport. Han körde en omväg, och jag blev avsläppt hemma vid postlådan vid klockan 22. Stort tack till denna vänliga familj.
Men några minuter hade jag på mig fortfarande, och jag sprang längs Lunds små gränder. Om du känner till Lund, så vet du att Lunds allra grändigaste små gränder är just de man springer genom på vägen från Bankgatan (vid Mårtenstorget) till stationen. Jag anlände till stationen klockan 18:43. En minut efter tåget avgått. Eller vänta. Vad stod det nu på tavlan vid trappan till gången under spåren? Tåget var försenat! Vilken tur! Men hur försenat? Vad stod det egentligen?
Ny tid: 5
5? Menar de 18:45? Eller om 5 minuter? Eller vad? Ni kan väl för tusan inte bara skriva 5? Efter en liten stund ändrades tavlan. Nu stod det:
Ny tid: 18:44
Vilket var om ungefär en halv minut. Jag sprang igen, ner för trappan, genom tunneln och upp för trappan vid det spår som Blekingetåget brukar gå från. Jag kom på att jag inte ens hunnit kolla vilket spår det här tåget gick från, jag fick bara ta för givet att det gick från det vanliga spåret. Och det gjorde det. Det gick precis när jag kom upp på perrongen...
Nu återstod två val. Antingen vänta en timme på nästa Blekingetåg. Leta upp något att äta under tiden. Eller också att ta nästa Pågatåg till Kristianstad, leta upp något att äta där och vänta en knapp timme där istället på nästa Blekingetåg. Som boende i Göteborg vet jag att det brukar vara bäst att ta den spårvagn/det tåg som man har framför sig, istället för att vänta på nästa som kanske aldrig kommer. Åka så långt som möjligt. Ibland får man gå sista biten. Bättre det än att behöva gå hela sträckan. Även om jag inte var så sugen på att gå från Kristianstad till Olofström. Det är 46 kilometer. Men jag tog Pågatåget mot Kristianstad. Som inte gick till Kristianstad visade det sig. Bara till Vinslöv (mellan Hässleholm och Kristianstad) på grund av ett banarbete.
Jag beslöt mig därför att hoppa av redan i Hässleholm, leta upp mat där och vänta en timme på nästa tåg till Blekinge. Det är nämligen närmare till maten i Hässleholm än i Kristianstad. Och jag ville inte riskera att missa ett tåg till...
I Hässleholm promenerade jag bort till den närliggande stormarknaden och inhandlade en delikat kantarellpaj och en liter mjölk. Sedan snabbt tillbaka. Inte till järnvägsstationen, bara nästan, till den närliggande hållplatsen för ersättningsbussar. Då jag var i god tid för nästa omgång ersättningsbussar (vars tåg inte hade anlänt ännu) så fick jag en bra fönsterplats långt fram i bussen.
Där intog jag min paj och beskådade underhållningen när tåget (som jag skulle ha varit med om jag hade väntat min timme i Lund istället) anlände, folk strömmade genom glastunneln över spåren, nerför rulltrappan och försökte pressa sig in bussen.
En tjej snett framför mig har begått det oförlåtliga misstaget att lägga sin väska på sätet bredvid sig. Hon får en ordentlig förmaning från chauffören som därefter återgår till att pressa in folk i bussen. Jag förstår honom, men tycker att det borde ha räckt att en bastant medpassagerare hade slagit sig ner ovanpå den där väskan. Då hade nog tjejen förstått...
Klockan 20:20 har bussen inte gått ännu. Ordinarie avgångstid för tåget är 20:12. Jag hoppas tåget väntar på oss i Kristianstad.
Jag skymtar en gammal klasskamrat från gymnasiet och hennes syster som passerar mig på väg längre in bussen. Ingen av dem känner igen mig. Busschaufförerna står utanför min buss och för en livlig diskussion. "Skit i det...kör istället!" säger en av chaufförerna till "min" chaufför. Men min chaufför vill inte köra förrän bussen är helt full. Så vi väntar lite till. Några passagerare till pressas in.
20:28 är min klocka. 20:19 står det på bussens display när vi startar. En ren lögn, men alltid lurar det någon. Förmodligen inger det passagerare falska förhoppningar om att hinna med tåget i Kristianstad. Bussen orkar med nöd och näppe, den hostar och pustar och stånkar sig i mycket små steg, upp för den lilla backe som leder ut till stora vägen.
