Rapport från en resa genom ingenmansland...

Skånetrafikens sommarkort är fantastiskt. För 550 kronor får man åka överallt i hela Skåne, i två månader (15 juni - 15 augusti). Mycket prisvärt. Synd bara att man inte är skåning. Jo, genetiskt är jag till största del skåning (68,75%, ungefär...), men det hjälper inte i det här sammanhanget. Vad jag syftar på är att jag bor i Blekinge. Nu på sommaren alltså, annars bor jag ju i Göteborg. Olofström heter den lilla mysiga kommun där jag är uppvuxen, och den ligger i västra Blekinge, precis på gränsen till Skåne. Jag kliver på bussen vid Gamla torget, och åker sedan en knapp mil, det brukar ta 10 minuter, och är sedan i Skåne där sommarkortet börjar gälla. Månadskorten för denna ensamma mil, under de två månader som Skånetrafikens sommarkort är aktivt, är...håll i dig nu...1200 kronor!(600 kr/månad)

Ja, jag förstår att det bara är under sommaren som man kan åka Skåne runt för 550 kr (275 kr per månad). I vanliga fall kostar det betydligt mer. Utan sommarrabatt hade det kostat 2300 kr (1150 kronor per månad). Enligt skånetrafikens hemsida sparar du ungefär 3/4 (75%) av priset om du köper sommarkort. Ett fantastiskt bra erbjudande. Men jämför då det med priset för ett periodkort från Olofström till Skånegränsen (1 mils resväg) för 1200 kronor (600 kronor per månad) Det är alltså hälften så mycket som priset för ett kort som du skulle kunna åka hela Skåne runt på. Till ordinarie pris! Kan det verkligen stämma?

Periodkort 1 mils resa under två månader: 1200 kronor (600 kr/månad)
Periodkort hela Skåne runt under två månader: 2300 kr ordinarie pris. (1150 kr/månad)

Det låter helt absurt, och det är det naturligtvis också, men det finns en förklaring. Anledningen är att du när du köper det första kortet, betalar du inte bara för resan på 1 mil, utan även för att passera en gräns och ett ingenmansland. Dessutom betalar du för en bit av resvägen två gånger. I alla fall om du kombinerar periodkortet med ett sommarkort. Låter det konstigt? Låt mig förklara:

Kollektivtrafiken i Skåne, och Blekinge, och i de flesta andra delar av Sverige, baseras på ett zonsystem. Landskapet är uppdelat i olika zoner, och du betalar för varje zon du åker i. Om du till exempel ska åka från Kristianstad till Hässleholm så är det fem zoner. Om du kliver av i Vinslöv (strax före Hässleholm) så blir det bara fyra zoner. Helt logiskt. Du betalar samma pris för varje zon, men det blir billigare ju fler du passerar.

Från Olofström till Skånegränsen åker du bara i en zon. Det är samma zon från det att jag kliver på bussen, tills dess att den kör in i Skåne län nere vid motocrossbanan utanför Jämshög. När jag sedan är inne i Skåne län åker jag fritt, eftersom jag har köpt ett sommarkort som låter mig åka fritt inom Skåne. 1 zon till gränsen, sommarkortet efteråt. Självklart, kan man tycka, men så enkelt är det inte.

Om jag ska köpa ett månadskort att kombinera med mitt sommarkort, så räcker det inte med att jag köper ett månadskort för att åka 1 zon i Blekinge fram till Skånegränsen. Jag måste köpa ett månadskort för TVÅ zoner. Dubbelt så mycket, dubbelt så dyrt. 1 zon Blekinge OCH 1 zon Skåne. Trots att jag har köpt ett sommarkort för fria resor i alla zoner i Skåne, så måste jag betala extra för 1 zon i Skåne ändå. Det vill säga, jag måste betala 1 zon i Skåne två gånger.

