T'sy'f ~pl

När teledosan blev en speldosa. Eller i alla fall en teledosa som fått spel...

2012-02-14T19:47:00.001+01:00

Skulle ringa ett samtal. Min hand närmade sig telefonen, men precis innan den nuddade luren så ringde det.

RRRRIIIIIINNNNNGGG!
-Ja, hallå?
-Tutut...tutut...tutut...tutut...
-Hallå?

Mystiskt. Lägger på telefonen. Då ringer den igen.

RRRIIIIINNNNGGGG!
-Hallå?
-Tutut...tutut...tutut...tutut...

Det var då underligt det här. Hinner precis lägga på luren då den...

RRRIIIIINNNNGGGG!
-Suck?
-Tutut...tutut...tutut...tutut...

Lägger på. RRRIIIIING! Lyfter och lägger på direkt. Bara en kort signal hinner gå fram. Upprepar så ett par gånger. Lyfter. Lägger på. RRIIIINNNGG!! Lyfter. Lägger på. RRIIIINNNGG!! Lyfter. Lägger på. RRIIIINNNGG!! Lyfter. Lägger på. RRIIIINNNGG!! Lyfter... Har jag lyckats få den snurrig nu? Eller i alla fall trött? Ger den upp? Lyssnar i luren...

-Pipietipitepipipip?

Låter som R2-D2. Eller möjligen ett gammal modem. Lite vimmelkantig blev han nog... Ett försök till. Lägger på lureRRRRRIIINNGG! Lyfter luren till örat...

SCHJPRRRRKKKKKKRRRKKKKKBRRRRRSSSSS! (Högt skärande brus)

Aj som. Det tyckte han inte om. Inte mina öron heller. Lägger på...RRRRRIIIIIING! Lyfter...

-.......(Tyst) ....... (Tyst).....(Tyst)

Lever han? Försöker slå numret. Ingenting händer. Tyst...Tyst... Lägger på luren...

RRRRRIIIIIIIINNNNGGGG!
-Ja, hallå?
-.....(Tyst).......(Tyst.......(Tyst)........

Lägger av luren. Och låter den ligga av...

Ovanstående text/inlägg kan, om man känner för det, läsas som modern poesi. Om du inte känner för det, så kan det ändå vara värt att nämna att allt detta hände igår. Medan jag skrev inlägget idag, så ringde plötsligt telefonen...

RRRRIIIIINNNNGGG!
-Ja, hallå?
-Tutut....Tutut....Tutut....Tutut...

Som om teledosan bara ville meddela mig att han hade ögonen på mig. Han vet vad jag skriver... Spooky...

Motstridiga besked...

2012-02-14T18:19:00.002+01:00

Öppet / Stängt? (Foto Anders N)

Apropå föregående två inlägg...

2012-02-14T18:03:00.009+01:00

...så är Borås ett kulturellt föredöme. En förfärligt trevlig stad, med ett förhållandevis stort kulturellt utbud. Jag åker gärna dit lite nu och då, även om jag bor i stora Göteborg. Jag hoppas vår fd infrastrukturminister fortfarande skäms. Ibland känns det som om utställningarna i Borås är rent av roligare och intressantare än de som erbjuds här i staden. Man har både konstmuseum OCH fotografiskt museum. Precis som Stockholm och Göteborg. Det senare är alltså Abecita Konstmuseum, där jag var på vernissage förra veckan. Dessförinnan han jag även med ett besök på det vanliga konstmuséet, där de precis som sist hade en spännande utställning. Ett spännande urval av intressanta konstverk, men ändå lättillgänglig. Med andra ord även "vanligt folk". Samtidigt som jag var där, var där även en familj med småbarn. Även de små hade nöje av utställningen. Konst och konstutställningar måste göras för alla. Att göra konstverk bara för de redan konstfrälsta gör väl ingen nytta? Har man något att berätta vill man väl nå så många som möjligt?

Från utställningen på Borås Konstmuseum. Nere till höger ser du en tavla av Marcus Larson (1825-1864). Jag är förfärligt förtjust i tavlor av Marcus Larson. Så också denna. Det var därför jag inte kunde motstå att införskaffa utställningens affisch. Jag kände att den behövdes i min lägenhet. Jag har alldeles för lite bilder på mina väggar. Det känns som om jag alltid är beredd att flytta. Och jag har flyttat rätt många gånger. Jag har inte ens fått upp min Boingo-affisch någonstans i den här lägenheten. Även om jag har bott just här i tre år nu. Jag undrar var den är? Förmodligen under sängen. Där finns många ljusskygga varelser. Naturligtvis trivs Boingo där. Men jag har faktiskt två oljemålningar på väggen. Äkta. Men jag känner inte till konstnärerna. Och nu har jag en Marcus Larson-affisch på dörren till köket:

Helvete är alltså namnet på utställningen, inte namnet på mitt kök. Men jag kanske skulle kalla det så från och med nu? Varmt som i helvete är där dock förvisso inte. Inte varmare än i resten av lägenheten, där det för övrigt just nu är 18,5 grader. De har lyckats höja temperaturen lite i det här huset. Eller så beror det på att jag har två datorer igång samtidigt just nu. Men jag försöker tänka positivt, och jag vill tro att fastighetsbolaget jobbar för att få upp innetemperaturen som de påstår. Det var i så fall på tiden. Följaktligen inga strömavbrott de senaste dagarna. Bredbandet svajar lite, men det är väl knappast förvånande...

Apropå svensk kulturpolitik...

2012-02-14T17:24:00.000+01:00

...så har det börjat dyka upp små kulturella institutioner här och var. Under mina senaste resor har jag mött både ett minibibliotek:

...och en minikonsthall:

Lovvärda initiativ båda två. Speciellt biblioteket, som inte bara ger folk tillgång till fina, härliga böcker, utan också bevarar den utrotningshotade telefonkiosken, och ger den en ny uppgift ute i samhället. Utan uppgift finns risken att den bara skulle plockas bort. Det är ofta så med kultur. Har den ingen uppenbar mening, betydelse, eller kanske framför allt inget uppenbart ekonomiskt värde/ingen betydelse för den ekonomiska tillväxten, då är det lätt hänt att den utrotas. Därför är det bra med ovanstående små kulturyttringar i samhället. Men det är viktigt att tänka på att de är komplement, till bibliotek och konsthall. De får inte betraktas som en ersättning. Vi behöver fortfarande våra vanliga bibliotek och konsthallar. Mer kultur åt folket!

Anders Petersen (och Hasse Persson) på Abecita Konstmuseum i Borås

2012-02-12T18:32:00.005+01:00

Anders Petersen (till höger) intervjuas av Hasse Persson (till vänster)

Vad gör man om man håller på och tvättar, och samtidigt får ett mail om att en av Sveriges internationellt mest berömda fotografer ska ha vernissage några timmar senare, bara fem mil bort? Svar: Man tvättar färdigt, sedan åker man dit med första bästa buss. Naturligtvis...

Anders Petersen (1944-) har blivit ett världsnamn inom fotografikretsar, tack vare sina i ordets alla betydelser, närgångna svartvita porträtt. Man måste gå så nära att man kan känna lukten av den man fotograferar, sa han under kvällens konstnärssamtal. När du ser hans bilder förstår du nog vad han menar. Få fotografer lyckas fånga motivets personlighet med sådan känsla. Smickrande kan man däremot sällan kalla hans bilder. Man ser motivens rynkor och plågor. Det känns som om man kommer lite FÖR nära personen, när man ser den framför sig på en stor mörk svartvit bild. Det är plågsamt på något sätt. Man skäms för att man tittar på dem. Men det är förmodligen precis vad som är meningen. Hans motiv lever och har levt hårt. Bilderna känns i magen och i näsan. Men de ska ses stort, och i sitt sammanhang. För att kännas fullt ut.

En av hans bilder har varit omslag till en skiva av Tom Waits. Det känns passande. Waits sågspånsröst och musik är en musikalisk motsvarighet till Petersens bildsinne och fotografier. Och tvärtom. Det är samma typ av människor som skildras. De som folk kanske inte vill se...

Vernissagen ägde rum på Abecita Konstmuseum i Borås. Hasse Persson, också välkänd fotograf, fd chef för Borås konstmuseum och omskriven tidigare på den här bloggen, ledde samtalet om bilder och Petersens karriär och fotografiska metoder. Underhållande, lärorikt och mycket tänkvärt. En sak undrar jag dock fortfarande. Vad heter karln? Egentligen? Jag trodde länge att han hette PeterSEN. Med någon sån där liten fransk betoningssymbol över sista E-et. Sedan såg jag en dokumentär om honom, gjord av hans fotografiske lärjunge JH Engström. Engström kallade honom filmen igenom för Anders PETersen. Det "vanliga" uttalet med betoning på första stavelsen. Nu kom jag till vernissagen, där Hasse Persson kallade honom för PeterSEN. Precis som jag trodde från början. Kan de inte bestämma sig? Dagen efter träffade jag en fotografisk bekant som kallade honom för "af Petersens". Men det var väl en helt annan svensk fotograf (Lennart, 1913-2004) som hette så? Det blir mer och mer invecklat, det här...

Bakom galler

2012-02-12T16:02:00.000+01:00

Bakom galler/Behind bars (Foto Anders N)

Hemmagjord korv...

2012-02-11T10:10:00.002+01:00

Blodkorv eller Blodpudding? När jag var liten trodde jag det var samma sak. Ibland var den liten och rund, ibland tillplattad i ena änden. Ibland med fläskbitar och ibland med russin. Nu vet jag bättre. Blodkorven ska innehålla russin och fläsk. Men det är sällan man hittar blodkorv i affären nuförtiden. Den lite tråkigare blodpuddingen, utan russin och fläsk, är desto vanligare. Tråkig, men billig. Frågan är om det går att få tag på billigare mat. Det kan behövas efter en dryg vecka med Filmfestival, då det ofta blir lunch ute. Det tar på finanserna. Vad du ser här ovanför är ett försök att förvandla blodpuddingen till blodkorv. Stek blodpudding, släng på finstrimlat bacon och russin, och rör om. Servera med lingonsylt. Jag vet, det ser föga aptitligt ut, men det smakade inte alls illa. Om man gillar blodkorv, vill säga. Jag lagade två portioner, när jag skulle äta nummer två hade strömmen rymt igen. Den gör det med jämna mellanrum där jag bor, som jag har skrivit förut. Och däremellan rymmer bredband och TV. Bostadsbolagets artigt formulerade lappar som sitter här och var i trappuppgången, med information om kopplingen mellan strömavbrotten och lösa elektriska element, har försetts med mera svavelosande tillägg av engelskspråkiga hyresgäster. Jag kan inte annat än att hålla med dem. TV och Internet kan jag klara mig utan i perioder, men kall blodpudding vill jag helst slippa i framtiden...

Personliga favoriter och föredömen! (När jag blir stor...)

2012-02-07T12:08:00.004+01:00

Francy Suntinger intervjuas av Marit Kapla. Jesper Christensen och Jan Troell längtar bort.

Göteborgs Filmfestival 2012 - Foto Anders N

Två personliga favoriter på en och samma gång: Mångsidige skådespelaren Jesper Christensen och legendariske regissören Jan Troell. Tillsammans med producenten Francy Suntinger, intervjuades de av Marit Kapla angående sin kommande film Dom över död man, om Torgny Segerstedt. De visade en trailer och några korta scener ur filmen. Det gav mersmak. Jag noterade till min förtjusning en annan personlig favorit i en av dessa scener, nämligen skådespelaren Jan Tiselius, som medverkade i mitt första daterbara Film/TV-minne: TV-serien Flykten från 1986. Jag hade även äran att få träffa honom när han spelade teater för min skola knappt tio år senare. Nu har jag träffat två personliga favoriter till. Det var otroligt positivt att se hur uppenbart obekväma båda herrarna var uppe på scenen. Så fort de fick chansen så hoppade de ner. Det finns alltför många så kallade kändisar idag som inte kan skapa något, men ändå ska visa upp sig i alla möjliga sammanhang. Här har vi två genier som skapar fantastisk konst, men inte trivs med att visa upp sig själva. Frågestunden blev därför väldigt kort, men det gjorde ingenting, eftersom de inte hade något emot en fortsatt pratstund nere på golvet, utanför rampljuset...

Jag är otroligt imponerad över herr Troells skärpa och skaparkraft, som ännu vid åttio års ålder inte verkar avtrubbad. Jag har tidigare skrivit på den här bloggen att jag när jag blir stor vill jag bli Hans Alfredsson. Nu vill jag lägga till en sak:

När jag blir stor vill jag bli Jan Troell!

Däremot besöktes festivalen av en annan känd filmskapare, som jag inte har något som helst behov av att bli...

Göteborgs Filmfestival 2012 - Andrea Reuter

2012-02-07T11:12:00.000+01:00

Andrea Reuter, sverigefinlandssvensk filmkritiker & skribent
Göteborgs Filmfestival 2012
(Foto Anders N)

Strömavbrott på grund av kyla?

2012-02-07T11:02:00.003+01:00

En kväll i förra veckan, när jag kom hem från filmfestivalen och bara skulle slänga i mig lite mat innan jag skulle sova. En Carbonararest. Vad annars? Leif GW var på TV. Han andades in tungt, och skulle precis komma med en genomtänkt och underhållande utläggning, när...TV-bilden försvann. Samtidigt sa datorn att bredbandsuppkopplingen försvunnit. Irriterande, men inte så mycket att göra åt då. Jag åt färdigt och gick och la mig... Dagen efter fungerade allt som det skulle igen.

I Söndags kväll satt jag också och åt. Jag hade fastnat i ett ovänligt spännande avsnitt av Bones. (CSI för och med supernördar... Bättre karaktärer dessutom.) Fem minuter återstod, och jag skulle strax efter slå över till TV4 och den senaste Wallander-filmen. Jag behövde nämligen diska. Det är bra med en Wallanderfilm när man diskar. Det blir mindre plågsamt då. Lagom spännande, och så slipper man titta på gamla matrester. Ungefär det samma kan sägas om Bones. Programmet närmade sig slutet. Handlingen denna gång var om en misstänkt mördare med elektronisk fotboja. Alla bevis pekade på honom, han hade i princip erkänt, men enligt hans fotboja hade han inte lämnat huset. Det var dags att förklara...då...Slocknade TV:n. Och kökslampan. Och alla andra lampor. Det enda som lyste var datorskärmen. Det är en fördel med en ny dator, med fungerande batteri. Men bredbandsmodemet hade ingen ström, och då fungerade inte uppkopplingen. Med andra ord fungerade ingenting utom datorn. Minst sagt frustrerande. Jag satte mig och jobbade en stund med en sak som inte krävde uppkoppling. Jag noterade att det inte hördes några upprörda känslor ute från korridoren. Det var mycket upprörda röster häromkvällen när bredbandet och TV:n la av. Nu hördes ingenting... Mystiskt... Jag gick bort till ytterdörren. Tittade ut genom dörrkikaren. Där såg ut precis som vanligt. Tomt. Ljust... LJUST???

Jag var tvungen att öppna dörren och titta ut. Det stämde. Alla taklampor i korridoren lyste. Jag gick in igen. Tittade ut genom fönstret. Jag minns när det var strömavbrott häromåret här uppe. Det var så underligt mörkt. Alla husen i bostadsområdet, och husen nere på torget, som man kan skymta genom skogen. Ja, nu kan man mer än skymta dem, för nu har de sågat ner och sprängt bort mycket av det som skymmer. Allt det var mörkt förra gången. Nu lyste det vackert, precis som vanligt. Både i huset mittemot, och nere på torget. Mycket underligt. Allra mest underligt var det när jag tittade ner på marken utanför mitt hus. Två skarpa ljuskäglor avtecknade sig i snön. Minst två av mina grannar hade alltså fortfarande ljus. Var det då så att mina proppar hade gått? Allihop? Det måste nästan vara så. Jag grävde i mina kökslådor, i beckmörkret, efter min ficklampa. Jag hittade den inte. Tiden gick. Fortfarande lika mörkt. På något sätt lyckades jag få tag på en plastpåse och packa in min nylagade ugnsraggmunk i kylen, utan att se vare sig påse, raggmunk eller kylskåp. I badrummet var det om möjligt ännu mörkare. I stunder som denna är det knappt man vågar gå på toaletten. Man vet aldrig riktigt säkert vad det är man sitter på...

Jag lyckades gå och lägga mig så småningom. Funderade på vad det kunde vara för fel. Hade det varit ett vanligt strömavbrott, med alla hus och ljus utslagna, då hade det inte varit så konstigt. Men nu? Var det bara jag? Varför hade alla mina proppar gått samtidigt? Berodde det på kylan? Eller på sprängningarna nere vid bron? Hade någon elektrisk pryl skakat loss? Eller var det något annat? Det kunde väl inte vara kabelTV-bolaget? Nej, de har gjort mycket dumheter, men det här verkade osannolikt. Jag var glad att jag inte hade elvärme. Värmen fungerade, om än knappt. Mina 16,5 plusgrader var oförändrade. Ja, du hörde rätt. Jag har bara 16,5 plusgrader i min lägenhet. Men elementet fungerar. Det är inte som när jag bodde i min första egna lägenhet i Gamleby, och det blev vinter och innetemperaturen sakta sjönk dag för dag. Jag trodde det skulle vara så. Tog på mig vantar och mössa och höll ut. Så småningom fick jag reda på att det fanns ett fenomen som kallades "luft i elementen". Det är då de är kalla längst upp. Det är tydligen lätt att åtgärda. Fastighetsskötaren kom dit med en liten nyckel och släppte ut luften. Och temperaturen steg snabbt. Men här är det inte luft i några element. De är varma hela vägen. Jag låg i min säng och funderade på om man skulle skaffa ett elektriskt element? Fast det hade jag ju inte haft någon nytta av då, för elen fungerade ju inte. Jag får nog bara fortsätta att isolera med bokhyllor och bokkassar. Det känns som att det fungerar. Jag vill i alla fall att det ska fungera...

Klockan närmade sig midnatt och jag försökte sova. Jag hade nästan slumrat till, när plötsligt alla lampor, samt TV:n, i lägenheten gick igång. Tydligen var det inte mina proppar. Nej, de var hela alla tre. Jag stängde TV:n, släckte alla lampor och gick och la mig igen. Tänkte att vad det än var som hade hänt så hade det i alla fall en god sak med sig. Jag slapp ju diska...

Dagen efter satt jag vid min dator och funderade på om jag skulle skriva till mitt bostadsbolag om problemet. Men eftersom det bara rörde mig, vet jag inte om de skulle ha något bra svar. Medan jag satt där vid datorn, smällde det i brevinkastet. Jag gick dit. Det var en lapp från bostadsbolaget:

"Vi har haft problem med att strömmen försvinner i lägenheterna, detta är pågrund utav att alldeles för många använder extra element. Vi skulle vara tacksamma om ni kunde försöka undvika att ha på dessa så mycket det går. Vi håller på att jobba med att få upp temperaturen på era befintliga element som finns i lägenheten." (Och sedan samma sak på engelska)

Det var snabb och bra information. Det uppskattas. Men varför slocknade bara min lägenhet? Jag har inget extra element. Och tydligen är det inte någon bra idé att skaffa något heller. Och det är väl knappt lönt i vilket fall. Vi är i februari nu. Det är den tredje månaden det har varit kallt. Frågan är bara när de kommer att få upp värmen? April?

PS: Den senaste tidens sprängningar har varit allt lugnare, men medan jag korrekturläste det här inlägget kom en smäll som skakade hela huset så mycket att två böcker i bokhyllan flyttade på sig!

Posten, del 2 (och hyran, del 1)

2012-02-06T18:27:00.006+01:00

Ibland känns det som om jag alltid klagar på saker i mina inlägg på den här bloggen. För att motbevisa det kommer jag nu att berömma lite i stället:

Jag vet att det är många som klagar på Posten. Näst efter SJ, så är nog Posten det företag som folk tycker mest om att klaga på. Antingen för att det är för dyrt, eller för att det tar för lång tid. Och visst kan jag tycka att det är lite underligt att om ett av mina frimärken trillar av så får jag betala, inte bara 6 kr i uteblivet porto, utan också 50 kr i expeditionsavgift. Medan å andra sidan Posten frånsäger sig allt ansvar för de brev som de tappar bort på vägen (om man inte betalat extra/rekommenderat dem), och när de leverar ett halvt(!) julkort... (Jag vet fortfarande inte var den andra halvan tog vägen...)...slipper undan med att klistra på ett klistermärke där det står "Förlåt...". Nåväl...

