När jag vaknade låg dimman över älven.
Förutom en utstickande udde, kunde jag knappt skymta Finland.
En utmärkt morgon att studera Haparanda. Som jag tidigare har
nämnt: En mycket liten stad. Ungefär 5000 invånare. Mindre
än Skanör & Falsterbo. Mindre än Olofström. Ungefär som
Det är inte var dag man besöker en stad där gatan mitt mellan
Swedbank och Nordea är en grusväg...
Men en stad är det. Vilket man är mycket angelägna om att
framhålla. I kommunen bor ungefär 10000.
Sveriges östligaste tätort.
Stadshotellet är ett av Sveriges pampigaste.
På andra sidan gavelgatan ligger den
Sverigefinska Folkhögskolan. Inte så pjåkig den heller.
Före detta småskollärarseminarium.
Före detta småskollärarseminarium.
Härligt att äntligen vara i björkarnas stad.
Nej, vänta. Det var inte den här heller...
Nej, vänta. Det var inte den här heller...
Närheten till Finland, och vad som en gång var
svensk-ryska gränsen är det som mest av allt har
satt sin prägel på staden.
svensk-ryska gränsen är det som mest av allt har
satt sin prägel på staden.
Även järnvägsstationen är en av Sveriges pampigaste.
Någon persontrafik har dock inte gått sedan sekelskiftet.
Det senaste alltså...
Det senaste alltså...
Kyrkan liknar inget annat man sett i kyrkoväg.
En av Sveriges få utpräglat brutalistiska kyrkor.
(I Skåne förvarar man spannmål i liknande byggnader...)
Jag var mycket nyfiken på insidan, men som de flesta andra
norrländska kyrkor jag besökte, var den låst...
En av Sveriges få utpräglat brutalistiska kyrkor.
(I Skåne förvarar man spannmål i liknande byggnader...)
Jag var mycket nyfiken på insidan, men som de flesta andra
norrländska kyrkor jag besökte, var den låst...
Mia Greens park. Med Meschplan i Kiruna i gott minne,
kan jag konstatera att norrlänningarna är stolta över sina
fotografer...
kan jag konstatera att norrlänningarna är stolta över sina
fotografer...
hon fått både parken och en utställning på biblioteket.
Hon var för övrigt också farfars mor till den internationellt
framgångsrika Sverigeättade skådespelerskan Eva Green.
Vem denna dam, som satt staty på torget,
är vet jag tyvärr inte.
är vet jag tyvärr inte.
fått intrycket att jag tycket Haparanda skulle vara en
menlös och ointressant plats. Tvärtom...
Men för att förstå platsen, och dess historiska betydelse,
behöver vi bege oss upp till, och till viss del över, gränsen.
Det vill säga älven...
Efter lite efterforskning fann jag vem denna okända dam är, eller vem hon är tänkt att spegla:
ReplyDeletePå torget finns också skulpturen "Norrbottenskvinnan". Den är skulpterad i lera och gjuten i brons. Bakom verket står konstnären Sara Edström från Gammelstad utanför Luleå.
En fråga som hon ställer är hur en Norrbottning ser ut. Vilken är schablonbilden? Det första många tänker på är kanske en friluftsintresserad man. Men — i Sara Edströms version är det en kvinnlig performancekonstnär med tatuering på benet. Hon är klädd i mormors ärvda, blommiga kjol och en T-shirt som det står Norrbotten på. De här T-tröjorna fanns i grälla neonfärger och var populära på 1980-talet. De ingick i en kampanj som skulle peppa norrbottningarna, och mota bort oron för utflyttning och arbetslöshet. Idag kan den oron verka avlägsen, Norrbotten spirar av framtidstro och nya möjligheter.
Modellen bakom skulpturen är en vän till Sara Edström. Det var viktigt att få fram hennes lugn, hur hon sitter stadigt, med händerna avslappnat i famnen och med håret som ligger tjockt över öronen, som för att skapa ett eget rum för tankarna.
Tackar så mycket för researchen!
ReplyDelete