Solnedgång över Djurgården...

...i Stockholm, en regnig sensommarkväll 2011
(Foto Anders N)

Möglig Pytt i Panna!

Dagens lunch. Kanske en bättre rubrik hade varit Klassiker med en twist: Pytt i panna ur påse, Två ägg (sunny side down), rödbetor samt lite smulad ädelost ovanpå...

Apropå Sunny Side Down. Jag kunde inte för mitt liv komma på vad motsatsen till ett vändstekt ägg kallas på svenska. Och efter en googling inser jag att jag inte är ensam. Engelsmännen säger Sunny Side Up. Själv hade jag problem att få över dem på tallriken, därav min egna variant. Jag hittade förresten en intressant artikel på ämnet i Språktidningen, som jag köper ibland på Emmaus. Men det här var i nätupplagan. Vilket kanske var tur. Tänk om jag hade lagt en länk till en papperstidning. Och du hade klickat på den och plötsligt hamnat i en av mina tidskriftssamlare. Fast å andra sidan hade det varit ganska trevligt, det med...

Kulturnatta i Göteborg

Min första Göteborgska kulturnatta var 2009, då jag ställde ut en bild på ett galleri i Bergsjön. 2010 kan jag inte minnas någon Göteborgs kulturnatta, men väl en mycket minnesvärd kulturnatta hos Johnny Martinsson i Karlshamn. Förra året, 2011, tillbringade jag i sällskap med en större mängd utgallrade böcker på Stadsbiblioteket. Och därefter lite Pekkanini. I år är Stadsbiblioteket stängt för ombyggnad. Jag saknar det faktiskt mer än jag trodde. Inte bara deras utgallrade böcker, utan även hörnan med Fotoböcker, och kanske särskilt ett flertal nummer av Aperture, världens bästa fototidning.

Nåväl, i brist på Stadsbibliotek tyckte jag det var dags för ett riktigt utforskande av kulturnattan i år. Det är svårt när man har ryggsäcken full av utgallrade böcker. Man orkar inte gå så långt, helt enkelt. I år var jag utvilad och beredd att gå hur långt som helst...

Jag åkte in till stan vid klockan tre på eftermiddagen. Började på konstmuseet och Hasselblad Center. Sista chansen att se Tuija Lindströmutställningen. Hann även med utställningarna med barnboksillustrationer samt, kanske mest minnesvärt, de keramiska skulpturerna av Klara Kristalova. Det är ofta så med konstmuseer. De har en utställning som lockar dit mig, men när jag går därifrån är det en helt annan jag kommer ihåg. Det hände två gånger i somras. Jag besökte Moderna i Malmö för att se Irving Penn, men den jag minns mest är Nikki de Saint Phalle. Vandalorum i Värnamo lockade med Marcus Larson, men när jag kom dit hade de bara tre tavlor av honom, men däremot desto mer av den galne Erik Dietman. Och alltså nu Göteborgs konstmuseum. Jag hade ju aldrig åkt dit för att se på "keramik och porslin", men Kristalovas skulpturer var väldigt spännande. Det är nyttigt att bli av med några fördomar ibland.

Därefter en kort visit i den alltid lika välsorterade och frestande bokshopen, där jag speciellt noterade den nya Strömholmboken... Tyvärr långt över min budget. Som alltid. När jag kom ut var det fortfarande lite tidigt att gå och äta, och i vanliga fall hade stadsbiblioteket varit en självklar förrätt. Istället blev det en liten tur till ett närliggande antikvariat. Bara för att titta lite... Sedan var det lagom att bege sig upp till pizzeria Gibraltar vid Chalmers för en Pasta Capri. På väg dit passerade jag ett galleri som visade nya bilder av Nathalia Edenmont, vars kontroversiella bilder jag tidigare beskådat på en stor utställning på Borås konstmuseum. Jag noterade galleriet inför kvällen. Först mat, sedan nytta och nöje...