Trots detta tycker jag att det är fantastiskt att de klarar av att leverera nästan alla brev inom ett dygn till nästan alla orter inom Sverige. Ännu mer fantastiskt är det att de i början av det här årets allra första vecka, lyckades leverera ett brev till mig som var avsänt (enligt poststämpel) 2012-02-13. Det måste väl ändå vara tidernas snabbaste leverans?

Dessutom har de en kundtjänst som verkar fungera. Den är inte helt smidig, och den håller inte riktigt vad den lovar när det gäller tid. Men de uppför sig väl, och tar hand om kunden. Ja, jag hänvisar alltså till mitt inlägg för en knapp månad sedan. Om du har glömt det, eller inte läst det överhuvudtaget, så får du gärna läsa det innan du läser fortsättningen på det här...

Jag gjorde som jag blivit uppmanad, och skickade tillbaka de fellevererade vadderade kuverten. Av någon anledning skulle jag skicka dem till Kiruna (vid närmare eftertanke pratade Kundtjänstdamen i telefonen norrländska) och det kostade 36 kr. 24 kr + 12 kr i skrymmande tillägg. Det hade för övrigt kostat precis lika mycket att skicka dem till Stockholm, Malmö eller Kyrkhult (1 mil norr om Olofström) också, så det har kanske inte med saken att göra. Nåväl, du kanske minns det där första mailet som jag skickade, när jag gjorde min felanmälan. Det som jag skulle få svar på inom 24 timmar. Och när jag inte fått svar på det inom 36 timmar så ringde jag istället. Vilket ledde till en massa andra saker. Nåväl, jag skickade alltså tillbaka varorna och väntade på att få min rätta beställning levererad. Efter ungefär en vecka(!) fick jag svar på mitt mail. Det var kortfattat och löd:

Hej!
Tack för ditt mail. Jag hittar ingen order på ditt namn/adress. Hör av dig med ordernummer/kundnummer istället så kan vi undersöka saken.

Med vänliga hälsningar
Kundservice

Jag hade angivit det namn och den adress som jag beställt lådorna till. Och som jag hade fått leveransen (om än fel leverans) till. Jag skrev tillbaka (med kundnummer och ordernummer) att jag därför var mycket förvånad om de inte kunde hitta min order. Jag bad dem vara snälla och leta upp den snarast, för jag behövde den... Jag fick svar att ärendet var hanterat, min order på väg till mig och att jag skulle få en liten ersättning för besväret. Det var trevligt att höra, jag har aldrig varit med om att någon kundtjänst har gett mig någon ersättning för deras eget företags slarv tidigare. Å andra sidan har jag mest umgåtts med kabelTV-bolag. Samma eftermiddag fick jag en avi i postlådan att jag hade en försändelse att hämta. Denna gång rekommenderad. Jag vet inte riktigt varför, för det var ju aldrig något problem att försändelsen inte kom fram förut, bara att det var fel försändelse. Nåväl, jag gick och hämtade lådan. Jag hade beställt tio platta lådor med ekonomipostporto + ett häfte frimärken. Lådan innehöll tio platta lådor, men inga frimärken. De stod heller inte med på följesedeln. Det fanns heller ingen ersättning för de 36 kr jag lagt ut för att återsända kuverten. Så jag fick skriva tillbaka igen. Snabbt svar från kundtjänst:

Hej igen,
Det är tydligen gjort 2 reklamationer, en med kartongerna och en med häftet. Vi har även lagt in 36 kr på ditt kundkonto som avser portoersättning. Jag skickar dig lite kompensation för din tid.
Med vänliga hälsningar
Kundtjänst

Två reklamationer? Underligt, men bättre än ingen alls. Kundkonto? Det visste jag inte ens att jag hade något, men det låter bra att ha pengar på sitt konto. Frågan är hur man får tag på dem? Återstår att se nästa gång jag ska köpa lådor... Och så mera kompensation. Jag undrade vad det kunde vara. Efter någon dag kom även mitt frimärkshäfte. Sedan hände inte så mycket mer medan jag var hemma i Blekinge. Väl uppe i Göteborg för en vecka sedan, hittade jag en massa post på min dörrmatta:

1 leveransbesked från Posten om att jag hade fått 10 kartonger. Och det visste jag ju.

1 brev från Hyresgästföreningen om att mitt bostadsbolag hade höjt min hyra 1%

1 brev från Tidningen Foto som sänkt sin årskostnad 46%. Ville jag möjligen börja prenumerera igen? Det var billigt, men ingen ursäkt ännu = Nej tack.

1 brev från ett marknadsundersökningsföretag som gav mig en Trisslott som tack för att jag svarat på någon undersökning. Men ingen vinst...

1 brev från Svenska Spel som tyckte att jag skulle prenumerera på Triss. Är det lönt?

1 brev från kabelTV-bolaget, om att TV8 och Kanal9 har bytt frekvens. Var det lönt?

1 leveransbesked från Posten om att jag hade fått ett häfte frimärken. Det visste jag också.

1 årsbesked från Swedbank. Jag hade erhållit 74 öre i ränta

1 årsbesked från Nordea. Jag hade erhållit 0 öre i ränta.

1 st ICA Buffé.

1 st Bantningsjournalen. Varför får jag den?

1 erbjudande från ett möbelföretag. De "förlängde sitt halvapriset-erbjudande i två veckor." En soffgrupp som kostat 24.500 kostade nu 7.950. Jag vet inte hur de får det till halva priset? Men jag vet, det är inte lätt att räkna procent. De har också missat att det står "Ingen Reklam, tack" på min dörr. Det är inte lätt att läsa heller...

1 kontobesked från Posten. 36 kr i Saldo. Samt en kulspetspenna med Frimärksmotiv. Och en mycket liten bricka med frimärksmotiv. Rymmer ungefär en kaffekopp och en ostmacka. Måste jag börja dricka kaffe nu? Dessutom två mycket stora vykort med matmotiv, samt ett häfte frimärken. Det uppskattas. Mest det sista. Trevligt att höra att Posten gör rätt för sig. Men jag förstår inte varför de skickar dem hit till mig i Göteborg. Hur visste de att jag åkt tillbaka hit? Min beställning var ju gjord till Olofström...

Avslutningsvis fick jag en hyresräkning från mitt bostadsbolag. Hur var det nu? Min hyra hade gått upp 1%? Det borde bli...Va??? Min hyra hade gått upp 157 kr!!! Om en hyreshöjning på 1% motsvarar 157 kr på en månad, då skulle min månadshyra vara 15700. Det är den inte, det kan jag lova dig. Efter att ha lusläst hyresräkningen så hittade jag en punkt som hette "Bredband, Januari". Jag har aldrig haft någon bredbandskostnad i min hyra förut. Menar de det där nya bredbandet, som skulle dragits in i våras, och sedan i somras när jag inte var hemma, och sedan i höstas, när jag var hemma men de aldrig kom? Men jag har ju inget! Varför ska jag betala för ett bredband som jag inte har? Eller är det något annat? Och den avgiften var i vilket fall som helst bara 55 kr. Var kommer resten av de 102 kronorna i hyreshöjning ifrån? Det är fortfarande betydligt mer än 1%. Det är uppenbarligen fler än soffbolaget som har problem med att räkna procent. Det här låter mycket mystiskt. Fortsättning följer på DEN HÄR BLOGGEN. Välkommen tillbaka!

Göteborgs Filmfestival 2012 - Chris Landreth (och Birgitta Jansson)

2012-02-06T16:35:00.004+01:00

Chris Landreth (f.1961) är en amerikansk animatör verksam i Kanada. En mästare inom datorbaserad 3D-animation. Mest känd är kanske den Oscarsbelönade animerade dokumentären Ryan. En animerad dokumentär? Jo, det finns faktiskt en genre som heter så. Man utgår från inspelat ljud, intervjuer med faktiska personer som berättar om faktiska händelser. Sedan illustreras deras berättelser på ett fantasifullt sätt genom animation. Svenska exempel är till exempel Tussilago, av Jonas Odell från 2010, och pionjärarbetet Semesterhemmet av Birgitta Jansson (1944-1985) från 1980 (Se nedan).

Den senare såg jag för första gången i förra veckan i ett svenskt kortfilmsprogram på Göteborgs filmfestival. Några rader framför mig satt Midhat "Ajan" Ajanovic, som brukade föreläsa om animerad film när jag läste Filmvetenskap. Då visade han bland annat den tidigare nämnda filmen Ryan. Nu satt Ajan i biosalongen i sällskap med en för mig obekant långhårig man. Att den långhårige mannen var Chris Landreth gick upp för mig när 48 timmar senare var i samma biograf för att se filmer av just Chris Landreth. Förutom Ryan (Fantastiskt sätt att illustrera en trasig människa, genom att göra honom just...trasig...) visades bland annat The End (en film som lyckas med att vara både ett skolexempel på postmodernism, och samtidigt en förfärligt rolig drift med hela begreppet. Kompostmodernism, som jag brukar säga...) och så förstås Bingo, som inte går att förklara i ord. Den bara måste ses...

Chris Landreth medverkade själv vid en frågestund efter visningen.

Chris Landreth, amerikansk/kanadensisk animatör
Göteborgs Filmfestival 2012
(Foto Anders N)

Tiden går fort när man reser med snabbtåg! (Och ett par andra korta godnattsagor om tåg, som tillsammans blir en lång...)

2012-02-05T15:09:00.006+01:00

Du kanske har misstänkt att jag är tillbaka i Göteborg sedan ett par dagar. Jag har hunnit med att visa bilder och hålla föredrag om Olofström på en av fotoklubbarna, samt att gå på filmfestivalen som pågår för fullt just nu. Så mycket mer har jag inte hunnit med. Det är ganska lugnt på borrningsfronten, men å andra sidan spränger de flera gånger om dagen (bland annat precis just nu. Alltså inte just nu idag Söndag när jag lägger ut inlägget, men just nu tidigare i veckan när jag skrev den meningen...) några hundra meter härifrån, i berget precis nere vid bron som jag måste gå över varje dag när jag ska ner och handla eller hoppa på buss eller spårvagn. Hela huset skakar, och det känns minst sagt osäkert varje gång jag ska gå över bron. Mer för varje gång...

Resan från Olofström till Göteborg med tåg var förvånansvärt problemfri (tjugo minuter försenad från Hässleholm, men framme i Göteborg i tid ändå), liksom resan från Göteborg till Olofström var före jul. Däremellan har jag också hunnit med ett par resor, som dock var lite mer problematiska. Inte så förfärligt besvärliga, men ändå lite speciella, så de är värda att nämnas:

Det ena var en liten tur ner till Lund. Alltid trevligt att besöka Lund. Huvudsakliga ärendet var att lämna ett par bilder till en man jag fotograferade i somras, men naturligtvis också att besöka några av stadens alla härliga antikvariat och Second Hand-butiker. Ofta när man åker mellan Olofström och Göteborg så blir det tågbyte i Lund av någon anledning. Jag vet inte riktigt varför. Det känns som en onödig omväg. Borde vara betydligt bättre att byta i Hässelholm. Å andra sidan har jag också märkt att SJ:s hemsida också uppmanar mig att byta i Karlshamn istället för Bromölla när jag gör mitt andra byte. Det är om möjligt ännu mer onödigt. Det är en omväg som tar extra tid, och blir onödigt dyrt. Det smidigaste sättet att resa är att köpa tågbiljett mellan Göteborg och Hässleholm, och sedan lösa biljett med Skånetrafiken mellan Olofström och Hässleholm. Har man ett så kallat JOJO-kort så reser man ännu billigare den sista sträckan. Jag hade inget JOJO-kort när jag skulle åka hem före jul, jag har bara JOJO-Sommar, och det gäller inte längre, men föräldrarna skickade upp sitt JOJO-kort med posten några dagar innan min hemresa. Men det kom aldrig fram. Någon på posten måste ha trott att det var ett kontokort. Grymt besviken måste denne någon ha blivit. Vi spärrade kortet, så denne någon hade ingen nytta alls av det. Men jag blev utan kort för hemresan. Däremot läste jag på Skånetrafikens hemsida att man kunde köpa ett JOJO-kort färdigladdat med 200 kr på Pressbyrån. Så när jag kom till Hässleholm gick jag till Pressbyrån...
-Hej! Har du JOJO-kort?
-Ladda?
-Nej, inte ladda. Jag vill köpa ett nytt kort.
-Jaha, men du ska ladda?
-Njae...Jag vill ha ett nytt JOJO-kort. Har du sådana? Jag har inget nämligen.
-Ja, men du måste ladda pengar på det för att kunna åka.
-Ja, det vet jag. Men jag behöver ett nytt kort först.
-Ja, och därför frågade jag hur mycket du skulle ladda?
(Nej tant. Det frågade du inte alls. Du sa "ladda?" Och det var inte det jag ville. Jag ville köpa ett nytt kort. De ska vara laddade med 200 kr. Det står på Skånetrafikens hemsida. Men så var det visst inte alls. Borde jag ha sagt. Men det gjorde jag inte. Jag bara tänkte. Vissa har problemet att de säger det de tänker. Mitt problem är att jag bara tänker det jag borde ha sagt. Istället sa jag att jag vill ladda det med 200 kr. Och det gick visst bra. Tack.)

Sedan skyndade jag mig ut till biljettautomaten, och hann precis köpa mig en biljett innan jag såg mitt tåg avgå en bit längre bort. Jag fick stanna en timme extra i Hässleholm. Å andra sidan hann jag ju äta lite mat. Och det var ju inte fel det heller. Men det var ju min hemresa från Göteborg, den som gick utan större problem. Det var inte den jag skulle berätta om, utan om min hemresa från Lund, några dagar senare. Jag kom till stationen, med min bokkasse i handen. Jag har alltid minst en bokkasse med mig när jag ska åka från Lund. Alltid. Ofta mer än en. Och det blir alltid ett spårbyte. I sista minuten. Det är jag van vid nu, så jag var ute i god tid. Mitt tåg, Öresundståg mot Kristianstad och Karlskrona skulle avgå 18.42 från spår 4. Jag gick dit. Fortfarande gott om tid. Jag räknade med minst en spårändring. Jag undrade vilket spår det skulle bli. På skylten vid spår 4 stod det inget om mitt Öresundståg. Där stod istället om ett Pågatåg 18.46 till Kristianstad. Det hade jag ingen nytta av, det tar så lång tid, och jag skulle längre än till Kristianstad. Men vart hade mitt tåg tagit vägen? 18.42 var ju före 18.46, så det borde ha varit mitt tåg som stått där på skylten. Var det spårändring? Naturligtvis. På skylten över alla tåg som skulle gå, såg jag att mitt tåg nu var ändrat till spår 5. Det var inte så farligt. Det var ju samma perrong, bara på andra sidan. Jag vände mig om. Där stod inget om mitt tåg, där stod nämligen ett Pågatåg 18:39 till Teckomatorp och Helsingborg. Det stod inne på perrongen just då. Men det körde snart. Sedan stod mitt tåg på skylten. Men det var inte längre avgångstid 18.42 utan 18.50. Nå, det kunde väl gå för sig ändå. Pågatåg 18.46, som skulle komma in på mitt tågs ordinarie spår, var nu också framflyttat till 18.50. Då började man ju undra lite varför de behövde flytta mitt tåg, eftersom Pågatåget också var försenat. Men det var väl för sent att byta tillbaka nu, och man ska väl inte byta spår i onödan. Passagerarna kan ju bli stressade. Klockan var ju faktiskt 18.48 nu, och det var bara två minuter kvar till mitt tåg. Pågatåget flyttades fram till 18.52. Så i princip hade man väl hunnit fram med mitt. Men det var för sent att byta. Trodde jag. För klockan 18.49 så bytte man spår igen. Tillbaka till spår 4. Det ursprungliga. Var det bara för att röra tilldet för mig ytterligare? Pågatåget som skulle komma efter låg däremot kvar. Det skulle alltså också gå från spår 4. Fortfarande. Men några minuter senare. Det blev nog ytterligare försenat, för även om mitt tåg kom 18.50, så var man ju tvungna att vänta tills alla kommit ombord. 18.54 kom vi iväg. Jag frågade konduktören ombord, eftersom vi nu var tolv minuter försenade, om min buss skulle vänta på mig i Bromölla. Hon svarade, som konduktörerna alltid gör, att hon inte visste. Att de inte har någon möjlighet att kontakta bussarna. Jag förstår fortfarande inte varför. Båda kör ju för Skånetrafiken. Ligger det inte i deras intresse att passagerarnas byten ska fungera? Sedan sa hon, att man inte kan förvänta sig att bussen väntar på försenade tåg, lika lite som man kan förvänta sig att tåget jag satt på skulle vänta på en buss. Fast, tillade hon med eftertänksam röst. Det är nog oftare vi som är försenade än bussarna... Och det var ju helt sant.

Naturligtvis kan inte bussen vänta hur länge som helst på tågpassagerare, men samtidigt är det ju därför som den är där. För att hämta oss som kommer med tåget. Majoriteten av passagerarna på den busslinjen är ju faktiskt tågpassagerare. Med undantag för turen när skolan slutar, då blir den skolbuss. Men det här var långt senare på kvällen. Och jag betonar igen att jag aldrig kommer att förstå varför inte tåget skulle kunna ha någon form av kommunikation med bussen? Det är ju Skånetrafiken som styr båda. Men, det är väl därför man brukar säga: Den ena handen vet inte vart den andra kör...

Det var Lundaresan det, men jag gjorde fler resor. Du såg säkert att jag hade några bilder från trakterna kring Vättern för ett par veckor sedan. Resan dit var också intressant. Den gick nämligen till som följer:
12.17. (Enligt klockan på bussterminalen) Klev på bussen i Olofström
07.40 (Enligt klockan på stationen) Klev av i Bromölla. Klev på Öresundståget.
13.53 (Glömde kolla klockan, men enligt biljetten) Klev på X2000 i Hässleholm.
11.25 (Enligt klockan på stationen) Kort stopp i Alvesta
11.50 (Enligt klocka på stationen) Bytte tåg i Nässjö
16.53 (Enligt klockan i min kamera) Kort stopp i Jönköping, hoppade av och tog en bild.
16.08 (Enligt klockan på min mobiltelefon) Klev av tåget i Bankeryd

Det tog alltså mer än två dygn att åka de 18 milen mellan Olofström och Bankeryd. Det brukar ta ungefär tre timmar med bil. Vad som är ännu underligare är att det inte kändes som mer än ungefär fyra timmar. Speciellt det sista dygnet, som det tog att åka den dryga milen från Jönköping till Bankeryd, gick förfärligt snabbt. Tiden går fort när man har roligt. Skämt åsido, att jag glömt ställa tillbaka min kamera när det blev vintertid är väl bara mitt eget fel, men nog är det ett ganska stort problem när klockorna på järnvägsstationerna går fel. Det kan bli många missförstånd där. Intressant också att alla järnvägsstationernas klockor gick ungefär lika fel. (Utom den i Bromölla, som gick mest fel) Det beror förmodligen på att de alla är kopplade till samma system. En god tanke att alla järnvägsklockor i Sverige ska gå efter samma tid, men desto viktigare då att den tiden är rätt...

En annan överraskning den dagen var att jag såg Edvard Persson i Nässjö. Ja, inte skådespelaren då alltså, han har varit död i 55 år, så det hade verkligen varit en överraskning. Nej, men jag såg Pågatåget Edvard Persson i Nässjö. Ett Pågatåg? Skånska lokaltåget? Det ska vara i Skåne. Det har talats om att de ska börja gå till Blekinge. En tåglinje raka vägen utan byten från Karlshamn till Helsingborg låter fint, men det dröjer ett tag ännu. Men Nässjö? Det är ju på andra sidan hela stora Småland! Nästan uppe i Östergötland. Jag trodde inte mina ögon. Jag kollade upp det när jag kom hem, och det visade sig att eftersom man skaffat nya pågatåg (som det jag åkte till Helsingborg i somras), så har man sålt ett par gamla tåg till Smålandstrafiken. De skulle börja användas strax efter min visit där uppe, och så småningom ska de målas om till så kallade Krösatåg. Smålands motsvarande lokaltåg kallas så. Är det inte en skandal? Skåne har sålt Edvard Persson till Småland. En kulturell klenod. Skåningarnas Skåning. Och nu ska han målas om. Jag förmodar att han ska bli Åsa-Nisse i framtiden. Att inte skåningarna har protesterat? Vet de överhuvudtaget vad de styrande håller på med?

Efter en trevlig helg i Bankeryd var det dags för hemresa. Jag hade åkt på huvudvärk och var därför glad att för ovanlighetens skull ha platsbiljett hela vägen. Jag brukar aldrig ha platsbiljett från Hässleholm annars. Det brukar inte vara några problem, det viktiga är att man ser till att sätta sig i rätt del av tåget i Hässleholm. Halva Öresundståget vänder ju i Kristianstad. Det brukar alltid ropas ut klart och tydligt om man sitter i den delen som ska vända, och man har gott om tid att byta i Kristianstad. Men, eftersom alla passagerare som ska vidare mot Blekinge pressas ihop i en tåghalva istället för två, kan det bli lite trångt om plats sista biten. Om man inte ser till att man sitter rätt från början, kan det bli ståplats den sista biten. Resan mellan Kristianstad och Bromölla är inte lång, så vanligtvis är det inga problem. Men har man huvudvärk och är trött, så... Därför var jag alltså glad att ha sittplatsbiljett mellan Hässleholm och Bromölla. Jag och min medåkande moder hittade rätt vagn, hittade våra platser och slog oss ner. Tåget blev naturligtvis försenat på vägen, men jag märkte inte så mycket av det för jag småslumrade. Halvvägs till Kristianstad kom ett meddelande i högtalaren:

"Ja, då närmar vi oss Kristianstad. Kristianstad nästa. Vi vill göra er uppmärksamma på att ni som sitter i den delen av tåget som hör detta meddelande, och ska åka vidare till Blekinge, måste byta till den andra delen av tåget, eftersom det bara är den som fortsätter. Den här delen kommer att åka tillbaka mot Malmö och Danmark om en liten stund..."

Vad i...? Det kunde väl ändå inte stämma. Vi hade ju satt oss i den delen av tåget som skulle fortsätta. Det stod på skylten ovanför dörren när vi klev på, och vad viktigare var, vi hade ju platsbiljett hela vägen till Bromölla. Då kunde väl inte den delen av tåget vi befann oss på, vända i Kristianstad? Men jo, det kunde den visst det. Vi fick byta till den andra halvan av tåget i Kristianstad. Och våra bokade platser stannade kvar, när vi åkte vidare mot Bromölla och Blekinge. Vi satt bredvid en ung man som var råkat ut för samma sak, och var lika förvånad. När konduktören kom och kontrollerat våra biljetter, så undrade vi hur det kunde komma sig att våra platsbiljetter hade platser som inte fanns på tåget.
"Det är inget problem. Ni kan sitta var ni vill! Det finns gott om plats." sa han. Jag var inte nöjd med det svaret. Det var trevligt att vi kunde sitta var vi ville, och att det fanns gott om plats. Men vad var det för nytta med platsbokning om våra platser blev kvarlämnade i Kristianstad, och sedan skickade till Malmö när vi skulle ha dem med oss till Bromölla. Det kunde han inte ge något svar på. Han försökte inte, och ville inte. Istället gick han vidare. Min teori var att tåget hade blivit felvänt någonstans på vägen, så att det som skulle ha varit fram blev bak. Och bara den yttersta delen kan ju åka från Kristianstad. Det är en rimlig förklaring. Jag vet inte riktigt hur ett tåg lyckas vända 180 grader på spåret mellan Hässleholm och Kristianstad, men det är den förklaring jag kan komma på. Men även om det kanske var så, så fick vi aldrig någon förklaring till varför våra platsbokningar skickades iväg till en annan destination. Det känns lite som de historier man hört om flygbagage. De kan skickas till helt fel destination. Men då handlar det ju om lösa väskor. Det här var ju ett helt tåg! Vid ankomsten till Bromölla hade naturligtvis bussen också åkt utan oss, men det var ju inte förvånande. Vi var dock förberedda och hade beställt hämtning...

Och avslutningsvis, när vi nu är inne på ämnet tåg, så kanske du minns min gästbloggare på ämnet före jul. Alla de tågproblem jag skrivit om är ju var för sig löjligt små, men gästbloggaren råkade ut för betydligt värre saker. Om du inte har läst det inlägget, eller inte kommer ihåg det, rekommenderar jag att du läser det nu. Det finns här. Sedan ska du få höra hur historien slutade, för det vet jag nu.

Har du läst gästbloggarens inlägg nu? Bra... Ersättning för den första resan, den som var försenad även om stormen inte hade nått Sverige ännu, det betalade man ut. Men den oplanerade och dyra övernattningen på Hässleholms stadshotell blev värre. Du vet, övernattningen på grund av att trafikbolaget inte hade några ersättningsbussar från Hässleholm för sina passagerare till linjen Kristianstad, Bromölla, Sölvesborg, Mörrum, Karlshamn, Bräkne-Hoby och Ronneby. Däremot hade man buss till passagerarna till ändhållplatsen Karlskrona. Ja, efter hotellvistelsen skickade gästbloggaren skriftligt önskemål om ersättning för hotellbesöket. Bifogade kvittot på betalning från hotellet. Långt om länge hörde de av sig. De ringde upp gästbloggaren och sa att de inte kunde betala ut någon ersättning förrän de fick ett kvitto på kostnaden för hotellbesöket. Observera att detta kvitto hade kommit i samma kuvert som den ansökan som man nu ringde upp för att säga att man inte kunde återbetala. Det är ett smart sätt att smita undan. Hur ska man kunna bevisa att man skickat med kvittot, om mottagaren hävdar att det inte fanns med? Och sedan blir man ombedd att skicka in det igen? Man kan ju inte skicka in kvittot mer än en gång eller?

Personen på trafikföretaget insisterade på att de inte hade fått det. Gästbloggaren hade varit klok nog att ta en kopia innan avsändandet, och frågade därför om man kunde skicka in en kopia på kvittot istället. Personen på trafikföretaget tyckte det lät rimligt, men efter att ha pratat med sin chef så visade det sig vara uteslutet. Det måste vara original. Fantastiskt smidigt. Man får in ett ersättningskrav och meddelar att man inte kan återbetala eftersom kunden inte kan visa upp det kvitto som man själv har slarvat bort. Frågan är om det är standardförfarande. "Tappa bort" kundens originalkvitto så är problemet löst. Men så illa kan det väl inte vara? Gästbloggaren ombads kontakta stadshotellet i Hässleholm, som tog sig an problemet. De hade ju betalningen i sin bokföring, och då kunde inte trafikföretaget säga emot. Man blev helt enkelt tvungen att återbetala pengar för hotellräkningen...

Göteborgs Filmfestival 2012 - Jessica Hausner

2012-02-04T00:37:00.000+01:00

Jessica Hausner, österrikisk filmregissör
Göteborgs Filmfestival 2012
(Foto Anders N)

Göteborgs Filmfestival 2012 - Bille August

2012-02-04T00:34:00.002+01:00

Bille August, dansk filmregissör
Göteborgs Filmfestival 2012
(Foto Anders N)

Göteborgs Filmfestival 2012 - Lone Scherfig

2012-02-01T23:30:00.001+01:00

Lone Scherfig, dansk filmregissör
Masterclass Göteborgs Filmfestival 2012
(Foto Anders N)

Återuppståndelsen!

2012-01-31T14:46:00.002+01:00

Rubriken har inte så mycket att göra med min återkomst till bloggen efter två veckor (Vart tog tiden vägen?), som med en liten vardagssurrealistisk anekdot från min vistelse hemma hos föräldrarna kring jul och nyår. En sömnig morgon efter frukost begav jag mig till soffan och soffbordet för att starta upp datorn. Jag skulle fixa till några bilder. Eller något annat. Datorn skulle igång i alla fall, och den externa hårddisken likaså. Jag sträckte mig ner under bordet efter elsladden till datorn. Kopplade in den, och sträckte mig ner under samma bord efter den andra elsladden, den till den externa hårddisken. Fick tag på den, och satte mig upp för att koppla in den i hårddisken. Då fick jag se något mycket konstigt. Där satt nämligen redan en elsladd. Jag tittade på den som jag hade i handen. Det var bevisligen elsladden till hårddisken. Det kunde jag se eftersom den var ihoptejpad med USB-sladden, som ska kopplas i kontakten bredvid på hårddisken. För säkerhets skull följde jag elsladden jag höll i handen, hela vägen ner på golvet, och ner bredvid soffan där sladdosan låg. Jag hade rätt. Det var elsladden till hårddisken som jag hade i handen. Hur kunde det då redan sitta en sladd i hårddisken?

Jag är tankspridd i vanliga fall. När jag dessutom är morgonslö på det här viset så tar det mig alltså en avsevärd tid att förstå det som du med säkerhet redan har förstått. Nämligen att jag hade börjat med att koppla in elsladden till datorn, men satt den fel och satt den i hårddisken. Att det aldrig hänt mig förut har förmodligen sin förklaring i att det är en relativt ny dator, med ny elsladd och det var heller inte min vanliga hårddisk. Det här var ju hemma hos mina föräldrar, och därför använde jag deras hårddisk. När det plötsligt gick upp för mig vad jag hade gjort, drog jag naturligtvis ur den felaktiga sladden. Sedan satte jag i den rätta. Men det var för sent. Jag kontrollerade spänningsstyrkan på respektive spänningsadapter till datorn och hårddisken, och precis som jag misstänkte: Datoradaptern gav betydligt högre spänning än hårddisken skulle ha. För att tala ren svenska så hade jag grillat hårddisken. Som att sätta den i elektriska stolen ungefär. Hårddisken var stendöd. Inga livstecken alls. Den lilla gröna lampan var släckt, och hela lådan luktade lite svagt av bränd plast...

Det kunde ha varit mycket värre, efter flera hårddiskkrascher och förlorade filer har jag lärt mig att ha mina bilder på mer än en hårddisk åt gången. Det var därför inga alltför viktiga saker som gått förlorade. Jag kände mig naturligtvis väldigt korkad, men i ett försök till att skylla över ansvaret på någon annan, så tyckte jag att tillverkarna av datorn och hårddisken inte borde använda sig av likadana kontakter. Jag kan ju knappast vara ensam som klantar mig och kopplar fel sladd på fel ställe. Jag gick in och läste på nätet, och konstaterade snabbt att jag hade haft rätt. Det var väldigt många diskussioner på väldigt många forum, mellan folk som kopplat fel sladd i fel hårddisk. Problemet verkade vara vanligt, men kanske inte så allvarligt. Det var förmodligen bara de några elektriska delar som skadats. Den faktiska hårddisken med alla filer var förmodligen hel och gick att rädda. Jag diskuterade med min fader. Affären där hårddisken var inhandlad fanns inte mer, men det kanske fanns någon annan som kunde laga? Det finns många datorkunniga på skolan där han arbetar, mest elever, men det är inte någon lämplig idé att lämna en lärares hårddisk till en elev. Tänk om det fanns prov eller några andra känsliga filer på disken? Vi var inte säkra, och kunde ju inte kolla efter heller, eftersom hårddisken inte startade. Det bästa var väl att lämna in den i en datorbutik. Frågan var hur mycket det kunde kosta att laga. Om det kostade mindre än priset för en ny disk, så var det ju definitivt värt ett försök. Men just då var det helg, så det fick vänta ett par dagar...

Under eftermiddagen läste jag vidare på nätet om den här typen av skador, och om den här hårddisken i synnerhet. Jag kom fram till vilken liten komponent som förmodligen hade blivit grillad. Inte särskilt dyr, och inte så komplicerad att byta. Om man bara fick upp lådan. Det fanns inga skruvhål någonstans. Och det var tur, skulle det komma att visa sig. Jag läste också om så kallade dockningsstationer för hårddiskar, som man kunde sätta själva disken i, om man bara lyckades få ut den. Jag läste en förfärlig massa saker, och var ganska uppvarvad. Var beredd att slita låda och disk i stycken för att försöka återuppliva den. Kanske var det så som Dr Frankenstein kände sig. Känslan av att vara redo att med högst tveksamma anatomiska kunskaper utföra en blindtarmsoperation, endast med en smörkniv av trä och lite häftmassa. Ungefär... Så småningom lyckades jag sansa mig igen. Jag började jobba med något annat. Det blev kväll. Så plötsligt, när min fader satt och beskådade TV4-nyheterna och jag precis hade gått förbi TV:n och bordet där datorn och hårddisken stod, så ropade han på mig. Han sa att han tyckte att den lilla gröna lampan på hårddisken hade blinkat. Jag svarade att han måste ha sett i syne. Kanske var det en spegling av ljuset från TV:n. Och när jag gick förbi och skymde ljuset tillfälligt så kanske det såg ut som det blinkade. Så måste det väl ha varit? Han insisterade på att lampan hade blinkat, och jag satte mig i soffan och startade upp datorn. Och tro det eller ej, men strax efteråt hörde jag ett surrande ljud från hårddisken. Den startade också upp!

Det tog en stund, men sedan fungerade den. Det var som om den bara hade sovit. Resten av tiden jag var hemma fungerade den precis som vanligt. Och resten av kvällen kände jag mig alldeles upprymd, jag hade beskådat en alldeles äkta återuppståndelse...

Galamiddag på röda mattan

2012-01-17T17:28:00.000+01:00

Galamiddag på röda mattan/Gala dinner on the red carpet
(Foto Anders N)

Mager Carbonara för tre!

2012-01-17T16:51:00.000+01:00

För ovanlighetens skull ett matexperiment även i föräldrarnas kök. Vad? Ytterligare en variant på Carbonara naturligtvis. Denna gång en mager. Inte direkt fettfri, men fettsnål. Allt är relativt. För den som har problem med att äta stekt mat. Tre portioner med samma totala fettinnehåll som en vanlig. Nej, det var kanske inte riktigt sant. Men tre portioner, och mindre mängd fett än vanligt i vilket fall. Baconet är bakat på galler i ugn istället för i stekpanna, så fettet kunde rinna av. Svampen är inte stekt alls. Mindre mängd sås än vanligt. I övrigt precis som vanligt...

Hur många olika kundtjänster har ni egentligen? (Posten)

2012-01-12T17:33:00.001+01:00

Ett av mina stora intressen är som du säkert vet att studera kundtjänster, och andra typer av kontakter mellan företag och deras kunder. Vissa företag sköter sig ganska bra, andra är under all kritik. Om du letar bakåt i bloggen kommer du att hitta en del intressanta exempel. Många handlar om tågresor, kabelTV och bredband. I dag fick en möjlighet att studera kundtjänsten hos Sveriges största leverantör av brev- och pakettjänster...

Jag har sålt lite prylar på Tradera i jul och när det nu var dags att skicka dem så behövde jag något att skicka dem i. Man kan köpa färdiga förpackningar med porto på Postens hemsida. Bara att stoppa i prylen, tejpa igen och lägga på lådan. De finns även att köpa på Tradera. Jag beställde 10 platta lådor med ekonomipostporto. Det fungerar utmärkt för de flesta böcker, och du som känner mig vet naturligtvis att det var böcker som skulle skickas... Efter tre dagar fick jag en försändelse från posten, men det var inga lådor, utan vadderade kuvert. För små för mina böcker, och betydligt billigare än vad jag hade betalat för. De ville jag inte ha. Jag gick genast in på Postens hemsida, och klickade mig fram till "Reklamation". Där stod mycket om försvunna brev, men det var ju inte riktigt vad saken gällde. Jag läste vidare:

Den som har skickat brevet eller paketet bör vara den som gör reklamationen.

Det låter väl rimligt om det handlar om ett försvunnet brev, men i det här fallet var det alltså meningen att Posten själv skulle reklamera sin felleverans. Eller? Det kan de väl få göra, men jag måste få tag på dem först. Jag klickade på "Till Kundtjänst" istället:

Här kan du spåra ditt brev och paket, hitta brevlådor och serviceställen, skicka in synpunkter och klagomål...

Jag klickade på "Kontakta oss". Fick upp en lång lista med öppettider och telefonnummer till i tur och ordning "Kundtjänst Meddelande Företag", "Kundtjänst Logistik Företag", "Kundtjänst Pacsoft" och "Kundtjänst Privat". Det sista lät väl mest som det jag var ute efter. Men jag kände inte för några långa telefonköer, dessutom var det kväll. En stor förförisk knapp med texten "Kontakta oss via E-post" blev mitt val...

Jag fick upp ett formulär, där jag först fick välja mellan kategorierna "Företag - Brev, tidningar & direktreklam", "Företag - Paket, Pall och Logistik" och "Privat". Jag valde det tredje. Sedan beskrev jag kortfattat mitt ärende. Att jag beställt kartonger med ekonomipostporto och fick vadderade kuvert med ekonomipostporto. En liten skillnad, men ändå. Jag ville ha ett förslag på hur jag skulle lösa det. Sedan fyllde jag i min mailadress för att få svar och tryckte på "Skicka". Jag fick upp en ruta som bekräftade att mitt meddelande gått iväg, och att jag skulle få svar inom 24 timmar. Efter 24 timmar hade jag fått ett trettiotal mystiska mail från min bredbandstelefonileverantör (mer om detta i ett senare inlägg), men inget svar från Posten. Efter 36 timmar beslöt jag mig för att ringa istället. Trots risken för telefonkö. Jag gick in på Postens hemsida igen, klickade på "Kundservice" och "Kontakta oss". Där hittade jag ett telefonnummer till "Kundtjänst privat". Ganska snart möttes jag av en röst:

Från och med den 1 januari har Postens kundtjänst öppet mellan...

Vad i...? Tänkte jag. Har de stängt nu också. Det brukar vara så när man möts av en inspelad röst som upplyser en om öppettider. På läkarstationen till exempel. Men nu hade jag tur. De hade öppet. De ville bara informera mig, och uppmana mig att gå in på nätet istället, om jag inte absolut måste prata med en levande telefonist. Men jag hade ju redan försökt med nätet, och det hade ju inte hjälpt. Jag fick sedan ett tre alternativ, inget av dem passade mig. Nummer 4 däremot. Det vill säga "För övrig info, tryck 4". Jag tryckte fyra.

Nu hamnade jag i telefokö. Men bara på plats 9, och det minskade snabbt. Det tog max fem minuter, under vilka jag omväxlande tackades för att jag vänta, och hänvisades till hemsidan. De hade i alla fall ingen irriterande telefonkömusik. Sedan blev det plötsligt min tur. En vänlig dam svarade. Jag sa vad jag hette och vad mitt problem var.

-Jag har beställt lådor med ekonomipostporto av er, men fått en felleverans.
-En vad för något?
-En FEL- LEVERANS!
-Jaha. Men då ska du inte prata med oss utan med Posten Frimärken.
Det är tydligen skillnad på Posten och Posten. Eller på Posten och Posten Frimärken, menar jag förstås...

Jag kopplar dig dit nu. Du kommer att uppmanas att trycka och göra val, men gör inte det, då blir du bara tillbakakopplad. Tryck inget. Bara vänta, så kommer du fram...

Det var ju finurligt. Jag tackade för hjälpen och hon kopplade mig. Nu kom en ny inspelad röst. Den var riktigt fiffig. Den var nämligen röststyrd:

Om du är privatperson. Säg "Privatperson" Om du ringer från ett företag. Säg "Företag".

Därefter en kort paus. Sedan en gång till:

Om du är privatperson. Säg "Privatperson" Om du ringer från ett företag. Säg "Företag".

En ny paus. Sedan ett nytt oväntat meddelande:

Jag har svårt att uppfatta vad du säger. Säg "Kundtjänst" om du vill tala med en telefonist istället.

