Monday, November 12, 2012
Ja förresten...
Portionsförpackning...i kylen? (Vem har snott min Keso?)
Öppnar kylskåpsdörren. På jakt efter lite Keso. När man blir sugen på något och egentligen vill äta något betydligt sötare och fetare, men man är inne i en sådan där period att man ska försöka vara nyttig. Då kan man ta sig några skedar Keso. Det kan jag verkligen rekommendera. I synnerhet minikeso. Inte så mycket för att den är magrare, utan för att den är mjukare och mildare. Vanlig Keso kan vara ganska sträv ibland, tycker jag. Men det gäller förstås att hitta den där burken Keso man köpt, och den här gången var det inte det enklaste...Leta, leta, leta... Nej...Vem har snott min Keso?
Om jag nu har köpt någon, vill säga. Men jag var ju i affären igår. Och jag minns så väl hur jag öppnade dörren till mjölkavdelningen. Siktade in mig på Kesopaketet och sträckte in handen... Vänta nu... Det var ju då som...
En man knackade mig på axeln. "Excuse me sir", sa han. Jag tittade förvånat på honom. Han och hans kompis såg vänligt på mig. "We are looking for baking powder." Det vill säga bakpulver. Och det kunde jag väl hjälpa honom med. Jag funderade två sekunder, för affären har precis flyttat om alla sina hyllor. Var kan bakpulvret tänkas stå nu? Jag såg mig omkring. Där borta var bakavdelningen. Jag tog honom med mig bort till hyllan och grävde fram en burk. Bakpulver. Baking powder. Jag gav burken till honom. Han såg på mig med viss tveksamhet. Nej, sa han. Han var ute efter en mindre förpackning. För två personer. Hans syster hade sagt honom att det brukade finnas i kylen vid mjölken.
Jag har aldrig ens tänkt tanken att köpa bakpulver i portionsförpackning. Än mindre i kyldisken. Jag brukar för övrigt aldrig klara av att klämma ner en hel portion bakpulver på egen hand. Men jag har ingen anledning att ifrågasätta mannen eller hans syster. Jag bad honom leta upp någon i personalen. Han och hans vän tackade för hjälpen, jag tog min korg och gick vidare. Jag mötte en kille i personalen som jag brukar hälsa på. Så också idag. De två männen dök på honom. Jag såg på avstånd hur han också gick bort till bakhyllan, tog samma burk som jag tagit, och räckte fram den. Och hur han såg om möjligt ännu mer förvånad ut än jag gjorde när mannen inte ville ha den... Sedan såg jag inte mer, för jag hade satt kurs mot kassan...uppenbarligen utan Keso...
Arla Mejeri i Skövde - Här föds Keso! (Foto Anders N)
Om jag nu har köpt någon, vill säga. Men jag var ju i affären igår. Och jag minns så väl hur jag öppnade dörren till mjölkavdelningen. Siktade in mig på Kesopaketet och sträckte in handen... Vänta nu... Det var ju då som...
En man knackade mig på axeln. "Excuse me sir", sa han. Jag tittade förvånat på honom. Han och hans kompis såg vänligt på mig. "We are looking for baking powder." Det vill säga bakpulver. Och det kunde jag väl hjälpa honom med. Jag funderade två sekunder, för affären har precis flyttat om alla sina hyllor. Var kan bakpulvret tänkas stå nu? Jag såg mig omkring. Där borta var bakavdelningen. Jag tog honom med mig bort till hyllan och grävde fram en burk. Bakpulver. Baking powder. Jag gav burken till honom. Han såg på mig med viss tveksamhet. Nej, sa han. Han var ute efter en mindre förpackning. För två personer. Hans syster hade sagt honom att det brukade finnas i kylen vid mjölken.
Jag har aldrig ens tänkt tanken att köpa bakpulver i portionsförpackning. Än mindre i kyldisken. Jag brukar för övrigt aldrig klara av att klämma ner en hel portion bakpulver på egen hand. Men jag har ingen anledning att ifrågasätta mannen eller hans syster. Jag bad honom leta upp någon i personalen. Han och hans vän tackade för hjälpen, jag tog min korg och gick vidare. Jag mötte en kille i personalen som jag brukar hälsa på. Så också idag. De två männen dök på honom. Jag såg på avstånd hur han också gick bort till bakhyllan, tog samma burk som jag tagit, och räckte fram den. Och hur han såg om möjligt ännu mer förvånad ut än jag gjorde när mannen inte ville ha den... Sedan såg jag inte mer, för jag hade satt kurs mot kassan...uppenbarligen utan Keso...
Monday, November 5, 2012
PS...
Ja, förresten. Mitt förrförra inlägg, det om det irriterande pensionstelefonsamtalet, har haft 145 besök på en och en halv vecka. Det är tio gånger fler än godnattsagan om tågkaoset i Skåne i somras, som jag skrev fyra dagar tidigare, har haft på samma tid. Lustigt, jag tycker godnattsagan är mycket roligare och intressantare... Har du någon teori? Det näst mest lästa inlägget under denna period handlar förresten om Sunes kiosk i Jämshög.
He's alive! ALIVE!!! (After effects och dörren till Göteborgs filmfestivals kontor)
Inser att det var alltför länge sedan jag skrev här. Föräldrarna var och hälsade på ett par dagar, men framförallt har jag jobbat med en liten kortfilm. Mer eller mindre dygnet runt. Jag hade en filmidé som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av. Jag hade inte resurser, varken tekniska eller ekonomiska för att bygga upp den miljö jag önskade. Sedan kom jag på hur det kulle gå till. Animation! Jag är ingen animatör egentligen. Jag minns att jag träffade en flyktig bekant på bokmässan för ett par år sedan, som kände igen mig som..."den där animatören". Jag förstod först inte varför. Så småningom förstod jag att jag lärt känna personen i samma veva som jag gjorde Ska vi gå på Cirkus. Den är förvisso en slags animation.
För övrigt har jag inte gjort animerade filmer sedan mellanstadiet. På VHS. Ingen bra kombination. Mina animerade äventyr har alltså varit begränsade. Men om man träffar en person som just då gjort en animerad film, så kan man luras att tro att personen är animatör. Jag sa till min bekant på bokmässan att jag snarare vad "den där manusförfattaren". För jag hade skrivit ett par kortfilmer vid det laget. Men det var då det...
Ska vi ses på Cirkus är en ganska enkelt tillverkad historia. Mitt nya projekt krävde mera möjligheter, och jag behövde ett riktigt animationsprogram. Som Adobe After Effects. Ett närmast mytiskt datorprogram för den som arbetar med film. Jag har länge velat lära mig det, och jag har lyssnat på två föreläsningar på ämnet. En på Jämshögs folkhögskola. 2003. En i Gamleby. Kan det ha varit 2005? Sedan har det inte hänt så mycket mer. Har glömt det mesta. Har inte haft tid när jag har haft programmet tillgängligt, och inte haft programmet tillgängligt när jag haft tid. Och tid behöver man för att lära sig ett datorprogram. Och allt annat man behöver lära sig. De flesta som klagar på att de inte lyckas lära sig någonting, har inte lagt ner tillräckligt med tid. Själv har jag behandlat bilder i datorn i ungefär femton år. Det är halva mitt liv. Varav tolv år i Photoshop. Jag har redigerat film i Premiere ungefär lika länge. Det är två program från samma tillverkare som After Effects. Det finns likheter, så jag har ett försprång. Men det mesta är helt nytt...
För ganska precis en månad sedan lade jag in en 30-dagars testversion av programmet på min dator. Exakt 30 dagar innan deadline för att skicka in film till Göteborgs filmfestival. Idag. Jag vågar nog påstå att jag har lärt mig en del. Bara en bråkdel av allt man kan göra med programmet, men jag har skaffat mig hyfsade grundkunskaper. Det har resulterat i en nio minuters kortfilm, som jag idag, sista dagen, lämnade på festivalens kontor inne vid Järntorget. Vi får se vad de tycker... Jag är fortfarande ingen animatör, och det är ingen animerad film av vanlig typ, men jag är ganska nöjd. En experimentfilm. Jag skulle beskriva mitt arbete som en digital klipp och klistra-film.
Själva avlämnandet var betydligt lättare än förra gången. Då var det 2006 och jag var nyinflyttad i Göteborg. Filmen jag skulle lämna var Svart Kaffe, tack. Jag hade ringt och pratat med någon på festivalkontoret i förväg, och fått reda på att de befann sig ovanpå en av stadens mer kända biografer. Jag åkte dit, och försökte förgäves hitta en dörr. Det fanns en trappa upp i biografen, men den ledde bara till salongen. Inget kontor där. Det fanns många ingångar och uppgångar i kvarteret, men ingen som det stod något om Göteborgs filmfestival på. Jag letade och letade. Till slut hittade jag en dörr en våning upp i en av trappuppgångarna. Där satt en liten skylt. Göteborgs Filmfestival. Tyvärr var dörren en stor tung ståldörr, och alldeles låst var den.
Jag knackade försiktigt, men inget hände. Jag knackade igen. Fortfarande ingenting. Det slutade med att jag bankade som en dåre på den där dörren, tills en vimsig man (nyvaken?) kom ut och frågade vad som stod på. Jag gav honom filmen, han kliade sig i huvudet, men tog emot den och försvann in och låste dörren. Därefter har jag skickat mina filmer med post istället. Men det har inte hjälpt, de har inte velat visa dem ändå. I år hade jag också kunnat posta filmen, men det blir ju alltid så att man håller på in i sista minuten. Jag satt långt ut på natten och lade ljud och mixade. Klockan var halv fem när jag fick nöja mig. Jag sov till klockan nio. Gick upp, finputsade filmen, komprimerade och brände en DVD. Vid halv tre på eftermiddagen klev jag av spårvagnen vid Järntorget. Jag mindes fortfarande vilken uppgång det var. Jag gick in och uppför trappan. Ståldörren var kvar, men nu hade den fått sällskap av en liten tryckknapp. En ringklocka. Genialiskt! Jag tryckte på knappen och redan efter ett par sekunder öppnade en tjej. Hon var betydligt vaknare än kollegan var 2006. Hon tog emot filmen och tackade. Sedan stängde hon kvickt. De har alla väldigt bråttom att stänga dörren. Jag undrar vad de egentligen har för militära hemligheter där inne...
