Förra helgens första fotoklubbsutflykt...

Fotoklubbsutflykter har fört mig till kulturella metropoler

som Berlin, Strasbourg och Basel. Denna gång ser det ut

att vara franska rivieran. Med palmer och färgglada hus...

Men i själva verket befinner vi oss i Västergötlands

konst- och kulturcentrum, det vill säga Borås.

 

Under åren har man längs Viskans strand byggt upp en
ansenlig samling med spännande och lekfull
modern skulpturkonst.

Under hösten har skulpturerna kompletterats
med ett antal väggmålningar i storformat.

Ursprungligen tänkta att bara visas en kort tid, i
samband med en gatukonstfestival i september.
Nu hörs lyckligtvis röster om bevarande.

En av stadens många före detta textilfabriker har nyligen
förvandlats till Simonsland. 60 000 kvadratmeter kreativitet.
Här finner man Textile Fashion Centre, Textilmuseum
och Textilhögskola.

Den uppblåsbara versionen av Munchs Skriet kommer

nog tyvärr inte att permanentas. Faktum är att luften

hade gått ur den redan när fotoklubben kom på besök.
Den här bilden tog jag någon vecka tidigare...

Borås älskar konst och kultur! Och därför älskar jag Borås.
(Att de har gott om loppisar gör ju inte saken sämre...)

På hedersplats, vid stora vägen rakt genom stan, hittar vi
en av Carolina Falkholts färgglada skapelser. Efter
bråken om hennes väggmålning på skolor i Nyköping
och i Halmstad, kan vi förmoda att Boråsarna är medvetna
om vad de har till allmän beskådan.

Inga större debatter i tidningarna ännu i alla fall.

Annat var det med Pinocchio!

Nu är det ju förstås skillnad på motorvägar och skolväggar.
Nyköping och Halmstad anser att regnbågsfärgade,
stiliserade nakna kvinnor inte passar på skolväggar.
Någon kan ta illa upp...

Måhända...

På min gymnasieskola hade vi två mycket realistiska
helnakna gubbar i metall som var det första man mötte
när man gick in genom huvudentrén...

...och på högstadiet hade vi till och med bilder på
helnakna människor i SKOLBÖCKERNA!

Höstkväll i Borås.