Sagan om ersättningsbussen som inte var någon ersättningsbuss...

Tog bussen från Olofström till Bromölla som vanligt i onsdags. Klev av vid stationen och noterade att det var ovanligt mycket folk vid busshållplatsen. Gick gången under spåren och upp på perrongen där tåget mot Kristianstad och Malmö brukar gå. Möttes av en tungt lastad medpassagerardam som muttrade: Tåget inställt. Det blir buss i stället... Så det var bara att vända på klacken och gå tillbaka till busshållplatsen. Frågan var när och om ersättningsbussarna skulle komma. Jag hade ingen tid att passa, men många av de andra som stod där var ganska stressade. Plötsligt kom en buss, skyltad till Kristianstad, körande. Jag tyckte att det var förvånansvärt snabbt. Det brukar ta en ryslig tid att få fram ersättningsbussar annars. Men jag vet förstås inte hur länge tåget hade var inställt. Tyvärr visade det sig att busschauffören inte hade någon aning om att tåget var inställt, även om han "kunde gissa det, med tanke på hur mycket folk" som ville åka med hans buss. Den var nämligen ingen ersättningsbuss, det var den ordinarie bussen mellan Bromölla och Kristianstad. Jag visste vad det innebar när jag klev på, men de flesta trodde nog att det var ersättningsbussen som de klev på. Eller så tog de bara första bästa buss. Man vet ju aldrig om det verkligen kommer någon ersättning, och ingen annan information gavs. Inte vad jag såg i alla fall. När alla klivit på bussen var den alldeles full. Men den körde inte. Det var en ordinarie busslinje, och det var fem minuter kvar till avgångstid. Vi satt där och väntade, och mina stressade medpassagerare muttrade och pustade i kör runtomkring mig...

Vi avgick från Bromölla vid kvart över 11, dvs ungefär en kvart efter att tåget skulle ha gått, och ungefär samtidigt som tåget skulle ha varit framme i Kristianstad. Avståndet mellan Bromölla och Kristianstad är nämligen bara två mil, och tar ungefär en kvart med tåg. Något längre tid med tågersättningsbuss. Men nu var detta ingen ersättningsbuss. Den ordinarie busslinjen mellan Bromölla och Kristianstad (via Fjälkinge), är till för alla de som bor i de orter utmed järnvägen där tåget inte stannar. Så den tar god tid på sig. Först en ordentlig sightseeingtur genom Bromölla, och sedan förbi Gualöv, Bäckaskog, Fjälkinge och Hammar (för att nämna de största orterna) Därefter Kristianstad, via lasarettsområdet. Ett tjugotal stopp blir det innan den ankommer Kristianstad C, 43 minuter efter start. För varje by och för varje stopp så växte irritationen i bussen. Det hjälpte liksom inte att busschauffören förklarade att han inte var någon ersättningsbuss, det gick inte in. Och det är ju förståeligt. Passagerarna hade tider och tåg och byten och flyg att passa. När vi kom fram till Kristianstad var tåget sedan länge försvunnet. Om det någonsin funnits. Jag vet ju inte om det var inställt där också. Jag tog nämligen en buss istället. När jag klev ur den buss jag kom med, hörde jag hur passagerarna svor åt chauffören. Var han verkligen tvungen att stanna vid varenda jävla... Ja, det var han. Det var ingen ersättningsbuss. Jag tyckte synd om chauffören. Det var ju inte hans fel att hans buss invaderades av försenade resenärer. Och det var inte heller resenärernas fel att de var försenade. Det är problemet med försenade och inställda tåg - det är aldrig någons fel...eller?

Detta var Onsdagens första försening, men varken den sista eller den största. Mer rapport om den andra kommer senare...