Som du vet så är det känsliga partiet i alla hemresor från Skåne till Olofström, bussen i Bromölla. Det är ont om tid där, och vid minsta försening missar man bussen och får vänta en timme på nästa. Vid större förseningar missar man två. Men observera att detta inte för något oplanerat tågstrul, utan ett sedan länge inplanerat banarbete med tillhörande ersättningsbuss. Det borde alltså fungera. Ordinarie avgångstid från Kristianstad är 20:38. Att vi skulle hinna dit på tio minuter var högst osannolikt, men om tåget inte gjorde sitt ordinarie fem minuters uppehåll i Kristianstad utan bara ett kort stopp och sedan åkte direkt till Bromölla fanns det kanske en liten chans att jag hann med bussen. Ordinarie ankomstid i Bromölla 20:51. Bussen mot Olofström avgår 21:01. Ibland väntar den en liten stund om tåget inte verkar ha anlänt. Det är lätt för busschauffören att se, för då finns det oftast inga passagerare som väntar i kuren. Men tågfolket kan inte kontakta busschauffören om tåget blivit försenat. Trots att de jobbar på samma företag. Varför vet jag inte, men det är helt omöjligt, brukar de säga när jag frågar.
20:55 anländer vi till Kristianstad. Tåget står inne och är startklart. Jag och mina medpassagare hoppar ut och rusar in i tåget. Sedan händer inte så mycket. Där står vi en stund. Hur länge har jag inte riktigt koll på, men det rör sig om kanske tio minuter. Det är alldeles mörkt ute. Plötsligt, ur mörkret, kommer en ny stor ström av folk in i bussen. Det verkar som de bara dök upp ur intet, men i själva verket kom de från fler ersättningsbussar som precis anlänt. Bredvid mig dimper ett trött medelålders par ner, som vid närmare studier visar sig vara bekanta från Olofström som varit i Köpenhamn. Vi börjar prata, och därför har jag inga fler anteckningar. Men jag vet att vi anländer till Bromölla någon gång mellan 21:15 och 21:30. Då är Olofströmsbussen sedan länge försvunnen. Då skulle jag alltså stå och vänta till klockan var 22:01, ta bussen och hoppa av vid torget i Olofström 22:37. Därefter en tio minuters vandring hemåt. I vanliga fall, om jag tagit tåget från Lund vid 18:42 hade jag varit i Olofström till 20:37. Två timmars försening, med andra ord. Tyvärr inget ovanligt.
Fast riktigt så illa blev det faktiskt inte den här gången...
För mina bekanta bor långt från alla busshållplatser och hade därför anlitat en son med bil som strax anlände för hemtransport. Han körde en omväg, och jag blev avsläppt hemma vid postlådan vid klockan 22. Stort tack till denna vänliga familj.
Landskrona - En liten skymt av en gången skånsk sommar
Landskrona Järnvägsstation. Invigd 2001 i utkanten av stan.
Gamla Järnvägsstationen står tyst och tom ute i hamnen.
Vagnmansgatan
Sankt Olovs sjö
Gamla Vattentornet. Byggt 1904 på Landskronas högsta
plats, 6 meter (!) över havet. Numera dagis (!!!).
plats, 6 meter (!) över havet. Numera dagis (!!!).
Eriksgatan(!)
Johannes Döparens Katolska Kyrka.
I parken bredvid finns en nybyggd ruin till minne
av stadens första kyrka, också uppkallad efter
Johannes Döparen. Den revs på 1700-talet då
kommendanten på det närliggande citadellet blev rädd att
fienden skulle kunna beskjuta honom med kanon från tornet.
Hur i hela friden får man upp en kanon i ett kyrktorn?
I parken bredvid finns en nybyggd ruin till minne
av stadens första kyrka, också uppkallad efter
Johannes Döparen. Den revs på 1700-talet då
kommendanten på det närliggande citadellet blev rädd att
fienden skulle kunna beskjuta honom med kanon från tornet.
Hur i hela friden får man upp en kanon i ett kyrktorn?
Hörn av Rådhustorget
Weibullsholm. En imponerande kåk som tidigare var
huvudkontor för Fröbolaget Weibulls. Numera tomt.
Nuvarande ägaren får i nuläget inte riva, och vanvårdar därför
huset i väntan på att renovering inte längre ska vara möjlig.
En historia som tyvärr är långt ifrån unik
när det gäller gamla kulturbyggnader.
Tuppaskolan. Före detta folkskola,
numera exklusiva bostadsrätter.
Citadellet. Ibland felaktigt kallat Landskrona Slott. Men här
har aldrig huserat några kungligheter, grevar eller baroner.
Först var det militäranläggning, sedan fängelse och spinnhus.
Sveriges Radio sände en intressant dokumentär nyligen om
Sofia Albertina kyrka
(Nya) Vattentornet
Rådhuset
Landskrona teater
(Foto Anders N, sommaren 2013)
Nyhetsperspektiv på stormen
En ny storm har blåst över Sverige. Idag är tiotusentals hushåll utan ström och trafikverket avråder bilister att ge sig ut på vägarna. Men i medierna har det inte märkts så mycket. Jämfört med sist "tiotusentals blev strömlösa" alltså. På Aftonbladets hemsida ligger den ensamma artikeln om nattens storm en bra bit ner på sidan, efter den om alkoholintaget under inspelningen av Så mycket bättre och huvudnyheten "Ring inte tillbaka om en okänd person ringer dig från Afrika". DN prioriterar nyheten att Friggeboden ska växa. Expressen tycker att Patrick Ekwalls kampanj för att få Loa Falkman att sjunga nationalsången är intressantare, ja till och med den senaste av fyra(!) artiklar om att Skellefteås assisterande tränare var upprörd efter en match placeras högre. Just den arga tränaren är en nyhet även i lokaltidningen Norran. Men de placerar honom först på tredje plats efter två nyheter om stormen. Och jag kan inte minnas några skräckprofetior igår. Tog medierna ut sig vid förra stormen, och har inget mera att skriva? Eller kan allt det här bero på att den här stormen träffade Norrland istället för oss i Sveriges nedre halva?