Jag undrar också om de kommer att vilja visa den här filmen. Hur väljer de? Svart kaffe, tack som jag lämnade den där första gången ville de inte visa. Var den inte bra nog? Kanske, men den vann ändå första pris i en kortfilmstävling i Florens på våren året efter. Kanske handlar det mest om den som väljer, och dennes personlig smak. Det är i alla fall vad jag tror...
Efter att ha jobbat med min film dygnet runt den senaste veckan, försakat blogg, dusch, rakning, diskning och matlagning, ska jag nu ta semester ett par dagar. Vad jag ska göra? Återkommer med rapport till helgen...
PS: Om du inte har placerat rubriken ännu, så kommer en ledtråd här...
För övrigt har jag inte gjort animerade filmer sedan mellanstadiet. På VHS. Ingen bra kombination. Mina animerade äventyr har alltså varit begränsade. Men om man träffar en person som just då gjort en animerad film, så kan man luras att tro att personen är animatör. Jag sa till min bekant på bokmässan att jag snarare vad "den där manusförfattaren". För jag hade skrivit ett par kortfilmer vid det laget. Men det var då det...
Ska vi ses på Cirkus är en ganska enkelt tillverkad historia. Mitt nya projekt krävde mera möjligheter, och jag behövde ett riktigt animationsprogram. Som Adobe After Effects. Ett närmast mytiskt datorprogram för den som arbetar med film. Jag har länge velat lära mig det, och jag har lyssnat på två föreläsningar på ämnet. En på Jämshögs folkhögskola. 2003. En i Gamleby. Kan det ha varit 2005? Sedan har det inte hänt så mycket mer. Har glömt det mesta. Har inte haft tid när jag har haft programmet tillgängligt, och inte haft programmet tillgängligt när jag haft tid. Och tid behöver man för att lära sig ett datorprogram. Och allt annat man behöver lära sig. De flesta som klagar på att de inte lyckas lära sig någonting, har inte lagt ner tillräckligt med tid. Själv har jag behandlat bilder i datorn i ungefär femton år. Det är halva mitt liv. Varav tolv år i Photoshop. Jag har redigerat film i Premiere ungefär lika länge. Det är två program från samma tillverkare som After Effects. Det finns likheter, så jag har ett försprång. Men det mesta är helt nytt...
För ganska precis en månad sedan lade jag in en 30-dagars testversion av programmet på min dator. Exakt 30 dagar innan deadline för att skicka in film till Göteborgs filmfestival. Idag. Jag vågar nog påstå att jag har lärt mig en del. Bara en bråkdel av allt man kan göra med programmet, men jag har skaffat mig hyfsade grundkunskaper. Det har resulterat i en nio minuters kortfilm, som jag idag, sista dagen, lämnade på festivalens kontor inne vid Järntorget. Vi får se vad de tycker... Jag är fortfarande ingen animatör, och det är ingen animerad film av vanlig typ, men jag är ganska nöjd. En experimentfilm. Jag skulle beskriva mitt arbete som en digital klipp och klistra-film.
Själva avlämnandet var betydligt lättare än förra gången. Då var det 2006 och jag var nyinflyttad i Göteborg. Filmen jag skulle lämna var Svart Kaffe, tack. Jag hade ringt och pratat med någon på festivalkontoret i förväg, och fått reda på att de befann sig ovanpå en av stadens mer kända biografer. Jag åkte dit, och försökte förgäves hitta en dörr. Det fanns en trappa upp i biografen, men den ledde bara till salongen. Inget kontor där. Det fanns många ingångar och uppgångar i kvarteret, men ingen som det stod något om Göteborgs filmfestival på. Jag letade och letade. Till slut hittade jag en dörr en våning upp i en av trappuppgångarna. Där satt en liten skylt. Göteborgs Filmfestival. Tyvärr var dörren en stor tung ståldörr, och alldeles låst var den.
Jag knackade försiktigt, men inget hände. Jag knackade igen. Fortfarande ingenting. Det slutade med att jag bankade som en dåre på den där dörren, tills en vimsig man (nyvaken?) kom ut och frågade vad som stod på. Jag gav honom filmen, han kliade sig i huvudet, men tog emot den och försvann in och låste dörren. Därefter har jag skickat mina filmer med post istället. Men det har inte hjälpt, de har inte velat visa dem ändå. I år hade jag också kunnat posta filmen, men det blir ju alltid så att man håller på in i sista minuten. Jag satt långt ut på natten och lade ljud och mixade. Klockan var halv fem när jag fick nöja mig. Jag sov till klockan nio. Gick upp, finputsade filmen, komprimerade och brände en DVD. Vid halv tre på eftermiddagen klev jag av spårvagnen vid Järntorget. Jag mindes fortfarande vilken uppgång det var. Jag gick in och uppför trappan. Ståldörren var kvar, men nu hade den fått sällskap av en liten tryckknapp. En ringklocka. Genialiskt! Jag tryckte på knappen och redan efter ett par sekunder öppnade en tjej. Hon var betydligt vaknare än kollegan var 2006. Hon tog emot filmen och tackade. Sedan stängde hon kvickt. De har alla väldigt bråttom att stänga dörren. Jag undrar vad de egentligen har för militära hemligheter där inne...
Jag undrar också om de kommer att vilja visa den här filmen. Hur väljer de? Svart kaffe, tack som jag lämnade den där första gången ville de inte visa. Var den inte bra nog? Kanske, men den vann ändå första pris i en kortfilmstävling i Florens på våren året efter. Kanske handlar det mest om den som väljer, och dennes personlig smak. Det är i alla fall vad jag tror...
Efter att ha jobbat med min film dygnet runt den senaste veckan, försakat blogg, dusch, rakning, diskning och matlagning, ska jag nu ta semester ett par dagar. Vad jag ska göra? Återkommer med rapport till helgen...
PS: Om du inte har placerat rubriken ännu, så kommer en ledtråd här...
Wednesday, October 24, 2012
Uppringd av 0850123825
RRRIIING! (På mobilen. Från 0850123825)
Stockholmare? Det var ovanligt. Någon som vill publicera någon av mina noveller? Eller någon med anknytning till någon annan tävling jag varit med i på sistone? Hoppas på det...
-Ja, hallå, det är Anders?
(Tyst)
-Hallå?
(Jag hör nu ljudet av folk som pratar i bakgrunden. Ett så kallat Callcenter, med andra ord...Jag är trött på dem... Är det Linus de söker? Fast nej, då brukar de ringa på den fasta telefonen.)
-Ja hej. Jag ringer från ... (nasal tjej, yngre än jag, från ett företagsnamn som jag tyvärr inte uppfattade)
-Jaha?
-Jag ringer angående ditt pensionsval. Du vet det där oranga kuvertet.
-Jo, jag vet vad pensionsvalet är.
-Vad jag kan se här så är du placerad i...blablabla...enbart i aktier...blabla...och då vet du kanske att det var en finanskris 2008. Känner du till det?
-Jo, jag är bekant med finanskrisen.
-Och då vet du kanske att kursen föll med 40%. Känner du till det?
Hon talar nästan mekaniskt. Andas knappt. Läser innantill. Eller är hon inspelad? Är hon en robot? Låt mig se...
-Jag vet att jag förlorade en massa pengar, ja. Och?
-Jo, nu är det så att vi vill hjälpa dig placera...blablabla...hög avkastning...
-Har jag bett att få bli uppringd av er?
-Nej, men vi har hittat dig i ett register, och vi vill hjälpa dig...blablabla...bra placering...blablabla...
Fortfarande osäker på om hon är en robot. Hon svarade ju egentligen inte på min fråga. Hon bara fortsatte. Och hon har mycket att läsa. Ska jag låta henne läsa färdigt? För att vara snäll? Nej, jag har inte tid. Jag har jobb att göra. Och hon är inte speciellt trevlig heller. Låter ganska dryg. Ibland tycker man ju synd om de stackarna som sitter där. Är de bara vänliga och artiga, så...Om jag låter lite mera bestämd?
-Men jag säger det en gång till. Jag har aldrig bett om att bli uppringd av er. Jag har inget intresse av er.
Förstår du? Det är nu du ska säga "Jag förstår, då får jag be om ursäkt för att jag störde då." Och sedan lägger du på. Capice?
-Men du är väl intresserad av din pension? Vi kan erbjuda...blablabla...börskurs...blablabla...guld och gröna skogar...blablabla...Eller hur?
Hon fattade inte. Eller rättare sagt, hon fattade nog. Men hon brydde sig inte. Hon bara fortsätter. OK. Nu återstår tre saker.
1: Bli förbannad. Jag är redan ganska irriterad. Men vad gör det för nytta? Att säga otrevliga saker till tröga människor. Jag försöker låta bli, om jag kan.
2: Lägga på i örat på personen. Det är högst oartigt. Jag har själv varit med om försäljare som slängt på luren i örat på mig, och det är inte alls trevligt. Det är kanske mer förståeligt om kunden gör det, men fortfarande förfärligt oartigt.
Då återstår bara alternativ 3: Ignorera. Du ignorerar mina tydliga signaler om att jag inte vill prata med dig, att jag inte vill bli uppringd av dig, att jag inte vill ha ditt erbjudande. Då ignorerar jag dig. Jag håller käften helt enkelt...
-...
-Eller hur?
-...
-Hallå?
-...
-Vart tog du vägen?
-...
-Öh...
-...
"KLICK"
Sådär. Hon la på själv, så slapp jag göra det. Då återstår bara att ta reda på var tant ringde ifrån. 0850123825. Numret inte registrerat. Hur seriöst är det? Googlar på det. Ja, jag är naturligtvis inte den ende de har ringt till. Men inget företagsnamn. Nästa gång ska jag skriva upp det direkt. Det finns nämligen strikta regler för marknadsföring via mobiltelefon. Man får inte kontakta någon via mobil som inte givit sitt tillstånd till detta. Till exempel genom att vara kund. Det går att läsa på Nix hemsida. Mobilen går inte att Nixa, som fasta telefoner, men den är så att säga redan Nixad. Sedan finns det ju företag som inte bryr sig om det heller. Som de här. Jag frågade ju om jag hade bett dem att kontakta mig, och de sa klart och tydligt nej. Då kan man anmäla dem till Etiska nämnden för Direktmarknadsföring. Men då behöver man veta vad företaget hette. Kanske inte så konstigt att de har ett oregistrerat telefonnummer...
