Monday, November 30, 2015

SPOILER ALERT!

...bör man skriva i början av sitt inlägg om man har för avsikt att avslöja något om vad som händer i en film eller ett TV-program som kanske inte alla har hunnit se. Så det gör jag nu. Läs inte vidare om du inte har hunnit se senaste avsnittet av På Spåret. Finns på SVT Play...

Efter denna varning, till saken:

Jag var först! I Luleå. Inte bara genom att jag besökte staden i början av maj, och TV-tågarna först i november. Jag hann dessutom med att påbörja min reserapportering från staden här på bloggen redan i fredags eftermiddag. På spåret från Luleå sändes först på kvällen.

Ska man vara riktigt ärlig publicerade jag mitt första inlägg från Luleå nästan en och en halv vecka före i fredags kväll. Då tänker jag naturligtvis på inlägget om den rymliga förvaringsboxen där jag gjorde ett kort stopp på vägen till vandrarhemmet i Boden. Men en förvaringsbox kanske inte räknas...

Gamle partiledaren och ministern Göran Hägglund gjorde sin debut i På Spåret i detta senaste program. Här på bloggen debuterade han redan för fem år sedan.

Det är däremot ingen hemlighet att de pensionerade TV-tågarna Oldsberg och Hellberg, numera programledare för Sverigequizen i TV4, ikväll kommer att besöka Piteå. Om 1 timme och 8 minuter för att vara exakt. Det står i alla TV-tablåer. Piteå besökte jag och alla som läser den här bloggen redan för en månad sedan. I förrförra programmet var Oldsberg och Hellberg i bananstaden Kalix. Där var Vi för EVIGHETER sedan. Och jag fick en finare kommentar på det inlägget än vad Oldsberg och Hellberg någonsin kan ha fått på något av sina program. Det är i alla fall jag övertygad om.

Veckan dessförinnan var Oldsberg och Hellberg i Norrköping och åkte spårvagn. Det gjorde jag redan för två och en halv månad sedan. Men det kommer vid närmare eftertanke inte att dyka upp här på bloggen förrän tidigast till våren... Så vi kanske är kvitt då, trots allt...

Åter till Luleå...

Sunday, November 29, 2015

(Vad gör man med en...) Slö solande säl...

Säl
Morgonen blev förmiddag. Jag stod nu på samma ställe där jag skådade ut över den falska evigheten några timmar tidigare. Dimman var borta, men något helt annat hade dykt upp istället. Några meter ut från kajen, på isen, låg en mycket sömnig säl och solade...

Jag vet inte om sälar är en vanlig syn i centrala Luleå. Jag förmodar att så inte är fallet, då jag snart fann mig omgiven av nyfikna skolelever. Snart uppenbarade sig också en fotograf med en kamera som var tre gånger större än min, och med ett oanständigt långt objektiv.

Jag tror aldrig jag har sett någon säl förut. I alla fall inte i vilt tillstånd. Inte för att den såg så vild ut. Den sinnesstämning som mest tycktes överensstämma med dess uppförande var bakfull tonåring. Den låg utsträckt på isen, rörde sig långsamt, tittade upp ibland på folksamlingen och dess ansiktsuttryck tycktes säga: "Låt mig sova!".

Ungdomarna var uppspelta. Mobiltelefonerna gick varma. Alla ville ha en Sälfie till Instagram, men till min glädje noterade jag också en genomgående allvarlig omtanke om den lille stackaren. En yngling i sällskapet såg på mig med mycket bekymrad min:

-Är du expert på sälar?
Det kunde jag naturligtvis bara förneka. En av mina mest älskade ägodelar när jag var liten var en säl vid namn Sälle. Ja, han sitter för övrigt fortfarande i hyllan vid sidan om mig när jag skriver det här inlägget, då jag just nu befinner mig hemma hos mina föräldrar. Han är alltså i tyg. Längre än så sträcker sig inte mina kunskaper i sälologi. Ynglingen såg ännu mer bekymrad ut.