Thursday, November 14, 2013
Hemmapyssel (Ett problem mindre...)
Mottog häromdagen ett rekommenderat brev från Litauen. Det har jag aldrig gjort förut. Jag ska strax berätta vad som fanns brevet, men först vill jag att du läser det här inlägget. Även om du har läst det förut. Så att du har bakgrunden klar för dig...
Har du läst nu? Bra. Jag skrev alltså på de där små vassa vårtorna i ett par veckor. Det fungerade, men tog längre tid än vanligt. Det gjorde ont i fingertopparna. Och plötsligt en dag när jag tryckte ner en vass liten vårta, så lossnade den och flög iväg. Ja, den flög. Knäppte iväg som en gräshoppa. Inte så långt visserligen, men jag kunde inte få den att fästa igen.
Det visade sig sedan att under denna vårta, som vanligtvis sitter under det som du och jag brukar kalla knapp eller tangent, satt en ingenting. Just det, en alldeles tvättäkta ingenting. Det fanns inget under den där vårtan, bara en platt yta. Men om man tryckte mitt på den lilla platta ytan så fungerade det i alla fall. På något vis känner ingentingen av när jag trycker på den.
Vi har alltså nu lärt oss att ett tangentbordet på en bärbar dator består av, i tur och ordning:
1: En stor plastkåpa med en bokstav på.
2: Under den, ett fjädrande plastfäste, som kåpan sitter fast i. Detta knäcks lätt, om man råkar tappa en bok på tangenten...
3: Under det, en liten vass vårta, som man kan skriva på. Tills den flyger bort.
4: Och slutligen en ingenting. Som man också kan skriva på. Om kåpan lossnat, plastfästet knäckts och vårtan flugit bort.
Men det känns inte helt bra att sitta där och skriva på ingenting. Även om det fungerar. Att det inte står någon bokstav på ingentinget gör inte så mycket. En van tangentbordshanterare som jag tittar inte på tangenterna särskilt ofta när jag skriver. Jag vet var de finns ändå. Precis som när jag spelar piano. Men min hjärna blir lika förvånad varje gång den tror att den trycker ner en tangent, och istället möts av en liten vass vårta, eller en ingenting. Det blir en liten paus varje gång, innan man kommer på varför tangenten inte är där. Med tre saknade tangenter (D, B och X) blir det många pauser i en text.
När även den lilla vassa vårtan nummer två flugit iväg, insåg jag att jag måste göra något åt saken. Jag gav mig ut på nätet för att hitta en lösning. Jag kan inte vara den ende som tappat saker på min bärbara dator. Och mycket riktigt. Det gick naturligtvis utmärkt att köpa nya tangentbord. För ett antal hundralappar. Men att byta hela datorns tangentbord bara för att tre tangenter var trasiga kändes onödigt dyrt. Jag hittade också ett företag som sålde enstaka tangenter. De hade långa listor med olika tillverkare och modeller som salufördes. Även min dator fanns med, men de tangenter de påstod skulle passa, såg inte alls ut som mina på bilderna.
På Ebay hittade jag en kille i Litauen. Han hade en likadan dator som jag. Med den skillnaden att hans förmodligen inte fungerade, eftersom han nu sålde dess tangenter. Naturligtvis var just de tangenter jag behövde redan sålda till någon annan. I alla fall två: D och B. X hade han kvar. Men du kanske minns att jag återfann två gravt chockade tangenter efter olyckshändelsen. Det var D och B. Faktum är att även X dök upp så småningom. Jag hade föräldrabesök en tid efter incidenten och min fader fann X under sin sovplats.
Eftersom jag hade kåporna, behövde jag nu bara den vassa vårtan, och det fjädrande plastfästet. Jag köpte X:et och två andra bokstäver från killen i Litauen.
Ett rekommenderat brev anlände någon vecka senare. Mycket litet, och vägde i princip ingenting. Jag hämtade det nere i tipsbutiken.
Trots sin litenhet innehöll det precis vad jag behövde. Fjädrande plastfästen och små vassa vårtor. Och så plastkåporna med bokstäver på. Även om jag inte behövde dem.