Stockholmare? Det var ovanligt. Någon som vill publicera någon av mina noveller? Eller någon med anknytning till någon annan tävling jag varit med i på sistone? Hoppas på det...
-Ja, hallå, det är Anders?
(Tyst)
-Hallå?
(Jag hör nu ljudet av folk som pratar i bakgrunden. Ett så kallat Callcenter, med andra ord...Jag är trött på dem... Är det Linus de söker? Fast nej, då brukar de ringa på den fasta telefonen.)
-Ja hej. Jag ringer från ... (nasal tjej, yngre än jag, från ett företagsnamn som jag tyvärr inte uppfattade)
-Jaha?
-Jag ringer angående ditt pensionsval. Du vet det där oranga kuvertet.
-Jo, jag vet vad pensionsvalet är.
-Vad jag kan se här så är du placerad i...blablabla...enbart i aktier...blabla...och då vet du kanske att det var en finanskris 2008. Känner du till det?
-Jo, jag är bekant med finanskrisen.
-Och då vet du kanske att kursen föll med 40%. Känner du till det?
Hon talar nästan mekaniskt. Andas knappt. Läser innantill. Eller är hon inspelad? Är hon en robot? Låt mig se...
-Jag vet att jag förlorade en massa pengar, ja. Och?
-Jo, nu är det så att vi vill hjälpa dig placera...blablabla...hög avkastning...
-Har jag bett att få bli uppringd av er?
-Nej, men vi har hittat dig i ett register, och vi vill hjälpa dig...blablabla...bra placering...blablabla...
Fortfarande osäker på om hon är en robot. Hon svarade ju egentligen inte på min fråga. Hon bara fortsatte. Och hon har mycket att läsa. Ska jag låta henne läsa färdigt? För att vara snäll? Nej, jag har inte tid. Jag har jobb att göra. Och hon är inte speciellt trevlig heller. Låter ganska dryg. Ibland tycker man ju synd om de stackarna som sitter där. Är de bara vänliga och artiga, så...Om jag låter lite mera bestämd?
-Men jag säger det en gång till. Jag har aldrig bett om att bli uppringd av er. Jag har inget intresse av er.
Förstår du? Det är nu du ska säga "Jag förstår, då får jag be om ursäkt för att jag störde då." Och sedan lägger du på. Capice?
-Men du är väl intresserad av din pension? Vi kan erbjuda...blablabla...börskurs...blablabla...guld och gröna skogar...blablabla...Eller hur?
Hon fattade inte. Eller rättare sagt, hon fattade nog. Men hon brydde sig inte. Hon bara fortsätter. OK. Nu återstår tre saker.
1: Bli förbannad. Jag är redan ganska irriterad. Men vad gör det för nytta? Att säga otrevliga saker till tröga människor. Jag försöker låta bli, om jag kan.
2: Lägga på i örat på personen. Det är högst oartigt. Jag har själv varit med om försäljare som slängt på luren i örat på mig, och det är inte alls trevligt. Det är kanske mer förståeligt om kunden gör det, men fortfarande förfärligt oartigt.
Då återstår bara alternativ 3: Ignorera. Du ignorerar mina tydliga signaler om att jag inte vill prata med dig, att jag inte vill bli uppringd av dig, att jag inte vill ha ditt erbjudande. Då ignorerar jag dig. Jag håller käften helt enkelt...
-...
-Eller hur?
-...
-Hallå?
-...
-Vart tog du vägen?
-...
-Öh...
-...
"KLICK"
Sådär. Hon la på själv, så slapp jag göra det. Då återstår bara att ta reda på var tant ringde ifrån. 0850123825. Numret inte registrerat. Hur seriöst är det? Googlar på det. Ja, jag är naturligtvis inte den ende de har ringt till. Men inget företagsnamn. Nästa gång ska jag skriva upp det direkt. Det finns nämligen strikta regler för marknadsföring via mobiltelefon. Man får inte kontakta någon via mobil som inte givit sitt tillstånd till detta. Till exempel genom att vara kund. Det går att läsa på Nix hemsida. Mobilen går inte att Nixa, som fasta telefoner, men den är så att säga redan Nixad. Sedan finns det ju företag som inte bryr sig om det heller. Som de här. Jag frågade ju om jag hade bett dem att kontakta mig, och de sa klart och tydligt nej. Då kan man anmäla dem till Etiska nämnden för Direktmarknadsföring. Men då behöver man veta vad företaget hette. Kanske inte så konstigt att de har ett oregistrerat telefonnummer...
Tuesday, October 23, 2012
Saturday, October 20, 2012
Godnattsagan om sommarens stora tågstopp i Skåne...
Jag har fortfarande många minnen kvar från sommarens resor att dela med mig av. Här kommer ett av de största. Torsdag kväll den 2:e augusti. Malmö central. Ganska precis en vecka efter mitt tågstoppsäventy i Eslöv. Det kan du förresten läsa om här. När du har gjort det, eller om du kommer ihåg hur det gick till, så är det dags att börja med dagens historia. Välkommen in i mitt minne:
Jag står på perrongen och ser på informationstavlan. Tågstopp mellan Tjörnarp och Höör på grund av nedriven kontaktledning. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv. Ersättningsbussar beställda... Det är lustigt, på något sätt känns det som att det alltid är tågstrul när jag varit i Malmö och ska hem till Blekinge igen på kvällen. Det känns också som att det är precis samma sak som hände när jag var i Eslöv förra veckan. Nedriven kontaktledning. Finns det någon på trafikverket som håller koll på när just jag ska bege mig hemåt, och då ser till att riva ner någon kontaktledning på vägen. I denna stund känns det verkligen så...
Men vem han än är, så har jag lurat honom den här gången. För jag ska inte till Olofström nu. Jag ska bara till Åkarp. Ett litet samhälle mellan Malmö och Lund. Min plan är att ta pågatåget 16:53 mot Höör, hoppa av i Åkarp (Vad kan det ta dit? 5-10 minuter?), tillbringa en timme på Erikshjälpen där och sedan ta mig tillbaka med Malmö, med buss. Äta en smaskig Carbonara på favoritstället och FÖRST DÄREFTER bege mig till järnvägsstationen för att åka hem. Det vill säga om typ tre och en halv timme. Om kontaktledningen är nedriven redan nu, så bör ju de värsta problemen vara åtgärdade vid det laget. Ersättningstrafiken ska ha kommit igång. Ja, stämningen bör helt enkelt ha lugnat ner sig. Har man varit med om så många tågstrul som jag, så vet man hur det brukar gå till...
Vi spolar snabbt framåt i berättelsen. Pågatåget kom, jag hoppade av i Åkarp. Promenerade till Erikshjälpen. När jag var färdig där tog jag bussen till Malmö. Frågan var, var bussen stannade i Malmö. Till min förtjusning noterade jag att den verkade gå rakt i riktning mot restaurangen med den delikata Carbonaran. Härligt! Jag hade ju bara ätit två Malmöcarbonaror den här sommaren, och bara en på det rätta stället. Nu var sommarens resande snart slut, och vad passade bättre att avsluta den med, än en riktigt läcker Carbonara?
Vart åker vi nu? Det finns ju en risk att han svänger av strax innan, och jag vet inte vilken som blir närmaste hållplats. Jag får gå på gehör. Titta, där ser jag pizzerian! Och där är en hållplats. Bäst att trycka...
Och jag tryckte på stoppknappen. Ingenting hände. Och jag tryckte en gång till. Fortfarande ingenting. Nu var vi snart framme vid hållplatsen. Jag kastade mig över mittgången till platserna mittemot, och tryckte på stoppknappen där. Det karaktäristiska ljudet hördes, och jag kunde se på bussens display att den nu skulle stanna. Men...det gjorde den inte. Den körde rakt förbi. Jag ställde mig upp och tittade på busschauffören. Jag gick fram till mittdörren. Jag tittade på busschauffören. Han tittade tillbaka på mig i backspegeln. Sedan sa han något. Ungefär så här:
-Du måste trycka i god tid innan. Du kan inte trycka precis när vi passerar.
Vadå? God tid? Jag tryckte i väldigt god tid. Tyckte jag. Men knappen fungerade ju inte. På ett sätt kan jag förstå hans resonemang, men inte hade vi passerat hållplatsen ännu när jag hittade en fungerande knapp heller? Vi hade gott om tid. Åtminstone i mitt tycke. Jag vet ju inte hur många timmar innan han ville veta att han skulle stanna, men för min del räckte det bra så här. Ursäkta min grinighet, men det här var inte vilken hållplats som helst, det här var Sveriges Carbonarahållplats nummer 1. Och jag var hungrig. Jag hade varit hela dagen i Malmö, och sedan en bra stund i Åkarp. Jag vill minnas att jag hade ätit en macka vid lunch, men nu var jag hungrig. Och inte på vad som helst. Det var ju Carbonara för tusan! Sveriges bästa! Jag fick väl hoppa av vid nästa hållplats då. Kom den inte någon gång? Nej, nu var det tydligen långt till nästa. Jag stod där och väntade. Såg Carbonarastället försvinna bortåt, sedan svängde vi in på en tvärgata och restaurangen försvann helt och hållet. Jag mumlade för mig själv...
Jag trycker väl när jag vill av? Jag kan inte hela stan utantill, jag är turist. Jag kan inte veta i förväg när jag ska av. Jag trycker när jag vet var jag är. Grrr...
Vi lämnar mitt gnälliga hungriga jag och spolar framåt lite till. Så småningom stannade bussen och jag kunde kliva av och börja gå tillbaka. Jag började fundera på hur det hade gått med tågstoppet. Det borde väl vara åtgärdat nu. Men om inte... jag kunde inte vänta hur länge som helst. Då kanske jag inte kom hem överhuvudtaget. Hade jag nu haft en sån däringa Smartphone hade jag ju kunnat kolla upp det på nätet. Men jag har en vanlig gammal dumfån. Jag plockade fram den och slog en signal hem till föräldrarna i Olofström. Kunde de möjligen tänka sig att kolla upp hur läget var i tågtrafiken? Det kunde de, och lovade att återkomma...
