På resa genom snön...

Ursäkta att här har varit lite bloggtystnad den senaste tiden. Det beror på att jag nu befinner mig ute på min hittills längsta resa. Vart? Ja, bilden ovan kanske kan ge en ledtråd. Reserapporter med många bilder kommer naturligtvis, fattas bara annat, men för tillfället lider jag av lite brist på uppkoppling. Håll ut!

Godnattsagan om att åka Jönköping tur och retur, del 2 (Det har aldrig varit enklare att köpa SMS-biljett)

Tack vare dubbeldebiteringen på väg till Jönköping hade jag för lite pengar på mitt västrafikkort för att åka hem igen, när mitt besök var över. Å andra sidan hade det inte hjälpt om jag haft det. För jag hade inte kommit längre än till Falköping ändå. Där hade jag varit tvungen att byta till ett SJ Regional. Du minns säkert de ökända SJ Regional mot Karlstad, som jag berättade om förra våren. Har du glömt dem finns de här och här. Men till skillnad från dessa har de Falköpingstrafikerande SJ Regional inte någon kortläsare för Västtrafiks kort. Kan man visa upp ett månadskort får man följa med. Annars inte. På helgen kör Västtrafik knappt några egna tåg på sträckan. Man blir tvungen att lösa SJ-biljett istället. Vilket är betydligt mer komplicerat än att åka på Västtrafiks kontoladdning. Och försöker man köpa biljett på tåget tar de naturligtvis ut en extra avgift. Som på alla SJ-tåg. Utom vissa som körs i samarbete med Västtrafik. Men inte alla. Enkelt, eller hur?

Väl tillbaka i Göteborg skulle jag köpa spårvagnsbiljett från stationen till min betongförort. Då insåg jag att mitt Västtrafikkort nu låg längst ner i botten på den undre av de tre väskor jag hade på min vagn. Inga problem, tänkte jag. Jag köper en SMS-biljett...

Det var väldigt länge sedan jag köpte SMS-biljett. Jag läste därför på anslaget i spårvagnskuren.

"Skicka din kod till nummer XXXXX."


Min kod? undrar du naturligtvis. Och många med dig. Själv vet jag av erfarenhet att jag ska skicka koden GV. G som i Göteborg, och V som i Vuxen. Men det stod inte på något av de många anslagen i kuren. Vana köpare klarar det ändå. Nya köpare och turister ska tydligen inte köpa SMS-biljetter.

Nåväl, jag skickade GV till nummer XXXXX. Samtidigt såg jag hur min spårvagn närmade sig. Jag var bara tvungen att invänta SMS-bekräftelsen, det vill säga den faktiska biljetten. Man måste ha giltig biljett INNAN man kliver ombord. Annars kan man bli tagen av farbror kontrollanttanten.

Ibland drar svaret ut på tiden. Det kan vara ganska frustrerande, men oftast kommer det direkt. Så också denna gång..."PLING". Eller vänta lite...

Spänningen är hög. Vi håller den där ett tag, samtidigt som vi backar tillbaka något år. Landets styrande, eller om det rent av var EU, bestämde att man måste ha en registrerad telefon för att få handla med SMS. Inga oregistrerade kontantkort. Tydligen är det ett stort problem med kriminella som köper SMS-biljetter för svarta pengar...

I god tid innan den nya lagen kom registrerade jag mitt kontantkort. Jag gick sedan att hitta på Eniro och liknande sidor. Omedelbart upptäcktes jag av en massa härliga telefonförsäljare som tidigare inte haft en aning om att jag fanns. Nu ringde alla dessa nyfunna vänner mig. Du förstår säkert hur glad jag blev.

Jag handlade på den tiden i princip bara två saker med SMS. Enstaka spårvagnsbiljetter, samt att jag ibland tävlade i Metros tävlingar. Korsordet, och den där tävlingen där man ska hitta på pratbubblor till fåniga bilder. En gång vann jag ett par trisslotter. Varav en med 25 kr i vinst. Tyvärr slarvade jag bort lotten innan jag hann lösa in den. Det var i samband med att jag flyttade hem från Stockholm. Numera lottar Metro bara ut tråkiga kokböcker i sina tävlingar, så jag har slutat med dem.

Men när den nya lagen om SMS-köp infördes tävlade jag fortfarande. En dag när jag satt på bussen in till centrala Göteborg, och som vanligt skickade in en fånig bildrutetext till en fånig bild, fick jag ett märkligt svar. Där stod, jag minns inte exakt formuleringen, ungefär så här:

”Du har försökt göra ett köp med SMS. Det går inte längre. Om du vill fortsätta handla med SMS får du skaffa WyWallet.”

Wyvaddåförnåt? Why?