Sedan blev det ett rysligt pysslande och pillande. Vårtorna behövde inte fästas, de hölls på plats av de fjädrande fästena. Men det gällde att få de fjädrande fästena på rätt håll, och att klämma fast dem mellan några små metallhorn som fanns runt ingentingen. Och sedan dessutom att sticka in den andra änden av det fjädrande fästet i de små, små hålen på plastkåpan. Lätt var det inte. Jag googlade efter tips och råd. Hittade ett Youtube-klipp med en amerikansk tonårsvalp som påstod sig veta hur det skulle gå till. Det ska inte förnekas att små tonårsvalpar brukar ha koll på de senaste tekniska grejerna. I alla fall tror gärna de äldre det...
Han började med att skryta om att han hade gjort 150 liknande videos på 4 år. Redan där borde jag ha anat oråd. Men jag var väl stressad. När han sedan påstod att den lilla vassa vårtan, eller "that black thing" som han kallade den, aldrig lossnade - då började jag förstå vad det här var för en gök, för att citera en av mina gamla lärare...
Sedan sa han att utan "that white thing", det vill säga det fjädrande fästet, skulle inte tangenten gå att fästa. Det hade han rätt i. Men detta vita fjädrande fäste hade han naturligtvis redan satt dit innan han började filma, och sedan sa han att det var "Super Easy" att få tangenten på plats. Han satte plastbiten mot fästet. Precis där blev det ett tvärt klipp i filmen. Sedan satt tangenten på plats. "Super Easy, my *ss", säger jag. Jag undrar hur många minuter det egentligen tog för honom att få dit det fjädrande fästet och kåpan. Och jag undrar om hans övriga 149 instruktionsvideos är lika meningslösa...
Ursäkta utvikningen. Men självgoda småpojkar (eller självgoda stora pojkar, eller självgoda små eller stora flickor för den delen) som fuskar ihop instruktionsvideos, är inte vad man vill hitta när man ska försöka lösa ett problem. 580 987 personer har hittills lurats att titta på smörjan.
Nåväl. X och B fick jag till slut på plats. Men D lyckades jag inte hitta. D som du minns, som blev så svårt chockskadad. Vart hade hen tagit vägen? Inte kan väl en datortangent bara försvinna så där? Jag letade runt i lägenheten tills jag till slut hittade en under skrivbordet:
Det var mellanslaget till mitt gamla reservtangentbord. Det passade tyvärr inte här. Men jag lyckades lösa det ändå. Så nu sitter jag här äntligen och skriver på ett komplett tangentbord igen.
Ja, nästan i alla fall...
Sunday, November 10, 2013
Varannan Vänersborg - En liten studie i tågskyltning...
Jag vet att du längtar efter de sista rapporterna från sommarens skånska resor, och från höstens västsvenska resor, och kanske mest av allt så längtar du efter att få höra om den förskräckliga hemresan från Köpenhamn, som jag har nämnt ett par gånger i tidigare inlägg. Problemet är bara att det tar tid och koncentration att skriva ett sådant långt och omfattande inlägg. Och det har jag inte riktigt just nu. Men i väntan på det tågstrulet kan jag sticka i mellan med ett litet tågstrul från den gångna veckan. En liten studie i tågskyltning...
Det kom sig att jag skulle bege mig till Kungälv en eftermiddag. Det bör ha varit i Tisdags. Kungälv ligger, som du kanske vet, strax norr om Göteborg. På vägen skulle jag passa på att göra två små ärenden i Surte. Om du, som jag, är född efter 1950 och inte härstammande från Göteborgstrakten så känner du förmodligen inte till Surte. Det är helt normalt.
Surte är ett litet samhälle som vuxit upp kring ett gammalt glasbruk, alldeles vid kanten av Göta Älv. På detta glasbruk arbetade mannen som senare flyttade till USA och skapade Coca-Colaflaskan. Orten är känd för sitt bandylag, tidigare känt som Ale-Surte. (Surte ligger i Ale kommun) Mest känd är orten dock för att den 29 september 1950 ha råkat ut för ett stort jordskred. Ett 30-tal hus gled ner i älven och 450 personer blev hemlösa. Mirakulöst nog omkom bara en person. Idag har Surte knappt 6000 invånare och är en sovstad till Göteborg. Det är bara några kilometer ner till Göteborg. Hade spårvagnslinjen till Angered varit två och en halv kilometer längre, hade jag kunnat åka spårvagn till Surte. Då förstår du hur nära det är.
Som det nu är så tar man sig lättast ner till Gamlestadstorget och hoppar på ett pendeltåg i riktning norrut. Man behöver bara åka en hållplats. Det tar åtta minuter. Det var alltså en mycket kort första delsträcka jag hade att resa. I Surte skulle jag tillbringa en timme med mina två ärenden, innan jag skulle fortsätta resan till Kungälv. Lätt som en plätt. Trodde jag...
Jag anlände till Gamlestadstorget med spårvagn i god tid innan tåget skulle gå. Klockan var kanske kvart över ett. Tåget skulle gå 13:24. Jag gick över torget, som just nu är en byggarbetsplats, under järnvägen och uppför trappan till perrongen på andra sidan. Skylten på perrongen visade att ett annat tåg skulle anlända före mitt. 13:19 till Vänersborg. Samma linje, samma riktning, men det tåget stannar bara i ett par större orter. Jag skulle åka pendeltåget, mot Älvängen, som stannar i alla småorterna. Av vilka den första är - just det - SURTE.