-Han ligger väl inte och dör?
Det får vi verkligen hoppas, svarade jag. För jag visste inte vad annat jag skulle säga. Vad gör man när man hittar en säl? Luleåungdomarna ringde 112. Och fick ett svar typ: "Det är inte något vi prioriterar för tillfället." Vilket kanske är rimligt. Polisen har fullt upp. Men de borde väl kunna vidarebefordra en kontakt, eller i alla fall säga vem man skulle kunna kontakta. Någon djurskyddsförening? Ungdomarnas mobiler gick fortsatt varma. Nu för att hitta någon som visste vad man gör med en slö solande säl. Jag kände att jag som utböling inte hade något att tillföra, och fortsatte min promenad.

En googling visar att sälar i Luleå inte tillhör vanligheterna. Vanligtvis. Men just den här våren har ett antal sälungar dykt upp. Någon låg ute i skogen. Någon låg på en trottoar och lekte katt. Någon fick poliseskort till djurparken i Lycksele, 28 mil bort. Men den här gången verkade polisen alltså ha viktigare saker för sig...

SVT betonar att den låg utanför en flytande bar. Det stämmer, men jag tror inte att det var förklaringen till dess beteende. Tydligen var den bara en unge. Jag tyckte den var ganska stor. Men jag har naturligtvis inte haft en aning om hur stora de är på riktigt. Enligt Wikipedia är en knubbsälshona omkring 140 cm och en hane upp till 195 cm(!!!) lång och väger omkring 130 kg. Sälen i Luleå var inte ens meterlång.

SVT citerar också polisen som påstår sig ha varit på plats och inspekterat sälen. Och säger sig  veta att den både mådde bra och att en sälmamma varit synlig i närheten. Jag hoppas att det var sant. Jag vet i alla fall att den var försvunnen nästa gång jag passerade kajen, ett par timmar senare.

Hoppas det var mamman som hämtade den.

Kanske det bara var så att hon inte vågade sig fram för att det stod så mycket folk på kajen...

Kanske...

Saturday, November 28, 2015

Det stora torgrånet... (Luleå i dimman)

dimma is hav evighet
Jag stod en lång stund på kajen och spanade ut över isen, havet och evigheten. Där borta någonstans ligger Finland, tänkte jag. Några timmar senare, när dimman lättat, insåg jag att jag hade blandat ihop väderstrecken. Detta var varken havet eller evigheten. Det var i själva verket Notviken, en lite bredare
del av Lule älv. Där borta någonstans ligger Boden, var en med sanningen mer överensstämmande tanke...

Luleå
För den som redan hunnit glömma det kan jag återigen nämna att Luleå är Norrbottens största (och Norrlands fjärde största) stad, med 47 000 invånare.

Luleå
Efter att ha tillbringat den senaste tiden i Pajala, Övertorneå, Haparanda, Råneå, Kalix och liknande kändes det som att komma till en storstad. Att vandra i dimman i Luleå centrum påminde bitvis om att vandra på Södermalm i Stockholm. Fast med betydligt färre människor ute, och betydligt mindre trafik. Ingetdera någon brist...

Carolina Falkholt
 Carolina Falkholt, förmodar jag...

Shopping Luleå Ralph Erskine
En av de stora galleriorna inne i centrum. Denna med det nästan övertydliga namnet Shopping. Trots sitt moderna och ganska ordinära yttre en viktig historisk plats. Världens första inomhusköpcentrum. Ritat av Ralph Erskine, han med höghusen i Kiruna och Ormen Långe i Svappavaara, som tyckte att även norrlänningarna skulle kunna shoppa utan att förfrysa sig.

Det var 1955.

Numera finns dylika köpcentrum i världens alla städer.

Oavsett temperatur.


Och efter diverse om-, på- och tillbyggnader har Erskines originalitet blivit en smula utslätad. Och butikerna är de samma som finns i alla andra gallerior i Sverige. Du vet vilka jag menar...

Luleå Storgatan
Shopping ligger inte vid torget. Det gör inte någon av de övriga galleriorna heller. Jag lyckades inte ens hitta något torg. Vilket inte är så märkligt, då det inte finns något torg i Luleås centrum. Det är desto märkligare. Kanske rent av unikt. Vad man däremot har är ett par väldigt breda gågator.  Tillräckligt breda för att rymma ovanstående vackra paviljong av äldre snitt.

Kanske beror det på klimatet att man inte har något torg. (Men Pajala och Haparanda har. Kiruna och Kalix torg verkade i första hand vara parkeringsplatser...) Kanske beror det på att man har Shopping istället. Och de andra galleriorna. Kanske någon har stulit torget. Förmodligen ligger sanningen någonstans mellan alla dessa tre förslag. Jag märker att du tvivlar. "Inte kan man väl sno ett torg?" Jo, då...