När de ringde tillbaka hade jag precis hunnit fram till restaurangen. Jag visste att om det fortfarande var problem, skulle jag bli tvungen att skippa Carbonaran och bege mig direkt till stationen. Jag ryste vid tanken. Och tyvärr var det så. Det var fortfarande stora störningar i trafiken. Jag vinkade adjö till sommarens sista Carbonara, innan jag ens hunnit se den, och gick till stationen...
Strax efter klockan 19 såg jag på informationstavlan uppe i stora hallen. Där stod bland annat att:
Strömlöst mellan Tjörnarp-Höör. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv...Ingen prognos när felet kan vara åtgärdat. Återkommer...
Det vill säga precis samma sak som sist. På två timmar och tjugo minuter hade det inte tillkommit någon ny information. Men några direkta förseningar såg jag inte till. Stockholmståget 19:11 var 19 minuter försenat, men det är ju inget ovanligt, även utan stopp på spåren. Mitt tåg, mot Kristianstad och Karlskrona, skulle avgå planenligt 19:30. Jag gick ner till min perrong.
Klockan var 19:15 och tåget stod redan inne. Utmärkt! Och så stod det en massa folk vid informationstavlan. Tåget var misstänkt tomt. Men dörrarna var upplåsta och lyste välkomnande grönt. Jag tittade på tåget. På displayen ovanför dörren lyste bara en ensam gul prick. Nå, då var den väl trasig då. Displayen på perrongen kunde inte misstolkas. Nästa tåg som skulle avgå från den här perrongen, 4a, var mitt...
Jag gick ombord...
Bara för att i nästa sekund bli utjagad av en aggressiv tågvärd. Det här tåget skulle inte gå någonstans sa han. Så jag fick inte gå ombord. Jag förstod inte riktigt vad han menade, och jag fick inte tillfälle att fråga heller, för han sprang bort till nästa dörr, där några andra passagerare hade gått in. Om man nu inte vill att någon ska gå in i ens tåg, varför ställer man det inne på en järnvägsstation full med folk? Vid en perrong skyltad med ett tåg som snart ska avgå. Och dessutom med alla dörrar öppna? Lås, så slipper ni problemet...
Nå, någon minut senare hände något. Klockan var 19:22 när följande meddelande kom i högtalaren.
"Just nu är det strömlöst på sträckan...vilket kommer att medföra inställda tåg och förseningar. Vi återkommer med mer information när felavhjälpare är på plats..."
Felet har pågått i minst två timmar och 40 minuter och felavhjälparna har inte ens hunnit dit? Skylten på perrong 4a ändrades. Nu skulle tåget som man inte fick gå ombord på, gå till Växjö istället. Men först 19:48. Mitt tåg skulle nu avgå från perrong 3a. Spårändringar i sista minuten är mer regel än undantag för mig. Åtminstone om jag har bokkasse eller välfylld väska. Idag hade jag båda. Därför var jag glad att spårändringen kom i god tid, sex minuter innan, och att jag dessutom bara behövde gå över till andra sidan perrongen.
19:26 avgick tåget som man inte fick gå ombord på. Vart? Vem vet? Inga passagerare fanns ombord. Enligt informationstavlan var nu felet på banan delvis avhjälpt. Ett spår skulle öppnas 19:30. Snabbt jobbat av felavhjälparna som tydligen var framme nu. Dock skulle det bli vissa förseningar på grund av signalfel. Nå, det var väl inga större problem. Mitt tåg skulle avgå 19:30, och om spåret hade öppnat så... Ja, inga större problem helt enkelt. Värre var det för det försenade Stockholmståget 19:11. Det skulle nu enligt tavlan avgå 19:45. 34 minuter sent. Som om inte detta var nog så var det dessutom inställt. Men det skulle tydligen fortfarande avgå 19:45. Jag får fortfarande inte riktigt ihop det där...
Sedan kom mitt tåg. Dörrarna öppnades och denna gång fick jag faktiskt gå in. Tågvärden protesterade inte det minsta. Jag hittade en plats i tågets mittparti bland alla barnvagnar och slog mig till ro. Vi avgick i någorlunda rätt tid och satte kurs, eller kanske snarare räls, mot Lund...
Följande text utgår från de anteckningar jag gjorde i min svarta anteckningsbok medan allt hände:
19:34. Meddelande i högtalaren: "Det är för närvarande strömlöst vid Tjörnarp. Ersättningsbussar sätts in mellan Höör och Hässleholm."
Fem barnvagnar runtom mig börjar stöna. Ersättningsbussar brukar sällan vara anpassade för barnvagnar. Och vad hände med det utlovade öppna spåret klockan 19:30? För min del går det lika bra med buss som tåg. Bara jag kommer hem. Jag är glad att de i alla fall har ordnat bussar. Jag känner inte för att stå och vänta en timme i Eslöv igen...
En stund senare stannar vi i Lund. Displayen i tågets tak upplyser oss om att vi är i "vogn 13", tåget tror alltså att det är i Danmark. Dessutom står det att detta är tågets "Slutstation". Men så är det tydligen inte. Det är bara dags för en längre paus...
19:39: "Meddelande från trafikverket i Lund. Stationerna i Eslöv och Höör är alldeles igenkorkade, så vi får stå här i Lund och vänta. Vi har ingen prognos..."
19:46: "För alla som undrar så är det totalstopp mellan Lund och Eslöv. Alla spår är upptagna, så inga tåg kan köra förbi. Inga tåg kan köra uppåt. Vi får stanna här. Tyvärr är det ingen prognos..."
Jag saknar min oätna Carbonara. Hur har det gått med bussarna? Tågen skulle ju gå som vanligt och sedan buss en bit. Bussarna var ju bokade redan 16:40. En medpassagerare har pratat med någon som vet. Bussarna går tydligen mellan Höör och Hässleholm. Men hur ska vi komma till Höör? Vi kommer inte ens till Eslöv. Vi sitt kvar här i Lund. utan prognos... Ser en annan Olofströmare borta vid drickaautomaten. En medpassagerare frågar henne om den är en spelautomat...
19:59: "Vi står fortfarande stilla..."
Jaså, det menar du inte...
"...och väntar på att få köra vidare till Höör. Från Höör blir det buss till Hässleholm där övriga tåg väntar på att avgå till olika destinationer. Vi kan inte ge några hålltider ännu, för vi har ingen prognos om när vi kan köra vidare.."
20:01 anländer ett Pågatåg. Från andra hållet. Destination Hyllie. Men var kom det ifrån? Definitivt inte från Eslöv. Kanske från Helsingborg? Skulle man kanske försöka åka den vägen? Nej, det är inte värt risken...Jag är glad att jag har sittplats. Och att vi får kontinuerlig information. Även om den egentligen inte säger något...
20:04 Ett Veoliatåg anländer. På väg till Stockholm? Pågatåget kör. Förutom oss och Veolia står det ytterligare ett Pågatåg på stationen.
20:05 (Mansröst) "Ja, mina damer och herrar. Vi söker info med ljus och lykta. Det är svårt att komma fram på telefonlinjerna. Vi har nu fått löfte om att få köra inom en inte alltför lång framtid...i alla fall till Eslöv..."
20:07 (Kvinnoröst) "Tyvärr har det inte hänt så mycket. Vi står stilla och väntar på att få köra till Höör. Sedan blir det buss eftersom spåret är strömlöst. Vi har ingen prognos om när vi ska få köra vidare..."
Jodå, fråga din kollega. Han har fått "ett löfte..."
20:10 Jag öppnar pepsin som jag lyckligtvis köpte innan vi åkte...eller ja, vad vi nu ska kalla det...
20:12 Veoliatåget som stått bredvid oss i 8 min. får köra. Vi har stått här i en dryg halvtimme. Luddigt meddelande i högtalaren. Något om att vi är två tåg som "står på samma plats i kön men de andra ska stanna i Eslöv. Vi beklagar detta..." Ja nog är det synd om dem som måste stanna i Eslöv...Eller?
En man har letat upp en artikel om oss på nätet. Ja, om förseningen i allmänhet. Han läser högt för oss andra. "Fullt kaos. Djungelns lag råder. Ingen hjälper handikappade och barn..." Är det måhända i Höör detta väntar oss?
20:15 Ett öresundståg till "Hässleholm via Eslöv och Höör" anländer där Veoliatåget nyss stod. Är det dom som vi delar plats i kön med? Kan de inte sluta skicka nya tåg hela tiden? Varför inte skicka några bussar istället?
20:18 (mansröst): "Nu har jag fått lite info här. Vi ska få köra precis efter det pågatåg som nyss körde. Vi kommer att köra direkt till Eslöv, där bussarna väntar..."
Jaså, de är i Eslöv nu. Men det är ju ännu bättre. Står de verkligen där och väntar på oss? Det tror jag när jag ser det...
20:21 VI KÖR! "Välkomna på tåget till Eslöv. Vi beklagar förseningen. Problemet har pågått hela dagen..."
Nåja, inte riktigt hela...
20:24. Tågets display visar beräknade ankomsttider. Kristianstad 21:30. Då kommer man väl fortfarande hem i alla fall. Efter Kristianstad kommer Bromölla, där jag ska av. Sista bussen från Bromölla går klockan 23. Det är två och en halv timme tills dess. Det bör vi hinna på. Normal restid på sträckan är en dryg timme.
20:26 (Förinspelat meddelande spelas upp i tågets högtalare) "Vi kör för närvarande med nedsatt hastighet på grund av ett långsammare tåg framför oss"
20:31. Jag skymtar lagerhuset i Eslöv genom fönstret. Vi är nästan framme! Ja, i Eslöv alltså.
20:32 "Vi är nu framme i Eslöv. Bussarna kommer att avgå från bussterminalen. Ner i tunneln och så till vänster. Just nu ser jag bara en buss, men där är sju styck till som pendlar..."
20:35 Vi vandrar i lämmeltåg längs perrongen. Posttåget kör förbi oss i full fart, på väg norrut, och tutar förtjust. "Haha. Småfjantar. Jag behöver ingen el. Jag går på diesel..." tror jag han menar.
