Jag handlar gärna begagnat. Både på nätet och i verkligheten. Det skrivs mycket i tidningarna om folk som blivit blåsta av näthandlare. Oftast på Blocket, men ibland på Tradera. Tradera är förhållandevis säkert, eftersom man där måste registrera sig innan man får börja sälja. Om man blir blåst, vet man i alla fall av vem. Det är en liten tröst, och betydligt enklare om man behöver polisanmäla. Blocket är som en lapp på anslagstavlan utanför Konsum. Billigt, men du har ingen aning om vem du handlar av. Därmed inte sagt att du inte kan göra fina fynd. Om säljaren finns på samma ort så kan man ju ses, och få se, och prova, vad man köper innan man betalar. Det finns ändå en liten risk att man köper stöldgods. Blir det för billigt, måste man se upp, enligt ett aktuellt rättsfall. Men det som flest oroar sig för brukar vara att inte få något alls när man väl har betalat. Jag brukar kolla efter ett par saker. Har säljaren ett namn? Signaturer som Kingen, Biffen eller Bananen är inte pålitliga säljarnamn, men om det finns ett riktigt namn i annonsen, och kanske ett telefonnummer som går till en person med detta namn på samma ort som annonsen är utlagd, så är det en bra början. Om det finns en bild på den faktiska varan, och inte en produktbild från tex Scandinavian Photo, så är det större chans att säljaren faktiskt har något att sälja. Jag hittade en gång en annons för en kamera, en Nikon D80, på Tradera. Bilden föreställde en helt annan kamera. Faktum var att det var en ren fantasibild som någon hade gjort innan man visste hur D80:n skulle se ut. Den färdiga kameran såg helt annorlunda ut, det fanns inte en chans att ta fel på dem... Sannolikheten att den som skrev den annonsen verkligen hade en D80 var minimal. Jag vill minnas att annonsen försvann så småningom, men det tog tid, och flera påtryckningar, bland annat från mig...
Just nu går jag och väntar på två paket. Ett från ett postorderföretag, som säljer helt nya saker, och är 100% pålitligt. Det andra har jag köpt på Tradera åt en nära släkting, av en person med namn, och bild på den faktiska varan. Det är förresten en fördel till med Tradera. När man har köpt en sak så har man verkligen köpt den. Till det priset. Inga diskussioner i efterhand. Inte som mannen som jag brukar se här och var som säljare på loppisar. Att han ljuger om bakgrundshistoria, inköpspris och marknadsvärde på varan kanske hör till "charmen" med loppisar. Men att han betonar att "allt på bordet kostar tjugo kronor", tills du hittar något och ska betala det, för då är det plötsligt "ja, men inte den...den kostar hundra..." Det är inte ok.
Varor som plötsligt höjs i pris har jag sluppit på nätet, men däremot brukar jag råka ut för en annan sak. Och det är nog det värsta jag vet när det gäller försäljare på Blocket. Man hittar en annons som varit ute någon vecka. Då mailar man för att se om varan är såld ännu. Ibland glömmer ju folk ta bort annonsen. Det är mänskligt. Sedan får man ett svar. "Nej, den är inte såld." Då blir man glad, för man har letat länge efter den där grejen, och det är ett bra pris. Så man mailar tillbaka. "Då vill jag gärna köpa, den. Hur mycket blir frakten till..." Eller något liknande. Sedan får man ett snabbt svar. "Tyvärr. Jag sålde den precis...". Om den inte var såld nyss, när jag mailade första gången, måste väl jag vara först i kön att få köpa? Eller? Kom inte med något "det finns inga köer på nätet" eller "Jag säljer väl till vem jag vill...". Om man ska sälja ett älskat hus, eller en bil, eller häst, eller ett barn man har tröttnat på, då kanske man har intresse av att den/det/han/hon/hen ska hamna i "rätta händer". Men inte ett bruksföremål för en tusenlapp eller två. Då borde det väl vara först till kvarn som gäller? Någon j-la ordning ska det vara, för att citera en gammal partiledare. Om en person inte hört av sig på flera dagar, visst, då kan man väl ta för givet att personen inte är intresserad, men man måste ju ge dem tid att hinna svara...
Ovanstående situation har hänt mig ett otal gånger. Senast idag, alldeles nyss. Jag hittade en annons igår kväll. Mailade till säljaren. Fick inget svar innan jag gick och la mig. Sov. Gick upp. Duschade. Åt frukost. Gav mig ut på ett kortare ärende, ett avtalat möte vid klockan nio på morgonen. Det tog en knapp timme. Var hemma igen till en kvart över tio. Kollade mailboxen och hittade ett mail som skrivits vid halv tiotiden om att varan inte var såld. Jag svarade omedelbart (10.19) och bekräftade mitt intresse, och ställde en följdfråga. Fick svar efter tretton minuter att varan precis var såld. Mitt framför näsan på mig. Hade jag varit säljaren hade jag naturligtvis meddelat person nummer två som hörde av sig att "Det finns en person som hörde av sig nyss, och jag inväntar besked från honom. Om han tackar nej, inte hör av sig inom rimlig tid, eller inte betalar inom avtalad tid, så är det din tur..." Det är väl det rimliga. Finns det ingen säljaretik längre? Men, säger du. Det här är ju bara en privatperson, då kan man väl inte ställa lika stora krav som om det vore ett företag? Då svarar jag att för det första: Jo, det kan man visst det. Jag försöker behandla mina medmänniskor med respekt, och förväntar mig att de gör det samma. Och för det andra: Säljaren var egen företagare inom fotografering. Specialiserad på Bröllopsfoto, Mode och Porträtt. Så någon uppfattning om hur man behandlar kunder borde personen ha. Men uppenbarligen inte. Jag kommer i alla fall inte att anlita personen. Det är ett som är säkert...GRRRRR!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment