När jag ändå är så här i berättartagen så kan jag ju passa på att berätta om en sak som hände i mellandagarna när jag var uppe och flyttade in. Då jag som du säkert vet har samlat på mig ett antal böcker under de här två åren, så införskaffade jag en bokhylla modell större till den nya lägenheten. Billig var den också (Second hand). Men inte särskilt stabil. Säljaren rekommenderade
krysstag (
kryss-stag). Vet du vad ett krysstag är? Ett sånt där metallkryss man sätter bak på hyllan och som på något magiskt vis gör hyllan stabil. Var köper man sådana då? Vi begav oss till...vi kan kalla dem "Den stora möbelaffären". Ni vet säkert vilken jag menar. Efter en stunds sökande bland de vackert arrangerade möblerna fann vi två sorters kryss. En sort som var 70 cm, och en som var 100 cm. De fanns nere på självplockningsavdelningen, så vi gick dit. Både 70 och 100 var något korta till mina breda hyllor, och dessutom lite klena, men i hyllan bredvid låg där kryss som var bredare, och enligt etiketten 138 cm. Så vi tog ut ett par sådana...
Nu visade det sig att det var några väldigt korta 138 cm. De såg faktiskt jättekorta ut. Vi jämförde dem med 100 cm-varianten, och de var bara obetydligt längre(!) Och det var inte bara det krysset, utan alla 138 cm-kryss var bara obetydligt längre än 100 cm-kryssen. Så jag gav mig ut på jakt efter personal. Fann så småningom en kille som körde truck. Vänlig var han, och när jag började prata om krysstag så sa han:
-Javisst, vi har två sorter. En som är 70, och en som är 100. De finns i hylla (någonting).
Jag tycker det är fantastiskt att personalen kan komma ihåg i vilken hylla alla varor finns. Men det hjälpte inte mig i det här fallet. Jag upplyste honom om att de dessutom hade 138:or.
-Javisst. Till (hyllmodell vars namn jag glömt...hur kan de minnas allt sånt?).
Men när jag förklarade att 138:orna inte var längre än 100 cm-kryssen så såg han konfunderad ut och bad mig gå och prata med informationen - så det gjorde jag...
Efter att ha stått i kö till informationen en stund så kom jag fram, och tjejen som satt där var mycket vänlig. När jag frågade om krysstag så knappade hon lite på datorn, och kunde sedan upplysa mig om att de saluförde inte mindre än tre sorter(!). 70, 100 och 138 cm (!!!). Det är fantastiskt vad man kan ta reda på med en sådan där dator... När jag sedan frågade om hur det kom sig att 138:orna inte var mer än obetydligt längre än 100:orna, och definitivt inte 138, då kunde hon inte komma med något bra svar - För det stod inte i datorn... Och inte kunde hon hjälpa mig att lösa problemet på något annat sätt heller. Hon kunde däremot säga "Tyvärr". Men det hjälpte ju inte mig...
Åter vid hyllan med krysstagen fick vi se en anställd som inte satt på någon truck eller bakom någon dator, utan gick omkring ute bland hyllorna. Vi dök på honom, och han var mycket vänlig och kom fram och tittade på krysstagen. Han kunde liksom oss se att 138:orna bara var obetydligt längre än 100:orna, och han hade dessutom ett måttband, med vilket han kunde ta reda på att de inte bara var obetydligt längre än 100:orna, de var närmare bestämt exakt 102 cm. Men hur det kunde komma sig, eller hur vi skulle få tag på längre kryss, det visste han inte. Däremot erbjöd han sig frivilligt att leta reda på en anställd med 25 års längre erfarenhet av krysstag, och som kanske kunde veta mer. Det visade sig vara en man som stod vid en annan hylla. Denne höll just då på att hjälpa några andra kunder, men lovade att komma och hjälpa oss så fort han var klar...