20:37 har jag tagit ner genom tunneln och upp i stationshuset. På väg ut hör jag ytterligare ett helt obegripligt utrop i högtalaren. Precis som veckan innan. Den som ansvarar för högtalare och akustik på Eslövs station måste göra något åt det där...
20:38. Jag är framme vid bussterminalen. Jag möter känd svensk musikalstjärna med hustru och storgråtande dotter. De är på väg i riktning mot tågen...
20:50: Massor av folk på terminalen. Tre ersättningsbussar har precis kört. Folkmängden har inte minskat nämnvärt. Var är kön? Var är organisationen? Vem kan man fråga?
20:55: Min mobil ringer. Orolig moder. "Nu står det på hemsidan att för resande mot Blekinge ersätter buss hela vägen..." Det låter onödigt. Tågen går väl från Hässleholm? Om inte, var hittar man Blekingebussen i så fall? Här finns ju inga bussar, inga köer och fortfarande ingen att fråga...
Meddelande i högtalaren: "Öresundståg mot Lund, Malmö och Köpenhamn 20:49 har ny beräknad tid 21:27. Pågatåg mot Kristianstad och Hässleholm är idag ersatt med buss."
21:00: "Titta! Där är en!" Någon får syn på en buss som stannat i kanten av bussterminalen. En stor folkmassa rivstartar och sätter fart i riktning mot bussen. Då kör den vidare...och försvinner... På något sätt har ändå folkmassan börjat tunna ut. Några bussar har hämtat. Några har gett sig av på annat vis...
21:05: Gul skånetrafikenbuss med texten "Hässleholm" kör förbi. Några ungdomar därinne vinkar och flinar dumt. Och hela bussen skrattar åt oss. Ett högt och gnälligt skratt. Kanske är det bara hjulen som gnisslar, men det låter som ett skratt. Och det känns som ett skratt...
21:07 Ett godståg med ett par tomma vagnar passerar (och gnisslar förfärligt). Några ungdomar försöker få lift. Tåget saktar in, men stannar inte...
21:09 "Öresundståg mot Alvesta och Hässleholm med ordinarie avgångstid 20:59 inkommer strax till spår 5..." Samtidigt kommer ett Pågatåg som rullar in bredvid oss. Destination "Kristianstad" står det. Men alla - och då menar jag ALLA passagerare väller ut på busshållplatsen där vi redan står och väntar. Det verkar inte som att det tåget tänker fortsätta. Nej visst nej, det sa de ju nyss. Ersatt med buss. Det kanske är därför jag står här och väntar?
Enligt informationstavlan ska Öresundståg 20:10 möt Hässleholm, Alvesta, Kalmar avgå 21:11. Nu är klockan 21:14 och var är det tåget?
21:15. Folk går ombord på Pågatåget, som det fortfarande står Kristianstad på. Samtidigt kommer ett Öresundståg söderifrån. Är det mitt tåg? Inte många ombord, men de kliver också av. Allihop. Det tänker inte köra vidare heller. "19:30 öppnas det ena spåret" sa de i Malmö. Jag börjar tro att de ljög. Bredvid mig står SJ:s tågpersonal. Många vill prata med dem. De pratar gärna, men de vet inget. Var är Skånetrafikens personal? Och var är trafikverkets informatörer? Eller vem som nu organiserar ersättningsbussarna... Det finns fortfarande inga köer, folk slåss om att få komma ombord på nästa buss, och det är ändå inte lätt, för man vet inte när och framförallt inte var nästa buss kommer att stanna...
21:18 Pågatåget som står bredvid mig ska inte längre åka till Kristianstad utan nu står det att det ska mot Malmö Hyllie. Det är mer folk än som mest tidigare på bussterminalen. Och inga bussar har synts till på länge... Fortfarande lastar tågen av folk här. "VAR ÄR BUSSEN!" skriker ett gråtande barn. Den allmänna ljudvolymen påminner om Kiviks marknad. En man ser att jag antecknar, frågar om jag är Eslövs tidning och ber mig skriva något bra.
Upprörda röster har omringat tågvärden vid Pågatåget. "Varför kör ni inte?" (Vi väntar på rött ljus) "Är det fri ombokning?" (Inte vad jag vet) "Jamen det stod ju där. Vi ska till Göteborg" (Jaja, kliv ombord då) "Jag måste sälja min KENT-biljett nu..." (Inget svar)
21:27: meddelande i högtalaren: "Bussar avgår även från Eslöv varje hel timme..." Hela folksamlingen fnyser i kör.
21:29 Öresundståget kör söderut igen. 4 taxibilar dyker upp. Beställda eller bara förhoppningsfulla? SJ-mannen bredvid mig förklarar för någon att "Vi har inte fått någon information på hela dagen..."
21:34 Fortfarande inga fler bussar.
21:38: En buss kommer. Kör förbi oss och terminalen och bort till stationen. (Hallå! Det är inte där vi står!) En annan stannar vid medborgarhuset. (På andra sidan terminalen) Varför inte här där vi är?
21:40 En man med kamera och ett objektiv för 20000 springer förbi mig. Pressen? Ny buss kommer. Några lyckas slå och bita sig ombord, men det märks ingen direkt förändring på folkmassan. Det är fortfarande j*ligt mycket folk som står och väntar...
21:43. Flygplan (på väg ner?) passerar över våra huvuden. Inte heller det vill ta upp några liftare...
21:45: Högtalarröst: "Öresundståg mot Hässleholm och Karlshamn inkommer 21:50. Resande till Hässleholm, ta detta tåg."
Kompletterande meddelande strax efter: "Resande med SJs snabbtåg hänvisas till Öresundståg som ankommer om några minuter."
Därefter ett dementerande meddelande: "På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."
Nu får ni väl ändå ta och bestämma er?
En stor fet taxi anländer och hinner knappt stanna innan den är full med folk.
21:49: Buss full med folk kör bort till stationen - och försvinner...
Så småningom kommer det utlovade Öresundståget. Jag lämnar bussterminalen och går dit. Strax innan jag kommit in kommer ett nytt meddelande i högtalaren. Det är samma dementi som sist:
"På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."
Men tågvärden insisterar på att tåget visst ska åka norrut, att det finns ström och att vi är välkomna att åka med... Tåget är fullt, ingen sittplats för mig, men jag är nöjd att jag får komma med...
22.00: Tåget rullar! "Jag hoppas att vi går hela vägen..." mumlar tågvärden.
22:09: Vi står stilla. (Kvinnoröst 1): "Vi väntar på att rött ljus ska bli grönt."
Därefter (Kvinnoröst 2): "Vi har nu nått utkanten av Höör och det är härifrån det bedrivs enkelspårsdrift. Vi står och väntar på en signal, och det kommer att ta ungefär 15 min..."
22:21: "Nu kommer det mötande tåget norrifrån..."
22:22: Vi rullar igen.
22:23: "Nu har vi en rödsignal framför oss, och eftersom man inte kan styra den från Trafikverket så krävs ett specialtillstånd, och det kommer att ta ett par minuter..." Och vi stannar igen...
22:27: Tågvärdarna får veta att en av passagerarna inte mår bra, och rusar till undsättning. Samtidigt börjar vi sakta rulla in i Höör.
22:29: Stannar i Höör.
22:31: Vi rullar igen. "Mina damer och herrar, alla signarer upp till Tjörnarp är röda. Jag har fått specialtillstånd att köra förbi dem, men jag får bara köra i 40km/h."Javisst, ett spår öppet, men "signalfel". Så stod det ju på tavlan i Malmö...
22:35. Tåget brummar tyst. Kolsvart ute. Jag vet inte om vi rör oss, men jag hoppas det.
22:36 En passagerare lyckas förhandla sig till ett stopp i Vinslöv. Kommer vi att ta oss dit?
22:40 Jag går på toaletten. "Lås"-lampan fungerar inte. Jag kan alltså inte se om dörren verkligen är låst. Trycker ett par gånger extra på knappen. Då rycker tåget till. Bromsar? Hostar ett par gånger men rullar sedan vidare. Strax kommer ett meddelande i högtalaren "Ombordpersonalen, var vänlig kontakta föraren..." Det bådar inte gott. Jag gör det jag ska, och går sedan ut igen...
22:43: "Ny information. Vi kommer att gå hela vägen till Karlshamn..."
Har det varit någon som påstått något annat?
"...med stopp i Vinslöv. Ni får mer information strax innan Hässleholm."
22:46: "Ja, då har vi passerat Tjörnarp. Nu är det normal signalgivning, vilket betyder att vi kan hålla normal hastighet..."
Trevligt att höra, men det finns inte en chans att jag hinner med sista bussen från Bromölla nu. Den går om 14 min. och jag är inte i Kristianstad ännu. Jag är inte ens i Hässleholm...Jag ringer föräldrarna och avtalar hämtning...
23:00: Rullar in i Hässleholm. "Ändstation" står det på tågets display. En stressad dam som ska till Kalmar frågar tågvärdarna om råd. De undersöker saken och rekommenderar ersättningsbuss och förklarar var den går ifrån. Precis innan tåget stannat ringer den ene tågvärdens telefon. "Det kommer ett försenat Kalmartåg om en timme". Damen ser lättad ut. Tåget stannar, damen säger tack till tågvärdarna och ska precis kliva av. Då kommer ett meddelande i högtalaren. "Ni som ska till Kalmar. Det står ett tåg på spår 3 just nu..." Tågvärden stönar. "Har de ingen koll på vilka tåg som står inne?
23:08: Tåget har kört vidare. Det säger "Pling" i högtalaren. Men inget meddelande kommer. Efter en stund ett nytt pling, och meddelandet "Vinslöv nästa".
23:09: Vi stannar i Vinslöv. Tågets display meddelar att detta är tåget till Hässleholm. (Där vi var nyss, jag trodde vi var på väg mot Kristianstad och Blekinge. Dvs åt andra hållet...)
23:11: Nu tror tåget att det är i Danmark. Nästa stopp Örestad. Beräknad ankomsttid till Hässleholm 00:28. Ankomsttid till Kristianstad och Karlshamn anges ej.