För ungefär två månader sedan, fyra månader efter mitt besök, invigdes "Köpmantorget, Luleås enda riktiga torg". Google maps hittar inget Köpmantorg. Däremot en Köpmangata. Jag studerar kartor och flygfoton och hittar så småningom en liten plats, i korsningen Köpmangatan och Timmermansgatan. Här ryms fem små träd, en liten fontän och fyra fågelmatarbänkar. Förmodligen är det detta som är "Luleås enda riktiga torg".

Men man har ju inte behövt något tidigare? Varför nu plötsligt ett nytt torg?

I somras, någon månad efter mitt besök firade Luleå Köpmannaförening 175 år. Man anordnade "historisk marknad". Det illustrerades i tidningsannonser med en bild av torghandel från 1800-talet.

Problemet var naturligtvis att man inte kunde hitta någon bild av gammal torghandel i Luleå. Utan torg, ingen torghandel.

Den gamla bilden i annonsen om Luleås historiska marknad föreställde istället torget i Karlshamn. Blekinges näst största stad. Tre mil sydost om min hemort Olofström. 140 mil söder om Luleå.

Stölden upptäcktes nästan omedelbart. Luleå fick förklara sig i en artikel i BLT (Blekinge Läns Tidning), där de ursäktade sig med att "vi hittade ingen gammal bild från Luleå" och "vi tyckte ert torg var fint", men man ville naturligtvis inte erkänna att allt berodde på att man inte själva hade något eget torg.

För att slippa råka ut för denna pinsamma situation en gång till, har man därför upphöjt det lilla gathörnet till "Luleås enda riktiga torg". För att kunna ta torgbilder där, och inte behöva bli påkomna med torgstöld igen... Det är i alla fall vad jag tror...

Luleå domkyrka
 Luleå dimkyrka. Invigd 1893 som en vanlig kyrka, men sedan 11 års ålder domkyrka för Luleå stift, det vill säga Norrbotten, Västerbotten och Lappland.

Luleå Stadshus
 Luleå Stadshus.

Förresten. Kanske du nu tror att Luleå ALDRIG tidigare har haft något torg. Så är naturligtvis inte fallet...

Luleå Stadspark
Detta är Luleå Stadspark. Mellan dimkyrkan och Stadshuset.

Stadsparken var faktiskt Luleås torg en gång i tiden. Rådhustorget hette det. Som namnet antyder låg Luleås gamla rådhus här. Inte helt olikt det i Piteå.

Du kommer säkert ihåg historien. Piteås första stadshus brändes av ryssen. Det andra brändes av en full sjöman. Det tredje blev museum.

Luleås rådhus byggdes först efter ryssens härjning. Det överlevde den stora stadsbranden 1887. Inga fulla sjömän med pyromaniska tendenser hittade dit...

...så Luleåborna eldade upp det själva istället. Avsiktligt. Med hjälp av Brandkåren. 1965...

Friday, November 27, 2015

En vandring längs regnbågen / A walk along the rainbow

rainbow
En vandring längs regnbågen...
(Foto Anders N)

Sveriges sexigaste dialekt? Nja... (Om undersökningar och statistik...)

Aftonbladet presenterar en stor nyhet idag.

Norrländskan är Sveriges sexigaste dialekt.

Den får 22% av rösterna. Efter det kommer "Göteborgska och värmländska", vilket i mina öron låter som en mycket märklig kombination, med 18%. Först på tredje plats, och med bara 12% av rösterna kommer skånskan.

Blekingskan finns överhuvudtaget inte med på listan, vilket i och för sig inte är så förvånande. Av tre anledningar: Blekingarna är få, de flesta misstas för att vara skåningar och den enda Blekingska dialekt som svenskar i allmänhet känner till är Karlskronitiskan...

Som vanligt ska sådana här undersökningar, och statistik överhuvudtaget, tas med en stor nypa salt och lite grovmalen svartpeppar. Och kanske en äggula.

Man måste fråga sig: Vilka är det som man har frågat egentligen? Är de verkligen ett tvärsnitt av svenska folket i allmänhet?