Jag stod där på perrongen och väntade. Läste Metro, tänkte inte så mycket på vad som hände runtomkring mig. Eller rättare sagt, vad som INTE hände runtomkring mig. Det kom inte något tåg. Varken mot Vänersborg eller mot Älvängen. På det andra spåret kom ett tåg. I riktning mot Göteborg. Det saktade in. Och blev stående... Och där stod det sedan.
Det var väl inte förrän det andra tåget öppnade alla dörrar och alla passagerare strömmade ut, som jag började undra vad som pågick. Jag tittade på skylten ovanför mitt spår igen. Tåget till Vänersborg var 10 minuter försenat och skulle nu avgå 13:29. Då kom väl mitt tåg strax efter. Låt säga 13:31. Sju minuter försenat. Det betydde sju minuter kortare tid i Surte. 53 minuter istället för en timme. Det var ingen större skillnad. Inget att oroa sig för.
Men vad kunde ha hänt? Uppenbarligen något fel i starten för Vänersborgståget. Och så ville de inte skicka pendeltåget före. Jaja. Sånt händer. Uppenbarligen blockerade det infarten för tåget mot Göteborg. Det var därför de fick ta spårvagnen istället. Synd om dem, men det kan inte röra sig om så många minuter från Gamlestadstorget in till centralen. Lustigt att inga utrop hade gjorts i högtalaren dock. Men det kanske inte var lönt när det bara handlade om några minuter...
Jag väntade vidare. Solen kom och gick och novembervinden blåste kallt. Några tonårstjejer höll sig varma med att öva danssteg bredvid mig på perrongen. Jag funderade på att göra det samma, men jag vet inte om de hade uppskattat det. Jag kastade en blick på skylten igen. Det stod fortfarande 13:29 som avgångstid på Vänersborgståget (klockan var nu 13:30) men det stod något annat också. Skylten var ganska långt borta, och jag hade lite problem att läsa. Det stod...Spår*+ing. Det började i alla fall på Spår och slutade på -ing. SPÅRÄNDRING? Jag ryser fortfarande när jag hör det ordet. Nu gällde det ju inte mig, för jag skulle inte till Vänersborg, men ändå... Vid närmare eftertanke stod det ju ett tåg på andra spåret. Det som nyss tömts. Skulle kanske det åka tillbaka mot Vänersborg? Det kanske var så att mitt spår var avstängt, och all trafik skulle gå via det andra spåret. Där det just nu stod ett tåg och blockerade. Då vore det förvisso en god idé att skicka det till Vänersborg. Men ingen gick ju dit. Om det nu verkligen var spårändring, så borde man väl ropa ut det i högtalaren. Jag var tvungen att gå närmare skylten och se att det egentligen stod...
SpårSPRING.
Jaha. Eller öh? Innan jag hann leta fram sommarens tågstopp i Kristianstad i minnet, så kom det första utropet i högtalaren. Där fick jag veta att tågproblemen berodde på:
"Obehöriga på spåret".
Det vill säga någon som var ute och sprang på bangården. Då var det klart att inga tåg kunde köra. Man vet ju inte vad som kan hända. Det nästa som hände där jag var, var i alla fall att skyltningen över spåren ändrades igen.
Nu var Vänersborgståget helt försvunnet, och nästa tåg som skulle komma var mitt pendeltåg mot Älvängen. Om tre minuter. Men tio minuter försenat. Min timme i Surte skulle alltså bli 50 minuter. Synd, men jag borde fortfarande hinna med det jag skulle göra på den tiden. Jag var inte orolig. Mest undrade jag hur ett helt Vänersborgståg kunde försvinna. Inte bara Vänersborg förresten, det är ju tåget till Trollhättan också. Det är en betydlig mängd pendlare det handlade om. Men de kanske bara hade valt att skicka mitt tåg före. Så Vänersborgståget skulle komma direkt efter. Kanske spårspringaren bara sprang framför Vänersborgståget. Han borde vara relativt enkel att fånga in då...
Mitt tåg skulle enligt skylten anlända 13:34. När klockan var 13:38 hade inget tåg synts till, men nu ändrades skylten igen. Vänersborgståget var tillbaka och skulle nu avgå 13:39. Alltså om en minut.
Två minuter senare hade inget Vänersborgståg synts till ännu, men nu avgick tåget på andra sidan perrongen. In mot Göteborg. Om inte annat så måste det betyda att spårspringaren var infångad. Då borde tågen kunna komma nu. Både mitt och Vänersborgståget.
Ytterligare fyra minuter senare, nu var klockan 13:44, försvann Vänersborgståget igen. Kvar återstod mitt tåg. Eller nja... Mitt tåg var också försvunnet, och nu skulle nästa tåg avgå 13:54.
