Den stora tågstrejken - Större än du tror...

Avbryter rapporteringen från förra månadens Värmlandsresa med en kort rapport från nutiden. Befinner mig sedan en tid tillbaka i Blekinge, närmare bestämt hemma i Olofström. Hann faktiskt hem lagom till att hinna förtidsrösta. Kan inte förneka att det finns en viss charm med att bli NEKAD att få legitimera mig när jag ska rösta. Röstmottagaren VÄGRADE ta emot min legitimation. Det hade inte hänt i Göteborg. Jag känner nämligen inga röstmottagare där...

Annars är det naturligtvis tågstrejken som kastar skuggor över tillvaron. Jag har visserligen inte påbörjat årets skånska resa ännu. Sommarkortet börjar fungera först den 15:e. Jo, förresten. Jag har varit en sväng i Kristianstad. Dock med bil. Och i morgon ska jag göra en långresa över hela den skånska kontinenten till en vid västkusten belägen, kärnfull, stad med svårfunnen hållplats för ersättningsbuss för tåg. Även denna resa kommer att ske med bil, då även föräldrarna ska medfölja och vi ska fira en jubilar.

Tågstrejken, som sagt. Jag kritiserar inte den strejkande tågpersonalen. Det är klart de ska protestera mot orimliga arbetsvillkor. Jag tycker däremot att rapporterna i riksmedierna om strejkens verkningar har varit rätt märkliga. I radion intervjuades häromdagen en så kallad expert som skulle förklara: Var det alla tåg i Skåne som stod stilla? Nej, sa experten. Bara Öresundstågen. Inte Pågatågen. Och vad var då skillnaden? Jo, sa experten. Pågatågen är rädda för att bli våta om fötterna. Så de går inte över vatten...

Om någon blev klokare av den förklaringen får de gärna höra av sig. Det är förvisso sant att Pågatåg inte kör över vatten, men det är bara en ytterst liten del av skillnaden. Vad experten menade var att Pågatågen kör inom Skåne, men Öresundstågen även kör ut från Skåne. Till exempel över Öresundsbron till Danmark. Just Danmarkstrafiken är ett icke existerande problem, eftersom danska DSB (som kör Öresundstågen på danska sidan) inte strejkar och har fixat ersättningsbussar över bron från Malmöförorten Hyllie på den svenska sidan.

Alla Öresundstågslinjer och -stationer i Skåne trafikeras även av Pågatåg. Pågatågen stannar dock på fler ställen däremellan, så restiden blir lite längre. Resultatet av strejken, inom Skåne, blir alltså att det går färre tåg och de tåg som går tar lite längre tid på sig. Och om du vill åka till Danmark får du åka buss istället. Med tanke på hur fulla bussar och tåg är i vanliga fall, bör de bli dubbelt så fulla nu. Pågatågen försökte sätta in extra vagnar, men det räknades som strejkbryteri, och stoppades snabbt . De packade sillarna på pågatågen kommer alltså vara ännu mer packade den närmaste tiden. Det är naturligtvis ett problem, men...

Vad som är ett större problem, men som överhuvudtaget inte nämns på riksnyheterna är att strejken även sträcker sig utanför Skåne. Jag tänker då särskilt på Blekinge och Halland. Som ENDAST trafikeras av Öresundståg. Med undantag för Krösatåget (Smålands Pågatåg) från Emmaboda som kör till Karlskrona, respektive Göteborgsregionens pendeltåg som nosar på Hallands överkant i Kungsbacka kommun. Och något enstaka SJ Snabbtåg som susar genom Halland på väg mot Skåne.

Jag åker alltid Öresundståg från Göteborg, via Lund, när jag ska hem. Nu hann jag hem före strejken. Hade jag åkt idag hade jag varit tvungen att åka SJ-tåg till Lund. Vilket hade blivit betydligt dyrare. Från Lund kan jag åka Pågatåg. Lyckligtvis åker jag inte tåg över gränsen till Blekinge. Jag hoppar av i Bromölla, på skånska sidan gränsen, och tar buss sista biten. Skulle jag ha åkt till Karlshamn, Ronneby eller Karlskrona (eller någon av småstationerna däremellan) hade det blivit problem. Eftersom det alltså inte går några tåg i Blekinge. Inga alls. Till Sölvesborg (där man kan byta för eventuell vidare färd till Sweden Rock) kan man åka buss från Bromölla.

Faktum är att ovanstående stycke är en ren fantasiprodukt. I själva verket hade jag aldrig ens kommit till Lund. SJ:s snabbtåg från Göteborg till Skåne är slutsålda. Åtminstone andra klass. Och SJ:s första klass har väl ingen normal människa råd att åka...

I stället hade resan fått gå via Småland. Via Borås, Värnamo, Alvesta och så alla småbussarna den sista sträckan. Du kanske kommer ihåg dem.

På något vis hade jag förmodligen tagit mig hem. Och som Olofströmare störs jag inte så mycket av tågstrejken i Blekinge. Vi har järnväg, men ingen persontrafik i vanliga fall heller. Och det finns gott om bussar till övriga Blekingekommuner. Åtminstone på vardagar. Det är betydligt värre för den som bor i Sölvesborg och ska pendla till Karlshamn, Ronneby eller Karlskrona. De får ta bussen till Pukavik och byta där. Och den bussen går inte alls så ofta som tåget. Och bara på vardagar...