23:20: Ankommer Kristianstad.
23:24: Nu vet tåget var det är, och vart det ska. Beräknad ankomsttid till Bromölla: 23:35.
Där slutar mina anteckningar. Men jag vill minnas att sista biten till Bromölla gick utan större problem. Resan mellan Malmö och Bromölla hade tagit 4 timmar. Det är nästan fyra gånger längre tid än vanligt. Å andra sidan fick jag ett minne från livet. Folkstorm på Eslövs bussterminal. Som jag brukar säga, fel kan alltid uppstå. Frågan är hur de ansvariga väljer att hantera det. Helt uppenbart fanns det för få ersättningsbussar. Ska man verkligen behöva slåss för att få plats på dem? Det fanns ingen som helst organisation i Eslöv. Man bara släppte av mer och mer folk där, utan att verka bry sig om vad som hände med dom. Dumpning, kanske är rätta ordet. Jag brukar rekommendera Kaffe och bullar, men i det här fallet så hade det nog inte gått att få fram tillräckligt. Någon kontaktperson borde ha funnits på platsen. Sedan är ju frågan vad personen hade kunnat göra. Risken för lynchning var inte så liten...
Men som alltid så hänger det på informationen. Så länge vi satt på tåget i Lund, så fanns det tågpersonal som gav oss kontinuerliga rapporter. Det var bra. Folk var irriterade, men inte frustrerade. I Eslöv fanns ingen att prata med. De meddelanden som kom i högtalarna gjorde oss ibland ännu mer frustrerade, och motsade vid flera tillfällen varandra. Då är det nästan bättre med ingen information alls. Nästan. När vi så småningom kom på tåget igen, så fanns det åter personal som tog hand om oss. Och de slet verkligen. Jag befann mig nära tågvärdarnas utrymme och kunde höra deras samtal med varandra och passagerare. En tågvärd som egentligen skulle ha gått av sitt pass på vägen, valde att stanna kvar och hjälpa sin kollega och passagerarna. All heder åt honom och kollegan. Problemet ligger förmodligen som så ofta i den övergripande organisationen...
Jag känner inte till exakt hur den övergripande organisationen ser ut, och avslutar därför min analys här, men hoppas att denna skildring ur passagerarperspektiv kommer att läsas av många, förhoppningsvis också av någon med insyn och makt, och att den kommer att vara till nytta...Så alla vi som stod där på stationen i Eslöv, inte gjorde det förgäves...
Några mediers rapporter om händelsen:
Tågkaoset fortsätter... (Expressen, med video från Eslöv)
Tågavgångar ställs in i Skåne (DN, med bild från Eslöv)
"Vi fick vänta i fem timmar" (DN)
Jag står på perrongen och ser på informationstavlan. Tågstopp mellan Tjörnarp och Höör på grund av nedriven kontaktledning. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv. Ersättningsbussar beställda... Det är lustigt, på något sätt känns det som att det alltid är tågstrul när jag varit i Malmö och ska hem till Blekinge igen på kvällen. Det känns också som att det är precis samma sak som hände när jag var i Eslöv förra veckan. Nedriven kontaktledning. Finns det någon på trafikverket som håller koll på när just jag ska bege mig hemåt, och då ser till att riva ner någon kontaktledning på vägen. I denna stund känns det verkligen så...
Men vem han än är, så har jag lurat honom den här gången. För jag ska inte till Olofström nu. Jag ska bara till Åkarp. Ett litet samhälle mellan Malmö och Lund. Min plan är att ta pågatåget 16:53 mot Höör, hoppa av i Åkarp (Vad kan det ta dit? 5-10 minuter?), tillbringa en timme på Erikshjälpen där och sedan ta mig tillbaka med Malmö, med buss. Äta en smaskig Carbonara på favoritstället och FÖRST DÄREFTER bege mig till järnvägsstationen för att åka hem. Det vill säga om typ tre och en halv timme. Om kontaktledningen är nedriven redan nu, så bör ju de värsta problemen vara åtgärdade vid det laget. Ersättningstrafiken ska ha kommit igång. Ja, stämningen bör helt enkelt ha lugnat ner sig. Har man varit med om så många tågstrul som jag, så vet man hur det brukar gå till...
Vi spolar snabbt framåt i berättelsen. Pågatåget kom, jag hoppade av i Åkarp. Promenerade till Erikshjälpen. När jag var färdig där tog jag bussen till Malmö. Frågan var, var bussen stannade i Malmö. Till min förtjusning noterade jag att den verkade gå rakt i riktning mot restaurangen med den delikata Carbonaran. Härligt! Jag hade ju bara ätit två Malmöcarbonaror den här sommaren, och bara en på det rätta stället. Nu var sommarens resande snart slut, och vad passade bättre att avsluta den med, än en riktigt läcker Carbonara?
Vart åker vi nu? Det finns ju en risk att han svänger av strax innan, och jag vet inte vilken som blir närmaste hållplats. Jag får gå på gehör. Titta, där ser jag pizzerian! Och där är en hållplats. Bäst att trycka...
Och jag tryckte på stoppknappen. Ingenting hände. Och jag tryckte en gång till. Fortfarande ingenting. Nu var vi snart framme vid hållplatsen. Jag kastade mig över mittgången till platserna mittemot, och tryckte på stoppknappen där. Det karaktäristiska ljudet hördes, och jag kunde se på bussens display att den nu skulle stanna. Men...det gjorde den inte. Den körde rakt förbi. Jag ställde mig upp och tittade på busschauffören. Jag gick fram till mittdörren. Jag tittade på busschauffören. Han tittade tillbaka på mig i backspegeln. Sedan sa han något. Ungefär så här:
-Du måste trycka i god tid innan. Du kan inte trycka precis när vi passerar.
Vadå? God tid? Jag tryckte i väldigt god tid. Tyckte jag. Men knappen fungerade ju inte. På ett sätt kan jag förstå hans resonemang, men inte hade vi passerat hållplatsen ännu när jag hittade en fungerande knapp heller? Vi hade gott om tid. Åtminstone i mitt tycke. Jag vet ju inte hur många timmar innan han ville veta att han skulle stanna, men för min del räckte det bra så här. Ursäkta min grinighet, men det här var inte vilken hållplats som helst, det här var Sveriges Carbonarahållplats nummer 1. Och jag var hungrig. Jag hade varit hela dagen i Malmö, och sedan en bra stund i Åkarp. Jag vill minnas att jag hade ätit en macka vid lunch, men nu var jag hungrig. Och inte på vad som helst. Det var ju Carbonara för tusan! Sveriges bästa! Jag fick väl hoppa av vid nästa hållplats då. Kom den inte någon gång? Nej, nu var det tydligen långt till nästa. Jag stod där och väntade. Såg Carbonarastället försvinna bortåt, sedan svängde vi in på en tvärgata och restaurangen försvann helt och hållet. Jag mumlade för mig själv...
Jag trycker väl när jag vill av? Jag kan inte hela stan utantill, jag är turist. Jag kan inte veta i förväg när jag ska av. Jag trycker när jag vet var jag är. Grrr...
Vi lämnar mitt gnälliga hungriga jag och spolar framåt lite till. Så småningom stannade bussen och jag kunde kliva av och börja gå tillbaka. Jag började fundera på hur det hade gått med tågstoppet. Det borde väl vara åtgärdat nu. Men om inte... jag kunde inte vänta hur länge som helst. Då kanske jag inte kom hem överhuvudtaget. Hade jag nu haft en sån däringa Smartphone hade jag ju kunnat kolla upp det på nätet. Men jag har en vanlig gammal dumfån. Jag plockade fram den och slog en signal hem till föräldrarna i Olofström. Kunde de möjligen tänka sig att kolla upp hur läget var i tågtrafiken? Det kunde de, och lovade att återkomma...
När de ringde tillbaka hade jag precis hunnit fram till restaurangen. Jag visste att om det fortfarande var problem, skulle jag bli tvungen att skippa Carbonaran och bege mig direkt till stationen. Jag ryste vid tanken. Och tyvärr var det så. Det var fortfarande stora störningar i trafiken. Jag vinkade adjö till sommarens sista Carbonara, innan jag ens hunnit se den, och gick till stationen...
Strax efter klockan 19 såg jag på informationstavlan uppe i stora hallen. Där stod bland annat att:
Strömlöst mellan Tjörnarp-Höör. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv...Ingen prognos när felet kan vara åtgärdat. Återkommer...
Det vill säga precis samma sak som sist. På två timmar och tjugo minuter hade det inte tillkommit någon ny information. Men några direkta förseningar såg jag inte till. Stockholmståget 19:11 var 19 minuter försenat, men det är ju inget ovanligt, även utan stopp på spåren. Mitt tåg, mot Kristianstad och Karlskrona, skulle avgå planenligt 19:30. Jag gick ner till min perrong.
Klockan var 19:15 och tåget stod redan inne. Utmärkt! Och så stod det en massa folk vid informationstavlan. Tåget var misstänkt tomt. Men dörrarna var upplåsta och lyste välkomnande grönt. Jag tittade på tåget. På displayen ovanför dörren lyste bara en ensam gul prick. Nå, då var den väl trasig då. Displayen på perrongen kunde inte misstolkas. Nästa tåg som skulle avgå från den här perrongen, 4a, var mitt...
Jag gick ombord...
Bara för att i nästa sekund bli utjagad av en aggressiv tågvärd. Det här tåget skulle inte gå någonstans sa han. Så jag fick inte gå ombord. Jag förstod inte riktigt vad han menade, och jag fick inte tillfälle att fråga heller, för han sprang bort till nästa dörr, där några andra passagerare hade gått in. Om man nu inte vill att någon ska gå in i ens tåg, varför ställer man det inne på en järnvägsstation full med folk? Vid en perrong skyltad med ett tåg som snart ska avgå. Och dessutom med alla dörrar öppna? Lås, så slipper ni problemet...
Nå, någon minut senare hände något. Klockan var 19:22 när följande meddelande kom i högtalaren.
"Just nu är det strömlöst på sträckan...vilket kommer att medföra inställda tåg och förseningar. Vi återkommer med mer information när felavhjälpare är på plats..."