En halvtimme efter ordinarie tid. Det vill säga mitt tåg var inställt, och jag hänvisades till nästa. Med den ordinarie avgångstiden 13:54. Så går det till att trolla bort en försening. Blir tåget tillräckligt försenat så byter man bort det mot nästa ordinarie avgång. Som inte var alls försenat. Ännu... Tyvärr hade man samtidigt trollat bort mina chanser att hinna med båda mina ärenden i Surte. En halvtimme räckte inte. Som ersättning hade jag nu tio minuter extra på Gamlestadens pendeltågsstation. Jag lämnade perongen och gick ner i tunneln under järnvägen. Där fanns en större tavla där man kunde se alla tåg:
Nästa tåg var mot Göteborg, alltså i fel riktning. 13:54 skulle mitt tåg avgå. Därefter två till mot Göteborg och först 14:19 kom tåget till Vänersborg. Även det hade alltså ställts in och ersatts med nästa avgång, i det fallet en hel timme efter den förra avgångstiden...
Lite förvånande är det att två så stora tunga, otympliga saker som tåg, bara kan försvinna så lätt.
Jag gick tillbaka upp igen. På andra spåret stod nu ett tåg i riktning mot Göteborg.
Då var nästa tåg mitt. 13:54 i riktning mot Älvängen. Inte försenat. Ännu...
Faktum var att det inte var försenat, utan tvärtom före sin tid. 14:49 dundrade det in på stationen.
Det bromsade in, och medan jag gick mot närmaste dörr undrade jag om det verkligen skulle stå här i hela fem minuter och vänta på avgång. Jag fick en konstig känsla när jag skulle kliva ombord...Var det verkligen rätt det här? Jag tittade runt dören efter någon skylt med destination, men det fanns ingen. Skylten på perrongen stod fast vid sin uppfattning om att detta var 17:54 mot Älvängen. Långt framme vid loket stod en tågvärdinna. Jag klev ner på perrongen igen och började gå mot henne. Hon var otålig och skrek på mig:
-Ska du med eller?
-Ja, det beror på vart du ska...
-Jag ska till Vänersborg.
-Ja, jag var rädd för det...
Hon tittade konstigt på mig.
-Vart ska du då?
-Surte...
-Surte?
Hon stirrade på mig som om jag inte var klok. Sedan hoppade hon in i sitt tåg, som rivstartade och satte av norrut. Jag stod kvar och var lycklig över att jag inte hade litat på skylten. Jag och en medelålders dam på en bänk var nu ensamma kvar på perrongen. Alla andra hade klivit ombord. Frågan är vilket tåg de trodde att de klev ombord på. Och var de hamnade...
Mitt pendeltåg kom vid utsatt tid.
Jag klev ombord, stämplade in. Åkte vid utsatt tid. Åtta minuter senare klev jag av i Surte. På den stationen satt en annan skylt.
Enligt den så hade jag inte alls klivit av nästa pendeltåg efter mitt ursprungliga, utan jag hade i själva verket åkt med mitt ursprungliga, försenade tåg. Om det betydde att ett likadant tåg skulle anlända direkt efter vet jag inte, och jag hann inte se efter heller. Jag skyndade iväg för att hinna med mina ärenden på en halvtimme. Det gjorde jag naturligtvis inte och missade tåget jag skulle ha åkt vidare med. Istället fick jag gå till Bohus, det är nästa ort, strax norr om Surte och tvärsöver älven från Kungälv. Det går en bro över älven. I Bohus skulle jag ha tagit bussen till Kungälv. Jag lyckades inte hitta någon buss till Kungälv. Nu vet jag att jag skulle ha tagit bussen till "Eriksdal" istället. Det är en knutpunkt precis utanför Kungälv, men hur skulle jag kunna veta det? Det stod ingenstans. Man kan inte förvänta sig att en turist vet att Eriksdal ligger i Kungälv. Så turisten fortsatte gå...
Det kom sig att jag skulle bege mig till Kungälv en eftermiddag. Det bör ha varit i Tisdags. Kungälv ligger, som du kanske vet, strax norr om Göteborg. På vägen skulle jag passa på att göra två små ärenden i Surte. Om du, som jag, är född efter 1950 och inte härstammande från Göteborgstrakten så känner du förmodligen inte till Surte. Det är helt normalt.
Surte är ett litet samhälle som vuxit upp kring ett gammalt glasbruk, alldeles vid kanten av Göta Älv. På detta glasbruk arbetade mannen som senare flyttade till USA och skapade Coca-Colaflaskan. Orten är känd för sitt bandylag, tidigare känt som Ale-Surte. (Surte ligger i Ale kommun) Mest känd är orten dock för att den 29 september 1950 ha råkat ut för ett stort jordskred. Ett 30-tal hus gled ner i älven och 450 personer blev hemlösa. Mirakulöst nog omkom bara en person. Idag har Surte knappt 6000 invånare och är en sovstad till Göteborg. Det är bara några kilometer ner till Göteborg. Hade spårvagnslinjen till Angered varit två och en halv kilometer längre, hade jag kunnat åka spårvagn till Surte. Då förstår du hur nära det är.
