Bananlådans förbannelse (Alvesta)

Nu är jag tillbaka i Göteborg efter två veckor, som blev nästan tre, i Olofström. Istället för att göra som vanligt, och åka regionalt till Hässleholm eller Lund, och sedan ta tåget, så åkte jag istället till Alvesta. Det går nämligen också att göra på mitt JOJO-kort från Skånetrafiken. Trots att varken Olofström eller Alvesta ligger i Skåne (utan i Blekinge respektive Småland). Regionaltrafiken i hela södra Sverige samarbetar, och därför fungerar alla kort i alla regioner. Fullkomligt lysande. Efter att ha noterat att jag även om jag hade åkt till Hässleholm, ändå hade blivit tvungen att åka till Alvesta och hoppa på Göteborgståget där, tänkte jag att jag då kunde åka till Alvesta direkt. Det är betydligt närmare. Följaktligen blev det buss till Älmhult och Öresundståg till Alvesta.

Resan till Alvesta gick förvånansvärt smidigt. Bussen var i god tid till Älmhult, och tåget kom när det skulle. Det var först innan Alvesta som det blev försenat. Man bygger nämligen en ny övergång över spåren, och har därför stängt av en del av stationen. Tågen måste samsas om de spår som är kvar, och därför fick vi stå en bra stund precis före stationen och vänta. Just det här med övergång över spåren i Alvesta är lite kul. Det fanns nämligen en sådan redan tidigare, men den rev man när järnvägen elektrifierades, någon gång i min barndom. Nu bygger man alltså en ny...



I väntan på mitt nästa tåg passade jag på att besöka det lilla antikvariatet som finns i stationshuset. Jag satte mina väskor innanför dörren och började titta runt. Det stod några bananlådor framför en av hyllorna, och eftersom jag var nyfiken på vad som befann sig där bakom, så tog jag försiktigt tag i en av lådorna och drog i den. Bara för att flytta den några decimeter... Det skulle jag inte ha gjort. I samma ögonblick som jag började dra, så slocknade ljuset(!) I nästa ögonblick smällde ytterdörren till antikvariatet, ut till gamla vänthallen, igen. Pang! sa det. Att det finns dörrar som på grund av brandsäkerheten går igen när strömmen går, det känner jag till sedan tidigare. Men elsystem som är kopplade till bananlådor på golvet, det har jag aldrig träffat på förut...

Antikvariatsinnehavaren, en äldre man, kom ut från sitt lilla kontor. Han tittade ut i vänthallen, och konstaterade att där fortfarande lyste i taket. Det var alltså inget stort strömavbrott, utan förmodligen bara en säkring som hade gått, sa han. Jag sa inte emot. Han försvann ut genom en bakdörr för att lösa problemet. Jag försökte ställa tillbaka boklådorna som de stod från början, men det var visst inte så enkelt. Inget ljus kom tillbaka. Istället fortsatte jag mitt bokletande, vilket var lättare sagt än gjort, eftersom det var kolsvart där inne. Dörren till kontoret stod öppen, och där inne fanns ett fönster, och när jag hittade en bok som verkade intressant, så fick jag gå bort till ljuset för att kolla om den verkligen var det...


Alvesta station. Antikvariatet ligger på andra våningen, till höger. (Foto Anders N)

Jag hittade så småningom en liten bok som var intressant även i ljuset från fönstret på kontoret, och efter en stund kom mannen tillbaka. Det var inget fel på säkringarna sa han. Mycket underligt var det. Jag vågade naturligtvis inte säga att jag kunde vara skyldig, eftersom jag hade flyttat på hans bananlådor, utan jag betalade min bok snabbt och försvann ut. I vänthallen var allt som vanligt. Men det fanns å andra sidan inga bananlådor där...