Om du inte hör vad jag säger, så hjälper det väl inte att jag säger "Kundtjänst". För du förstår väl inte det heller? Tänkte jag. Men jag sa inget. För jag skulle ju inte välja något. Jag bara väntade. Det är ett par år sedan jag ringde en röststyrd telefonväxel sist, men jag vill minnas att de brukar koppla vidare till en telefonist om man inte säger något...Men där hade jag fel.

Då går jag tillbaka. Om du är privatperson. Säg "Privatperson". Om du ringer från ett företag. Säg "Företag". Om du ringer från ett företag. Säg "Företag". Jag har svårt att uppfatta vad du säger. Säg "Kundtjänst" om du vill tala med en telefonist istället.

Men jag sa inget, för jag skulle inte välja något. Jag bara väntade.

Då går jag tillbaka. Om du är privatperson. Säg "Privatperson". Om du ringer från ett företag. Säg "Företag". Om du ringer från ett företag. Säg "Företag". Jag har svårt att uppfatta vad du säger. Säg "Kundtjänst" om du vill tala med en telefonist istället.

Och så en gång till:

Då går jag tillbaka. Om du är privatperson. Säg "Privatperson" Om du ringer från ett företag. Säg "Företag". Om du ringer från ett företag. Säg "Företag". Jag har svårt att uppfatta vad du säger. Säg "Kundtjänst" om du vill tala med en telefonist istället.

Och igen:

Då går jag tillbaka. Om du är privatperson. Säg "Privatperson" Om du ringer från ett företag. Säg "Företag". Om du ringer från ett företag. Säg "Företag". Jag har svårt att uppfatta vad du säger. Säg "Kundtjänst" om du vill tala med en telefonist istället.

I väntan på att något roligare skulle hända, så läste jag på följesedeln. Där hittade jag plötsligt ett direktnummer till Posten Frimärken. Varför såg jag inte den förut? Jag lade på och slog numret. Det fanns förstås en risk att jag skulle hamna i ekorrhjulet igen, men det var värt ett försök...020 56 57 54

SPRAK! ...et du ringer används inte. Var vänlig kontrollera ditt nummer. The number you are dialling is not in use. Please check your number. Numret du ringer används...

Jag slog väl fel då. Det var ju det telefonnummer som Posten själva angav på sin följesedel. Det måste ju fungera. Jag försökte igen.

Numret du ringer används inte. Var vänlig kontrollera ditt nummer. The number you are dialling is not in use. Please check your number. Numret du ringer används inte. Var vänlig kontrollera ditt nummer. The number you are dialling is not in use. Please check your number. TUUUUUUUUUUUUUT!

Det var något av det löjligaste jag varit med om, och jag har haft kontakt med många olika kundtjänster sedan jag startade den här bloggen. Jag ringde det första numret igen. Nu var jag på plats nummer 6 i kön. Efter ett par minuter svarade en telefonist. Denna gång en ung man. Jag förklarade att jag försökte komma i kontakt med Posten Frimärken, men att mitt telefonnummer inte fungerade, och jag tror det blev något fel när jag blev kopplad av hans kollega.

-Jaha. Vill du bli kopplad direkt till dom?

Ja tack, det ville jag. Nu blev det vanlig ringsignal. Ingen telefonkö, och ingen automatisk röst. Och efter ett par signaler svarade en dam:

Posten Frimärken...

Jag hade kommit rätt! Fantastiskt! Jag förklarade mitt problem. Hon frågade efter mitt kundnummer. Jag visste inte om jag hade något. Jag tittade på följesedeln. Det stod ett nummer bredvid mitt namn och min adress. Jag började läsa upp det...Halvägs fram så avbröt hon mig. Det var uppenbarligen fel nummer. Hon började prata om Postens Företagscenter. Men sa jag, jag var ju inget företag...

-Vad sa du?

Sa hon. Jag sa att jag inte var något företag, jag var privatperson. Jaså, sa hon. Var hade jag då köpt lådorna? På Tradera, sa jag.

-Jaså, på TRADERA. Men då ska du ju prata med Postens Digitala Kundtjänst...

Jag sa, som det var, att jag aldrig hade hört talas om någon digital kundtjänst. Jag tänkte att det måste vara något liknande den där röststyrda telefonväxeln som jag pratade med tidigare. Sedan sa jag att jag redan hade pratat med två olika Postens Kundtjänst, och jag undrade om jag verkligen var tvungen att ringa en tredje. Det var jag tydligen. Men precis då råkade jag kasta ett öga på följesedeln, och hittade ett kundnummer. Jag läste upp det. Då hittade hon mig.

-Anders Nilsson i Göteborg?

Ja, jag bor i Göteborg. Men just nu är jag i Olofström hos mina föräldrar, och det var hit jag beställde lådorna. Och försändelsen kom ju hit, det var bara fel innehåll. Så det var inte det som var problemet. Hon knappade in min felanmälan och bad mig återsända de fellevererade kuverten, en kopia av följesedeln, samt en önskan om att få ersättning för portot för återsändningen. Det lät ju utmärkt. Telefonisten var redo att avsluta samtalet där, men jag hade två saker till. Först: Mailet som skulle besvaras inom 24 timmar. Det enda hon kunde säga om det, var att de hade mycket att göra nu efter jul och nyår. Måhända. Annars brukar det heta att Posten har mycket att göra FÖRE jul. Men de har naturligtvis alltid mycket att göra, som alla andra. Men då ska de ju inte lova svar inom 24 timmar, kan man tycka...

Till sist, det kanske viktigaste. Varför fungerade telefonnumret på följesedeln inte? Det var mycket underligt, sa hon. Hon kände inte igen numret, men hon skulle snarast framföra informationen till den som var ansvarig. Jag undrar hur länge Posten har skickat ut följesedlar med ett icke existerande telefonnummer. Eller rättare sagt, numret existerar, det går att ringa och på Eniro står det att det går till Posten Sverige. Men fungerar, det gör det förvisso inte.

Innan jag avslutade samtalet så fick jag också numret till "Postens Digitala Kundtjänst". Jag har googlat på den digitala kundtjänsten, men jag får inga relevanta sökträffar. Det verkar som om det är ett namn som bara finns inom företaget. Hur ska jag då veta att det är dem jag söker? Faktum är att jag sedan såg att numret till dem stod i bekräftelsemailet jag fick från Tradera när jag hade beställt mina lådor. Hade jag ringt det direkt, hade jag kanske inte behövt kopplas så mycket fram och tillbaka. Men jag hade inte upptäckt att numret på följesedeln inte existerade.

På det stora hela får Postens kundtjänst(er) bra betyg. De skötte sig väl, och tog mig och mitt problem på allvar. Det var bara en lite besvärlig väg att hitta rätt. Det borde ha gått att koppla mig till den "digitala kundtjänsten" från början. Och vad var det för underlig röststyrd maskin som inte vidarekopplade mig till en telefonist när den inte hörde mitt svar? Att be mig säga "Kundtjänst" hjälper ju inte, om man inte förstår vad jag säger. Jag tror det fanns någon knapp man kunde trycka på också, men det fungerar ju inte på alla telefoner. Och icke fungerande telefonnummer på följesedlar är naturligtvis inte OK. Men som sagt, jag ger den här kundtjänsten godkänt. Förutsatt att mina lådor nu verkligen kommer, förstås...

Nu tändas tusen juleljus!

2012-01-12T17:31:00.001+01:00

Jag har redan önskat alla mina läsare ett gott nytt år, så nu så här lagom till tjugondag knut är det väl hög tid att önska er en riktigt God jul också! (Foto Anders N)

Nyårslöfte/Artist Statement

2012-01-12T17:11:00.000+01:00

Jag har tidigare utlovat ett nyårslöfte, och här kommer det: Jag lovar att under det närmaste året fortsätta blogga, om allt som jag tycker förtjänar att bloggas om. Och naturligtvis matlagnings- och modeinlägg för att locka fler läsare. Jag kommer att skapa en ny kategori: Vardagssurrealism. Jag har använt uttrycket i ungefär tio år nu, både här på bloggen och på andra ställen, men det kanske är dags för ett slags definition. Jag menar de små underliga och oväntade händelser som förhöjer, förvärrar och förstör vår vardag. De kan också vara så små att de knappast märks. De flesta är det, och jag tror att många inte märker dem alls, men om man som jag noterar dem, dokumenterar dem i bild och/eller text och samlar dem i en blogg som denna så kan vem som helst se hur absurda de egentligen är. När jag ser tillbaka på de senaste fem årens blogginlägg så inser jag att det är dem som hela bloggen egentligen handlar om. Det kan vara allt från kabelTV-bolaget som när jag anmäler fel på deras utrustning, försöker tvinga mig att arbeta gratis åt dem, för att de ska slippa göra något, via upptäckten av gubben som stod inne i julgranen på Gustav Adolfs torg, datorförsäljare som inte vill sälja datorer, torktumlare som spontant byter språk, helt vanliga felringningar, ovanliga felringningar (Linusar), allt som kan hända när man ska försöka kliva på ett tåg, röda (blod?)pölar på golvet i tvättstugan, alla typer av kommunikationsproblem - fram till en dopgudstjänst som plötsligt måste ta paus för att prästen upptäcker att han glömt dopvattnet. Jodå, jag har varit med om det med. När man skalar bort all grå vardag, och bara fokuserar på dessa vardagssurrealistiska absurditeter, då närmar man sig den konstnärliga vision jag har för den här bloggen. Detta är alltså ett så kallat Artist Statement, en förklaring av hur man ser på sitt konstnärsskap. Jag har skickat en hel del bilder till olika internationella tävlingar på sistone, och ofta blir man ombedd att bifoga ett Artist Statement. Detta inlägg är mitt senaste försök till ett dylikt...

Småländsk resa: Två vinterkvällar vid Vättern...

2012-01-09T15:58:00.001+01:00

Jönköping C (Foto Anders N)

Huskvarna Station (Foto Anders N)

Gott nytt år!

2012-01-03T12:27:00.000+01:00

Alla läsare av denna blogg önskas ett gott nytt år! En berättelse om återuppståndelse, en godnattsaga om tåg, samt ett litet nyårslöfte kommer någon av de närmaste dagarna...

Varm Carbonaramacka

2011-12-15T12:21:00.000+01:00

Gårdagens kvällsmat: Varm Carbonaramacka
(Foto Anders N)

Musikhjälpen i Göteborg 2011 - Public service!

2011-12-15T11:26:00.009+01:00

Musikhjälpens hemsida hittar du här.

Alla flickor har rätt att gå i skolan!

Jag har lämnat ett bidrag. Gör det du med!

Om du ringer 099-32100 (samtalet kostar 10 kr)
får kramige Saman en kram att vidarebefordra
till någon på Göteborgs gator.

Det fungerar faktiskt! Jag fick en!

Ost- och korvrulle

2011-12-13T18:12:00.002+01:00

Dagens rester: Tunnbröd med små bitar falukorv och riven holländsk edamer, lite mellanfil för att det inte ska bli för Björn Hellbergskt, samt skivad gurka och ett par vindruvor för en liten smula syrlighet...

Nannyentalist

2011-12-13T18:08:00.001+01:00

En sömnlös natt häromveckan. Går det nåt bra på TV? Kollar på Text-TV. Vad tusan är en (eller ett?) Nannyentalist? Testade google, men de känner inte heller till något som heter så... Vet du?

En nationell angelägenhet?

2011-12-13T10:12:00.003+01:00

Slussen i Stockholm, augusti 2011 (Foto Anders N)

Nyhetsmorgon i SVT. Diskussion om det nya förslaget om ombyggnad av slussen i Stockholm. En förespråkare, en motståndare samt programledare. Vid ett flertal tillfällen kallar programledaren projektet för en nationell angelägenhet. Det är väl ändå inte riktigt sant. Även om det är en stor fråga för Stockholmarna, betyder det inte att det är en nationell angelägenhet. Och det blir inte mer sant för att man upprepar det. Det påminner om den för några veckor sedan i SVT så omtalade TV-eken. Det vill säga den uråldriga eken utanför SVT-huset, som sågades ner efter stora protester. Också känd som Radioeken i rapporteringen från Sveriges Radio, som ligger bredvid TV-huset. Missförstå mig inte, jag gillar ekar, och vill gärna bevara dem, men den här eken fick omotiverat mycket plats i riksmedierna. Man får inte som Sveriges största Public Servicemedier, tro att en nyhet är angelägen för hela landet, bara för att man själv råkar ha den utanför fönstret...

Anna Riwkin-Brick

2011-12-11T16:46:00.000+01:00

Du har väl sett dokumentären om den legendariska svenska bildjournalisten? Om inte, så ligger den ute till den 15:e december på SVTPlay. Bara 29 min. Se den NU!

Efter stormen...

2011-12-11T15:49:00.000+01:00

(Efter stormen...) Foto Anders N

Gallrad trottoar?

2011-12-11T15:47:00.000+01:00

(Efter stormen) Foto Anders N

Från vårens västsvenska resa: Skara vattentorn

2011-12-10T17:44:00.000+01:00

Foto Anders N

Framtidens bredband?

2011-12-10T17:13:00.000+01:00

Häromdagen mottog jag ett brev från Universal Telecom. Det började:

Har du märkt att din bostad har kopplats till stadsnätet Framtidens Bredband?

Men nej, det har jag inte märkt. Jag har gått och väntat på det där framtida bredbandet i snart ett år. Det drogs ute i korridoren i våras, och sedan hängde det en sladdkringla utanför min dörr. Den hängde där fortfarande när jag åkte till Olofström i början av sommaren. När jag kom tillbaka i slutet av augusti var kringlan borta, men posthögen på min dörrmatta innehöll ett antal lappar från mitt bostadsbolag om att installatörerna ville komma in och installera bredbandet vid ett par tillfällen under sommaren. Men jag var i Blekinge då, och kunde inte läsa lapparna, än mindre släppa in några bredbandsinstallatörer. Jag pratade med bostadsbolaget om detta, och de sa att det skulle komma under hösten istället. Jag har väntat, och väntat, men inte hört något. De enda som har kommit och hälsat på har varit Anticimex. De ville inte installera något bredband. Trots detta stod det alltså i brevet att min bostad nu var kopplad till Bredbandet. Hur hade det gått till? Jag har inte märkt något. Inga hål i väggen. Plötsligt kom jag ihåg ett underligt brev jag fick för ett par veckor sedan. Jag letade fram det. En liten papplåda. Och mycket riktigt, där stod det:

Framtidens Bredband "Om 10 minuter kan du bo i
Sveriges modernaste hem". Så jag öppnade den...

En broschyr: "Varsågod. De sista 4 metrarna du behöver
för att bo i Sveriges modernaste hem!" Och under den:

Bredbandet! Där låg det. Rött och fint. Äntligen! Men lite förvånad blev jag. Jag trodde det skulle vara större. Bredare, liksom... Tänk vad smidigt. Man löste det genom posten. Vad jag inte förstår är varför de inte gjorde det i somras. De kunde väl ha stoppat den lilla lådan i posten redan då? Mycket underligt... Hursomhelst, jag tog kabeln och kopplade in den i datorn. Ingenting hände. "Ingen uppkoppling." Det fungerade inte. Efter att ha läst den medföljande broschyren noggrant två gånger, förstår jag nu att jag även måste koppla in den andra änden av bredbandskabeln någonstans. Men var vet jag inte... Enligt broschyren finns det två alternativ:

Alternativ 1: Jag har fått en Mediabox installerad direkt i mitt vardagsrum eller hall.
Alternativ 2: Jag har en Mediabox installerad ovanför dörren in till lägenheten och har ett vägguttag installerat i mitt vardagsrum.

Jag har letat. Trots det har jag inte kunnat hitta någon Mediabox, varken i vardagsrummet, hallen eller ovanför dörren. Något annat alternativ fanns inte i broschyren. Vad menar dom? Vad ska jag göra? Någon där ute som kan hjälpa mig?

En liten färgklick i vintermörkret...

2011-12-08T08:57:00.000+01:00

(Foto Anders N)

Julgransfot

2011-12-08T08:56:00.001+01:00

Julgransfot (Foto Anders N)
GP DN

1 december: Minns du KabelTV-bolaget? (Jubileumsinlägg)

2011-12-01T16:33:00.000+01:00

Minns du kabelTV-bolaget? Min allra första bloggföljetong, när bloggen var alldeles ny. För snart fem år sedan. Jag hade precis flyttat till min studentlägenhet, och hade strul med TV:n. När jag försökte felanmäla blev det ännu värre. De tappade bort en massa felanmälningar, och krävde(!) att jag skulle arbeta gratis åt dem. Och en ryslig tid tog det. Om du går in på inläggen från februari och mars 2007, så finns det mycket roligt att läsa där. Börja med det första.

Sedan har företaget ringt mig lite nu och då. Kommit med olika erbjudanden, som jag inte har varit intresserad av. Ibland har de till och med ljugit, för att försöka att få mig att nappa. På sistone har de mest skickat SMS. Det senaste kom idag. Det brukar stå ungefär: Vi har ett rysligt bra erbjudande, speciellt för dig. Vill du veta vad det är? Ring oss ikväll före 22... De har väl insett att det blev för dyrt att hålla på och ringa till mig, när jag inte ville ha deras erbjudanden. Bättre då att jag skulle ringa. De vill gärna att jag ska göra jobbet åt dem, det har jag märkt förut. När jag flyttade till min nya lägenhet skaffade jag även bredband från dem. Inte för att jag hade så goda erfarenheter av dem, utan av den enkla anledning att det var deras kabel som fanns i huset när jag flyttade in. Så det var enklast så. Det senaste året har bostadsbolaget lovat att jag skulle få en kabel till att välja på. Men den kommer ju aldrig... Nåväl, eftersom jag nu har både kabelTV och bredband hos företaget, har de haft än fler anledningar att kontakta mig. Och kontaktat mig har de gjort, det har bara inte blivit av att jag har skrivit om det. Det ska jag åtgärda nu. Och eftersom jag har både kabelTV och bredband från dem, så känns det dumt att kalla dem kabelTV-bolaget. Från och med nu kommer jag att kalla dem GåBort. Det känns bättre för mig...

Sommaren 2010, blev jag uppringd av en tjej, som sa att hon ringde från GåBort. Jag är inte säker på vad hon hette, men jag tror hon hette Judit. Judit frågade vad jag tyckte om mitt bredband. Jo, sa jag det fungerade väl OK. Det tyckte Judit lät trevligt. Sedan sa hon att hon hade ett bra erbjudande till mig. Jag hade ett ganska långsamt Bredbandsabonnemang vid detta tillfälle. 2 MBit. Ett så kallat SMALL. Nu hade de uppgraderat SMALL till 5 MBit. Betydligt snabbare. Mitt var fortfarande 2, men alla nya kunder som skaffade SMALL fick 5 MBit. Till samma pris som jag betalde för mina 2. Det hade jag noterat när jag läst företagets reklam. Nu erbjöd Judit mig att uppgradera mitt gamla SMALL, till ett nytt SMALL. Och dessutom ge mig Bredbandstelefoni, och Digitala TV-kanaler. Till ett bra paketpris. Jag bad att få fundera på saken, och Judit sa att hon skulle ringa tillbaka senare...

Jag funderade på erbjudandet. Naturligtvis ville jag ha så snabbt bredband som möjligt för de pengar jag betalade. När jag bodde i studentlägenheten ingick det 10 MBit bredband i hyran. Det är bra med snabb uppkoppling. Bredbandstelefoni hade jag redan. Till en fast, låg, månadskostnad som jag även får ringa för. Jag har inte lyckats hitta någon billigare, och de har snabb och bra kundservice. Till skillnad från GåBort. TV-kanaler hade jag också. Inte digitala, men analoga, och jag trodde inte de skulle bli mycket bättre av att digitaliseras. Det är ju samma program ändå. Jag har en gammal Tjock-TV, så jag tror inte jag skulle se någon större skillnad i bildkvalitet heller. Då var inte paketpriset intressant, för det var dyrare än jag betalade för bredband + telefoni vid det tillfället. Men som sagt, Bredband SMALL (för 199 kr/mån) var numera 5 Mbit, fast jag bara fick 2 för mina 199 kr/mån.

