Fosterlandsstiftelsen. Mitt hem under ett antal dagar.
Närmare bestämt huset till höger i bild.
Närmare bestämt på andra våningen. Närmare bestämt innanför
det lilla fönstret precis ovanför dörren till dörren...
det lilla fönstret precis ovanför dörren till dörren...
Så här såg fönstret ut från insidan. Rummet var inte stort,
men fullt tillräckligt. Prydligt, tyst och lugnt...
Möjligen lite lågt i tak. I synnerhet längs ytterväggen...
Taket sluttade ganska ordentligt. Som du kan se på förra bilden.

Faktum var att det var första gången i mitt liv jag
verkligen kunnat slå klackarna i taket.
verkligen kunnat slå klackarna i taket.
För övrigt ett ganska överskattat nöje,
kan jag konstatera så här i efterhand...
kan jag konstatera så här i efterhand...
Bredbandsuppkopplingen fungerade bra.
TV-mottagningen var bedrövlig.
TV-mottagningen var bedrövlig.
Men vem behöver TV när det finns en...
...riktig gammal skolorgel i uppehållsrummet.
Eller Harmonium som det lilla underverket egentligen heter.
Då jag hade hela våningen för mig själv så var det fritt fram.
Jag spelade både till frukost och kvällsmat. Varje dag.
Eller Harmonium som det lilla underverket egentligen heter.
Då jag hade hela våningen för mig själv så var det fritt fram.
Jag spelade både till frukost och kvällsmat. Varje dag.
Jag är svag för orglar. Har nog alltid varit...
Kanske jag är en liten Albert Schweitzer innerst inne?
Kanske jag är en liten Albert Schweitzer innerst inne?
Fast jag ibland känner mig mer som den här gubben:





No comments:
Post a Comment