Jag hade skummat kvällens program på hemsidan, men beslutat mig för att inte ta med mig varken karta eller göra upp något schema. Hellre följa näsan. Jo, jag visste var jag skulle börja. Ett galleri vid korsvägen visade teckningar av Hans Arnold. Om namnet inte låter bekant rekommenderar jag en googling. Du har säkert sett hans illustrationer i böcker eller tidningar. Jag lyckades med att gå precis förbi galleriet, och hela vägen runt kvarteret innan jag hittade rätt. Och det var inget fel på skyltningen, jag kom bara från fel håll...

Hans Arnold (till vänster) Foto Anders N

Ett trevligt litet urval bilder var det, men kanske inga överraskningar. Och när man är på kulturnattspromenad utan karta men med egen näsa, då är det överraskningar man vill ha. På väg ut från galleriet såg jag ett par i tjugofemårsåldern. Ena halvan och jag utbytte en blick av typen "Den där känner jag igen, men vem är det nu?" Några kvarter därifrån kom jag fram till att hon nog var en annan utflyttad Olofströmare. Där ser man...

Skum installation utanför Konstmuseet på Kulturnatta (Foto Anders N)

Jag gick nu bort till det galleri jag spanat in tidigare. De med Edenmontbilderna. Men det var stängt. På kulturnatta? Det var originellt. Jag fick nöja mig med att beskåda bilderna genom skyltfönstret.

Inspirerad av detta begav jag mig till Göteborgs gallerigata nummer 1. Jag visste inte då vad den hette, men nu vet jag att den heter Götabergsgatan. Jag har gått där många gånger och noterat den rikliga mängden gallerier, men aldrig fått för mig att gå in. Till skillnad från föregående galleri så var faktiskt alla dessa öppna. Jag spanade genom fönstren och hittade ett par som såg ut att vara värda besök. Jag avstod dock bubbeldrickat och tilltugget. Mest minnesvärda var kanske Mats Åkermans stämningsfyllda målningar från den Svagiska Unionen. Vet du inte var den ligger? Det visste inte jag heller, men nu vet jag...

Galleriet (Fotoförbud inomhus) Konstnären skymtar i fönstret.
(Foto Anders N)

Sedan vidare ner till Vasagatan och Röhsska museet. Göteborgs museum för Mode, design och konstlöjd. Också ett ställe jag ofta tänkt besöka, men förutom ett kort besök på Storaroutställningen på filmfestivalen häromåret, har det inte heller blivit av. Ett varmt och inbjudande rött ljus lyste genom fönstren. Dörren var låst...

Jag ser nu på nätet att de inte öppnade förrän klockan 19. Jag var där kvart i. Jaja, de får skylla sig själva... Jag fortsatte nerför Vasagatan och genom Haga. Inte mer kulturellt där än vanligt. När jag närmade mig Järntorget hörde jag ett förfärligt trummande. Naturligtvis gick jag dit. Det stod en scen borta vid Lagerhuset, bakom Folkets hus, där filmfestivalen brukar hålla till. När jag kom dit var trummisarna precis färdiga, jag mötte dem utanför Biografen Draken. På scenen stod nu ett gäng käcka musikhandledare från Angered. Jag stannade och lyssnade en stund...

Sedan styrde jag kosan nerför Linnegatan i riktning mot Hagabion, där jag hört rykten om att det skulle finnas "försäljning av Second Hand-böcker" till förmån för ett behjärtansvärt ändamål. På vägen passerade jag Emmaus, där det var lång kö utanför. Observera att detta var kläd-Emmaus, till skillnad från vanliga Emmaus, ett av mina favorittillhåll, där jag var senast i Tisdags.

Hagabion var full med folk. Biosalongerna visade film, caféet serverade. Som vanligt. Inga böcker syntes till. Så småningom hittade jag dock en trappa upp till en för mig tidigare okänd övervåning. Där fanns diverse föreningar och sekter och så småningom fann jag bokbordet. Jag erbjöds köpa en lott, och om jag inte vann så skulle jag få ta en bok. Annars kostade de fem kronor. Lotten kostade också fem kronor. Naturligtvis köpte jag en lott. Naturligtvis vann jag inget, men jag fick alltså lov att välja en bok. Jag började leta. Det var gott om gamla bokklubbsböcker. De där som finns överallt, kostar så gott som ingenting, och som jag sedan länge slutat köpa på mig. De jag har haft har gått till stadsmissionen. Den här behjärtansvärda organisationen med sina rara tanter fick behålla sina böcker. Det finns säkert någon annan som finner dem intressanta...