Någon vecka senare blev jag återigen uppringd av Judit från GåBort. Hon undrade om jag hade tänkt över hennes erbjudande. Jag sa att jag hade tänkt över det, och att jag varken behövde telefoni eller digitala TV-kanaler. Däremot ville jag gärna ha de 5 Mbit bredband som jag betalade för men inte fick ut. Judits reaktion var något oväntad. Hon fnös. Och sa sedan med en synnerligen arrogant ton:
-Jameeen. Det fattar väl duuuuuu. Att inte jaaaaag kan göra något åt deeeeeeet. Jag sitter ju bara här på kampaaaaanj. Adjöööööö!
Och så slängde hon på luren.

Nej, min bästa fröken Judit. Det fattar jag inte alls. Jag pratade med dig som representant för ett företag som jag köper en tjänst av varje månad. Det var som representant för detta företag du presenterade dig när du ringde upp mig. Jag trodde faktiskt att du pratade med mig i egenskap av företagets kund. En kund som ville diskutera och uppgradera tjänsten jag betalar för. Jag trodde att du och företaget såg mig som kund. Du förklarade för mig att ni ser mig som en idiot som ni ska sälja en ny produkt till, och som är helt ointressant för er när jag inte gör det. Jag har misstänkt det förut, så tack för att du klargjorde det för mig.

En tid senare blev jag uppringd av en kille från GåBort. Han undrade om mitt bredband fungerade bra, De brukar inleda samtalen så. Sedan undrade han om jag kände till att SMALL numera var 5 MBit, fast mitt bara var 2. Jo, det hade jag knappast kunnat missa. Sedan undrade han om jag också ville att mitt SMALL skulle vara 5 MBit, för samma månadskostnad. Det var väl så självklart att jag inte behövde svara egentligen. Naturligtvis vill jag ha alla Mbit jag betalar för. Den här killen erbjöd sig ordna detta, bara jag gick med på 12 månaders bindningstid till. Det var jag väl inte så sugen på egentligen, men jag ville ha mina Mbit. Och jag fick dem också. Till samma månadskostnad, fast med 12 månaders bindningstid. GåBort skrev på sin hemsida att inget av deras abonnemang nu var mindre än 5 MBit/s. Det var då det.

I mars i år blev jag uppringd av en kille från GåBort. Jag minns inte riktigt vad han hette, men jag tror det var Judas. Judas undrade om jag trivdes med mitt bredband. Jodå, sa jag. Bredbandet är det väl inget större fel på (det är allt falskspel runtomkring...). Judas sa att han hade ett riktigt fint erbjudande till mig. Två månaders gratis bredband och telefoni! Sedan skulle det kosta 145 kr per månad, det vill säga en sänkning på ungefär 25% från mitt nuvarande bredbandspris på 199. Min bredbandstelefoni kostar 49 kr/mån. Totalt skulle jag spara en 100-lapp i månaden tänkte jag. Naturligtvis fick jag behålla samma hastighet. Dock tillkom en tillvalstjänst för telefonin på 64 kr/mån och Nummerpresentation 15 kr/månaden. 12 månaders bindningstid, naturligtvis. Nummerpresentationen kunde jag välja bort. Det skulle ge mig en månadskostnad på 209 kr/mån jämfört med mitt dåvarande 199+49 för telefonin=248 kr. Det blev ju faktiskt billigare. Det var också i samma veva som min teledosa fick spel och började ringa upp mig mitt i natten utan anledning. Telefonibolaget hade lovat en ny dosa, men den hade inte kommit ännu. Det här erbjudandet från GåBort lät ganska attraktivt. Det lät förvånansvärt bra för att vara från GåBort. Jag borde ha anat något. Men jag tänkte bara att det var billigare, och att jag (förhoppningsvis) skulle slippa att bli uppringd mitt i natten av en teledosa som inte ville prata med mig. Eftersom jag hade 14 dagars ångerrätt, var det ju bara att slå till. Judas gnuggade nog händerna där han satt...

Dagarna gick. Jag började fundera. Visserligen var kostnaden billigare. Men förmdligen fick jag inte ringa för de 64 kr/mån. Det fick jag ju för mina nuvarande 49 kr/mån. Jag får alltså aldrig dyrare teleräkning än 49/mån. Jag gick in på GåBorts hemsida och undersökte saken. Jag fick det till att det nog skulle tillkomma en samtalskostnad, men den var inte så hög. Förmodligen skulle det gå på ett ut i slutändan.

Några dagar sedan fick jag ett brev från GåBort. De tackade för min beställning. Det första jag noterade var att det stod "Frakt 97:- tillkommer" en bit ner på sidan. Frakt? För vad? Jag tänkte att jag nog fick kontakta dem och fråga vad som stod på. Sedan läste jag vidare:

"Tack för din beställning! Härmed bekräftas att du per den 20110322 beställt följande tjänster från (GåBort). Tillvalstjänst Alltid och Nummerpresentation. De 2 första månaderna betalar du 0:-/mån, därefter ord pris 64:-/mån, Nummerpresentation för 15 kr i månaden med 2 fria månader, Telefoni och Bredband 1 Mbit/s för 0:-/mån i 3 månader, därefter 145:-/mån i 12 mån."

Jaså? Två fria månader på telefonin och tre på bredbandet? Det var ju bättre än utlovat... Men vänta nu??? Bredband 1 Mbit/s!!!! De j-larna försökte smyga igenom en sänkning av min bredbandshastighet. Judas, den lögnaren, sa ju uttryckligen att "Naturligtvis får du behålla din gamla hastighet." Detta var ingen rabatt. I själva verket försökte de sänka hastigheten 80%, men sänkte bara månadskostnaden 25%. Det påstods visserligen att det även ingick telefoni i de 145 kronorna, men det var ju egentligen inte sant, för telefonkostnaden på 64 kr/mån tillkom ju utanför den summan. Och hur var det nu med det där fina påståendet att ingen av deras abonnemang var lägre än 5 MBit? Det var också en lögn. Lita aldrig på Judas, och Judit, och GåBort...

Jag skickade omedelbart ett mail till GåBort (Nej, jag ringer dem inte längre. Något har jag lärt mig av alla tidigare kontakter med dem...):

Jag blev uppringd av er för ett tag sedan och ni gav mig ett erbjudande. Jag har redan bredband hos er (Small 5) för 199kr/mån. Ni skulle sänka det priset till 145 kr och så skulle jag få bredbandstelefoni för 0 kr/mån. Det lät fördelaktigt. Nu har jag fått brev från er där det står att ni ska ge mig bredband 1 Mbit. Det skulle betyda att ni sänker min bredbandshastighet med 80%. Det sa ni aldrig något om, och jag är naturligtvis inte intresserad av någon sänkning av hastighet.
Jag är följaktligen inte längre intresserad av ert nya erbjudande, och då 14 dagar inte gått sedan jag mottog ert bekräftelsebrev så säger jag härmed upp avtalet med det nya erbjudandet.

Och fick snabbt svar, snabbare än förväntat:

Det var tråkigt att höra att du blev felinformerade av våra Telemarketing Säljare.
Vi har nu ångrat din beställning och du kommer gå tillbaks till ett 5mbits Bredband för 199:-

"Felinformerad". Visst. Ljög, det var vad han gjorde. Judas... Vid det här laget verkar GåBort ha insett att det inte gick att fånga mig med krok. Oavsett hur fint bete de än använde. Det fanns bara en sak för dem att göra. Nu i början av hösten fick jag ett brev. Där stod det att man hade nu skulle dubbla min bredbandshastighet. Nu till 10 MBit/s. Bara så där. Och det var ju inte fel. Men vad handlade det egentligen om? Jo, naturligtvis att de samtidigt skulle passa på att höja månadskostnaden. Till 249 kr/mån. Det var alltså en höjning av hastigheten med 100% och en avgiftshöjning bara med 25%. Ett helt OK erbjudande. Men observera att detta var inget erbjudande, utan bara en information om vad de skulle göra. Om jag inte accepterade höjningarna, så fick jag säga upp bredbandsabonnemanget "utan kostnad". Antingen gör du som vi säger, eller så får du gå...

Jag stannade kvar. Det var ju mycket bredband för pengarna. Även om jag egentligen hade varit fullkomligt nöjd med det jag hade. 50 kr/mån är kanske inte så mycket för de flesta, men det är det för mig. Allting hände under samma period som datorn strulade, och de nya datorerna strulade. Ja, du vet vad jag menar. Du har läst om det. Så jag orkade inte bråka. Nu så här i efterhand kan jag notera att mitt utlovade 10 MBit Bredband aldrig har gått högre än 7,5. Idag när jag testade, låg det på 6,39. Så den där utlovade höjningen på 100%, den var nog inte riktigt sann, den heller...

COMHEM COM HEM COMHEM COM HEM COMHEM Bredband bredbandstelefoni uppringd kundtjänst telemarketing telefonförsäljare

Rapport från ett bortblåst Sverige... (Godnattsaga i samarbete med gästbloggare)

2011-11-30T22:52:00.000+01:00

Nej, jag har inte blåst bort. Även om jag inte har bloggat något sedan i Söndags. Jag har använt mina skrivarmuskler på en styck novell till en novelltävling med temat "Isbjörnar och eltandborstar". Minst en isbjörn och en eltandborste krävdes för att få vara med i tävlingen. Det lyckades jag få med. Deadline ikväll och mitt bidrag på ungefär 13000 tecken (17000 var max) skickade jag in strax efter lunch idag. Det har blivit mycket nattskrivande och dagsovande under arbetet. Vi får se om jag lyckas komma rätt i dygnet igen. Tur också att det inte borras något i huset för tillfället. Jag har fortfarande inte hört något om när det utlovade bredbandet ska komma.

Jag förmodar att du hoppades på att jag var ute och reste i stormen. Så att du skulle få en rapport från kaoset i kollektivtrafiken. Jag har ju skrivit en del uppskattade sådana tidigare på den här bloggen. Istället såg jag bara den i föregående inlägg omnämnda svävande stolen. Och dagen efter stormen var jag ute vid Backaplan och beskådade den nedfallna väggen. Tyvärr var det för mörkt att fotografera när jag var där. Hade jag varit i Olofström hade jag kunnat rapportera om läkarstationens nya tak som flög iväg. Men det går ju inte heller. Vad gör man då?

Jo, man tar hjälp av en så kallad gästbloggare. Om man inte har något själv att blogga om för tillfället, så hyr man in någon annan att göra det. En nära släkting till mig befann sig på resa genom Småland och Skåne just när det blåste som mest. Jag ringde personen i Söndags eftermiddag och kollade läget, och då var det lugn och ro, tåget passerade just Värnamo. Det var först efter att jag lagt på luren som allt började. Jag var alltså lyckligt ovetande, men gästbloggaren ska strax berätta om vad som egentligen hände. Kom ihåg, precis som när det gäller mina inlägg om tågtrafiken så handlar det om kontakten mellan resebolag och kund. Det är knappast Skånetrafikens fel att det stormade. Det är inte heller deras fel att Trafikverket valde att stoppa tågtrafiken i den delen av Sverige. Det var inte fel av Trafikverket att stoppa tågtrafiken. Det var omtanke om passagerarna. Det intressanta är däremot hur de hanterade de problem som uppstod, och hur de skötte kontakten med resenärerna. Över till gästbloggaren:

Jag åkte tåg i söndags. Jag skulle från en större ort i Småland till en mindre ort i Blekinge, skulle byta i Alvesta för att komma till Älmhult kl 17, för vidare befordran till hemorten. Var det tänkt, men i Värnamo blev tåget strömlöst. De hade guider, som samlade ihop tågresenärerna och såg till att de kom till rätt anslutningsbuss – det var service!

Så vi fick bussas till Alvesta. Chauffören var inte så hemma i trakten så han körde vilse i Bor, och det tog litet extra tid, men vi var i Alvesta strax före 17.30. Då hade min anslutning redan kört vidare, men till all lycka var Kundservice fortfarande öppet, så jag kunde få en ersättningsbiljett. Och tyvärr valde jag att åka över Hässleholm, för där fanns anslutningar hem, vilket det inte gjorde från Älmhult. Jag hade fått sitta flera timmar och vänta i Älmhult på bussen. Hade jag vetat vad jag vet nu, hade jag gärna väntat i Älmhult. Jag skulle inte ha valt Hässleholm!

Vi kom till Hässleholm med bara ett par minuters försening, anslutningståg till Karlskrona hade ordinarie avgångstid 19.12 och vi var i tid till det. Avgångstiden blev snabbt framflyttad 7 min, men inget tåg kom… Det var kallt, det blåste (!) och man gick på perrongen och väntade. Då kom en röst i högtalaren:

”Tåg mot Kristianstad med avgångstid 19.30 har ersatts med buss. Bussen avgår från ……gatan”.

Men min biljett var till 19.12-tåget, så jag kunde alltså inte ta den bussen. Dessutom visste jag inte var ….gatan ligger. Det gör jag numera, men mer om det senare. Ny avgångstid: 20:05. När klockan var 20:12 hade fortfarande inget tåg kommit. Och det kom inte något besked via högtalaren heller, utan det kom en dam i sina bästa år (jämfört med mina i alla fall…) och talade om för oss att tåget inte kom och att det skulle komma ersättningsbussar. En yngling i ännu bättre år talade om för oss att ”det kommer ersättningsbussar men vi vet inte när och vi vet inte vart de går” . Vad säger ni om det???

Hur tog man sig till ersättningsbussarna? Jag insåg den kvällen att man på stationen i Hässleholm anser sig finnas i en världsmetropol av sällan skådade mått och att alla i hela världen ska känna till varifrån eventuella ersättningsbussar avgår – men tyvärr kommer en och annan bonnläpp från småstäder (typ Malmö och Köpenhamn) och vi är vana vid att det finns SKYLTAR! Som talar om hur man tar sig till ersättningsbussarna. Kanske något för stationen i Hässleholm att ta efter???

Jag kom i alla fall så småningom till hållplatsen för anslutningsbussar. Det stod mycket folk där, ett antal små barn också. Det var fortfarande kallt, och det blåste ännu mer, eftersom blåsten fick extra styrka och skjuts när den tog sig genom tunneln som bildades under stationens inglasade gångbro som vi befann oss under. Det är där man ska stå om man ska åka ersättningsbuss. Ifall det kommer någon. Ovannämnde yngling kom i alla fall dit och några av de andra väntande försökte få honom att hjälpa dem, men fick svaret att han inte fick någon övertidsersättning för det… Men så småningom kom en buss. Den gick till Helsingborg, och det var Helsingborgarna väldigt tacksamma för. Sedan gick det en stund och så kom en buss till och vart den gick, det har jag glömt, men det var inte till Kristianstad. Så vi som skulle österut, vi väntade. Vid sidan om mig stod barnfamiljer med små barn. Vi väntade och väntade….. och väntade. Och så kom den: BUSSEN!

Det stod Kristianstad över hela sidan på den…. Äntligen skulle jag få komma hem… trodde jag. Den bussen tog bara resande som skulle direkt till Karlskrona… Men hallå! Åker man tåg till Karlskrona från Hässleholm passerar man Kristianstad, Bromölla, Sölvesborg, Mörrum, Karlshamn, Bräkne-Hoby och Ronneby innan man kommer till Karlskrona, och vi var ganska många som skulle till dessa orter. Jag påpekade detta för busschauffören. Undrade om han inte skulle köra samma väg som tåget, och släppa av på vägen. Men nej, han betonade att inte skulle stanna förrän i Karlskrona. Det var de order han hade fått.

Jag tolkade det som att det skulle komma andra buss till oss andra. Så jag ringde till Skånetrafiken och frågade när det kom fler bussar: Det var en vänlig tjej som svarade. Hon svarade att: ”nä, det finns inga bussar att sätta in” Vilket jag ute i kylan inte kunde tolka på något annat sätt än att "vi skiter i om ni får stå i kylan och blåsten hela natten, för vi har det varmt och gott där vi sitter och kaffemaskinen funkar jättebra!” Tjejen var mycket vänlig och hjälpsam annars, för hon tog till och med reda på att jag inte kunde få någon reseersättning för taxi eftersom jag skulle åka mellan två län och resan skulle ta mer än 60 min. Fantastisk resegaranti – eller hur?

Det blev Hässleholms Stadshotell – jag är för gammal för att orka kvarta i en väntsal och med den smidighet som Skånetrafiken visat dittills utgår jag från att de stängde och låste väntsalen kl 24.00 så att inga uteliggare obehörigt skulle ta sig in i värmen. All heder åt Stadshotellet – de såg till så att vi som tog in där fick mat. De bjöd på maten.

Måndag morgon gick jag till stationen. Nu hade stormen bedarrat så pass att tågen österut gick igen – i alla fall till Kristianstad – och si! Undret hände, i Kristianstad kom ersättningsbuss för tåget – litet försenad men ack, så välkommen - och den stannade även på mellanstationerna. Jag kom hem - 17,5 tim försenad, och lyckligtvis har jag semesterdagar sparade som täcker upp min bortavaro från jobbet.

En gång i tiden hade SJ en annonskampanj som gick ut på devisen: ”sån tur att de tog tåget”. Tåget var ett säkert och tryggt färdsätt. Det är det fortfarande - när tågen fungerar som de ska (dvs om det inte regnar, blåser, snöar eller är för varmt). Fast det har stormat, och snöat och varit skitväder i alla tider, men aldrig har tågen varit så försenade och så struliga som nu. Kan det kanske vara så att det är själva tågen som det är fel på – och den s k logistiken? För visst, det stormade, men godstågen gick…

Dessutom kan jag inte hjälpa att jag tror att Skånetrafiken upplevde stormen som gudasänd för att kunna skylla sin egen bristande förmåga på den. För på fredagen, när jag skulle åka upp till Smålandsmetropolen, var tåget jag skulle kliva på i Älmhult (från Malmö via Hässleholm) så försenat redan då, att jag redan visste att jag skulle missa mitt byte i Alvesta. Jag skulle inte hinna med tåget till Nässjö. Jag bokade därför om min tågresa redan i Älmhult innan jag klev ombord. Och som ytterligare ett skämt var det så, att när vi kom till Alvesta, stod ett tåg på andra sidan perrongen och inväntade resenärer som hade anslutningar till Nässjö kl 18.33 och 18.37 – det hade inte jag, jag skulle åka 18.34 till Nässjö men jag kunde alltså inte ta det tåget. Det var ett annat bolag. Jag fick komma fram drygt två timmar försenad till min destination. Men jag var glad att jag bokat om redan i Älmhult, för i Alvesta den kvällen blev vi hänvisade till att ringa Skånetrafiken och min mobil var inte laddad. Observera att den kvällen var det ingen storm…

Det är inte bara Sverige som är fantastiskt – även Skånetrafiken är det! Och det är nog säkrast att stanna hemma över jul – för annars lär man väl inte komma fram förrän helgen är över….

Hej igen. Nu är det ordinarie bloggare igen. Det du nyss läste var alltså en ögonvittnesskildring från stormens Sverige. Jag betonar återigen att det inte är tågbolagens fel att det stormade och blev stopp i tågtrafiken. Jag kritiserar inte Trafikverket för deras beslut att stoppa tågtrafiken. Men vad var det för sätt att hantera passagerarna? Låt oss sammanfatta: Ingen vettig information. Inga ersättningsbussar till resande från Kristianstad och större delen av Blekinge. När man påtalar denna brist för företaget, påstår de dessutom att det inte finns några fler bussar att sätta in. Det tror jag inte ett ögonblick på. Hela Skåne är fullt av bussar. Det finns betydligt fler än det finns tåg. Det kanske tar lite tid att få dit dem, men man måste få dit dem. Eller lösa det på något annat sätt. Man kan inte lämna passagerarna ute i stormen, väntandes på utlovade bussar som man aldrig har haft för avsikt att skicka. Det fanns ju personal som kunde informera och ta hand om passagerarna. De som sa att det fanns "bussar på väg, men de visste inte vart och inte när." De fanns ju på plats, så varför inte låta dem göra lite nytta? Även om det kunde bli lite övertid. Det kan det vara värt. Goodwill...