Anledningen är att Skånekortet inte gäller i hela Skåne som det påstås, utan bara fram till sista hållplatsen i Skåne. Den ligger max 1 kilometer från gränsen. Under dessa 1000 meter befinner jag mig fortfarande i en skånsk regiontrafikzon, men mitt kort gäller inte där. Därför måste jag betala en gång till för den zon jag redan har betalat och åkt sex kilometer i, för att få åka den sista biten fram till gränsen där Blekingezonen börjar. Detta gäller enbart för resa med sommarkortet, vanliga bussbiljetter slutar inte att fungera vid sista hållplatsen. Köper du en vanlig bussbiljett från Näsum (största samhället i zonen på Skånesidan) till Olofström, så gäller den för hela zoner. Du behöver inte betala någon del två gånger. Åker du från Näsum och till Olofström så åker du genom två zoner och du betalar för två zoner. Varken mer eller mindre. Inget konstigt med det.

Men åker du samma sträcka med sommarkort (som gäller för resor i alla zoner i Skåne), och därigenom redan har betalt för Näsumszonen, så uppstår tydligen en tredje zon, mitt i resvägen. Mellan sista hållplatsen i Skåne och länsgränsen uppstår ett ingenmansland. För att passera detta ingenmansland måste du betala extra, men du kan inte betala enbart för ingemanslandet, du måste betala för resan du nyss gjorde genom hela Näsums samhälle och dess omgivningar också. Som du redan har betalat för när du köpte sommarkortet. Jag får inte riktigt ihop det där...

Tackar för gratulationerna!

...på min stora dag. "The big three" som en av gratulanterna uttryckte det. Tackar så mycket. Efter som jag är modern, kom de flesta gratulationerna via facebook. Tackar så mycket. Ett par kom via mail. Tackar så mycket. Två kom via SMS, men jag hittade dem först dagen efter. Mobilbatteriet hade tagit slut. Tro inte att det beror på att batteriet är dåligt. Tvärtom. Jag har precis skaffat ett nytt, men efter att ha varit van vid att ladda mobilen varje natt, så har jag nu lyckats vänja mig av med att ladda det helt och hållet. Men tack så mycket, i vilket fall som helst. När jag kom hem från gårdagens skånska resa fanns även en avi för ett rekommenderat brev med okänd avsändare i posten. Kan det måhända också vara en gratulation? Det får jag veta när jag passerar postombudet nästa gång. Spännande är det i alla fall...

Sagan om ersättningsbussen som inte var någon ersättningsbuss...

Tog bussen från Olofström till Bromölla som vanligt i onsdags. Klev av vid stationen och noterade att det var ovanligt mycket folk vid busshållplatsen. Gick gången under spåren och upp på perrongen där tåget mot Kristianstad och Malmö brukar gå. Möttes av en tungt lastad medpassagerardam som muttrade: Tåget inställt. Det blir buss i stället... Så det var bara att vända på klacken och gå tillbaka till busshållplatsen. Frågan var när och om ersättningsbussarna skulle komma. Jag hade ingen tid att passa, men många av de andra som stod där var ganska stressade. Plötsligt kom en buss, skyltad till Kristianstad, körande. Jag tyckte att det var förvånansvärt snabbt. Det brukar ta en ryslig tid att få fram ersättningsbussar annars. Men jag vet förstås inte hur länge tåget hade var inställt. Tyvärr visade det sig att busschauffören inte hade någon aning om att tåget var inställt, även om han "kunde gissa det, med tanke på hur mycket folk" som ville åka med hans buss. Den var nämligen ingen ersättningsbuss, det var den ordinarie bussen mellan Bromölla och Kristianstad. Jag visste vad det innebar när jag klev på, men de flesta trodde nog att det var ersättningsbussen som de klev på. Eller så tog de bara första bästa buss. Man vet ju aldrig om det verkligen kommer någon ersättning, och ingen annan information gavs. Inte vad jag såg i alla fall. När alla klivit på bussen var den alldeles full. Men den körde inte. Det var en ordinarie busslinje, och det var fem minuter kvar till avgångstid. Vi satt där och väntade, och mina stressade medpassagerare muttrade och pustade i kör runtomkring mig...