Jag kan inte låta bli att tänka på undersökningen som presenterades med ännu större rubriker häromåret. "Varannan mamma vill bli hemmafru!". Det visade sig senare att denna undersökning inte hade genomförts bland svenska mammor i allmänhet. Utan bland medlemmar på nätsidan Familjeliv. Det vill säga, Sveriges mest populära forum för personer med intresse för hemma- och familjeliv. Vilket framgår av namnet. Det vill säga, det var ungefär som att göra en undersökning om drömyrke på valfritt järnvägsentusiastforum och sedan basunera ut: 95% av Sveriges män vill bli lokförare! (Övriga 5% vill bli trafikledare).

Vilka är det då som har tillfrågats i undersökningen om Sveriges sexigaste dialekt? Jo, det är medlemmar på Mötesplatsen.se. Samtliga singlar. Jag förmodar att majoriteten av medlemmarna på denna sida är just singlar. Jag vågar också påstå att den enda slutsats man egentligen kan dra av denna mycket ovetenskapliga undersökning är att det bor många singlar i Norrland...

Mot storstaden! Via sjukhuset...

Norrtåg
Det blev morgon i Boden och jag tog tåget. Tillbaka söderut.
Samma väg jag kom dagen innan. Denna gång var bara
för en dagsutflykt...

Sunderbyns sjukhus
Tåget gjorde ett kort stopp i Södra Sunderbyn. Ett litet samhälle
med 3000 invånare. Samt ett gigantiskt sjukhus med nästan
lika många anställda. Norrbottens länssjukhus.

Varför lägger man ett länssjukhus i ett så
litet samhälle? Jo, därför att det lilla samhället råkar
tätorter. Med 47 000 respektive 18 000 invånare.
Ett utmärkt ställe att lägga ett sjukhus, med andra ord.
Liknande sjukhus finns mitt i Dalsland, och
det har även diskuterats hemma i Blekinge.

Norrbottens näst näst största
tätort är alltså Boden. Det var där jag åkte ifrån.
Norrbottens största tätort var jag på väg till.
Du har förmodligen redan gissat vilken det är.

Luleå järnvägsstation
Luleå, naturligtvis. Tågets ändhållplats.
En av Norrlands riktiga storstäder.
Större än två Boden.
Lika stor som Kiruna, Piteå och Kalix tillsammans.
 Trots detta en ganska blygsam järnvägsstation
jämfört med Bodens...

Wednesday, November 25, 2015

Saturday, November 21, 2015

Sveriges snyggaste (och snorkigaste?) Järnvägsstation!

Bodens station
framtida bilder på den här byggnaden. Här kommer de...

Bodens Järnvägsstation
Bodens järnvägsstation. Kan mycket väl vara Sveriges snyggaste.

Bodens centralstation
Dock har den drabbats av storhetsvansinne
och kallar sig därför Bodens Centralstation.
Vilket skulle antyda att det finns fler stationer i Boden.
Jag lyckades i alla fall inte hitta någon.
Det är väl bara att konstatera:
Snygg men snorkig...

kvällsljus Boden
Och som om den inte var snygg nog i vanliga fall. 
Se här i kvällsljus. Det blir nästan FÖR snyggt. 

Men den var inte bara snygg. Den var nära också.
Precis utanför mitt fönster. Här bodde jag.
Bilden är tagen från vandrarhemmets entré. 

 Vandrarhem Boden
Här är motsvarande vy från andra hållet.
Vandrarhemmet (den låga byggnaden till höger)
fotograferad från järnvägsstationens entré.
Jag bodde precis bakom skylten för handikappparkering.
Buss och tåg till halva Norrland precis utanför dörren.
Jag blev snabbt bortskämd.
Gav mig av i absolut sista minuten.
Trots den oslagbara närheten blev morgnarna i Boden
mycket stressigare än på någon annan Norrländsk ort...

Boden tågstation
Avslutningsvis kan nämnas en annan egenhet med Bodens station.
Ser du spåret närmast stationshuset? Spår 1.
Inget tåg stannar där. Där finns ett stort staket i vägen.
Oavsett vart du ska åka måste du gå tunneln under spåren.
Till spår 2 och 3. Synnerligen osmidigt.
Men det har väl med snyggheten och snorkigheten
att göra det också, förmodar jag...

