Piteå

En morgon tog jag bussen från Öjebyn. Det tar inte många minuter till Piteå centrum. Min plan var att hoppa av vid busstationen. Jag höll utkik efter något som liknade centrum. Tyvärr hade jag satt mig på fel sida av bussen. Jag såg ett stiligt gammalt ångbryggeri. En kyrka. En småbåtshamn. En tjej som skulle till skolan klev av vid Stadshuset. Det gjorde jag också. Vilket var tur. För sedan var Piteå slut...

Jag säger inte att Piteå inte har ett centrum. Det har dom. Och det hittade jag så småningom. Men bussen körde liksom utanför. Den körde precis förbi busstationen också, utan att köra in där. När jag hade fullt upp med att beundra det gamla ångbryggeriet, insåg jag inte att hållplatsen "Knuten" var ett annat namn för Busstationen som låg på andra sidan gatan...

Piteå Nya Ångbryggeri.

Piteå busstation. Här stannar de stora fjärrbussarna.

På baksidan, vid gatan, ligger hållplatsen "Knuten".

Piteå Stadshus/Kommunhus. Strax utanför centrum.

Granne med en skola, en havsvik och ett par fotbollsplaner.

Promenaden tillbaka mot centrum går förbi en småbåtshamn...

...över en bro.

Och genom ett par kvarter med äldre träbebyggelse.

Piteå Stadskyrka är Norrlands äldsta träkyrka.

Fin och vit men ganska blygsam jämfört med Öjebyns.

Observera klockstapeln. Mycket olik den vanliga

bottniska typen, men med stora likheter med Torneås.

Läroverket från 1894, fortfarande aktivt, numera som en del av

högstadiet Christinaskolan.

Gamla Rådhuset. Piteås första rådhus brändes av ryssarna 1721.

De brände hela staden utom kyrkan. Piteås andra rådhus

brändes av en full sjöman 1806. Detta är alltså Piteås tredje

rådhus, som användes till 1969 och numera är Piteå Museum.

Rådhustorget är ett av Sveriges två kvarvarande torg i
venetiansk stil. Det vill säga att gatorna går mitt på sidorna

istället för i hörnen. Det andra ligger i Uppsala...

Piteå Stadshotell. Det gamla stadshotellet brann 1888.

Stadens ledning började planera ett nytt, större och finare.

250 000 skulle det kosta. En gigantisk summa för sin tid.

Stadens invånare protesterade. De hade problem med förorenat

vatten och ville hellre ha ett modernt vattenledningssystem

än ett stort skrythotell. 1906 invigdes hotellet.

Vattenledningarna fick vänta...

Piteås övriga centrumbebyggelse är förhållandevis modern:

Observera det stora röda hjärtat på detta andra torg.

Mer om vad det symboliserar när jag kommer till Umeå...

Ett par mysiga gågator finns det.

Småstaden kallas gallerian i centrum. Träpanelade butiksfasader
med vita knutar och gammaldags gatlyktor inomhus...

Vanliga stormarknader finns det naturligtvis också ett par.

Detta bygge är inget mindre än Stadsberget.

Piteås nya kombinerade Parkeringshus och Mötesplats(!!!)

 Piteå Pappersbruk. Eller Smurfit Kappa Kraftliner
som är dess officiella namn.

Europas största anläggning för tillverkning av just Kraftliner,
som är en beståndsdel i Wellpapp.

700 000 ton per år tillverkas av Piteåsmurfarna.

Piteå en välmående lagom stor stad med 23000 invånare.

Från trakten kommer bland andra Liza Marklund
och skådespelaren och pistvakten Lennart Jähkel.

Ett populärt resmål, kanske främst under sommarhalvåret.
I synnerhet Pite havsbad, eller som de själva
kallar sig "Svenska Rivieran". Dit kom jag aldrig...

Social Turism?

Det var en märklig händelse som inträffade häromkvällen. Jag hade gått ner till busshållplatsen vid torget, för att ta bussen vidare ner till Partille och handla lite mat och några kuvert. Jag ser min buss komma borta vid rondellen. Precis innan den ska svänga in till torget kommer en annan buss från ett annat håll och tränger sig före. En stor vit hög turistbuss, med reklam för en välkänd kommersiell radiokanal på sidan.

Jag tänker att det måste vara en Ullaredsutflykt på väg hem. Sådana ser man ju ibland. De brukar komma tillbaka på kvällen och stanna i bussfickan på andra sidan torget och lasta av folk och stora påsar...

Men inte denna gång. Den här bussen glider elegant förbi bussfickan på andra sidan torget och kör vidare runt, i riktning mot busshållplatsen där jag och ett antal andra står och väntar på den buss som kryper precis bakom The Great White.

Ska den stanna och blockera busshållplatsen? Nej. Den fortsätter glida långsamt förbi oss vid busshållplatsen. Längst fram hos föraren står något slags reseledare och pratar i mikrofonen. Folket i den höga bussen ser ner på oss vid busshållplatsen. Sedan kör den tillbaka ut till rondellen och försvinner i mörkret.

Vi som står kvar vid busshållplatsen tittar förvånat på varandra. Var det där på riktigt? Såg vi i syne?

Sedan kör vår vanliga lilla blå lokalbuss fram, och vi kan kliva ombord.

Jag tror så här i efterhand att vi kan vara ganska övertygade om att det var på riktigt. Synvillor brukar sällan vara sponsrade av radiokanaler. Hade det varit en hörvilla däremot...

Men vad kan det då ha varit?