Vi avgick från Bromölla vid kvart över 11, dvs ungefär en kvart efter att tåget skulle ha gått, och ungefär samtidigt som tåget skulle ha varit framme i Kristianstad. Avståndet mellan Bromölla och Kristianstad är nämligen bara två mil, och tar ungefär en kvart med tåg. Något längre tid med tågersättningsbuss. Men nu var detta ingen ersättningsbuss. Den ordinarie busslinjen mellan Bromölla och Kristianstad (via Fjälkinge), är till för alla de som bor i de orter utmed järnvägen där tåget inte stannar. Så den tar god tid på sig. Först en ordentlig sightseeingtur genom Bromölla, och sedan förbi Gualöv, Bäckaskog, Fjälkinge och Hammar (för att nämna de största orterna) Därefter Kristianstad, via lasarettsområdet. Ett tjugotal stopp blir det innan den ankommer Kristianstad C, 43 minuter efter start. För varje by och för varje stopp så växte irritationen i bussen. Det hjälpte liksom inte att busschauffören förklarade att han inte var någon ersättningsbuss, det gick inte in. Och det är ju förståeligt. Passagerarna hade tider och tåg och byten och flyg att passa. När vi kom fram till Kristianstad var tåget sedan länge försvunnet. Om det någonsin funnits. Jag vet ju inte om det var inställt där också. Jag tog nämligen en buss istället. När jag klev ur den buss jag kom med, hörde jag hur passagerarna svor åt chauffören. Var han verkligen tvungen att stanna vid varenda jävla... Ja, det var han. Det var ingen ersättningsbuss. Jag tyckte synd om chauffören. Det var ju inte hans fel att hans buss invaderades av försenade resenärer. Och det var inte heller resenärernas fel att de var försenade. Det är problemet med försenade och inställda tåg - det är aldrig någons fel...eller?

Detta var Onsdagens första försening, men varken den sista eller den största. Mer rapport om den andra kommer senare...

Gamla Torg

Gamla Torg / Allt är relativt... (Foto Anders N)

S:t Lars, Lund

Från S:t Lars Park. En plats väl värd ett besök. Ett gammalt sjukhusområde i utkanten av Lund. Kanske mest förknippad med det mentalsjukhus som fanns här för inte så länge sedan. En plats med en historia, med andra ord. Många människor har tillbringat längre eller kortare delar av sitt liv här. Trots det finns det ingen som helst historisk information på platsen. Inga minnestavlor, varken på husen eller någon annanstans. Ingen förklaring till varför de stora vackra byggnaderna byggdes, och inga berättelser om vad som skedde i dem under förra århundradet. Ingenting om de som levde och verkade där. Byggnaderna innehåller numera skolor och företag. Namnet S:t Lars Park avslöjar ingenting om vad som en gång var. Det verkar som om man helt försökt sudda ut områdets historia. Här fanns de som samhället skämdes för, här gömde man sina psykiskt sjuka. De som inte passade in. Genom att förtiga områdets historia, så fortsätter vi att gömma undan dem, även efter deras död.

Psykisk sjukdom är fortfarande tabu. Är det inte dags att vi slutar skämmas nu?

Tillfällig lösning...

Tillfällig lösning... (Foto Anders N)

Lättlunch är farligare än man kan tro...

Min plan var att bara ta en lätt lunch innan besöket på Plastens Hus. Det hade varit mycket Carbonara på sistone, så både jag och min plånbok hade behov av något magert. Färdigbredd knäckebrödsmacka, drickyoghurt och en burk utgången Keso för halva priset. Billigt, gott och nyttigt. Det lät ju bra. Föga anade jag att...

Jag satte upp varorna på bandet. Det blev min tur. Jag hälsade på kassörskan, som snabbt och vant slog in mina varor. Hon meddelade mig summan, och jag satte i mitt betalkort. Jag skulle precis slå in min kod när jag kom på att:

JAG: - Oj, jag glömde dra mitt ICA-kort.
KASSÖRSKAN: - Ingen fara. Du kan göra det nu.

Jag tog ut kortet igen och plockade fram mitt ICA-kort. Jag drog det, tryckte på den röda knappen ("Stopp" som i "Jag vill inte betala med ICA-kortet", precis som jag har lärt mig på ICA i Göteborg). "Bonus Registrerad" stod det. Sedan satte jag i mitt betalkort igen. Precis som vanligt. "Välkommen" stod det på displayen. Sedan hände ingenting...Den brukar fråga efter min kod...