Friday, November 20, 2015

Ur Herrarnas Kokbok - Andra försöket! (Quiche Lorraine och konsten att rimma Paltfläsk)

Snart mer Norrland. Först en liten matpaus i mitt kök i Göteborg. Ur Herrarnas Bildkokbok, naturligtvis. Recept nr 6: Quiche Lorraine. Fransk paj. En standardrätt i mitt kök så länge jag har haft eget hushåll. Dock inte efter det här receptet.

Quiche Lorraine

Här är det grädde i degen, gul lök och gräslök istället för fluggökad Punkarpurjo och rimmat Paltfläsk istället för rökt skinka.

Rimmat Paltfläsk? Låt se. Ballt besk maltläsk* smakar galtmäsk i kallt-esque** Saltträsk***...

*Lindrigt jäst julmust.
**Typ kyligt liksom...
***Ligger i Kalix kommun.

Nähä. Det var visst inte sånt rim man menade. Rimmat fläsk betyder saltat. Varför säger man inte det då? Nu har jag ju suttit här och rimmat helt i onödan... Betyder det att grötrim egentligen är ett slags salt gröt? Nähä. Inte det heller. Nu får man ta och bestämma sig, tycker jag.

Pajen smakade i alla fall gott. Något annat hade förvånat mig. Man kan liksom inte misslyckas med en Quiche Lorraine. Det är ett faktum. Andra pajer däremot...

Egentligen var min ursprungliga tanke att göra pajen med en helt annan fyllning. Lite mer originell. "Sidfläsk och lök kan bytas ut mot gravlax och dill = Quiche Suédoise." stod det längst ner i receptet. Svensk Quiche. Det lät spännande. Tyvärr är jag fiskallergiker. Jag letade länge i affären efter något lämpligt substitut för gravlax. Jag hittade bara gravljus. Så jag fick lägga ner det projektet...

Pajer finns det annars många på den här bloggen. De flesta mer spännande än den här. Vanligtvis med utgångspunkt från vad jag råkade ha i kylskåpet just då. Men alla har jag inte hittat på själv. Kommer du ihåg när jag försökte beställa en Quiche Lorraine i Frankrike?. Eller den lökpaj jag lyckades köpa på ett annat, mycket lurigt, ställe? Eller när jag åt paj på en ersättningsbuss? Eller min norrländska paj, flera år innan jag besökte Norrland?

Se tidigare försök ur Herrarnas Kokbok här. Fler kommer så småningom...

Wednesday, November 18, 2015

Tuesday, November 17, 2015

Rimligt och rymligt...

förvaringsbox
Jag lämnade Piteå och Paltriket i sydligaste Norrbotten. Jag styrde min kosa inte hemåt som du kanske tror (eller hoppas, om du börjar bli trött på norrländska reserapporter och längtar efter skånska tågförseningar...) utan begav mig norrut igen. Först ett kort stopp i Luleå. Mer om den staden vid mitt senare och längre besök. Den här gången får du nöja dig med att beundra denna välfyllda förvaringsbox på bussterminalen.

Till ett rimligt och rymligt pris rymde den hela min packning. Tre väskor, vagn samt dator och övrigt innehåll i min ryggsäck medan jag tog en promenad och lite lunch i väntan på vidare resa. Denna gång åt nordväst. Till Sveriges största och folkrikaste förvaringsskjul...

Då inte bilden ger boxen riktig rättvisa kan jag berätta att samtidigt som jag fyllde min så lyckades en person några meter till höger om mig nästan få in en hel cykel (!!!) i en annan box. En riktig cykel. Inte någon sådan där ihopfällbar sak. Och det tycker jag är ganska imponerande...

Monday, November 16, 2015

Ungt i gammal stil... (Norrfjärden)

Norrbotten
Innan jag lämnade Paltriket hann jag med en liten tur norrut...

busshållplats Norrbotten
...till Norrfjärden.

Norrfjärden
 Ett samhälle med 1400 invånare...

Norrfjärdens kyrka
...vars mest iögonfallande byggnad utan tvekan är kyrkan.

Kyrkstad
Den skär sig lite mot den närliggande kyrkstaden.


Norrfjärdens kyrkstad
En kyrkstad som på många vis är raka motsatsen till den i Öjebyn. Där var inget hus det andra likt, och de låg lite hursomhelst. I Norrfjärden finns i princip bara två olika sorters hus, och de ligger prydligt i rader.

