Nu har jag gått omkring i snart 28 år, tämligen övertygad om att jag aldrig skulle komma att få åka ett "riktigt" tåg. Och plötsligt händer det: I tisdags var det trafikstockning i Göteborg. Min buss fastnade och jag missade det tåg jag hade för avsikt att ta. Istället hamnade jag på ett helt annat tåg, och i vad som kändes som en helt annan tid:
En salong av äldre datum, men inte nog med det!
Det fanns riktiga kupéer! I trä och inte i glas.
På film ska varje sådan här kupé innehålla en man i plommonstop som läser tidningen. Och en gammal tant som sitter och sover över sin stickning. Samt ett par rödhåriga syskon på väg till en internatskola...
Utanför min kupé fanns en riktig gammaldags tåggång. Där bör finnas minst en spion/mördare som smyger runt. Om du inte är försiktig så får han (/hon?) tag på dig, troligtvis när tåget passerar genom en tunnel och allt blir mörkt. Sedan blir du utkastad på väg över en bro. Störst risk att försvinna har gamla damer. Se upp för alla sorters främlingar. Annars är det vanligtvis lugnt. Bästa tipset är att stanna i kupén under hela resan. Om det inte är det tidningsläsande plommonstopet, den sovande stickningen eller någon av de rödhåriga odågorna som är spionen/mördaren...Det här tåget var dock i princip tomt, jag hade kupén för mig själv, och i gången fanns det bara en liten pojke som sprang fram och tillbaka, och hans mamma som sprang efter för att försöka få tag på honom. Ingen av dem rödhårig. Trots det kunde jag inte undgå att känna Hitchcockstämningen.
Nödbroms fanns naturligtvis...
...och en hatthylla där jag kunde ha lagt min MacGuffin. Om du händelsevis inte vet vad en MacGuffin är, så rekommenderas den lysande bok som François Truffaut gjorde, där han intervjuar Hitchcock. I brist på den så finns naturligtvis också Wikipedias definition av ordet. Och naturligtvis bör du, om du inte redan har gjort det, se Främlingar på tåg. Eller ännu hellre min favoritHitchcocktågfilm: En dam försvinner.Vart jag åkte? Det har jag glömt...
No comments:
Post a Comment