K: Tryck på på "STOPP". Den röda.
Jag tryckte på den röda knappen. Ingenting hände.

J: Det står fortfarande bara "välkommen"
K: Tryckte du på "STOPP"? Den röda?
J: Jadå, men jag kan göra det igen.

Jag tryckte ett par gånger till på den röda. Ingenting hände. Jo plötsligt så blev rutan på kortläsaren svart. Och där stod några vita hieroglyfer. Helt oläsliga.

J: Det står något konstigt...
K: Vad står det då?
J: Jag har inte en aning...
K: Får jag kortet? Jag kan prova att knappa in kortnumret på datorn...

Hon fick kortet. Och hon knappade. Men det fungerade inte. Hon kliade sig i huvudet.

K: Öhrm...Har du inga kontanter?

Jo, faktiskt. Det var så billigt att jag faktiskt hade några tjugor i plånboken. Hon tackade, jag fick växel och gick för att packa. Nästa kund betjänades. Och försökte använda sitt betalkort. Vilket naturligtvis inte fungerade...

Det talas mycket om olika dieter, och om hur nyttigt det är med lättlunch. Och det kanske är nyttigt för oss människor, men det är uppenbarligen inte lika nyttigt för mataffärernas betalningssystem. Det är det aldrig någon som berättar för oss... Kom ihåg var du läste det först!

Perstorp - Surt, plastigt och mycket intressant!

I Norra Skånes skogar, utmed den för tillfället avstängda järnvägen
mellanHässleholm och Helsingborg, precis på gränsen mellan
Nordvästra Skåne ochNordöstra Skåne, ligger Perstorp.
Kommunen har ungefär 7000 invånare och
centralorten Perstorp ligger delvis i grannkommunen.
Ovanligt men sant.
Orten är välkänd för två industriprodukter.
Surast av de två är utan tvekan
Perstorpsättikan. Det första man möts av när man kommer till
Perstorp är inte helt oväntat en 3 meter hög ättiksflaska...

Tvärs över vägen från ättiksflaskan, i en lokal som har
tillhört Perstorp AB, finns en utställning tillägnad ortens andra stora
industriprodukt: Plast.
På Plastens hus kan man följa den svenska plasthistorien
från dåtid till nutid,
och i synnerhet den plasthistoria som skapats i Perstorp.
Det är mer spännande än du tror. Hela det svenska
plastsamhället skapades faktiskt här...

Bakelittelefoner har du kanske hört talas om. Bakelit var ett
tidigt plastmaterial. Vanligtvis svart.
Sanningen är dock att alla de telefoner du har hört talas om,
åtminstone Svenska Televerkets, i själva verket var
ISOLITtelefoner.
ISOLIT kallades nämligen den version av materialet
som tillverkades i Perstorp.
Namnet BAKELIT var ju patentskyddat...

Kungens farbror, Tarzans vän...
Den kanske allra mest kända plastprodukten från
Perstorp är deras plastlaminat.
Den så kallade Perstorpsplattan.
Alla mormödrars och farmödrars bakbord.
Ovan utställningens Perstorpsplatta svävar mannen som
designade dess karaktäristiska mönster, kallat "Virrvarr".
Sigvard Bernadotte hette han, var farbror till nuvarande
kungen,och förlorade sin prinstitel på grund av att han gifte
sig med enickeprinsessa vid namn Erica.
Så gick det nämligen till på den tiden.
Dessutom var han regiassistent på en Tarzanfilm.
Bara en sån sak...

Perstorp tillverkade en massa andra prylar.
Elprylar och tärningar, till exempel.

För att inte tala om köksföremål.

Dagens ungdom tror kanske att dessa supermoderna,
färgglada prylar,kända från alla inredningsbloggar,
är något som har sålts på Myrorna i alla tider.
Jag som snart uppnått trettio år, kan däremot minnas
tiden då debetraktades som gammaldags, och återfanns
hemma hosvarje farmor och mormor med självaktning.

Farfars, farmors och mormors telefon, också från Perstorp,
har däremot inte hunnit bli Retro.

På utställningen återfann jag även ett av de viktigaste
föremålen i mitt eget kök: Redningsbägaren.
Min är inte från Perstorp, men likväl livsnödvändig
när jag ska göra min egen Carbonarasås...