Jag var knappt medveten om att det var ett ”Köp” att tävla i Metros tävlingar. Visst var jag medveten om att det drogs en liten tävlingsavgift från mitt kontantkort. Men ”Köp”? Det var väl och ta i. Men så var det.

Jag var alltså tvungen att gå in och registrera mig för den här nya tjänsten. Som ett antal stora telebolag, tillsammans, kommit på att jag behövde. Själv ser jag ingen som helst anledning, men företagen vet naturligtvis som vanligt bäst. Förmodligen kan de tjäna några extra kronor, och samla in lite extra information om mig. Företag älskar sånt. Jag vill minnas att det fanns någon länk till någon app med i meddelandet. Men jag som inte hade någon Smartphone, bara en vanlig Dumfån, kunde inte använda någon app. Istället fick jag vänta till kvällen när jag kom hem och registrera mig på datorn via nätet. Sedan hade jag WyWallet. Kunde jag nu handla med mitt kontantkort som tidigare?

Nej, naturligtvis inte.

Nästa gång jag försökte tävla i Metros tävling fick jag reda på att det ”inte finns pengar i din WyWallet” eller något liknande. Trots att jag precis hade fyllt på mitt kontantkort med ett par hundralappar. Det visade sig att min WyWallet inte var kopplad till kontantkortet överhuvudtaget. Den var, bildligt talat, en lös pengaficka utanpå kontantkortet/telefonen, som behövde fyllas på separat. Utan Smartphone gick det bara att göra via datorn.

Tidigare kunde jag använda kontantkortet till min mobiltelefon som en smidig digital plånbok.Nu hade min digitala plånbok fått en extra ficka. Som jag var tvungen att använda för allt som inte var telefonsamtal. Den kunde bara fyllas på via datorn. Och jag kunde inte flytta pengar mellan plånboken och den nya fickan. Trots att de satt ihop. Detta är än idag ett av de mest korkade påfund som jag har mött.

”Att betala med SMS har aldrig varit enklare.”

Det är WyWallets slogan. Vilket med andra ord är en direkt lögn. Har du telefonabonnemang kan du betala med SMS som tidigare, och få det på faktura. Men du kan inte betala med pengarna på ditt kontantkort.

De flesta företag insåg liksom jag omedelbart att WyWallet var korkat och omständigt. De sa upp bekantskapen omedelbart. WyWallet finns fortfarande, men jag har inte hört något om det på länge. Jag minns att jag läste för ett tag sedan, inte utan viss förtjusning, att man nu kunde köpa SMS-biljetter helt utan WyWallet. Precis som tidigare...eller?

Nu har jag hållt dig på halster länge nog. Åter till kvällen när jag stod i spårvagnskuren på väg hem från Jönköping. Spårvagnen rullade in till hållplatsen. Min SMS-biljett plingade till i telefonen. Jag öppnade meddelandet för att försäkra mig om att allt var ok...

”Du är inte registrerad användare hos Västtrafik.”

Va?

Registrerad? Min mobil är registrerad. Sedan länge. Vem som helst som slår in mitt telefonnummer på Eniro kan se vem jag är. Jag är dessutom registrerad för den fullkomligt meningslösa tjänsten WyWallet. Ska jag behöva registrera mig hos Västtrafik nu också? Varför? Jag ska bara köpa biljett. Det är ju som om jag skulle behöva visa legitimation för busschauffören varje gång jag köpte en bussbiljett hemma i Olofström. Helt absurt!

Hur lite jag än ville registrera mig var jag tvungen att ta reda på hur det skulle gå till. För jag behövde ju en biljett. Och det snabbt. För min spårvagn stod inne...nej, när jag tittade upp från telefonen så körde spårvagnen...

Jag rullade ner i meddelandet:

”Registrera dig genom att skicka koden REG + personnummer. Eller surfa in på vasttrafik.se.”

Jag kan som sagt inte surfa in någonstans på min Dumfån. Men skicka mitt personnummer kan jag. Även om jag inte vill. Så det gjorde jag. Jag var trots allt glad att det här gick att lösa, förvånansvärt enkelt, även utan Smartphone.

Svaret kom strax:

”Det angivna personnumret är inte korrekt. Ange ett korrekt personnummer med formatet ÅÅÅÅMMDDNNNN.”

Suck. Ett försök till. Med 19 före personnumret.

”Välkommen till Västtrafik!”

Yes! Äntligen!

Kunde jag köpa min SMS-biljett nu då? Nej. Jag läste vidare:

”För att gå vidare med registreringen läser du och godkänner villkoren för tjänster vasttrafik.se/smsvillkor...”

