Mitt första halvår här i Göteborg bodde jag i möblerad andra handslägenhet i Västra Frölunda.
Sedan bodde jag en månad i hemlighet på den så kallade Studiegången, i Björkekärr/Kålltorp innan jag fick min studentlägenhet i Kviberg. Lägenheten på Studiegången var den största jag haft. Två rum hade den. Trots detta trivdes jag inte alls. Det var inte bara det att jag inte hade några möbler, och inte det faktum att det var kallt som tusan. Jag tror inte ens det berodde på att hela huset såg ut som en finlandsfärja inuti, eller ett fängelse, och att väggarna svajade när det var sjögång...förlåt, när det blåste, menar jag. Jag tror det var något annat. Vad det var insåg jag först för ett par månader sedan, när jag fick reda på vad som hade skett bara några hundra meter därifrån. På
Renströmska sjukhuset, Göteborgs sanatorium, tillbringade den unge skånske sjömannen
Ivan Olsson sina sista dagar, strax före andra världskrigets utbrott. Min farmors storebror. Han var då bara något år äldre än jag var när jag bodde på Studiegången. Jag vet inte om jag tror på övernaturligheter i vanliga fall, men just det här...
Husen på Studiegången kan skymtas bakom träden uppe till höger på bilden. Numera är det inte
TBC-patienter utan Bostadsrättsinnehavare som befolkar Renströmska. Det är ett vackert hus, vars park jag nyligen besökte för första gången, men jag tror inte att jag skulle vilja bo där...
No comments:
Post a Comment