Och vi var ändå där 45 minuter före öppnandet, för att hinna göra oss i ordning. Inte trodde i alla fall jag att det var så populärt med Föreningsdagar. Vi tilldelades ett bord där vi placerade oss själva och våra bilder, samt lite information om Fotoklubben.
Kön växte sig bara längre och längre. Snart gick den runt hela huset. Klockan 10 öppnades portarna och folket började forsa in i lokalen...
...och rakt förbi oss, och övriga föreningar, och in på TV-spelsmässan i lokalen innanför biblioteket. Vi satt där i två timmar medan kön förbi oss bara fylldes på och fylldes på. Hur många som helst gick in, och bara ett fåtal kom ut. Inte var det många som kom in till föreningsdagen heller. De blev väl avskräckta av den långa kön utanför. Det var inte bara vi, utan även arrangörerna som varit ovetande om att de båda arrangemangen skulle äga rum samtidigt. Det kändes som att vi inte riktigt fick plats...
När vi gick, återstod sex timmar av spelmässan. Och kön visade inga tecken på att ta slut...
No comments:
Post a Comment