Så prydligt att jag först trodde att jag hade hamnat på ett gammalt militärt övningsfält...

kyrkstaden Norrfjärden
Naturligtvis finns det en förklaring. De flesta norrländska kyrkstäder har byggts upp under många hundra år. Hus för hus. Bit för bit. Norrfjärdens kyrkstad har bara funnits i hundra år...

Norrfjärden kyrkstad
1915 avknoppades Norrfjärdens församling från Piteås. Man byggde en egen ursnygg kyrka i den då supermoderna nationalromantiska stilen. Men det räckte inte med en kyrka. En riktig församling där och då behövde naturligtvis en egen kyrkstad också...

Kyrkstad
Några hus kördes hit från Öjebyn. Sedan anlitades en lokal byggmästare att fixa resten. Vilket förklarar känslan av massproduktion...

Norrfjärden har med andra ord en av traktens (och landets) yngsta kyrkstäder.

Den ursnygga kyrkan blev tyvärr bara ungefär 50 år gammal. Åskan slog ner och kyrkan brann. Den nya kyrkan invigdes 1967, i en stil som var modern då.

NorrfjärdenNorrfjärden
Så mycket mer att berätta om Norrfjärden har jag inte. Men ta gärna en titt i alla fall...

Norrfjärden ICANorrfjärden kiosk
Nejdå. Kiosken är inte nedlagd. Den hade bara inte hunnit öppna denna tidiga morgon...

NorrfjärdenFolkets Hus Norrfjärden
 Norrfjärdens sporthall
Jo, förresten. Här startade 1944 ett företag som då hette Norrfjärdens Träförädling. Det är numera mycket välkänt. Man kan säga att de sysslar med en verksamhet som inte är så långt ifrån något som jag har beskrivit i detta inlägg. Men de förknippas numera med ett helt annat Norrbottniskt samhälle. Mer om det när jag kommer dit...

Sunday, November 15, 2015

Maka och dotter...

Maka Fru Dotter
Här hvila bruksegaren C J Sohlbergs
Maka och Dotter.

Hade de inga egna namn?

Saturday, November 14, 2015

Natt i Frankrike

Frankrike
Natt i Frankrike

(Foto Anders N)

Friday, November 13, 2015

Piteå - Skyltarnas stad...

I ett tidigare blogginlägg från min norrländska resa, beklagade jag mig över bristen på skyltar I Malmberget. Jag nämnde också som hastigast att det fanns en annan plats i Norrland som hade desto fler. Skyltar på varenda hus och varannan sten. Nästan. Denna plats är Piteå...

avrättningsplats

Till Piteå räknar jag naturligtvis även Öjebyn. Där för övrigt vartannat hus förefaller ha varit fängelse någon gång under historien. Enligt skyltarna. Och ett stenkast från mitt nattläger fann jag denna skylt i ett buskage. Avrättningsplats. Hujedamej... Några spöken syntes dock inte till...

piteåuppropetkvinnojour
Vissa saker kan tyckas självklara. Men innan alla har begripit hur det ligger till, så skadar det inte med påminnelser i varannat gathörn. Det hade behövts i resten av landet också. Läs mer om Piteuppropet här.

Men det där med stenarna, det var väl inte riktigt sant? Inte sätter man väl skyltar på vanliga stenar? Jo, i Piteå:

Grindavik
Stenhög i hamnen. Med oklar koppling till Grindavik, en av Piteås vänorter. Ett litet fiskesamhälle i sydvästra hörnet av Island.

St Barth Gustavia
St Barth-huset. Symboliserar enligt skylten till höger en annan av Piteås vänorter: Gustavia, huvudstaden på den en gång svenska kolonin St Barth i Västindien. Döpt efter Gustav III som köpte ön av Frankrike 1784. 1878 sålde vi ön tillbaka till Frankrike. Den här typen av hus var vanliga på St Barth förr i tiden. Det faktiska huset på bilden har dock inte hämtats från Västindien, men väl från en annan berömd ö, närmare bestämt Djurgården. Det uppfördes där 2007 i samband med en utställning och flyttades sedan till Piteå.

Liggande höna Sten
 Om du fortfarande inte tror mig: En helt vanlig sten. Försedd med informationsskylt. Enligt denna kallas den för "Liggande hönan" och den "...uppfördes troligen för cirka 2000 år sedan. Vilka som byggde den och vad den användes till kan man inte säkert säga."