Östersjöfestivalen, dag 2

Jag åkte ner till Östersjöfestivalen även i fredags. Torsdagsbesöket blev kort, för då regnade det ju så förfärligt, men det visste jag om, så jag hade bara kompaktkameran med mig. Fyndade lite begagnade böcker inomhus istället. Fredagen skulle vädret vara bättre, i alla fall under sen eftermiddag och kväll. Det skulle regna lite vid 14-15, så jag åkte inte ner förrän vid 16. Lagom för att hinna ta några bilder på festivalen, och sedan klockan 19 var det ju dags för det stora festivaltåget. Då brukar det alltid bli fina bilder.

Jag klev av bussen utanför polishuset, promenerade nerför Ronnebygatan, hälsade på en bekant, svängde höger på Drottninggatan där jag försökte hälsa på en bekant som inte såg mig (det var som du ser här ovanför, ganska mycket folk...). Sedan fortsatte jag, och mötte en person som jag egentligen inte känner, men vi hälsade på varandra ändå. Ungefär i höjd med bokhandeln (där både förra inläggets bild, samt ovanstående bild är tagna, fast på varsitt håll) började det regna. Först inte så mycket, och jag tog skydd under en markis utanför en affär. Efter en stund tröttnade jag på det och gick bort till närmaste gatumusikanter för att hitta en bra fotograferingsvinkel. Jag hittade ingen, men istället hittade jag en god vän (med hund) som strax blev två (vänner, men fortfarande bara en hund).

Vid det laget ösregnade det, och vi tog skydd under ett närliggande träd. Regnet bara öste ner, och jag blev ganska blöt trots regnskyddet, så när jag erbjöds en fri bilfärd i trevligt sällskap, hem till Olofström igen, tackade jag inte nej. Det är möjligt att det slutade regna sedan, men jag hade definitivt blivit förkyld om jag hade stannat ute i det våta skick jag befann mig i...

Det blev ett kort besök, och inga fler bilder från årets festival, men å andra sidan har jag fortfarande massor av bilder från förra året som jag inte har lagt ut. Då började det inte regna förrän sent på kvällen när jag häckade vid framkanten av stora scenen. Där fanns nämligen en liten bit scentak som skyddade mig, min kamera och mina objektiv. Och många fina bilder blev det samtidigt. Dagen slutade så småningom med att jag hamnade mellan en säkerhetsvakt och en ganska vild fridstörare på bussen hem. En intressant upplevelse, men inte riktigt rätt läge att dra fram kameran. Inga bilder av det alltså. Andra bilder från förra årets festival kommer däremot så småningom...

Regnig Östersjöfestival

Östersjöfestivalen idag...hoppas det blir bättre imorgon...
(Foto Anders N)

Busskursskurare

Busskursskurare (Foto Anders N)

Ytterligare ett mycket viktigt yrke som du förmodligen aldrig har hört talas om...

Sommarens första loppisfynd!

Sommarens skånska resa, betyder naturligtvis också besök på ett antal loppmarknader. Speciellt när det regnar så mycket som det gör den här sommaren... Sommarens första loppisfynd blev i alla fall Hasse Perssons klassiska fotobok Amerikabilder. För 1 krona och 42 öre...ungefär...

Lundacarbonara - Studentversionen!

Carbonara från lärdomens stad. Prisanpassad för studenter, så jag vågar tro att det är den billigaste i Skåne. Det är i alla fall den billigaste Carbonara jag har köpt. 45 kr inklusive gott, iskallt bordsvatten. Studenter har dessutom 10% rabatt på det priset. Trots att den är billig står den sig bra i konkurrensen. Den smakar alldeles utmärkt. Inte fullt i klass med Malmöcarbonarorna, som å andra sidan är betydligt dyrare, men klart överlägsen många dubbelt så dyra, men ack så trötta fuskcarbonaror jag har ätit de senaste åren, exempelvis i Borås, Gnosjö och Göteborg. För att inte tala om Vänersborgscarbonaran. Som jag fortfarande inte har berättat om. Måste nog ta och göra det snart...