Som det nu är så tar man sig lättast ner till Gamlestadstorget och hoppar på ett pendeltåg i riktning norrut. Man behöver bara åka en hållplats. Det tar åtta minuter. Det var alltså en mycket kort första delsträcka jag hade att resa. I Surte skulle jag tillbringa en timme med mina två ärenden, innan jag skulle fortsätta resan till Kungälv. Lätt som en plätt. Trodde jag...
Jag anlände till Gamlestadstorget med spårvagn i god tid innan tåget skulle gå. Klockan var kanske kvart över ett. Tåget skulle gå 13:24. Jag gick över torget, som just nu är en byggarbetsplats, under järnvägen och uppför trappan till perrongen på andra sidan. Skylten på perrongen visade att ett annat tåg skulle anlända före mitt. 13:19 till Vänersborg. Samma linje, samma riktning, men det tåget stannar bara i ett par större orter. Jag skulle åka pendeltåget, mot Älvängen, som stannar i alla småorterna. Av vilka den första är - just det - SURTE.
Jag stod där på perrongen och väntade. Läste Metro, tänkte inte så mycket på vad som hände runtomkring mig. Eller rättare sagt, vad som INTE hände runtomkring mig. Det kom inte något tåg. Varken mot Vänersborg eller mot Älvängen. På det andra spåret kom ett tåg. I riktning mot Göteborg. Det saktade in. Och blev stående... Och där stod det sedan.
Det var väl inte förrän det andra tåget öppnade alla dörrar och alla passagerare strömmade ut, som jag började undra vad som pågick. Jag tittade på skylten ovanför mitt spår igen. Tåget till Vänersborg var 10 minuter försenat och skulle nu avgå 13:29. Då kom väl mitt tåg strax efter. Låt säga 13:31. Sju minuter försenat. Det betydde sju minuter kortare tid i Surte. 53 minuter istället för en timme. Det var ingen större skillnad. Inget att oroa sig för.
Men vad kunde ha hänt? Uppenbarligen något fel i starten för Vänersborgståget. Och så ville de inte skicka pendeltåget före. Jaja. Sånt händer. Uppenbarligen blockerade det infarten för tåget mot Göteborg. Det var därför de fick ta spårvagnen istället. Synd om dem, men det kan inte röra sig om så många minuter från Gamlestadstorget in till centralen. Lustigt att inga utrop hade gjorts i högtalaren dock. Men det kanske inte var lönt när det bara handlade om några minuter...
Jag väntade vidare. Solen kom och gick och novembervinden blåste kallt. Några tonårstjejer höll sig varma med att öva danssteg bredvid mig på perrongen. Jag funderade på att göra det samma, men jag vet inte om de hade uppskattat det. Jag kastade en blick på skylten igen. Det stod fortfarande 13:29 som avgångstid på Vänersborgståget (klockan var nu 13:30) men det stod något annat också. Skylten var ganska långt borta, och jag hade lite problem att läsa. Det stod...Spår*+ing. Det började i alla fall på Spår och slutade på -ing. SPÅRÄNDRING? Jag ryser fortfarande när jag hör det ordet. Nu gällde det ju inte mig, för jag skulle inte till Vänersborg, men ändå... Vid närmare eftertanke stod det ju ett tåg på andra spåret. Det som nyss tömts. Skulle kanske det åka tillbaka mot Vänersborg? Det kanske var så att mitt spår var avstängt, och all trafik skulle gå via det andra spåret. Där det just nu stod ett tåg och blockerade. Då vore det förvisso en god idé att skicka det till Vänersborg. Men ingen gick ju dit. Om det nu verkligen var spårändring, så borde man väl ropa ut det i högtalaren. Jag var tvungen att gå närmare skylten och se att det egentligen stod...
SpårSPRING.
Jaha. Eller öh? Innan jag hann leta fram sommarens tågstopp i Kristianstad i minnet, så kom det första utropet i högtalaren. Där fick jag veta att tågproblemen berodde på:
"Obehöriga på spåret".
Det vill säga någon som var ute och sprang på bangården. Då var det klart att inga tåg kunde köra. Man vet ju inte vad som kan hända. Det nästa som hände där jag var, var i alla fall att skyltningen över spåren ändrades igen.
Nu var Vänersborgståget helt försvunnet, och nästa tåg som skulle komma var mitt pendeltåg mot Älvängen. Om tre minuter. Men tio minuter försenat. Min timme i Surte skulle alltså bli 50 minuter. Synd, men jag borde fortfarande hinna med det jag skulle göra på den tiden. Jag var inte orolig. Mest undrade jag hur ett helt Vänersborgståg kunde försvinna. Inte bara Vänersborg förresten, det är ju tåget till Trollhättan också. Det är en betydlig mängd pendlare det handlade om. Men de kanske bara hade valt att skicka mitt tåg före. Så Vänersborgståget skulle komma direkt efter. Kanske spårspringaren bara sprang framför Vänersborgståget. Han borde vara relativt enkel att fånga in då...