Promenaden fortsatte längs med inte mindre än två av fyra långgator (tredje och andra) upp till Stigbergstorget. Därefter vidare ner för Karl Johansgatan till Jaegerdorffsplatsen, under E45 och ner till Älven och Älvsborgsbron. Under denna ligger det numera riksbekanta Kulturhuset Röda Sten.

 Också ett ställe jag länge velat besöka. Jag har varit utanför, men aldrig därinne, och på Kulturnatta var det fri entré. Passade perfekt. Den charmigt ruffiga kåken är den gamla panncentralen till det närliggande Carnegieska bruket. Numera utan panna, men med ett stort rum, och ett par små, som passar utmärkt för konstinstallationer. Just nu visade man leranimerade filmer av konstnären Nathalie Djurberg och kompositören Hans Berg. Om leranimation får dig att tänka på barnprogram, så kan det vara läge att tänka om. Det här var groteska satirer med både sex och våld. Men inte utan humor. De föräldrar som tagit med sina barn verkade lite tveksamma. Barnen själva uppskattade nog mest den hörna av utställningslokalen som var verkstad, och där de fick arbeta själva med lera med mera. Var utställningen barnvänlig eller inte? Intressant fråga.



Själv var jag mest tveksam över att ledsagas av en guide som pratade sönder filmerna med mycket luddiga analyser. Man fick bara se en liten del av första filmen, sedan skulle man vidare till nästa. Guiden såg till att berätta om alla eventuella poänger och överraskningar i förväg, och förklarade sedan hur man förväntades tolka filmen. Precis vad jag avskyr, att få veta vad jag ska tycka och tänka om något. Efter den guidade turen fick man gå själv. Då kunde man gå tillbaka och se de första filmerna i lugn och ro. Den tredje och fjärde filmen var tyvärr sönderpratade för evigt. Jag trodde att denna guidning och överanalys på något sätt ingick i installationen, men märkte snart (när jag gick tillbaka till de första filmerna) att de besökare som kom efter mig slapp guidning. Hur jag, och ett par personer till, lyckades få en av mig oönskad guidad tur vet jag inte, men det är mycket som händer som man aldrig får veta varför... Lekverkstaden avstod jag, och begav mig vidare till de Carnegieska bruken.

Det vill säga de gigantiska gamla industribyggnader som ligger bredvid Älvsborgsbron, och som numera innehåller allt från hotell, restaurang och festvåning, till företag och konstnärsateljer. Här och var satt lappar på dörrarna. Gå in här, och upp på andra (eller tredje) våningen... Vilket jag naturligtvis gjorde, och lyckades hamna på både mediokra vernissager och lyssna på en sällsynt självgod trubadur. Föga imponerande. Men den sista dörren ledde till en hiss, och när man kom ut ur den möttes man av en mycket suggestiv musik. Inne i ett rum med bänkar att sitta på, projicerades rörliga bilder på en duk och framför den stod två gråskäggiga herrar med varsin Laptop med tillhörande keyboards. De spelade Ambient music. Hypnotiskt spännande. Jag satte mig ner, slöt ögonen och lyssnade. Musiken omgav mig. Mycket trevligt.

 

Twice a man - Live på 3:e Våningen, Kulturnatta Göteborg
(Foto Anders N)

Sedan var jag mätt och nöjd och åkte hem... En spännande kulturnatta som började hos Hans Arnold och slutade hos Twice a Man, som duon hette. Jag hittade dem på Youtube. Det blir dock inte samma sak att uppleva dem i liten ruta på datorn. Men håll till godo ändå...

God natt! (Älvsborgsbron by night)

Älvsborgsbron by night (Foto Anders N)

Orakad nakenchock!!! (Ett litet äventyr bakom spegeln...)