Sammanfattningsvis: Det har rapporterats mycket om "tågstrejken i Skåne". Skånes tågtrafik har minskats kraftigt av strejken, men det går fortfarande massor av tåg. Inga rapporter har synts eller hörts i riksmedierna om tågstrejken i Halland, där det bara går några få överfyllda SJ-tåg. Eller tågstrejken i Blekinge, där det i princip inte går några tåg alls.

Jo, Krösatåget från Emmaboda stannar i Holmsjö, Bergåsa och Karlskrona. Alla tre i östligaste kanten av Blekinge och därför försumbara i det här sammanhanget. Och de flesta passagerare på denna linje brukar byta till eller från Växjötåget i Emmaboda. Och det tåget är ett Öresundståg, så det går inte alls just nu. Pendlare mellan Karlskrona och Växjö tvingas till långa omvägar och otaliga byten, med betydligt längre restider än de få extraminuter som blir resultatet av att ta Pågatåg istället för ett inställt Öresundståg. Varför hör vi inget om dem?

Tillägg Torsdag kväll 19:00. Tv4 nyheterna gör ett reportage om tågstrejken, nedrivna kontakledningar och annat tågstrul under dagen. De visar en karta över södra Sverige där de av strejken påverkade tåglinjerna är utmärkta med stark färg: Skåne. Småland. Halland. Men, naturligtvis, inget Blekinge...

Molkom

 

Molkom. 1800 invånare. Födelseplats för filmregissören
Ulf Malmros och de sjungande bröderna Rongedal.

Bro över Klarälven, utanför Munkfors

Bro över Klarälven, utanför Munkfors (Foto Anders N)

Trygghet?

Trygghet? (Foto Anders N)

Vilda Värmland - En man steg av tåget...i Kil!

Värmlands stora järnvägsknut heter Kil. Strax nordväst om

Karlstad, och födelseplats för min namne,

mannen bakom Johan Falk-filmerna.

För några år sedan läste jag en distansutbildning i Sunne.

Ett par gånger under ett år tog jag tåget upp. Varje gång

bytte jag i Kil. Varje gång minns jag att kände en lust att ta

Arvikatåget istället för Sunnetåget. Nu har jag gjort det...

Vid varje byte hade jag tid över i Kil. Jag brukade ta en

promenad. Jag minns att det kändes som en stad i en
västernfilm. Alla hus var låga och låg längs samma gata.

Där fanns banken, som bara väntade på bröderna Dalton...

 Där fanns Saloonen, med övervåning och tillhörande
balkong där Lucky Luke kunde gömma sig...

Handelsboden, med allt man behövde inför
en färd över prärien...

En Saloon till. Det fanns många Salooner i staden...

 Logen, där invånarna på ett möte bestämde att anlita de sju.

 En Saloon till. Just den här Saloonen (tror jag), blev jag
en gång släpad till av omtänksamma vänner för mitt livs
första After Work...

Någon Sheriff har jag aldrig lyckats hitta i stan.
Jag tror dock inte att det är laglöst land. Lagen väster om
Klarälven lär ha sitt kontor någonstans bakom biblioteket...

Pasta Arvikarbonara

En av mina planer för dagen i Arvika, var att leta upp, äta och sedan blogga om en äkta Pasta Arvikarbonara. Till samlingen... Jag letade länge, och till slut hittade jag en. Men tyvärr. Min reskassa var begränsad och jag kunde inte med samvetet i behåll lägga 159 kronor (+dryck) på en lunch.

Så här i efterhand ångrar jag mig naturligtvis. Nu kommer jag aldrig att få reda på vad en pasta "med klassisk carbonara" innebär. I mina öron låter det som "Falukorv med klassisk Falu". Eller "Biff a la Lindström på en äkta Lindström..."

Arvika - Ljuv musik och hjullastare...

 

Arvika Kommunhus/Rådhus

Arvika har 14000 invånare och ligger i västra Värmland, inte så långt från norska gränsen. Läget längs järnvägen till Oslo och med sjöförbindelse till Vänern (via Glafsfjorden och Säffle kanal) skapade ett välmående industriliv. Inte minst Arvikaverken, som började med att tillverka stekpannor och spisar, fortsatte med jordbruksredskap och numera tillverkar hjullastare åt VOLVO.

Biografen Palladium

Solbergagymnasiet

Staden, som tidigare hette Oscarsstad, är också känt för sitt välutvecklade kulturliv. I synnerhet inom musiken. Trots sin blygsamma storlek har man en egen musikhögskola av högsta klass, Ingesund, och naturligtvis minns vi Arvikafestivalen, musikfestivalen som hölls här mellan 1992 och 2010. Nyligen avlidne kompositören Björn J:son Lindh växte upp här, liksom skådespelerskan Tuva Novotny.
 

Kommunala Musikskolan, tidigare badhus och bibliotek(!)

 

Arvika Konsthall, tidigare bank, servering,
danspalats och blomsterhandel...

(Foto Anders N, 2014)