Och när han var klar, så kom han bort till oss. Han lyssnade på vårt problem, för vi förklarade för honom att 138:orna bara var obetydligt längre än 100:orna. Närmare bestämt mer lämpliga att kalla 102:or. Och vi hade ingen användning för 102:or, däremot desto större behov av 138:or. De som borde ligga på den där hyllan, där det låg fullt med krysstag märkta 138, fast de i själva verket endast var 102:or...
Han funderade ett tag, och gick sedan fram till hyllan. Han tittade lite på krysstagen och förde sedan över alla kryss som låg där, tll högerkanten av hyllan. Och sade sedan: "Nej, det verkar inte finnas några 102:or här. Här är bara 138:or..."
??????
Då var vi tvungna att berätta allt en gång till. Då började han förstå. Han plockade ner en 138:a och gick ner och jämförde med 100:orna i den andra hyllan. "Vad konstigt. Den måste vara felmärkt..." och så gick han och hämtade en till. "Vad konstigt. Den måste också vara felmärkt..." och så var han på väg att öppna en helt ny förpackning innan han upptäckte att hela förpackningen var 102 cm lång, och följaktligen inte kunde innehålla någon 138:a. Fast det gjorde den förstås. Enligt etiketterna alltså. På både förpackningen och alla kryssen inuti stod det 138. Och på alla andra förpackningar på hyllan stod det 138. Fast de var lika långa (102) allihop. Så han rekommenderade mig att gå till informationen igen. Denna gång blev uppgiften att fråga om de hade några 138:or på
lagret. För även om det stod på datorn att de hade det på hyllan ute i självplocket, så betydde det ingenting, då alla där helt uppenbart var felmärkta. Så jag gick till informationen...
Denna gång var kön längre. Det fanns två datorterminaler, men det var bara tjejen i den ena som tog emot kunder. Killen vid den andra var upptagen med något annat. Fast inte mer upptagen än att han hjälpte en man som gick förbi alla som stod i kön... När jag kom fram så presenterade jag mig med att "Det var jag med krysstagen igen". Men nej, hon kom inte ihåg mig. Jag hälsade i alla fall från mannen borta vid hyllan, och bad henne att titta efter 138:or på
lagret. "Har ni några sådana där?"
"Nej", svarade hon. Och då jag väntade på att få något mer förslag på hur jag skulle lösa problemet så lade hon till ett "Tyvärr..."
Den stora möbelbutiken har en väldigt vänlig personal. De har en fantastisk förmåga att komma ihåg precis i vilken hylla varje sak ligger. Men de verkar inte ta alltför allvarligt på kundernas problem, och de vill väldigt gärna lämna över det på någon annan. Följaktligen blev aldrig problemet löst heller - i den butiken...
Första uppgiften. Fotografera ditt startnummer. I mitt fall nummer 19.
Första temauppgiftent: VATTEN. Nå tänkte jag, här gäller det att hitta ett motiv som inte innehåller något vatten alls. Det vore för uppenbart. Men som man ändå omedelbart associerar till vatten. Så jag valde detta. Kanot och brygga...
Två lappar på vindrutan. Då har den stått här en TID, vilket var andra temat...
"UNDERBAR" (Det är alltså en bar till höger...)
ROMANTIK: Jag hittade som bekant aldrig någon bokläsande hund, så jag fick nöja mig med den här mer ordinära tolkningen...
TRÅNGT var i den här trappan. Bred som en normal trappa, men delad i två. När jag tittade upp efter att ha tagit den här bilden så såg jag att jag precis stod utanför en tjejs fönster, med en kamera i handen. Hon stod där inne och... Lyckligtvis såg varken hon eller någon annan mig, för det hade kunnat bli besvärligt att förklara vad jag gjorde där...
LJUS. Vid det här laget var jag trött och frusen, och sista bilden blev något av ett hafsverk. Och nu verkar det som jag fick andra pris i kategorin med den här bilden...