Skånes snyggaste cykel?

Skånes snyggaste cykel? (Skådad i Malmö) Foto Anders N

Som en sprejmålad kyrkoruin...

Som en sprejmålad kyrkoruin... (Foto Anders N)

Plastikkirurgi - FÖRE och EFTER (Lyft och sträck...)

Plastikkirurgi - FÖRE / Plastic Surgery - BEFORE

 Plastikkirurgi - EFTER / Plastic Surgery - AFTER

Tillfälligt stopp i skånsk resa...

Som du kanske har anat av tidigare inlägg, så har min Skånska resa 2012 påbörjats nu. Att starta den var lättare sagt än gjort, vilket jag kommer att berätta om i ett inlägg i en nära framtid. Första resan gick bra, men sedan blev det stopp. I ungefär två veckor. Sedan har det blivit ett par resor. Idag har jag till exempel besökt kommunen med Skånes största flaska, och inte oväntat fick jag resa hem i förtid på grund av huvudvärk. Bild av flaskan kommer inom kort... Tidigare i veckan var jag en sväng i Lund. Det var på vägen dit som jag träffade på de glada filurerna i föregående inlägg. Den resan gick helt utan förseningar. Hemresan gick också bra. I alla fall till och med Kristianstad. På vägen ut från Kristianstad, strax före Nosabykorsningen, så tvärbromsade tåget. Och då menar jag verkligen TVÄRBROMSADE. En barnvagn som stod mittemot mig välte och det ryktades om att en konduktör flög genom vagnen bredvid. Jag tänkte omedelbart på Nosabyolyckan 2004. Då var jag i Gamleby, men jag vet att minst en före detta kurskamrat till mig från Introduktionskursen i Filmvetenskap från Kristianstad Högskola, som jag läste ett år tidigare, var med på olyckståget. Hon intervjuades i tidningen efteråt. Men det var ingen fara den här gången. Det var bara så att vi hade kommit till en järnvägskorsning där bommarna var nedfällda...

Stopp vid järnvägskorsning på grund av nedfällda bommar...

(Foto Anders N)

Där stod vi i ungefär en kvart (bara precis så länge att jag missade min anslutande buss i Bromölla och fick vänta en timme på nästa) tills lokföraren kom på att bommarna inte gällde honom. Fast han skyllde på en trasig kompressor. Säkert... Varför skulle den gå sönder just precis vid bommarna?

Möte på tåg...

Denna glada och trevliga familj bestående av ex-Olofströmare, träffade jag på ett tåg i Skåne häromdagen. De var på väg till Köpenhamn för att lyssna på Pearl Jam. Hoppas spelningen var bra, och tackar för sällskapet under den gemensamma delen av vår resväg...

Cykelvägen till Amerika / The (Bicycle) Road to America

Vägen till Amerika / The Road to America (Foto Anders N)

Telefonsamtal från Faster Knaster...

(Tisdag 19:15)

RRIIIIIIIIIING!
-Nilsson?
Sprak, sprak, knaster, sprak, sprak...

Vem bestämmer över vem?

När jag öppnade Firefox fick jag ett meddelande där det stod att:

Du kan inte surfa på Internet än.
Tidsgränserna för idag gör att du inte kan surfa på Internet.
Du måste ha tillåtelse om du vill använda Internet nu direkt.

Jag uppdaterade nyligen mitt antivirusprogram. Tydligen innehåller det nu en funktion för att kunna begränsa internetanvändandet. Det är väl bra, om man har barn som man inte vill ha ute rännande på nätet om nätterna. Jag har dock inga barn, och min dator används bara av mig. Och nu får jag inte surfa efter klockan 20.00 på vardagar, eller efter 22.00 på helgdagar. Det har antivirusprogrammet bestämt. Det går naturligtvis att ändra, men jag har aldrig bett om några tidsbegränsningar överhuvudtaget. Jag förstår inte riktigt hur programtillverkarna har tänkt där. Det borde väl vara JAG, och inte dom, som bestämmer över när JAG har tillåtelse att surfa på MIN dator. Eller har jag missuppfattat något? De kunde ju faktiskt ha frågat först, innan de började begränsa min tillgång till min personliga egendom...