Felet har pågått i minst två timmar och 40 minuter och felavhjälparna har inte ens hunnit dit? Skylten på perrong 4a ändrades. Nu skulle tåget som man inte fick gå ombord på, gå till Växjö istället. Men först 19:48. Mitt tåg skulle nu avgå från perrong 3a. Spårändringar i sista minuten är mer regel än undantag för mig. Åtminstone om jag har bokkasse eller välfylld väska. Idag hade jag båda. Därför var jag glad att spårändringen kom i god tid, sex minuter innan, och att jag dessutom bara behövde gå över till andra sidan perrongen.
19:26 avgick tåget som man inte fick gå ombord på. Vart? Vem vet? Inga passagerare fanns ombord. Enligt informationstavlan var nu felet på banan delvis avhjälpt. Ett spår skulle öppnas 19:30. Snabbt jobbat av felavhjälparna som tydligen var framme nu. Dock skulle det bli vissa förseningar på grund av signalfel. Nå, det var väl inga större problem. Mitt tåg skulle avgå 19:30, och om spåret hade öppnat så... Ja, inga större problem helt enkelt. Värre var det för det försenade Stockholmståget 19:11. Det skulle nu enligt tavlan avgå 19:45. 34 minuter sent. Som om inte detta var nog så var det dessutom inställt. Men det skulle tydligen fortfarande avgå 19:45. Jag får fortfarande inte riktigt ihop det där...
Sedan kom mitt tåg. Dörrarna öppnades och denna gång fick jag faktiskt gå in. Tågvärden protesterade inte det minsta. Jag hittade en plats i tågets mittparti bland alla barnvagnar och slog mig till ro. Vi avgick i någorlunda rätt tid och satte kurs, eller kanske snarare räls, mot Lund...
Följande text utgår från de anteckningar jag gjorde i min svarta anteckningsbok medan allt hände:
19:34. Meddelande i högtalaren: "Det är för närvarande strömlöst vid Tjörnarp. Ersättningsbussar sätts in mellan Höör och Hässleholm."
Fem barnvagnar runtom mig börjar stöna. Ersättningsbussar brukar sällan vara anpassade för barnvagnar. Och vad hände med det utlovade öppna spåret klockan 19:30? För min del går det lika bra med buss som tåg. Bara jag kommer hem. Jag är glad att de i alla fall har ordnat bussar. Jag känner inte för att stå och vänta en timme i Eslöv igen...
En stund senare stannar vi i Lund. Displayen i tågets tak upplyser oss om att vi är i "vogn 13", tåget tror alltså att det är i Danmark. Dessutom står det att detta är tågets "Slutstation". Men så är det tydligen inte. Det är bara dags för en längre paus...
19:39: "Meddelande från trafikverket i Lund. Stationerna i Eslöv och Höör är alldeles igenkorkade, så vi får stå här i Lund och vänta. Vi har ingen prognos..."
19:46: "För alla som undrar så är det totalstopp mellan Lund och Eslöv. Alla spår är upptagna, så inga tåg kan köra förbi. Inga tåg kan köra uppåt. Vi får stanna här. Tyvärr är det ingen prognos..."
Jag saknar min oätna Carbonara. Hur har det gått med bussarna? Tågen skulle ju gå som vanligt och sedan buss en bit. Bussarna var ju bokade redan 16:40. En medpassagerare har pratat med någon som vet. Bussarna går tydligen mellan Höör och Hässleholm. Men hur ska vi komma till Höör? Vi kommer inte ens till Eslöv. Vi sitt kvar här i Lund. utan prognos... Ser en annan Olofströmare borta vid drickaautomaten. En medpassagerare frågar henne om den är en spelautomat...
19:59: "Vi står fortfarande stilla..."
Jaså, det menar du inte...
"...och väntar på att få köra vidare till Höör. Från Höör blir det buss till Hässleholm där övriga tåg väntar på att avgå till olika destinationer. Vi kan inte ge några hålltider ännu, för vi har ingen prognos om när vi kan köra vidare.."
20:01 anländer ett Pågatåg. Från andra hållet. Destination Hyllie. Men var kom det ifrån? Definitivt inte från Eslöv. Kanske från Helsingborg? Skulle man kanske försöka åka den vägen? Nej, det är inte värt risken...Jag är glad att jag har sittplats. Och att vi får kontinuerlig information. Även om den egentligen inte säger något...
20:04 Ett Veoliatåg anländer. På väg till Stockholm? Pågatåget kör. Förutom oss och Veolia står det ytterligare ett Pågatåg på stationen.
20:05 (Mansröst) "Ja, mina damer och herrar. Vi söker info med ljus och lykta. Det är svårt att komma fram på telefonlinjerna. Vi har nu fått löfte om att få köra inom en inte alltför lång framtid...i alla fall till Eslöv..."
20:07 (Kvinnoröst) "Tyvärr har det inte hänt så mycket. Vi står stilla och väntar på att få köra till Höör. Sedan blir det buss eftersom spåret är strömlöst. Vi har ingen prognos om när vi ska få köra vidare..."
Jodå, fråga din kollega. Han har fått "ett löfte..."
20:10 Jag öppnar pepsin som jag lyckligtvis köpte innan vi åkte...eller ja, vad vi nu ska kalla det...
20:12 Veoliatåget som stått bredvid oss i 8 min. får köra. Vi har stått här i en dryg halvtimme. Luddigt meddelande i högtalaren. Något om att vi är två tåg som "står på samma plats i kön men de andra ska stanna i Eslöv. Vi beklagar detta..." Ja nog är det synd om dem som måste stanna i Eslöv...Eller?
En man har letat upp en artikel om oss på nätet. Ja, om förseningen i allmänhet. Han läser högt för oss andra. "Fullt kaos. Djungelns lag råder. Ingen hjälper handikappade och barn..." Är det måhända i Höör detta väntar oss?
20:15 Ett öresundståg till "Hässleholm via Eslöv och Höör" anländer där Veoliatåget nyss stod. Är det dom som vi delar plats i kön med? Kan de inte sluta skicka nya tåg hela tiden? Varför inte skicka några bussar istället?
20:18 (mansröst): "Nu har jag fått lite info här. Vi ska få köra precis efter det pågatåg som nyss körde. Vi kommer att köra direkt till Eslöv, där bussarna väntar..."
Jaså, de är i Eslöv nu. Men det är ju ännu bättre. Står de verkligen där och väntar på oss? Det tror jag när jag ser det...
20:21 VI KÖR! "Välkomna på tåget till Eslöv. Vi beklagar förseningen. Problemet har pågått hela dagen..."
Nåja, inte riktigt hela...
20:24. Tågets display visar beräknade ankomsttider. Kristianstad 21:30. Då kommer man väl fortfarande hem i alla fall. Efter Kristianstad kommer Bromölla, där jag ska av. Sista bussen från Bromölla går klockan 23. Det är två och en halv timme tills dess. Det bör vi hinna på. Normal restid på sträckan är en dryg timme.
20:26 (Förinspelat meddelande spelas upp i tågets högtalare) "Vi kör för närvarande med nedsatt hastighet på grund av ett långsammare tåg framför oss"
20:31. Jag skymtar lagerhuset i Eslöv genom fönstret. Vi är nästan framme! Ja, i Eslöv alltså.
20:32 "Vi är nu framme i Eslöv. Bussarna kommer att avgå från bussterminalen. Ner i tunneln och så till vänster. Just nu ser jag bara en buss, men där är sju styck till som pendlar..."
20:35 Vi vandrar i lämmeltåg längs perrongen. Posttåget kör förbi oss i full fart, på väg norrut, och tutar förtjust. "Haha. Småfjantar. Jag behöver ingen el. Jag går på diesel..." tror jag han menar.
20:37 har jag tagit ner genom tunneln och upp i stationshuset. På väg ut hör jag ytterligare ett helt obegripligt utrop i högtalaren. Precis som veckan innan. Den som ansvarar för högtalare och akustik på Eslövs station måste göra något åt det där...
20:38. Jag är framme vid bussterminalen. Jag möter känd svensk musikalstjärna med hustru och storgråtande dotter. De är på väg i riktning mot tågen...
20:50: Massor av folk på terminalen. Tre ersättningsbussar har precis kört. Folkmängden har inte minskat nämnvärt. Var är kön? Var är organisationen? Vem kan man fråga?
20:55: Min mobil ringer. Orolig moder. "Nu står det på hemsidan att för resande mot Blekinge ersätter buss hela vägen..." Det låter onödigt. Tågen går väl från Hässleholm? Om inte, var hittar man Blekingebussen i så fall? Här finns ju inga bussar, inga köer och fortfarande ingen att fråga...
Meddelande i högtalaren: "Öresundståg mot Lund, Malmö och Köpenhamn 20:49 har ny beräknad tid 21:27. Pågatåg mot Kristianstad och Hässleholm är idag ersatt med buss."
21:00: "Titta! Där är en!" Någon får syn på en buss som stannat i kanten av bussterminalen. En stor folkmassa rivstartar och sätter fart i riktning mot bussen. Då kör den vidare...och försvinner... På något sätt har ändå folkmassan börjat tunna ut. Några bussar har hämtat. Några har gett sig av på annat vis...
21:05: Gul skånetrafikenbuss med texten "Hässleholm" kör förbi. Några ungdomar därinne vinkar och flinar dumt. Och hela bussen skrattar åt oss. Ett högt och gnälligt skratt. Kanske är det bara hjulen som gnisslar, men det låter som ett skratt. Och det känns som ett skratt...
21:07 Ett godståg med ett par tomma vagnar passerar (och gnisslar förfärligt). Några ungdomar försöker få lift. Tåget saktar in, men stannar inte...
21:09 "Öresundståg mot Alvesta och Hässleholm med ordinarie avgångstid 20:59 inkommer strax till spår 5..." Samtidigt kommer ett Pågatåg som rullar in bredvid oss. Destination "Kristianstad" står det. Men alla - och då menar jag ALLA passagerare väller ut på busshållplatsen där vi redan står och väntar. Det verkar inte som att det tåget tänker fortsätta. Nej visst nej, det sa de ju nyss. Ersatt med buss. Det kanske är därför jag står här och väntar?