Ja, jag vet att rubriken kan låta lite väl kvällstidningsaktig, men du förstår nog när du har läst hela inlägget... Jag har liksom Alice varit bakom spegeln, och så här gick det till..

En lördagsmorgon för ett par veckor sedan tog jag tåget till Falköping för att hälsa på några släktingar, som har en stuga i trakten. Jag stannade över natten och åkte hem på söndagen, efter ett besök på en närliggande loppis. Kvällen före avfärd packade jag, inte mycket, bara det viktigaste, men jag kunde inte hitta min rakapparatsladdare! Den var helt försvunnen. Jag vände bokstavligen upp och ner på hela lägenheten. Tömde nästan alla bokkassar, för att se om den trillat ner i någon av dem. Grävde i min stora väska, som jag brukar ha när jag åker iväg någon längre tid. Inte där heller. Började fundera på om jag överhuvudtaget hade fått den med mig till Göteborg när jag åkte från Blekinge.

Visst hade jag rakat mig vid flera tillfällen sedan jag kom upp, men jag hade nog inte laddat apparaten. Batteriet tog slut några dagar tidigare, och med min snabbväxande hårväxt hade jag ett hyfsat skägg nu. Släkten skulle nog känna igen mig även som skäggig, men jag skulle ju på utlandsresa med fotoklubben några dagar senare, och då ville jag se respektabel ut. Därför tömde jag nu bokkassar och kröp under sängen för att försöka hitta laddaren. Men den var helt borta... Det slutade med att jag fick leta upp en ny på nätet. Det var inte helt lätt. Originalladdare är förfärligt dyra. Till slut hittade jag en "piratladdare" för 10$ inklusive frakt. Det var överkomligt. Men den skulle inte hinna fram innan utlandsresan. Den fanns nämligen i HongKong.

Jag såg på mitt skäggiga jag i spegeln. Apropå pirater. Jag skulle vara ännu mer pirat innan utlandsavfärden i nästa vecka. Men, det var inget att göra åt nu. Kvällen var sen, och jag måste sova. Jag skulle upp tidigt nästa morgon...

Väckarklockan ringde. Jag for upp direkt. Ja, nästan i alla fall. Snabbt in i duschen, lika snabbt ut. Tog två rågkakor ur frysen och stoppade i brödrosten. Jodå, det går faktiskt alldeles utmärkt att tina djupfrysta rågkakor i brödrosten. Fram med lite smör och leverpastej och snart var jag redo att gå till till bussen. På väg ut skulle jag ta mobilen som satt på laddning, men då kom jag på att jag skulle på loppis på vägen hem. Då behövde jag en påse också. Jag dök ner under sängen och tog första bästa plastpåse. Den var underligt tung. Jag tittade i den. Du har säkert redan gissat vad som låg där... Rakapparatsladdaren... Jag kände mig ganska dum...

Men, det var ju positivt. Då kunde jag kanske raka mig på tåget. Där finns ju eluttag till laptops och telefonladdare och dylikt... Jag stoppade laddare, påse och apparat i ryggsäcken. Sedan ner till busshållplatsen. Precis när bussen kom insåg jag att mobilen fortfarande satt på laddning i köket. Men det var så dags då. Bussen hittade stationen utan problem. Tåget väntade, och jag klev ombord. Där var mer folk än jag hade väntat mig. Jag hittade en plats med eluttag, men vågade inte dra igång rakapparaten. Folk var morgontrötta. Någon sov. Visserligen låter den här rakapparaten betydligt mindre än den jag hade förr, men ändå tillräckligt för att väcka sovande björnar... Jag satte den på laddning, och lutade mig tillbaka...

En bit efter Alingsås gick jag på toaletten. Jag satt där i godan ro, och tittade på mitt skäggiga ansikte i spegeln mittemot mig. Då lossnade plötsligt spegeln, och kom farande rakt emot mig!!!