Och hur ska det gå till då? För tredje gången: JAG KAN INTE LÄSA WEBBSIDOR I DUMFÅNEN! Och förresten. Det var inte slut där:

”...och villkoren för fakturabetalning vasttrafik.se/kreditvillkor...”

Nejnejnej! Jag vill bara köpa en SMS-biljett med mitt kontantkort! Jag vill inte ha någon faktura och inte någon kredit.

”...Svara Ja på detta SMS för att godkänna villkoren...”

Hur ska jag kunna svara Ja på villkor som jag inte kan läsa? Det här är inte seriöst!

”Din telefonräkning kommer inte att belastas med biljettköp, utan du får istället en månadsfaktura till dig via Collector Credit AB efter kreditprövning”

NEJ! INTE FAKTURA! KONTANTKORT!

”På vasttrafik.se kommer du snart att kunna välja andra sätt att få fakturan distribuerad. Där kan du också ansluta dig till andra betalsätt.”

SUCK! Nu skiter jag i det här.

Vid det laget hade jag hunnit missa ytterligare en spårvagn. Den tredje var på ingång. När den rullade in framför mig fick jag syn på en biljettautomat där inne! Ja! (Förarna säljer naturligtvis inte biljetter längre. Det har de inte tid till...). Jag hoppade ombord. Utan biljett. Hoppades att ingen farbror kontrollanttant skulle finnas ombord och hinna ta mig innan jag var framme vid automaten.

Här kanske du tänker att kontrollanterna inte kan ta en medan man köper biljett i automaten. Det är ju absurt. Förvisso. Men jag skulle inte bli förvånad. Kan de ta en passagerare för att denne köper SMS-biljett ombord istället för före, så måste de kunna ta en passagerare som köper biljett ombord i automaten. Det är ju samma sak. Även om biljettautomater bara finns ombord på spårvagnarna...

Jag drog fram mitt betalkort. Valde biljettyp med därför avsedd knapp och drog kortet i därför avsedd skåra.

”Kortbetalning medges ej.”

Stod det på displayen. Jag försökte en gång till.

”Kortbetalning medges ej.”

Till slut lyckades jag, efter mycket grävande i fickorna, frambringa precis så mycket växelpengar, men inte en krona mer, som krävdes för att få min biljett.

Enkelt och smidigt? Eller hur? Det pratas mycket om dagens kontantlösa samhälle. Men när det verkligen gäller, då kan man inte köpa en biljett med SMS utan att kreditprövas och man kan inte betala med kort i biljettautomaten. Bara gamla järnåldersmynt duger...

LÄS EN INTRESSANT ARTIKEL PÅ SAMMA ÄMNE HÄR.

Ingen reklam tack...

Ingen reklam tack...
(Foto Anders N)

Godnattsagan om att åka Jönköping tur och retur - Del 1 (Om konsten att åka tåg åt två olika håll - SAMTIDIGT!)

Efter mitt Jönköpingsbesök hann jag innan hemresan med en lång fotopromenad genom det närliggande samhället Bankeryd, med en ypperlig personlig guidning. Denna promenad ska du få ta del om vid ett annat tillfälle. Men redan nu tänkte jag nämna något om hur jag lyckades ta mig till och från Jönköping.

Västtrafik samarbetar numera med Jönköpings länstrafik. Det betyder att jag kunde göra hela min resa dit på mitt Västtrafikkort. Bara trycka + på kortläsaren, och visa kortet när jag klev på tåget i Göteborg och sedan visa det en gång till för att logga ut när jag klev av i Jönköping. Samma tåg hela vägen. Busenkelt... Eller?

Jag kom så långt som till strax före Falköping. Ungefär halvvägs. Då kom ett utrop i högtalaren:

”Nästa stopp är Falköping. Där vi kommer att göra ett fordonsbyte. Vill ni åka till Skövde kan ni sitta kvar. Ska ni mot Jönköping och Nässjö får ni byta till tåg på spår 2...”
Efter en stund kommer tågvärden, med andan i halsen, genom vagnen. ”Förstod alla utropet?” Ja, jag förstod att jag skulle byta. Jag förstod däremot inte varför jag skulle byta. Eller rättare sagt, varför tåget vill byta bort mig. Det är ju tåget som ändrat sina planer. Inte jag. När jag ska fråga tågvärden varför denna märkliga situation har uppstått, är hen redan långt borta.

Tåget stannar i Falköping. På spåret på andra sidan perrongen, men i andra änden, står ett likadant tåg. ”Så långt borta som möjligt. Naturligtvis...” mumlar en gubbe medan han haltar iväg.

Enligt skylten vid spåret ska det andra tåget avgå mot Jönköping om sju minuter. Jag får syn på en trafikinformatör i gul väst utanför. Ovanligt, men trevligt. Jag går bort till hen. Jag tänker att man får passa på när de finns.