Enligt informationstavlan ska Öresundståg 20:10 möt Hässleholm, Alvesta, Kalmar avgå 21:11. Nu är klockan 21:14 och var är det tåget?
21:15. Folk går ombord på Pågatåget, som det fortfarande står Kristianstad på. Samtidigt kommer ett Öresundståg söderifrån. Är det mitt tåg? Inte många ombord, men de kliver också av. Allihop. Det tänker inte köra vidare heller. "19:30 öppnas det ena spåret" sa de i Malmö. Jag börjar tro att de ljög. Bredvid mig står SJ:s tågpersonal. Många vill prata med dem. De pratar gärna, men de vet inget. Var är Skånetrafikens personal? Och var är trafikverkets informatörer? Eller vem som nu organiserar ersättningsbussarna... Det finns fortfarande inga köer, folk slåss om att få komma ombord på nästa buss, och det är ändå inte lätt, för man vet inte när och framförallt inte var nästa buss kommer att stanna...
21:18 Pågatåget som står bredvid mig ska inte längre åka till Kristianstad utan nu står det att det ska mot Malmö Hyllie. Det är mer folk än som mest tidigare på bussterminalen. Och inga bussar har synts till på länge... Fortfarande lastar tågen av folk här. "VAR ÄR BUSSEN!" skriker ett gråtande barn. Den allmänna ljudvolymen påminner om Kiviks marknad. En man ser att jag antecknar, frågar om jag är Eslövs tidning och ber mig skriva något bra.
Upprörda röster har omringat tågvärden vid Pågatåget. "Varför kör ni inte?" (Vi väntar på rött ljus) "Är det fri ombokning?" (Inte vad jag vet) "Jamen det stod ju där. Vi ska till Göteborg" (Jaja, kliv ombord då) "Jag måste sälja min KENT-biljett nu..." (Inget svar)
21:27: meddelande i högtalaren: "Bussar avgår även från Eslöv varje hel timme..." Hela folksamlingen fnyser i kör.
21:29 Öresundståget kör söderut igen. 4 taxibilar dyker upp. Beställda eller bara förhoppningsfulla? SJ-mannen bredvid mig förklarar för någon att "Vi har inte fått någon information på hela dagen..."
21:34 Fortfarande inga fler bussar.
21:38: En buss kommer. Kör förbi oss och terminalen och bort till stationen. (Hallå! Det är inte där vi står!) En annan stannar vid medborgarhuset. (På andra sidan terminalen) Varför inte här där vi är?
21:40 En man med kamera och ett objektiv för 20000 springer förbi mig. Pressen? Ny buss kommer. Några lyckas slå och bita sig ombord, men det märks ingen direkt förändring på folkmassan. Det är fortfarande j*ligt mycket folk som står och väntar...
21:43. Flygplan (på väg ner?) passerar över våra huvuden. Inte heller det vill ta upp några liftare...
21:45: Högtalarröst: "Öresundståg mot Hässleholm och Karlshamn inkommer 21:50. Resande till Hässleholm, ta detta tåg."
Kompletterande meddelande strax efter: "Resande med SJs snabbtåg hänvisas till Öresundståg som ankommer om några minuter."
Därefter ett dementerande meddelande: "På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."
Nu får ni väl ändå ta och bestämma er?
En stor fet taxi anländer och hinner knappt stanna innan den är full med folk.
21:49: Buss full med folk kör bort till stationen - och försvinner...
Så småningom kommer det utlovade Öresundståget. Jag lämnar bussterminalen och går dit. Strax innan jag kommit in kommer ett nytt meddelande i högtalaren. Det är samma dementi som sist:
"På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."
Men tågvärden insisterar på att tåget visst ska åka norrut, att det finns ström och att vi är välkomna att åka med... Tåget är fullt, ingen sittplats för mig, men jag är nöjd att jag får komma med...
22.00: Tåget rullar! "Jag hoppas att vi går hela vägen..." mumlar tågvärden.
22:09: Vi står stilla. (Kvinnoröst 1): "Vi väntar på att rött ljus ska bli grönt."
Därefter (Kvinnoröst 2): "Vi har nu nått utkanten av Höör och det är härifrån det bedrivs enkelspårsdrift. Vi står och väntar på en signal, och det kommer att ta ungefär 15 min..."
22:21: "Nu kommer det mötande tåget norrifrån..."
22:22: Vi rullar igen.
22:23: "Nu har vi en rödsignal framför oss, och eftersom man inte kan styra den från Trafikverket så krävs ett specialtillstånd, och det kommer att ta ett par minuter..." Och vi stannar igen...
22:27: Tågvärdarna får veta att en av passagerarna inte mår bra, och rusar till undsättning. Samtidigt börjar vi sakta rulla in i Höör.
22:29: Stannar i Höör.
22:31: Vi rullar igen. "Mina damer och herrar, alla signarer upp till Tjörnarp är röda. Jag har fått specialtillstånd att köra förbi dem, men jag får bara köra i 40km/h."Javisst, ett spår öppet, men "signalfel". Så stod det ju på tavlan i Malmö...
22:35. Tåget brummar tyst. Kolsvart ute. Jag vet inte om vi rör oss, men jag hoppas det.
22:36 En passagerare lyckas förhandla sig till ett stopp i Vinslöv. Kommer vi att ta oss dit?
22:40 Jag går på toaletten. "Lås"-lampan fungerar inte. Jag kan alltså inte se om dörren verkligen är låst. Trycker ett par gånger extra på knappen. Då rycker tåget till. Bromsar? Hostar ett par gånger men rullar sedan vidare. Strax kommer ett meddelande i högtalaren "Ombordpersonalen, var vänlig kontakta föraren..." Det bådar inte gott. Jag gör det jag ska, och går sedan ut igen...
22:43: "Ny information. Vi kommer att gå hela vägen till Karlshamn..."
Har det varit någon som påstått något annat?
"...med stopp i Vinslöv. Ni får mer information strax innan Hässleholm."
22:46: "Ja, då har vi passerat Tjörnarp. Nu är det normal signalgivning, vilket betyder att vi kan hålla normal hastighet..."
Trevligt att höra, men det finns inte en chans att jag hinner med sista bussen från Bromölla nu. Den går om 14 min. och jag är inte i Kristianstad ännu. Jag är inte ens i Hässleholm...Jag ringer föräldrarna och avtalar hämtning...
23:00: Rullar in i Hässleholm. "Ändstation" står det på tågets display. En stressad dam som ska till Kalmar frågar tågvärdarna om råd. De undersöker saken och rekommenderar ersättningsbuss och förklarar var den går ifrån. Precis innan tåget stannat ringer den ene tågvärdens telefon. "Det kommer ett försenat Kalmartåg om en timme". Damen ser lättad ut. Tåget stannar, damen säger tack till tågvärdarna och ska precis kliva av. Då kommer ett meddelande i högtalaren. "Ni som ska till Kalmar. Det står ett tåg på spår 3 just nu..." Tågvärden stönar. "Har de ingen koll på vilka tåg som står inne?
23:08: Tåget har kört vidare. Det säger "Pling" i högtalaren. Men inget meddelande kommer. Efter en stund ett nytt pling, och meddelandet "Vinslöv nästa".
23:09: Vi stannar i Vinslöv. Tågets display meddelar att detta är tåget till Hässleholm. (Där vi var nyss, jag trodde vi var på väg mot Kristianstad och Blekinge. Dvs åt andra hållet...)
23:11: Nu tror tåget att det är i Danmark. Nästa stopp Örestad. Beräknad ankomsttid till Hässleholm 00:28. Ankomsttid till Kristianstad och Karlshamn anges ej.
23:20: Ankommer Kristianstad.
23:24: Nu vet tåget var det är, och vart det ska. Beräknad ankomsttid till Bromölla: 23:35.
Där slutar mina anteckningar. Men jag vill minnas att sista biten till Bromölla gick utan större problem. Resan mellan Malmö och Bromölla hade tagit 4 timmar. Det är nästan fyra gånger längre tid än vanligt. Å andra sidan fick jag ett minne från livet. Folkstorm på Eslövs bussterminal. Som jag brukar säga, fel kan alltid uppstå. Frågan är hur de ansvariga väljer att hantera det. Helt uppenbart fanns det för få ersättningsbussar. Ska man verkligen behöva slåss för att få plats på dem? Det fanns ingen som helst organisation i Eslöv. Man bara släppte av mer och mer folk där, utan att verka bry sig om vad som hände med dom. Dumpning, kanske är rätta ordet. Jag brukar rekommendera Kaffe och bullar, men i det här fallet så hade det nog inte gått att få fram tillräckligt. Någon kontaktperson borde ha funnits på platsen. Sedan är ju frågan vad personen hade kunnat göra. Risken för lynchning var inte så liten...
Men som alltid så hänger det på informationen. Så länge vi satt på tåget i Lund, så fanns det tågpersonal som gav oss kontinuerliga rapporter. Det var bra. Folk var irriterade, men inte frustrerade. I Eslöv fanns ingen att prata med. De meddelanden som kom i högtalarna gjorde oss ibland ännu mer frustrerade, och motsade vid flera tillfällen varandra. Då är det nästan bättre med ingen information alls. Nästan. När vi så småningom kom på tåget igen, så fanns det åter personal som tog hand om oss. Och de slet verkligen. Jag befann mig nära tågvärdarnas utrymme och kunde höra deras samtal med varandra och passagerare. En tågvärd som egentligen skulle ha gått av sitt pass på vägen, valde att stanna kvar och hjälpa sin kollega och passagerarna. All heder åt honom och kollegan. Problemet ligger förmodligen som så ofta i den övergripande organisationen...
Jag känner inte till exakt hur den övergripande organisationen ser ut, och avslutar därför min analys här, men hoppas att denna skildring ur passagerarperspektiv kommer att läsas av många, förhoppningsvis också av någon med insyn och makt, och att den kommer att vara till nytta...Så alla vi som stod där på stationen i Eslöv, inte gjorde det förgäves...
Några mediers rapporter om händelsen:
Tågkaoset fortsätter... (Expressen, med video från Eslöv)
Tågavgångar ställs in i Skåne (DN, med bild från Eslöv)
"Vi fick vänta i fem timmar" (DN)
Subscribe to:
Posts (Atom)