Samla folket (ropa ut i högtalaren) i väntsalen där det är varmt och skönt, förklara att det är stora problem, men att företaget ska göra sitt allra bästa för att ta hand om dem. Håll kontakten med ledningscentralen. När det kommer en ersättningsbuss, meddela vart den ska gå och visa sedan de aktuella passagerarna till bussen. Sedan samma sak när nästa buss kommer. Om en buss inte verkar komma, meddela detta och se till att den kommer. Hur svårt kan det vara? Visa att ni bryr er om era passagerare. Att säga till dem att de ska stå och vänta ute i stormen på en buss som ni aldrig skickat dit, är inte att bry er om passagerarna.

Jag har sagt det förut, och jag kommer att fortsätta upprepa det tills alla trafikföretag har förstått. Det är bara två saker ni behöver tänka på:
1: Information. Det finns inget värre än att stå ute i kylan och inte veta någonting.
2: Visa att ni bryr er om era passagerare/kunder.
Ni kommer att se att de accepterar det mesta, även stormar, så länge de slipper stå och frysa, och så länge de vet om att ni i alla fall inte har glömt bort dem. I det här fallet visade ni tydligt att ni inte brydde er ett skit om dem. OK, ni visste inte hur lång tid det skulle ta att få dit ersättningsbussen. Visst, det är förståeligt. Men låt dem inte stå ute och vänta. Be dem vänta i väntsalen, och skicka inte ut dem förrän deras buss är på plats. Och naturligtvis måste ni fixa ersättningsbuss till ALLA resmål, som era tåg går till. Att som er telefonist, säga till passagerare som står ute i kylan, att ni inte har för avsikt att ta hand om dem, att ni underförstått skiter fullständigt i dem, är inte OK. Det enda acceptabla svaret till en passagerare i det sammanhanget är "Ersättningsbussar är på väg. De tar tid att få fram, men de kommer. Vi lovar att se till så ni kommer hem. Det kan ta tid, men ni kommer hem. Gå in och sätt er i värmen så länge." Det är det enda acceptabla svaret. Oavsett hur mycket det stormar...

Sedan är det ju inte fel om ni går in på Pressbyrån och fixar lite kaffe och bullar åt dem medan de väntar. Även om det skulle råka vara stängt. Pressbyrån tar garanterat inte illa upp, de skickar bara en faktura...

En flygande stol!

2011-11-27T15:14:00.001+01:00

...såg jag nyss utanför mitt fönster. OK, den flög varken så högt eller så långt. Den kanske inte ens flög, men den rörde sig. På egen hand. Det blåser rätt bra här just nu. Träden svajar fram och tillbaka.

STOPP!

2011-11-25T01:43:00.000+01:00

Klockan var sju minuter i sex på kvällen och jag småsprang nerför backen mot bron för att hinna till postlådan vid torget före klockan sex, när posten skulle tömmas och jag förhoppningsvis skulle sitta på bussen till fotoklubben. Men, framme vid bron blev det plötsligt STOPP! Jag bländades av ett skarpt ljus som aldrig varit där förut. Någon hade rullat dit och kedjat fast ett trafikljus. Och nu lyste det rött. HIT MEN INTE LÄNGRE!

70

2011-11-25T01:26:00.000+01:00

...var temat i månadens tävling på Fotoklubben. Jag fick ett anfall av inspiration i sista minuten och åstadkom den här bilden, som jag också lämnade in. Jag kom sist...

CSI Nilsson... eller När Tvättmaskinerna tystnat...

2011-11-25T01:18:00.000+01:00

Idag hade jag tvättid igen. Min nya vana trogen gick jag ner tjugo minuter innan mitt pass började, för att vakta utanför tvättstugan så att ingen tvättstugetjuv skulle hinna före mig den här gången. Och det fungerade, tvättstugan var redan ledig, och ingen tvättstugetjuv syntes till. Istället fann jag något betydligt värre...

Golvet i rummet utanför tvättstugan var fullt med...ja, något rött var det. Var det måhända slarvigt upptorkat blod? Istället för att sätta dit en tvättstugetjuv, hade jag hittat spåren efter en tvättäkta(?) tvättstugemördare!

Lyckligtvis händer det ibland att jag tittar på CSI när jag diskar. Jag vet alltså därför hur man ska gå tillväga i sådana här sammanhang. Först förhörde jag den vänliga tjejen i den andra tvättstugan. Nej, hon visste inte vad som hade hänt. Det hade sett ut så redan på morgonen när hennes tvättpass började. Det måste alltså ha skett under natten. Eller redan igår. Blodet hade inte torkat ännu, så jag satsar på natten. Strömmen till tvättmaskinerna stängs av automatiskt på kvällen, och sedan står tvättstugan tyst och tom. Där kan nog hända både det ena och det andra om nätterna...

I blodpölen fann jag tre cigarettfimpar. Jag skickade dem naturligtvis genast till DNA-analys. Om mördaren finns i nationella mördarförbundets medlemsregister, bör han vara fast inom kort. Återstår bara motiv, och den kanske viktigaste frågan: Vart har kroppen tagit vägen?

Bredvid blodpölen hittade jag en liten brun fläck. Inte olik helt vanlig skit. Vid närmare studier visade det sig att det var precis vad det var också...

I dörröppningen in till den andra tvättstugan fann jag denna mystiska bild. Du ser, liksom jag, att den föreställer en liten vit påse som lämnas över av en hand till en annan. En narkotikaaffär naturligtvis, som har gått fel. Du ser också att den mottagande personen hade en daggmask på handen. Kanske var det daggmasken som triggade mördaren. Det låter plausibelt. Nu är bara frågan: Var var liket?

Inne i min tvättstuga hittade jag till slut svaret. Under bänken i hörnet bredvid torktumlaren låg. Ja, ser du vad det är? Det är kaksmulor. Och en kakform i papper, med degrester på...

Den hemska sanningen stod klar för mig. Mördaren mördade sitt offer, bakade sedan en kaka av honom och åt upp honom. Sittandes på bänken i hörnet bredvid torktumlaren i min tvättstuga. När det stod klart för mig, visste jag att jag inte behövde vänta på DNA-resultatet. Det fanns bara en möjlig gärningsman. Bara en man kan göra något så ohyggligt. Den mannen är Handtvättboll Zeoliter...

Ett första jubileumsblogginlägg! (Tillbakablick)

2011-11-23T16:46:00.000+01:00

Som jag har skrivit förut så fyllde den här bloggen fem år i förra veckan. Jag startade den i samband med att jag mottog Olofströms Kommuns Ungdomskulturstipendium. Jag visste väl inte riktigt vad den skulle komma att handla om, men eftersom jag strax därefter (Jan/Feb 2007) flyttade till en ny lägenhet, och tog min första kontakt med KabelTV-bolaget, så fick jag snabbt ämnen till en lång rad uppskattade inlägg. Och de är inte slut ännu, det kommer minst ett KabelTV-bolagsinlägg inom kort, jag lovar.

Ett par månader senare tävlade filmen Svart Kaffe, tack, ett examensarbete av mig och två kurskamrater på GTV i Gamleby, i en filmfestival i Italien. På något sätt lyckades den dessutom vinna. Jag fick åka ner till Florens för att hämta priset. Nervös till tusen var jag, vilket säkert avspeglades i det inlägg jag skrev en tid efter återkomsten till Sverige.

Hösten 2007 började jag utbildningen i Manus för Film- och Interaktiva Medier i Sunne. En distansutbildning, men jag åkte upp till Värmland ett antal gånger. Här är en kort sammanfattning av den första uppfärden.

Samma höst publicerades min första novell i en novellsamling utgiven av LRF och En Bok för Alla. Det har blivit många noveller till efter det, och ett par publiceringar.

Till jul försökte en amerikansk försäljare av begagnade CD-skivor att blåsa mig. Det blev ett par inlägg om det. Här är det första.

Tillbaka i Göteborg efter julfirande i Blekinge, upptäckte jag en tidigare okänd glaciär. På ett mycket oväntat ställe.

Våren 2008 tog min yngste kusin studenten, och mitt korta gratulationsinlägg resulterade i en (då) aldrig tidigare skådad mängd av kommentarer. Från familjen Lotto i Jönköping.

Hösten 2008 åkte jag till Vara för att lyssna på Lars Hollmer. Kanske fortfarande min största konsertupplevelse.

Januari 2009 flyttade jag till förorten. Från flyttperioden minns jag speciellt min jakt på krysstag.

Februari 2009 gjorde jag min debut i melodifestivalen.

Mars 2009 tilldelades jag LRF:s kulturpris.

September 2009 upptäckte jag något mycket märkligt med mitt apotek.

April 2010 påbörjade jag min första västsvenska resa.

November 2009 fick jag mitt allra första Linussamtal. Jag hade då ingen aning om hur många det skulle bli. Det senaste fick jag i förra veckan..

Januari 2010 spelade jag plockepinn med mig själv och luktade vitlök på Göteborgs Filmfestival.

Mars 2010 publicerade jag mitt första pornografiska inlägg.

April 2010 påbörjade jag min västsvenska resa. Den pågår fortfarande, men inte så mycket under vinterhalvåret.

Juni 2010 påbörjade jag även min skånska resa. Även den har vinteruppehåll just nu.

Augusti 2010 insåg jag att jag behövde bli en modebloggare för att få fler läsare till bloggen. Matbloggare hade jag varit en tid redan. Jag tog även ett körkort för bil, om än högst kortvarigt.

Oktober 2010 direktrapporterade jag på bloggen från min lägenhet, som var under attack från en gigantisk eltandborste. Eller något sådant...

Några dagar senare upptäckte jag att Degeberga är ett Göteborg i miniatyr.

En resa från Lund till Göteborg höll på att gå helt galet.

November 2010 tilldelades jag Johnny Martinssons kulturstipendium.

December 2010 fick jag ett telefonsamtal från mitt försäkringsbolag.

Mars 2011 var det Katt med Chokladsås som stod på menyn. Dessförinnan hade min torktumlare pratat tyska med mig.

Maj 2011 berättade jag om två mycket korta men minnesvärda möten med en av mina fotografiska förebilder. Och jag försökte åka tåg. Och Skara domkyrka försvann. Det var en händelserik månad.

Juni 2011 promenerade jag Listerlandet runt. Då hade jag alltså även påbörjat min Blekingeresa.

Augusti 2011 kom jag tillbaka till Göteborg efter mina somriga resor. Ett synnerligen frustrerande spårbyte i Stockholm, resulterade i bloggens längsta inlägg genom tiderna.

September 2011 lade mitt mellanslag av. Det var början på en besvärlig tid, som så småningom utmynnade i ett flertal blogginlägg, till exempel min i Oktober och November publicerade följetong i fem delar, om svårigheten att köpa en ny dator.

Det här är bara några få milstolpar i bloggens historia. Men vad säger du, som brukar läsa? Eller du som bara läser ibland? Vilka inlägg minns du bäst? Jag skulle vilja veta vilka inlägg som har gjort störst intryck på just dig...

Mer eller mindre förvånande tågnyheter...

2011-11-23T12:31:00.000+01:00

Senaste tågnyheterna från GP: Trafikverket anlitar ett företag för underhåll av banorna i Västsverige. Företaget lyckas inte sköta underhållet. De lyckas inte rekrytera folk. (Lite förvånande) Följaktligen lyckas de inte heller med snöröjningen. (Föga förvånande) De kräver extra pengar. (Jag är inte förvånad) Trafikverket vill inte ge dem mer pengar (Jag är än mindre förvånad) Istället säger Trafikverket upp det femåriga avtalet redan efter tio månader. (Förvånar mig inte heller) Eller rättare sagt, de båda parterna säger upp det ömsesidigt. (Det låter i alla fall bättre) Detta sker den 6 juli (Då var snön borta sedan länge). Företaget får 125 miljoner som ersättning för uppsägningen (Nu är jag däremot lite förvånad). Sedan kommer Trafikverket på att det nog kommer att snöa i år igen. Då anlitar man företaget igen, (Nu är jag mycket förvånad) om än bara fram till 31 maj (Ja, det borde räcka. Snö i juni är ovanligt.). Nu är jag inte bara förvånad, utan vet inte vad jag ska tro. Antingen har företaget gjort fel, och då ska de väl inte ha någon ersättning, och definitivt inte få uppdraget på nytt? Eller så var det inte deras fel, men varför sa man då upp avtalet? Någon som kan förklara? Tydligen försökte man få uppsägningsavtalet hemligstämplat också. Det är ett smidigt sätt att undvika frågor...

Förmodligen är historien mer komplex än vad som framgår i tidningen, det brukar vara så. Men någon sanning bör det väl ligga i det? Och nog var det strul i tågtrafiken förra vintern och våren, det kan ingen förneka. Även när det inte var någon snö. Det har jag skrivit om förut. Till exempel Här och Här och Här. Och Här. Och på några ställen till.

Jag ställer mig nu också frågande till om det verkligen kan ha varit svårt att rekrytera snöskottare förra vintern? Eller ville man bara inte betala för dem? Det är mycket slimmande av personalstyrkor nuförtiden. Särskilt bland privata företag som tar över olika tjänster. Den 30-årige nakenfisen från Göteborg (Nej, det är inte jag) som antastar damer på dubbeldäckartåg, borde vara självskriven som gratis snöskottare den här vintern i alla fall. Naken, naturligtvis...

För övrigt har jag noterat i min besöksstatistik att jag i veckan som gick hade besök från Banverket. Någon på Banverkets internetserver har läst om mina erfarenheter av tågstrul. Det glädjer mig oerhört. Vad som dock är förvånande i sammanhanget är att Banverket inte existerar längre. Det ersattes den 1 april av Trafikverket. Är alltihop måhända ett försenat Aprilskämt?

...don't let the bed bags bite!

2011-11-21T12:23:00.000+01:00

Det smällde precis till i brevinkastet. Post! Till mig? Ett enkelt papper, utan kuvert. Information från mitt bostadsbolag med andra ord. Är det nu äntligen det nya bredbandet som kommer? Det har bara utlovats i ett år snart. Nej, det var det inte. Eller är det Anticimex som vill in och smaka på mina Kackerlacksfras igen? Ja och Nej:

Vägglöss - ett växande problem
Vägglöss blir allt vanligare i Göteborg, vilket har uppmärksammats i media under den senaste tiden. Vägglöss gömmer sig i små håligheter nära sängen på dagen. På natten kommer de fram för att bita sovande människor. Du kan få vägglöss i din lägenhet om du tar in begagnade möbler eller madrasser. Vägglöss kan även följa med i resväskan efter en utlandsresa. Får du vägglöss i din lägenhet måste den saneras. Saneringen kostar ingenting för dig som är hyresgäst. Misstänker du vägglöss i din lägenhet? Ring Anticimex 031-XXXXXXXX !

Inte bara kackerlackor? Ska jag behöva gå och oroa mig för skumma vägglöss nu också? Men nej, jag misstänker inte någon av mina vägglöss. Om de finns, räknar jag med att de håller sig i sina håligheter. Vad det nu är för håligheter jag har nära sängen? Jag har inte tagit in några begagnade möbler eller madrasser på länge. Desto fler begagnade böcker dock. Men jag tror inte lössen är läskunniga. Kackerlackor tycker i alla fall inte om böcker, det sa mannen från Anticimex. Han borde veta. Vägglössen biter sovande människor? Jag känner mig inte biten när jag vaknar, men jag måste erkänna att det började klia överallt på kroppen när jag läste lappen. I vilket fall är det bra att de informerar i förväg. Så man kan hålla utkik. Det är synd bara att de inte skriver lite mer om hur man märker att man har fått vägglöss. Hur ser betten ut till exempel? Och lusen själv. Hur ser han ut? Om jag skulle möta en okänd lus i min lägenhet, frågar jag naturligtvis vem han är och var han kommer ifrån. Liksom när jag får mystiska telefonsamtal (se inlägg häromdagen). Men jag kan ju inte vara säker på om L(in)usen svarar. Förstår han överhuvudtaget svenska? Jag har läst om vägglöss förut, och tycker mig minnas något om blodfläckar på lakan. Det skriver de ingenting om. Fast jag kanske blandar ihop det med något annat.

För säkerhets skull står informationen på lappen även på engelska: Bed bugs - an increasing problem
Och sedan samma sak som i den svenska texten. Nästan samma sak.Jag ställer mig lite frågande till den här meningen:

Bed bugs can also be your suitcase after a trip abroad.

Kom igen, även om man inte förstår svenska så måste man väl ändå förväntas kunna se skillnad på en resväska och en vägglus? Även om man kanske har festat två veckor vid medelhavet. Eller någon annanstans. Nog märker man om man packar ner sina använda underkläder i en väska eller en lus?

Om inte annat så påpekar de väl det i tullen:

Excuse me sir, may we have a look inside your bug?

Ja just det. Det är faktiskt sant. Där finns det en stor risk för sammanblandning. Bug låter ju nästan likadant som Bag. Speciellt på lite knagglig engelska. Jag tar tillbaka vad jag sa. Tack mitt bostadsbolag för att ni gjort mig uppmärksam på även detta problem!

Bloggen och jag tackar för gratulationerna!

2011-11-20T15:32:00.000+01:00

Sent i fredags kväll, det kan rent av ha varit mycket tidig Lördag, mottog jag ett rekord i antal kommentarer på den här bloggen vid ett och samma tillfälle. En fantastisk känsla för mig när jag så småningom upptäckte dem. Jag lovar att svara på dem allihop, så småningom, men jag börjar just nu med detta lilla kollektiva tack.

De var precis vad jag behövde för att piggas upp. Jag tycker ibland att mina bloggtexter blir för tråkiga, enformiga och gnälliga. Funderar på om det är lönt att skriva fler. Får jag en kommentar då, får jag ny energi och kan skriva lite till. Då räknar jag inte med sådana där Spam-kommentarer, som jag får med jämna mellanrum, men som ni bloggläsare slipper se, utan jag menar riktiga, härliga, värmande bloggkommentarer av den typ jag fick i fredags kväll. Det har inte varit så många kommentarer under en period, och jag har varit lite orolig för att det har berott just på att bloggen (och jag) varit för tråkig, enformig och gnällig. Nu vet jag att det bara handlade om att samla ihop riktigt många till just det här tillfället. För att fira den stora dagen. Vilken stor dag? undrar du kanske. Jo, i fredags var det den 18 november, och den 18 november 2006 skrev jag det allra första inlägget på den här bloggen. Följaktligen fyllde bloggen fem år i fredags. Därför den oväntade, men mycket uppskattade gratulationen. Bloggen och jag tackar så mycket för gratulationen och lovar att fira med minst två jubileumsinlägg de närmaste dagarna...

Rymdstenen (Partiell solförmörkelse)

2011-11-20T14:32:00.000+01:00

Foto Anders N

Den här gången var det på mobilen...

2011-11-18T22:28:00.000+01:00

RRRRIIIING!

(Hm? Mobilen? Var har jag den nu då? Det låter som...innerfickan på jackan. Där ja. Nu ska vi se här. 08? Stockholmsnummer? Attan...Batteriet är lågt. Var har jag laddaren?)

-Nilsson?

(Röster. Trafik. Vem det är som ringer?)

-Hallå?
-Ja, hallå?

(Där var laddaren. Nu ska jag bara försöka... Innan batteriet lägger av helt...)

-Hallå?
-Ja, hallå? Vem är det?
-sfdkhhkk sajhg
-Vad sa du för något? Vem är det?
-Det är Kristoffer. Du jag hör dig väldigt dåligt...

(Jag känner tre-fyra Kristoffrar, ingen av dem brukar ringa mig, och du låter i vilket fall inte som någon av dem. Så där ja, nu laddar telefonen)

-Vem är du?
-Öhm? Jag skulle bara säga att jag ska jobba imorgon.
-Är du säker på att du har ringt till rätt person. Vem söker du?
-Du jag hör dig nästan inte alls.
-Men jag hör dig alldeles utmärkt nu. Jag tror du har ringt fel. Jag vet inte vem du är.
-...(Avlägsna röster och trafik)
-Hallå?
-Jag skulle bara säga att jag tänker jobba imorgon...
-Jag tror du har ringt fel. Du får nog ta och ringa den personen du söker. För det är inte jag.
-...(Avlägsna röster och trafik)
-Hallå?
-...(Avlägsna röster och trafik)
-Ja, det var trevligt att prata med dig i alla fall...Hej då...