”Ursäkta. Får jag fråga en sak?”

Frågar jag. Hen svarar vänligt att det går bra.

”Varför ska vi byta?”
”Ska du till Jönköping? Då är det detta tåget.”
”Ja, jag vet. Det står på skylten. Men jag undrade VARFÖR vi ska byta.”
”Hur menar du?”
”Tåget skulle gå direkt till Jönköping. Nu ska vi plötsligt byta. Varför?”
”Det var något...problem... Tror jag... Kanske med vagnen...Eller nåt... Men det är det här tåget du ska ta. Eller vänta...”

Hen tittar in i vagnen genom dörren. Sedan nickar hen.

”Jo, det är det...”

Som sagt, det är trevligt med informatörer. Information är mycket viktigt när något oplanerat händer. Och den första, och viktigaste frågan man vill ha svar på är tveklöst ”Vart f-n ska jag ta vägen nu?” Vilket hen förmedlade svaret på, på ett exemplariskt vis. Men en annan, nästan lika stor fråga är: ”Vad f-n hände nu? Och varför i h-e ska jag byta tåg helt plötsligt?” Och det fick jag inget tillfredsställande svar på. Tvärtom blev jag ännu mer nyfiken. Problemet är att de flesta tågpassagerare inte blir nyfikna, de blir irriterade över att plötsligt få en massa mer besvär. Och i synnerhet då det sker till synes helt utan anledning. Gör de så här bara för att irritera mig? Nej, naturligtvis inte. Men det känns ofta så.

För att undvika irriterade passagerare bör man därför försöka ge dem så mycket information som möjligt. Om man får reda på att man byter tåg för att det man sitter i har gått sönder, brukar de flesta vara förstående. Man vill inte sitta i ett tåg som riskerar att explodera. Eller bara bryta samman någonstans mitt ute i skogen. Men om tåget inte uppvisar några fel. Kör hur bra som helst. Det är bara så att det inte känner för att åka till Jönköping idag. Det vill hellre åka till Skövde. Och det får man reda på först fem minuter innan man måste byta. Då är det klart man blir lite irriterad.

”Tågen idag. Vet du vad som är felet med dem? De är BORTSKÄMDA. Det är vad de är.”

Eller hur det nu brukar heta...

Resten av färden går utan större förseningar. Jag trycker + på det nya tåget och visar kortet. Loggar in. Först senare inser jag att i hastigheten glömde logga ut på det första tåget när jag bytte. Vilket inte borde vara något problem tycker man. Om jag loggar in på tåg två måste jag ju ha klivit av tåg ett. Men så tänker inte Västtrafiks biljettsystem. Tvärtom tror det att jag fortsatte på det första tåget, hela vägen till Skövde, SAMTIDIGT som jag klev på tåg nummer två och åkte till Jönköping. Alltså tar man betalt för BÅDA resorna. Trots att det är fysiskt omöjligt att åka med två olika tåg samtidigt från Falköping. Både norrut OCH österut.

De felaktigt dragna pengarna för tågets hastigt påkomna resa till Skövde, utan mig, fick jag så småningom tillbaka några veckor senare i Västtrafiks kiosk på Drottningtorget i Göteborg. Den vänliga damen där la pannan i fyrdubbla veck och fick ta hjälp av både miniräknare och kladdpapper. Men det gick. All heder ska hon ha för det. Men jag var tvungen att själv påtala omöjligheten i att resa åt två olika håll samtidigt...

I trollmors tvättstuga...

I trollmors tvättstuga...
(av Grieg)

(Foto Anders N)

SVT-debut!

Några sekunder av den film jag spelade in på juldagen i Sölvesborg, med gruppen Frank's Frankenstein, har letat sig in i nöjessvepet i Blekingenytt på SVT. Det är förvisso inte första gången något jag har skapat syns i TV, det är inte ens första gången jag skickat film till nöjessvepet, men det är om mitt minne inte sviker mig första gången jag själv är med i SVT. Vi hade två kameror. Bandets egen som vi tejpat(!) fast i en takbjälke, och jag själv tog skakiga närbilder med egen kamera. När jag inte blev antastad av fulla konsertbesökare. Och om du tittar noggrant nere i högerhörnet precis i slutet av svepet så kan du nog skymta en tomte med videokamera framme vid scenen...

Påskharen. På riktigt!

Påskharen på språng, skymtad i Rannebergen.
(Foto Anders N)

Jodå. Han finns där. På riktigt.
Men du måste titta riktigt noga...

Glad påsk och Gott Nytt Ägg!

Glad Påsk och Gott Nytt Ägg!