Guidad tur i Göteborgs fattigare betongförorter? Ta en titt på oss som bor här. Men gå inte för nära... Är det måhända detta som menas med uttrycket Social Turism?

Försmak av matlagningsexperiment...

Jag vet att mina matlagningsexperiment är mycket populära på den här bloggen. Igår gjorde jag ett till. Rapport och närmare beskrivning kommer om några dagar. Tills dess får du hålla till godo med denna aptitretare...

And the beast is gone...

Jag kan nu lugna mina bloggläsare (i synnerhet den bloggläsare som tog kontakt med mig bara några minuter efter att jag lagt ut föregående inlägg). Jag har inte blivit bestulen. Jag har sällan några större summor på det konto som är kopplat till mitt betalkort för dagliga inköp. Jag är trots allt medveten om att jag bor i en betongförort, och att vägen hem från buss och spårvagn är ganska mörk och avsides. Jag har dock aldrig förut varit med om att jag i min internetbank mötts av odjurets nummer.

För övrigt är odjuret borta nu. Summan har helt utan min eller någon bloggläsares inverkan ändrats några kronor från odjurets nummer (åt vilket håll tänker jag dock inte säga) och eventuell fara bör därmed vara undanröjd...

The number of the beast...typ...

Jag har i detta ögonblick 666 kr och 66 öre på mitt bankkortskonto. Det måste betyda något. Jag är dock lite osäker på vad...

Klackarna i taket på Storstrands kursgård!

Storstrands Kursgård i Öjebyn. Drivs av EFS, Evangeliska

Fosterlandsstiftelsen. Mitt hem under ett antal dagar.

Närmare bestämt huset till höger i bild.

Närmare bestämt på andra våningen. Närmare bestämt innanför
det lilla fönstret precis ovanför dörren till dörren...

Så här såg fönstret ut från insidan. Rummet var inte stort,

men fullt tillräckligt. Prydligt, tyst och lugnt...

Möjligen lite lågt i tak. I synnerhet längs ytterväggen...

Taket sluttade ganska ordentligt. Som du kan se på förra bilden.

Faktum var att det var första gången i mitt liv jag
verkligen kunnat slå klackarna i taket.

För övrigt ett ganska överskattat nöje,
kan jag konstatera så här i efterhand...

Bredbandsuppkopplingen fungerade bra.
TV-mottagningen var bedrövlig.

Men vem behöver TV när det finns en...

 ...riktig gammal skolorgel i uppehållsrummet.
Eller Harmonium som det lilla underverket egentligen heter.
Då jag hade hela våningen för mig själv så var det fritt fram.
Jag spelade både till frukost och kvällsmat. Varje dag.

Jag är svag för orglar. Har nog alltid varit...

Kanske jag är en liten Albert Schweitzer innerst inne?

Fast jag ibland känner mig mer som den här gubben:

Öjebyns kyrkstad och Solander

Öjebyns kyrka och kyrkstad.

Som jag nämnde vid visiten i Råneå: En kyrkstad var bra att ha

när man hade långt till kyrkan. Och det hade man förr i tiden.

Och ingen bil hade man heller. Så när man väl hade lyckats ta

sig till kyrkan ville man nog stanna ett tag. Och då behövde man

någonstans att bo. Så man byggde ett hus vid kyrkan.

Nuförtiden har man sommarstugor,

dåförtiden hade man kyrkstugor.

Vissa har det fortfarande. Och många kyrkstugor blir en kyrkstad...

Runt kyrkstaden byggdes det ursprungliga Piteå upp.

Idag ligger Piteå lite längre ut mot havet, och

den här byn/stadsdelen heter alltså numera Öjebyn.

Öjebyns kyrka är ett stort och tungt medeltidstempel. På många vis

pampigare än Norrlands domkyrkor, vilka alla är av betydligt senare

datum. Den här kyrkan har rötter från 1400-talet och är därmed

en av Norrlands äldsta...

Klocktornet är ännu äldre. Kan mycket väl vara Norrbottens

äldsta byggnad. I alla fall om man får tro lokalbefolkningen...

Gott om hus finns det. Öjebyns kyrkstad är inte Sveriges största,

den besökte jag några dagar senare, men liten är den inte...

Hus i alla storlekar.

Utspridda lite hur som helst längs de smala gatorna.

Det var ju så man byggde på den tiden.

Detta är så långt från "Arkitektens stamning" man kan komma.

Det är inte bara museum. Flera av husen är bebodda.

En trästad som denna är naturligtvis ytterst brandkänslig.

1913 brann ett trettiotal stugor ner.

Senast det brann var 2007.

Tack vare snabb insats från brandkåren så kan man

fortfarande besöka denna unika kulturmiljö...

I ena kanten av kyrkstaden finner vi Solanderparken.
Vem var då denne Solander?

Daniel Solander (1733-1782) föddes på denna plats. I ett numera försvunnet hus. Han pluggade för Linne-Kalle i Uppsala. Sedan hamnade han i England. När en snubbe som hette James Cook gav sig ut med båt för att utforska världen behövdes en botaniker. Solander fick hänga med. Därmed blev han den förste svensken i Australien. Han gjorde ett flertal botaniska upptäckter där och på andra ställen. Räknas som en av Englands(!) främsta naturhistoriker. Har fått en hög (om än små) öar utanför Nya Zeeland uppkallade efter sig. Samt en udde i Australien och en ö i Kanada. Hedersdoktor i Oxford i medicin(!) och juridik(!!!). Tämligen världsberömd med andra ord. Men, förutom att ha fått ge namn åt parken och skolan i Öjebyn, ganska okänd i Sverige...