Mitt tåg skulle enligt skylten anlända 13:34. När klockan var 13:38 hade inget tåg synts till, men nu ändrades skylten igen. Vänersborgståget var tillbaka och skulle nu avgå 13:39. Alltså om en minut.
Två minuter senare hade inget Vänersborgståg synts till ännu, men nu avgick tåget på andra sidan perrongen. In mot Göteborg. Om inte annat så måste det betyda att spårspringaren var infångad. Då borde tågen kunna komma nu. Både mitt och Vänersborgståget.
Ytterligare fyra minuter senare, nu var klockan 13:44, försvann Vänersborgståget igen. Kvar återstod mitt tåg. Eller nja... Mitt tåg var också försvunnet, och nu skulle nästa tåg avgå 13:54.
En halvtimme efter ordinarie tid. Det vill säga mitt tåg var inställt, och jag hänvisades till nästa. Med den ordinarie avgångstiden 13:54. Så går det till att trolla bort en försening. Blir tåget tillräckligt försenat så byter man bort det mot nästa ordinarie avgång. Som inte var alls försenat. Ännu... Tyvärr hade man samtidigt trollat bort mina chanser att hinna med båda mina ärenden i Surte. En halvtimme räckte inte. Som ersättning hade jag nu tio minuter extra på Gamlestadens pendeltågsstation. Jag lämnade perongen och gick ner i tunneln under järnvägen. Där fanns en större tavla där man kunde se alla tåg:
Nästa tåg var mot Göteborg, alltså i fel riktning. 13:54 skulle mitt tåg avgå. Därefter två till mot Göteborg och först 14:19 kom tåget till Vänersborg. Även det hade alltså ställts in och ersatts med nästa avgång, i det fallet en hel timme efter den förra avgångstiden...
Lite förvånande är det att två så stora tunga, otympliga saker som tåg, bara kan försvinna så lätt.
Jag gick tillbaka upp igen. På andra spåret stod nu ett tåg i riktning mot Göteborg.
Då var nästa tåg mitt. 13:54 i riktning mot Älvängen. Inte försenat. Ännu...
Faktum var att det inte var försenat, utan tvärtom före sin tid. 14:49 dundrade det in på stationen.
Det bromsade in, och medan jag gick mot närmaste dörr undrade jag om det verkligen skulle stå här i hela fem minuter och vänta på avgång. Jag fick en konstig känsla när jag skulle kliva ombord...Var det verkligen rätt det här? Jag tittade runt dören efter någon skylt med destination, men det fanns ingen. Skylten på perrongen stod fast vid sin uppfattning om att detta var 17:54 mot Älvängen. Långt framme vid loket stod en tågvärdinna. Jag klev ner på perrongen igen och började gå mot henne. Hon var otålig och skrek på mig:
-Ska du med eller?
-Ja, det beror på vart du ska...
-Jag ska till Vänersborg.
-Ja, jag var rädd för det...
Hon tittade konstigt på mig.
-Vart ska du då?
-Surte...
-Surte?
Hon stirrade på mig som om jag inte var klok. Sedan hoppade hon in i sitt tåg, som rivstartade och satte av norrut. Jag stod kvar och var lycklig över att jag inte hade litat på skylten. Jag och en medelålders dam på en bänk var nu ensamma kvar på perrongen. Alla andra hade klivit ombord. Frågan är vilket tåg de trodde att de klev ombord på. Och var de hamnade...
Mitt pendeltåg kom vid utsatt tid.
Jag klev ombord, stämplade in. Åkte vid utsatt tid. Åtta minuter senare klev jag av i Surte. På den stationen satt en annan skylt.
Enligt den så hade jag inte alls klivit av nästa pendeltåg efter mitt ursprungliga, utan jag hade i själva verket åkt med mitt ursprungliga, försenade tåg. Om det betydde att ett likadant tåg skulle anlända direkt efter vet jag inte, och jag hann inte se efter heller. Jag skyndade iväg för att hinna med mina ärenden på en halvtimme. Det gjorde jag naturligtvis inte och missade tåget jag skulle ha åkt vidare med. Istället fick jag gå till Bohus, det är nästa ort, strax norr om Surte och tvärsöver älven från Kungälv. Det går en bro över älven. I Bohus skulle jag ha tagit bussen till Kungälv. Jag lyckades inte hitta någon buss till Kungälv. Nu vet jag att jag skulle ha tagit bussen till "Eriksdal" istället. Det är en knutpunkt precis utanför Kungälv, men hur skulle jag kunna veta det? Det stod ingenstans. Man kan inte förvänta sig att en turist vet att Eriksdal ligger i Kungälv. Så turisten fortsatte gå...
Friday, November 8, 2013
Subscribe to:
Posts (Atom)