Om jag tänker efter... När folk jag inte känner ringer mig, brukar det vara till Linus. Jag vet inte vem Linus är, men jag brukar få hans samtal. Senaste gången var bara några dagar sedan (se tidigare inlägg) Och visst var det en Kristoffer som ringde och sökte Linus i våras? Naturligtvis måste det vara han igen. Han jobbade på Trygg-Hansa. Visst var det så. Och nu tänkte han bara ringa och berätta att han skulle arbeta imorgon. Det låter rimligt. Vad man nu kan tänkas göra på Trygg-Hansa på en Lördag? Man förväntar sig inte att det ska hända något där på helgen, men det förklarar ju varför han var tvungen att ringa och berätta det. Varför nu Linus skulle ha något intresse av att veta om det... Men vänta, han ringde på MOBILEN. Linusjägarna ringer alltid på min fasta telefon. Hur går det ihop? Var har han fått mitt mobilnummer ifrån? För det kan väl inte vara ytterligare en Kristoffer? Måste se vem han är. Hoppas numret finns på Eniro... Vad i hela friden? Quality Hotel Park Södertälje City?

Borås, Borås...

2011-11-17T03:48:00.000+01:00

Det är snart två år sedan jag påbörjade den första av mina Västsvenska resor. Två orter har jag fastnat speciellt för, och märker att jag gärna återkommer till. Den 1 september, dagen efter Storviltjakten i Botaniska Trädgården, begav jag mig till en av dem: Borås, för att njuta av stadens två konstmuséer. Jag anade inte vad som väntade mig...

Walking to Borås (Jim Dine)
Nej jag tog tåget, men Borås är en stad
vars gator är fulla av modern konst.
Mest känd och mest omstridd är denna filur,
som går just under namnet Walking to Borås.
Mest känd är han förstås under namnet Pinocchio.
Hade han kunnat tala, hade han kanske berättat
för mig att han skulle få besök senare samma dag...

Annars förknippar man kanske staden med dess textilindustri.
Inte lika stor som den en gång var, men Gina Tricot har
nyligen byggt ett nytt hus. Tjejerna i TV-reklamen bor
någonstans där inne, men de fick inte komma ut och hälsa.
(Modeblogg)

Jag borde kanske ha anat vad som var på gång när jag såg
denna cykelaffär. Men helt aningslöst fortsatte
jag min promenad till...

Borås konstmuseum, som nyligen fått en ny chef:
Pontus Hammaren.
Hans första uppgift var en gratisutställning med
några av museets mer udda verk...

Sedan tog jag en promenad ner mot stadens centrum. Plötsligt
fann jag mig omringad en folkmassa. Och vem fick jag se...

...om inte Hasse Persson, välkänd svensk fotograf.
Känd för sina Amerikabilder. Hoppade av juryn för
LRF:s Kulturpris 2008. Ersattes av Niclas Östlind,
och jag klagar inte över det bytet, även om säkert Hasse
har lika god smak. Hasse är dessutom nybliven fd chef för
Borås Konstmuseum. Det var alltså honom som
Pontus Hammaren tog över efter. Den här dagen
var Hasse ute och visade några bekanta runt bland
stadens statyer. De hade precis varit
uppe och beskådat Pinocchio...


Hasse och hans vänner. ...Och nu tog man en titt på Charlotte Gyllenhammars förtjusande skulptur Out/Ute, som förutom i Borås också lär finnas i Umeå. Om det är sant vet jag inte. Däremot är jag nästan säker på att jag kände igen två av Hasses vänner. Damen i grönt och mannen i solglasögon. Var har jag sett dem förut?	.

Skämt åsido, jag tror att den där familjen förföljer mig.
Att dottern och svärsonen skulle komma till Göteborg dagen
innan fick jag veta på Västnytts morgonsändning.
Att det här paret skulle komma till Borås sades det inte
något om på morgonnyheterna. Jag var fullkomligt
ovetande tills en dam på busstorget noterade att jag hade
kamera och sa att jag var tidig. Tidig till vad? Jag har alltid
kameran med mig, och hade åkt dit för att gå
på konstutställning. Inte bara på Borås konstmuseum,
utan i första hand...

Abecita Konstmuseum. Det var invigning av utställningen
Kropp och Själ, av Walter Hirsch och Alexander Bergström.
Mycket naket. Men det var inte det som lockat dit mig, utan
den utställning som samtidigt öppnades i
museets café: Borås med dina ögon. Resultatet av
en fototävling, och en av de medverkande bilderna var min:

Jag skickade in den här bilden för att visa hur Borås är
en stad som består avbåde gammalt och nytt,
historia och samtid, samtidigt.

I vilken annan svensk stad är gågatan en grusväg?

(Foto Anders N)

Ostpaj och en liten delikat sallad...

2011-11-17T02:24:00.000+01:00

Ostpaj och en liten delikat sallad (Foto Anders N)

En liten godnattsaga om att göra en felanmälan

2011-11-17T02:19:00.000+01:00

I början av hösten var jag i Skövde. Det har jag berättat om. Jag missade Göteborgs Planket och medverkade därför på Skövdes Fotoplank. Jag har också berättat om att jag tog en sväng på stan och inhandlade en handväska. Jag har däremot inte berättat om att jag lite tidigare på dagen skulle låsa in lite tillhörigheter på Skövde station. Så det kanske är dags att berätta om det nu. Jag satte in mina saker i en förvaringsbox på stationen. En sådan där dyr sak som kostar 40 kr. Det var förfärligt dyrt, men praktiskt så att jag skulle slippa släpa på sakerna hela dagen under planket. Så det fick bli en 40 kronors box. Det var inte en sådan där modern datorstyrd som i Stockholm, utan en vanlig gammaldags. Jag hade precis 40 kr i mynt. Jag stoppade i första femkronan. Den trillade rakt igenom, och kom ut genom ett hål där nere. Då stoppade jag in den en gång till, med lite mer styrka den här gången. Den trillade inte igenom. Sedan stoppade jag in nummer två. Den gick lite trögare, men den gick också in. Sedan skulle jag stoppa in nummer tre. Då var det stopp. Jag tittade in i springan. Vad fick jag se då?

Som du säkert också kan se, hade mynten satt sig på tvären. Och fast satt de. Jag försökte med att slå lite försiktigt på boxen, och att skrika lite på den. Ingetdera hjälpte. Jag tittade mig omkring. Jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror jag hittade någon slags skylt som hänvisade till "Stationsvärdarna". Det finns nämligen sådana på Skövde station numera. Sedan den 18 mars. Vilken utmärkt idé. Jag har tidigare haft problem med att få information på Skövde station. I våras kom jag med en försenad buss till stationen. Jag åkte som du vet med mitt VästTrafik Regionen Runt-kort. Det gäller på alla VästTrafiks bussar och tåg, och på vissa av SJ:s tåg. Och nu bar det sig inte bättre än att precis när jag kom till Skövde station med min buss, hörde jag ett utrop i högtalaren att ett SJ-tåg till Göteborg var på ingång. Jag tror det var lite försenat, och att det var därför det råkade komma precis just då. Det skulle passa mig perfekt. Men frågan var om jag fick åka med det. Lyckligtvis passerade jag, precis i samma ögonblick som jag hörde utropet, VästTrafiks informationsbås. Och där var ingen kö. Så jag gick fram till damen i luckan och frågade om mitt RegionenRunt gällde på det här tåget.
-Vilket tåg? sa hon.
Det tåget som precis är på väg in, och som de ropade ut i högtalaren nu. Sa jag. Men det hade hon inte hört. Så jag fick förklara att det var ett SJ-tåg. Och kortet gällde väl på vissa SJ-tåg? Jo, det gjorde det. Men, efter att ha kollat i tidtabellen kunde hon svara ordentligt: Nej, det gick inte att åka med mitt kort på det tåget. Vad synd, sa jag. Och eftersom jag då inte hade bråttom längre, passade jag på att fråga hur man kunde se på ett SJ-tåg om mitt kort gällde eller inte. Jo, om tåget fanns med i VästTrafiks tidtabell. Men jag som inte har någon tidtabell på mig? Jo, då fick jag kolla på deras hemsida. Vilket ju är lätt gjort, när man ser tåget på väg in på stationen. För övrigt skulle jag inte fråga henne om SJ:s tåg, sa hon. Hon jobbade på VästTrafik och inte på SJ. Men jag frågade inte om SJ:s tåg i allmänhet, utan om de som VästTrafiks RegionenRunt-kort gällde på. Och eftersom VästTrafik säljer korten, måste de väl kunna svara på frågor om de tåg som korten gäller på? Någonstans tycker jag ändå att det företag som sålt en biljett borde kunna svara på frågor om de resor man kan göra med biljetten.

Det är sådant som händer när det är många olika företag som ansvarar för tågtrafiken. Man vet aldrig vem man ska fråga. Eller klaga på. Jag har hört folk som stått och väntat på försenade tåg, klaga på SJ, fast det inte var SJ:s tåg de väntade på. Det är inte heller SJ som ansvarar för trafikledningen, och därmed informationen till passagerarna på informationstavlorna. De tavlor som du vet att jag brukar störa mig på. När de byter spår hela tiden. Framförallt när de byter spår i sista sekunden och man har stora tunga väskor. Det är inte SJ som ansvarar för det. Det är Trafikverket. Det är inte heller SJ som ansvarar för järnvägsstationerna. Det är ett bolag som heter Jernhusen. Och följaktligen är det Jernhusen som ansvarar för stationsvärdarna på Skövde station. Vilket är bra, för då kan de svara på information om alla tåg som kommer till stationen, och hjälpa alla passagerare. Inte bara VästTrafiks. Eller SJ:s. Eller...ja, vad de nu kan heta...de andra bolagens.

Och nu denna dag i Skövde när mina femkronor satt fast i boxen, var det tur att det fanns stationsvärdar. Eller rättare sagt, borde finnas... Jag tittade runt i vänthallen. Jag tittade ut på perrongerna. Jag tittade bort mot bussterminaldelen. Jag tittade åt andra hållet. Jag åkte rulltrappan upp till övergången över spåren. Jag såg inte till några stationsvärdar. Jag såg inte till någon som såg ut att kunna hjälpa mig. Jo, jag såg en dam i en lucka. Nej, inte VästTrafiks den här gången, men SJ:s lucka. Hon var den enda person som befann sig på stationen å yrkets vägnar denna Lördag. Förutom möjligtvis någon inne på caféet. En person stod i kö till SJ-luckan, jag ställde mig efter. När den personen hade fått hjälp och det var min tur, började SJ-damen stänga sin lucka. Fast jag stod i kö. Jag frågade henne vad hon höll på med. Hon sa att hon skulle stänga...men hon kunde hjälpa mig först. Jag sa att jag skulle vilja ha tag på en stationsvärd. Hon funderade ett tag och tittade bort mot vänthallen. Nej, sa hon. Det blir nog svårt. De var nämligen inte där. Var de var visste hon inte. Kunde hon hjälpa mig då? Det berodde på vad det gällde. Jo, sa jag, mina pengar har fastnat i förvaringsboxen. Det var besvärligt, sa hon, men det kunde hon inte hjälpa mig med. Däremot fanns det ett nummer på en lapp vid boxarna som jag kunde ringa. Det lät ju bra. Även om inte stationsvärdarna var där, så kunde man ringa. Det var bättre än inget. Jag gick dit. Hittade ett nummer. Det gick inte till någon stationsvärd, men väl till företaget som ansvarade för boxen. Nå, då kunde man kanske få dit en servicetekniker. Det gick ju också bra. Företagets namn fick mig att tro att jag kunde få service snabbt. Jag ringde numret. Fick välja om jag tillhörde "Stockholm" eller "Övriga landet". Kort telefonkö. Fick prata med en telefonist. Berättade vad det gällde. Fick frågan om det verkligen var en av deras Fotoautomater som uppförde sig så där konstigt. Förnekade att det var en fotoautomat. Förklarade att det i själva verket var en förvaringsbox. På Skövde station. Hänvisades till SJ:s informationslucka(!) De skulle kunna hjälpa mig. Upplyste damen i telefonen om att SJ:s informationslucka var stängd, men att innan den stängde gjorde den mycket tydligt klart för mig att den inte hade något intresse av att hjälpa mig med det här problemet. Då blev jag kopplad till en tekniker. Förklarade för honom vad det gällde. Han lyssnade noga. Förmodligen nickade han också, fast det kunde jag naturligtvis inte se. Men de brukar göra det. Sedan bad han mig om numret på boxen, tackade för tipset och föreslog att jag gick in på deras hemsida och där meddelade att, och hur jag ville ha pengarna tillbaka. Sedan var samtalet slut, och jag hade inte fått tillbaka mina pengar, och hade följaktligen inte råd till någon ny box. Hade inte direkt någon lust att stoppa några pengar i någon av deras boxar i vilket fall. Tillbringade sedan de närmaste timmarna med att släpa runt en trasig kasse från Erikshjälpen bland fotografierna på planket. Det var irriterande, och en av de främsta anledningarna till att jag senare samma dag köpte mig en handväska på Myrorna.

Dagen efter när jag var hemma igen, gick jag in på företagets hemsida, för att meddela dem att jag ville ha mina pengar tillbaka. Tänkte att jag skulle hitta en mailadress, ett webbformulär, eller något liknande. Istället möttes jag av en uppmaning att "Ladda ner reklamationsblanketten (PDF) och skicka till oss med post" Ja, du läste rätt. Post! Snigelpost!!! För att få tillbaka mina tio kronor var jag alltså tvungen att först ringa ett telefonsamtal på plats, och sedan nu dessutom betala porto. 10 kr - 6 kr i porto - X kr för telefonsamtalet. Frågan var om det blev något kvar av de tio kronorna överhuvudtaget. Ett smart sätt att slippa betala tillbaka några pengar. Gör det för jobbigt/för dyrt att få dem tillbaka...

Och då har jag inte räknat med det arbete jag lagt ner på att lokalisera felet. Om vi räknar lågt, med en timlön på 100 kr per påbörjad timme av felsökning. Ja, mer än en timme tog det ju inte. Men ändå. 100 kr för felsökning som jag utförde åt dem, men aldrig fick. Och nej, det är inte lönt att skicka en faktura, för de kommer inte att betala den. Plus de 10 kronorna som jag inte fick tillbaka heller. De har tjänat 10 kr på att deras box var defekt, och jag har förlorat 110 kr plus okänd avgift för telefonsamtalet. Just det här med att kunden (jag) förväntas jobba gratis när något är fel, det ansåg redan mitt Kabel-TV-bolag när den här bloggen var ny, och jag var nyinflyttad i min förra lägenhet. Det var lika irriterande då. Du minns säkert. Just det där Kabel-TV-bolaget har faktiskt haft lite mer fuffens för sig på sistone. Bara för att jag inte hunnit skriva om det, betyder det inte att de sköter sig. Nej, nej... Nu är det för sent för att skriva om det idag, men jag ska försöka hinna med det inom kort...

Ja, naturligtvis. Han också. Har ni saknat honom? (Inte jag...)

2011-11-16T23:32:00.000+01:00

ca 20:15. Lagar mat. TV:n visar Uppdrag Granskning
RRRRRRIIIIIIINGG!
(Jaså, teledosan spökar nu igen. Jaja, det är bara att lyfta luren och sedan lägga på den igen...Eller vänta. Jag hör något i luren. Några avlägsna röster. Och sedan något som skramlar. Som om något välte. Bäst att svara...)-Nilsson?
-Ja hallå. Mitt namn är Rickard. Jag ringer från Illustrerad Vetenskap...
-Jahaa??? (Illustrerad Jävelskap. Nu igen? Vad vill de nu då? Min telefon är Nixad. Vet de inte det? Eller vänta. Nej, nu minns jag. De brukar söka...)
-Är det Linus Nilsson jag talar med?
-Nej. (Suck) Jag heter Anders Nilsson. (Vilket ni borde veta vid det här laget. Linus är någon helt annan...)
-Är Linus i närheten?
-Nej. Här finns ingen Linus. Här har har aldrig funnits någon Linus. Men folk brukar ringa hit och fråga efter Linus med jämna mellanrum. Varför tror ni att han skulle vara här? VAR HAR DU FÅTT MITT NUMMER IFRÅN?!! (Kanske lite omotiverat att höja rösten. Men jag vill faktiskt veta varför det ska vara så j-la svårt att fatta att Linus inte bor här. Dessutom har jag en kastrull med pastasås på spisen, så jag har inte tid med några långa utläggningar. Jag vill ha ett svar NU!!!)
-Öh...ojdå...Jag vet faktiskt inte...Men du bor på Lilla Regementsvägen?
-Nej. Men jag har gjort det. För ett par år sedan. Det kan möjligen ha något med saken att göra.
-Ja, då ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Jag klickar i en ruta här så du slipper höra ifrån oss igen...Hejdå...*KLICK*

"Klickar i en ruta" Säkert... Hur många gånger har jag inte hört det förut? Varför fattar ni inte? Även om Linus kanske bor på min gamla adress (stort hus, många lägenheter) och kanske mitt nummer fortfarande står på den adressen i något register? Vad ger er rätten att ta mitt nummer, och använda det för att söka Linus? Jag är nämligen helt övertygad om att ni inte har fått det av honom. Varför skulle han ha gett er det? Det har aldrig varit hans. Han känner inte mig, och jag har inte en aning om vem han är. Ni bara tar ett nummer till någon som heter Nilsson. Till mig. Och sedan tror ni att Linus ska vara där. Och det som är det mest irriterande är att ni bara fortsätter, och fortsätter, och fortsätter... Trots alla fagra löften om att jag inte ska få några fler telefonsamtal. Jag har fått Linussamtal från Trygg-Hansa, Skop, Svenska Dagbladet och Aktiv Träning. En gång från var och en. Sedan har de förhoppningsvis fattat att det inte bor någon Linus här. Jag har också fått Carolinasamtal och Eriksamtal. Och ett par Anderssamtal och brev. Till Anders Nilsson alltså. Men inte jag, utan till ett par andra Anders Nilsson. Just Anders Nilsson-samtalen kanske man kan förstå. Även de som ringer brukar förstå, att det är fel Anders Nilsson på tråden, om inte första gången de ringer så i alla fall den andra. Men detta är TREDJE gången Illustrerad Vetenskap ringer till Linus. På min telefon. MIN telefon. Inte Linus telefon. MIN telefon!

Se tidigare inlägg för fler Linusar och dyl.

Vild Carbonara!

2011-11-14T14:49:00.000+01:00

Istället för Bacon - Viltmästarskav! Istället för champinjoner - Kantareller! Resten är nästan som vanligt. Men bara nästan, jag tog den skitigaste löken i påsen och ägg som var framme på sitt sista Bäst Före-datum. Riven parmesan från mitt kylskåps djupaste, mörkaste och mest vildvuxna skogar. Grädde som inte rakat sig, eller tvättat sig under armarna, på minst en vecka. Pastan svor åt mig när jag skulle lyfta ner den från hyllan (men den tystnade snabbt sedan jag slängt den i kokande vatten). Kort sagt, en betydligt vildare Carbonara än du kanske är van vid...

Bloggföljetong; The Quest for Fire(Wire) del 5 av 3.

2011-11-13T18:50:00.000+01:00

Jag förstår att du undrat länge hur det har gått med mitt datorinköp. Om du inte undrar, så kan det bara bero på en sak: Du har missat mina tidigare delar av bloggföljetongen "The Quest for Fire(Wire)". Det skulle bara bli tre, men detta är likväl del 5. Kan det vara slut nu? Vi får se. Men om du inte har läst föregående delar, gör det nu. Del 1 hittar du här.