Spegeln ovanför handfatet alltså. Lyckligtvis har jag varit med om det förut. Jag har ju åkt mycket tåg på sistone. Jag vet att den stora spegeln ovanför handfatet sitter fast på en skåpdörr. När man säger till om att toalettpapperet är slut, brukar tågvärden öppna spegelskåpet och sträcka in handen. Spegelskåpet ska vara låst, men ibland glömmer någon. Då kan dörren öppna sig när tåget svänger. Sitter man på toaletten ser man sin egen spegelbild komma farande mot en i hög fart. Det kan vara riktigt skrämmande. Men jag var beredd. Jag fångade spegeldörren när den kom mot mig. Jag var på väg att stänga den igen, men började fundera: Vad fanns det mer än toalettrullar i det mystiska skåpet? Jag öppnade lite till, och kikade in. Det var en fascinerande syn. Förutom ett par toalettrullar, var skåpet fullt av rör och kompressorer och mojänger och manicker. En hel stor maskin stånkade därinne. Förmodligen vattensystemet som såg till att det gick att spola i handfat och toalett.

Spännande såg det i alla fall ut. Jag lutade mig bakåt och svängde spegelskåpdörren förbi mig, tills den inte gick att öppna längre, utan stoppade mot toalettdörren. Sedan plockade jag fram min kamera. Ja, naturligtvis hade jag kameran med mig in. Jag har alltid kameran med mig, det vet du väl. Sedan tog jag ett par bilder...



Bakom spegeln... (Foto Anders N)
Medan jag satt där på toaletten med byxorna nere, spegelskåpdörren öppen och kameran i högsta hugg, kunde jag inte låta bli att tänka på vilken tur det var att ingen såg mig just då. Jag hoppades att det inte fanns någon säkerhetsanordning någonstans. Tänk om det lyste en liten röd lampa hos lokföraren eller trafikledningen. "Någon har öppnat det hemliga skåpet inne på toaletten..." Tänk om tågvärden skulle bryta sig in. Men nej, det var högst osannolikt. I samma ögonblick ÖPPNADES TOALETTDÖRREN!

Där satt jag alltså, med byxorna nere, kameran uppe och hade öppnat det hemliga skåpet. Jag kunde inte se vem som fanns därute. Jag såg nästan bara baksidan på spegelskåpdörren som täckte övre halvan av dörröppningen. Därunder såg jag minst två par ben, dock såg inget av dem ut som någon tågvärd. Efter den första pinsamma tystnaden hörde jag ett försiktigt "ojojoj...ursäkta..." Dörren stängdes igen. Jag såg på låset. Det var inget elektriskt lås, där man trycker på en knapp för att låsa. Det finns på Öresundstågen. Då är man alltid lite orolig. Fungerar det verkligen? Det här var ett mekaniskt lås. Ett handtag som man vrider tills dörren låser. Visst hade jag väl låst? Tydligen inte. Jag skyndade mig att bli klar, torka, spola, tvätta händerna och stänga spegelskåpdörren. Sedan gick jag ut. Där utanför stod ett uppskrämt par i 85-årsåldern. De vågade först inte säga något till mig, men jag varnade dem för spegelskåpdörren som kom farande när tåget svängde. De tackade tyst, tanten gick in efter mig, och jag gick och satte mig.

Efter en stund insåg jag vad som egentligen hade hänt. Det var inte så att gubben och tanten blev uppskrämda av att se mig sitta och fotografera in i ett hemligt skåp. Nej, det såg de aldrig. För när de öppnade dörren, möttes de av sig själva. Spegelskåpdörren var ju öppen och befann sig just då precis innanför toalettdörren. De fick se sig själva, i alla fall sina förskrämda ansikten och om de såg något mer, så var det min avklädda underhalva som satt på toaletten. Tänk dig själv att öppna en dörr och möta din egen överhalva, och därtill en okänd nakenchockande underhalva. Stackars gamlingar...

Köpenhamn H / Copenhagen central station

Köpenhamn H (Foto Anders N)

Trailer Days på 591Photography

Den finfina fotobloggen 591Photographyblog har nyligen avslutat sitt senaste tema: "Trailer Days". För att se ett bildspel med de 25 bästa(?) bilderna, klicka här. Om du tycker att du inte kan få nog av bild 14, som också var den bild som fanns i det allra första inlägget på temat, så går det bra att klicka här...