Jag var alltså nu på väg tillbaka till EL-efanten med min splitternya dator. Av märket Ponny (Snällt, tryggt och pålitligt). Som jag såg det var det min nya familjemedlem som blivit hastigt sjuk. Vi kan väl därför kalla den "lillen". Lillen hade blivit sjuk och jag var nu på väg till doktorn. Jag räknade med att lillen skulle behöva läggas in på sjukhuset, och jag hade läst en del skräckhistorier på olika nätforum om hur lång tid det skulle kunna ta. Datorserviceföretag verkade inte ha bråttom. Jag behövde verkligen en ny snabb, stark dator. Jag hade mycket saker att göra som min gamla trötta dator inte riktigt orkade med. Jag hade väntat länge nog på den nya datorn, och hade inte tid att vänta längre. Typiskt att den skulle gå sönder direkt. Jag stegade in på EL-efanten och fram till den lucka där jag hämtat ut lillen, en knapp vecka tidigare. Det var nu torsdag, jag hade hämtat ut honom föregående fredag. I luckan stod en vänlig kille som nickade när jag förklarade mitt problem. Att vänster klickknapp hade lagt av efter fyra dagar. Det var inte bra sa han. Han öppnade lådan där jag omsorgsfullt packat ner lillen, packade upp honom och studerade knappen. Sedan bad han att få se mitt kvitto. Det fick han. Han tog upp en penna och kladdade lite på kvittot, och satte sedan en stor stämpel på det. Han sa att han skulle behålla lillen, och jag skulle få åka upp för rulltrappan till datoravdelningen, gå till kassan och där antingen få en ny lille, eller få pengarna tillbaka. Först blev jag lite chockad. Jag hade räknat med att lillen skulle skickas på service, men det här var egentligen mycket bättre. En ny dator direkt, istället för att behöva vänta flera veckor på att lillen skulle komma tillbaka. På väg uppför rulltrappan började jag dock fundera på vad som skulle hända med mina filer, som jag hade lagt in i datorn. Lyckligtvis hade jag inget där som jag inte också har på min gamla dator. Men tänk om någon stjäl dem? Jag hoppas lillen blir omformaterad innan han får åka ut till en ny familj.

Väl uppe på datoravdelningen tog jag sikte på kassan. Jag lämnade in mitt stämplade kvitto, och berättade att jag precis lämnat in en defekt dator på nedervåningen. Killen som stod där tittade på kvittot och undrade sedan:
-Vill du inte hellre ha en ny dator?
Jo, sa jag. Det ville jag gärna. Det var så det var tänkt. Jag hade inte sagt något annat.
-Men...sa han. Jag är inte säker på att vi har några fler. Du får kolla med en av våra försäljare.
Jag gick bort och tog en kölapp. Nu visste jag ju var säljarna gömde sig. Förra gången tog det en stund att hitta deras väl dolda arbetsplats/gömställe. En hurtig säljare fanns på plats. Tyvärr inte samma som förra gången, men det gick bra ändå. Jag förklarade att jag precis hade lämnat tillbaka en defekt dator, att jag gärna ville ha en likadan, eftersom den hade vissa speciella finesser som jag behövde, men att jag var medveten om att den kunde vara slut eftersom det var en utgående modell. Säljaren nickade och gick in på sin dator. Han sa att jag hade haft verklig otur, för Ponny-datorer är kända för att vara så pålitliga. Men nu hade jag tur å andra sidan, sa han, för det fanns en kvar. Men bara en. Då ville jag gärna ha den, sa jag. Det gick utmärkt sa han, men... Tilläggsförsäkringen jag hade köpt. Den som var två år, eftersom det var minsta möjliga de erbjöd. Den gällde inte längre. Jag blev först orolig att de på något vis skulle få det till att mitt datorbyte inte skulle gå på garantin utan på min försäkring. Min pappa råkade ut för det vid något tillfälle i en annan affär, när han bytte ut en elektronikvara som gått sönder under garantitiden, men han tog kontakt med försäkringsbolaget som gav honom rätt. Det är ju butikens ansvar om varan är defekt. Försäkringen gäller om varan går sönder av annan anledning. Om man tappar den till exempel...

Det var inte alls något sådant som det var frågan om här. Men försäkringen jag köpt gällde nu bara ett år. Jag skulle få pengarna tillbaka för det andra året. Sedan, sa han, skulle försäkringsbolaget kontakta mig efter ett år och se om jag ville förnya försäkringen.

-Och detta har ni lyckats ändra på en knapp vecka, sa jag. Sedan i fredags?
-Nej, sa säljaren. Sedan i Måndags. För att vara exakt. När han hade lagt in ändringarna på datorn fick jag ge mig tillbaka till kassan. Där stod en ny kille nu, så det blev en fjärde person att behöva förklara min historia för. Jag betonade att jag skulle ha pengar tillbaka på tilläggsförsäkringen som de hade hunnit ändra på sedan i fredags. Vi har inte ändrat något, sa han. Jaså inte? sa jag. Det var ett regeringsbeslut som gått igenom på måndagen. Den typen av försäkring fick bara gälla ett år i taget nu. Jag satte mitt bankkort i kortläsaren. Killen i kassan knappade lite. Sedan fick jag två kvitton, ett för datorn och ett för återbetalningen, och ombads bege mig nerför rulltrappan igen för att hämta ut min nya dator.

På väg nerför rulltrappan studerade jag mina kvitton. Jag noterade att jag inte hade fått tillbaka halva summan för tilläggsförsäkringen, utan en något mindre summa. Naturligtvis. Köper du tilläggsförsäkring i ett år kostar det en viss summa, köper du för två eller flera år får du mängdrabatt. Nu slipper företaget ge mängdrabatt. Var det måhända därför regeringen har beslutat som de gjort? Förbjudit mängdrabatten? Det skulle inte förvåna mig...

Jag kom ner till luckan där jag en stund tidigare lämnat in lillen. Det var kö och jag studerade mitt andra kvitto. Det såg blodigt ut. Rödrandigt. Det betyder vad jag vet att pappersrullen i kassaapparaten håller på att ta slut. Dessutom var det svårläsligt. Datorns modellbeteckning gick inte att se överhuvudtaget. Jag påtalade det för killen i luckan när det blev min tur. Han skrev ut ett ordentligt kvitto till mig från sin dator. På riktig skrivare och riktigt A4-papper. Jag hade funderat lite på om det verkligen var en bra idé att bara ha ett vanligt kassamaskinskvitto. De brukar ju tappa färgen ganska snabbt. Inte bra om man kommer in mot slutet av garantiperioden och inte kan visa upp något läsligt kvitto. Men det kanske är meningen... Nu hade jag ett riktigt kvitto, och strax därefter hade jag en ny dator. Vi kan kalla den för "lillan". Med lillan i handen begav jag mig bort till bussen och åkte hem. Dagen efter gick åt till städning, och på lördagen kom mina föräldrar på besök från Blekinge.

Sista dagen av föräldrarnas besök skulle jag visa upp min nya dator. "Lillan" alltså. Jag ställde henne på bordet bredvid min gamla, kopplade in sladden och tryckte på On. Hon startade upp mjukt och fint, men jag kunde inte låta bli att notera en massa små röda prickar som for runt på den del av skärmen som förväntades vara svart. Installationen fortsatte. Jag fick samma trevliga, men i det här fallet felaktiga namnförslag som sist, och fyllde i mitt eget. Sedan gick Windows igång. Bilden var fortfarande full med röd snö (svensk TV-serie från 80-talet) och nu kunde jag också notera att de fönster som var öppna på skärmen, och som brukar ha vit bakgrund, nu gick i turkost. Så skulle det väl ändå inte vara?

Turkos bakgrund och en massa små röda prickar... (Foto Anders N)

Jag tog en skärmdump och sparade på ett USB-minne, sedan flyttade jag över den till min gamla dator. Där såg den helt normal ut. Jag kunde därmed ställa diagnosen: Lillan var normal, men skärmen visade fel bild. Det var alltså något fel på skärmen. Men eftersom datorn var bärbar så sitter allt ihop, och jag måste lämna in hela datorn. Dagen efter åkte jag in till EL-efanten igen. Samma kille stod i luckan, men nej tyvärr, han kom inte ihåg mig och mitt datorproblem. Jag sa att jag ville att han skulle ta en titt på datorn, och säga vad han ansåg. Vi hjälptes åt att packa upp lillan, ställde henne på disken och tryckte på On. Killen tittade. Han undrade lite försiktigt vad som var problemet. Jag undrade om inte skärmen var full av små röda flygande prickar. Han tittade lite närmre. "Ja OJ" sa han. Så skulle det definitivt inte vara. Han bad att få se mitt kvitto. "Vilket av dem? Jag har två stycken." sa jag. "Jaså, det var DU" sa han.

En stund senare stod jag i kassan på övervåningen. Den buttra tjejen bakom disken frågade aldrig om jag ville ha en ny dator i utbyte, och det gjorde hon rätt i. Jag fick tillbaka alla pengar på kortet, även för tilläggsförsäkringen, och gick ut ur affären. Nu var jag utan dator igen. Tillbaka där jag började. Efter flera veckors slit.

Sammanfattningsvis: Jag har ställt en enkelt och tydligt krav på den dator jag sökt. Den ska vara billig och ha FireWire. Alternativt ha en möjlighet att lösa mitt FireWire-problem. Kanske via USB? Det första stället jag var på (tyskt), den kända leksaksaffären för medelålders män, affären med ett namn som kan lura en att tro att de är experter och även Kalle Anka & Co har alla påstått att det gick att lösa via USB, men de hade inte lösningen hemma och hänvisade mig vidare. En av dem hänvisade mig till DatorStaden, som inte ens finns. På/Av finns inte heller längre. Men det visste jag ju. YesLixoms säljare ignorerade mig totalt. Det är inte första gången. På den första EL-efanten pratade personalen i alla fall med mig, om än inte för att de ville sälja någon dator till mig. På den specialiserade datorbutiken PestData fick jag bekräftat att det var lögn att problemet skulle gå att lösa via USB. Å andra sidan ville inte PestData sälja någon dator till mig, inte ens när jag hade letat upp en modell ur deras sortiment och ställde en direkt fråga om den. Inget svar ville de ge mig, och de visade inget som helst intresse att sälja någon dator till mig. På den andra EL-efanten var servicen strålande, personalen var trevlig och säljvillig, svarade på mina frågor och behandlade mig som en människa. Tyvärr var datorerna de sålde till mig riktigt dåliga. Inte bara en, utan två på raken. Så även om jag gillade dem som affär bäst, utan konkurrens, så fick inte heller de sälja någon dator till mig. Eller jo, två stycken fick de sälja. Men de fick ta tillbaka dem också.

Så vad gjorde jag? Jag gick ut på nätet. Närmare bestämt till ett företag som vi kan kalla Hoffman (efter en känd amerikansk skådespelare) där jag hittade en dator av ett märke som vi kan kalla Jiu-jitsu. Det låter hårt och våldsamt, inte lika snällt och pålitligt som Ponny, men den hade kortplatsen jag behöver för att komplettera med en FireWire-port, den hade bättre prestanda än Ponnyn, var nästan lika snygg, och den var 200 kr billigare, även med frakten inräknad. Jag beställde den förra lördagen, vid lunch på tisdagen fick jag ett SMS om att den fanns hos mitt postombud. Och än så länge, efter fem dagar, fungerar den faktiskt fortfarande.

Jag har inte vågat släppa den gamla datorn helt ännu (jag skriver det här inlägget på den), men den nya har jobbat bra. Att konvertera 90 minuter redigerad film från AVI till mpeg tog ett halvt dygn för den gamla datorn om man lät den vara ifred och inte körde några andra program. Jag brukade låta den stå och jobba över natten, eller när jag var ute på heldagsfotograferingstur. I fredags satte jag igång en konvertering på morgonen, gick och duschade, rakade mig och bredde tre rågkakor med leverpastej. Jag lyfte den första mackan för att ta ett bett, men kastade samtidigt en blick på datorn. Den var FÄRDIG! Tyvärr tycker inte Windows 7 om mitt Officeprogram (som jag skrivit förut) och idag upptäckte jag att jag inte heller kan installera mitt videoredigeringsprogram (som jag köpte för dyra pengar 2002) på den nya datorn. Men den har en stor och alldeles rund ON-knapp som blinkar vackert blått här vid sidan om mig. Allt är som det ska. Jag känner att den tycker om mig...

Dagen efter...

2011-11-13T16:43:00.000+01:00

Dagen efter... (Foto Anders N)

Fackeltåg på avenyn den 9/11 2011

2011-11-13T16:12:00.000+01:00

(Foto Anders N)

Utställning på Bergsjöns bibliotek

2011-11-13T15:37:00.000+01:00

Nu hänger Fotoklubbens utställning från Gärdsåsdagen på Bergsjöns bibliotek. Här ovan ser du några av bilderna. Kan du gissa vilka som är mina? En hittar du förmodligen direkt...

Fototävlingstips i sista minuten...

2011-11-12T19:47:00.000+01:00

...du har säkert lite fina Stockholmsbilder liggande någonstans där hemma. Varför inte skicka in någon av dem hit?

Det gick!

2011-11-07T23:40:00.000+01:00

Jag ställde frågan för tre och en halv vecka sedan...

I kväll fick jag svaret: Ja, tydligen. Det gick alldeles utmärkt...

Sillens kå...vadåförnågot?

2011-11-07T23:17:00.000+01:00

MEDEL FÖR DITT NAMN Du en förmånstagare i testamentet. ($3,100.000,00) till dig i kodicillens och sista test av sin vilja. Kontakta Den här email för mer information: barristerlawyer53@yahoo.com.hk Mottog detta mail häromdagen. För att vara ett skojarmail så är det förvånansvärt kort. Men det är ambitiöst. Det kommer man inte ifrån. Avsändaren har suttit länge med ordlistan och översatt ord för ord. Det förklarar varför det är kort. Han/hon orkade inte mer än fyra meningar. Trots alla ansträngningar vet jag inte om man ska skratta eller gråta. barristerlawyer53@yahoo.com.hk Det låter väl som adressen till en riktigt seriös advokat? Och Sista test av sin vilja? Det måste ha något med Last will and testament att göra. Men vilken testamente? Vems testamente? Och vad i hela friden är en kodicillens? Är det vad det låter som? Jag visste inte ens att sillen använde sådana. Man lär sig något nytt varje dag...

Dövande frågor i telefonsamtal... (men fortfarande inget svar)

2011-11-07T21:05:00.000+01:00

20:10 Lagar kvällsmat

RRRRIIIIIINNNNNNGGG!

Min telefon har börjat ringa vid de mest olämpliga tillfällen. Aldrig någon där. Inte ens något stönande...tyvärr... Lägger man på så ringer den direkt igen. Jag tror jag måste kontakta min IP-telefonileverantör. Någon dag. I väntan på det så drar jag ur teledosan på natten. Det är så irriterande när den börjar ringa upp mitt i natten. Förmodligen samma sak den här gången. Men man vet ju aldrig...

-Nilsson...

Ljud i bakgrunden. Tydligen inte teledosan som fått spel den här gången. Jag undrar vem det kan vara...

-Hallå ja?
-Ja, hallå.
-Är det Anders?

En tjej. Hon vet vad jag heter. Men jag känner inte igen hennes röst.

-Ja, det stämmer bra.
-Hej. Jag ringer från xxx Vi sysslar med marknadsundersökningar.
-OK?

Min telefon är nixad. Men hon låter rätt trevlig...

-Vi skulle vilja ställa några frågor till dig om dina radiovanor.
-Jaså.

Ja, radio lyssnar jag rätt mycket på. Gärna en trevlig P3 dokumentär. Eller P1:s Kaliber, eller P1 Medierna när jag sitter vid datorn. Eller kanske P2 Monitor. Och naturligtvis Wermelin. Eller något helt annat. Det finns mycket roligt på radio.

-Några frågor och så ska du få höra några ljudexempel. Låter det OK?
-Ja. Jo visst. Jag måste bara stänga av spisen då.
-Visst.

Ugnen, närmare bestämt.

-Ja. Nu är jag tillbaka.
-Bra. Först måste jag fråga. Har du någon nära bekant som arbetar med TV, Radio eller Marknadsundersökningar?

Jaså, det är dom igen. Förra gången frågade de om jag hade någon bekant som jobbade med det där, och då svarade jag JA. Och då ville de inte prata med mig mer. Och sedan dess har jag, och minst en bloggläsare grubblat över vad det egentligen handlade om. Nu frågar de om en "Nära" bekant. Det är en viss skillnad. Kanske jag kan få svar den här gången...

-Det beror på vad du menar med NÄRA?
-Ja (fniss), det får du avgöra själv...

Jag har många goda vänner som sysslar med TV. Nästan hälften i vänlistan på Facebook. Men eftersom jag nästan aldrig är på Facebook... De som jag håller kontakt med, är inte branschen. Inte så mycket i alla fall. Just nu. Vad jag vet. Fast jag vet inte riktigt vad du gör just nu. Men vi kan väl säga...

-Då säger vi väl Nej då.
-Vad bra. Då vill jag veta din ålder.
-XX
-Och ditt postnummer.
-XXX XX
-Tack. Hur mycket lyssnar du på radio om dagarna? Då räknar vi också när den står på i bakgrunden...

Ja, det är väl mest så jag lyssnar. I bakgrunden. Medan jag arbetar på datorn. Och det har blivit en hel del på sistone.

-Kanske 5-6 timmar. Ska vi säga 6?
-Vad bra. Nu ska du få höra ett exempel på en typ av radiostation.

SDAHKDSKAIUDYJKJKSJJHSADSDHSDGHSGHKDS Förfärligt oljud. Jag får hålla telefonen en bra bit från örat. Så småningom glider det över i korta bitar av låtar. Modernt. Topplisteaktigt. Av den där typen som tror att det är rockigt, men egentligen inte är det. Intetsägande. Känner igen någon låt som jag nog har hört någon gång. Den låter väl OK. Men i övrigt, nej...

-Skulle du säga att du lyssnar på den här typen av radiostation: Ofta, ibland eller nästan aldrig?
-Aldrig. Men det var inget alternativ. Så det får bli Nästan Aldrig.
-Jaha (fniss), men då tillhör du nog inte den målgrupp som det här gäller...

Så jag dög ändå inte. Vad ska jag göra för att duga? Suck. Åter till spisen och kvällsmaten med andra ord. Efter att jag skrivit det här inlägget förstås...

Storviltjakt (i botaniska trädgården)!

2011-11-06T23:51:00.000+01:00

I slutet av augusti, strax innan allt körde ihop sig,
utlovade jag bilder från en storviltjakt...

Här är de nu. Inte vilken storviltjakt heller, utan
en storviltjakt i botaniska trädgården...

Det var rysligt många fotografer på plats.
Om än inte lika många som jag råkade på dagen efter,
men det är en annan historia...

Alla hade inte kameror.
Vissa hade bara fotovästar...

Egentligen var det varken fotografer eller åskådare som var
huvudattraktionen. Jag har en förmåga att alltid välja fel motiv...

...även när det finns riktigt storvilt i närheten.
Jag föredrar det osedda och oväntade.
Tycker att det vanliga kan vara extraordinärt.
Jag får dock erkänna att även jag knäppte ett par bilder på
det populära paret. Jag förmodar att du känner igen dem...

(Foto Anders N)

Allhelgonadagen 2011

2011-11-06T21:48:00.000+01:00

Foto Anders N

Pytt i panna

2011-11-06T21:23:00.000+01:00

Pytt i panna (Foto Anders N)

Bloggföljetong: The Quest for Fire(Wire) del 4

2011-11-03T14:09:00.000+01:00

Detta är del 4 av en bloggföljetong, som handlar om mina försök att köpa en bärbar dator. Det är svårare än man kan tro. Nästan lika svårt är det att förstå detta inlägg om man inte läst de föregående först. Gör därför det nu. Börja med nummer 1.

När jag kommit hem efter besöket hos bilklädselssnubben (som jag glömde döpa, men vi kan kalla hans bolag för PestData), satte jag mig vid datorn och började leta. På det allra första stället jag var, hade de ju faktiskt datorer med FireWire. Det var MultumediaMonster för 12000 och uppåt. Så mycket hade jag inte att röra mig med, men det kanske var så enkelt som att jag behövde gå upp några kronor. De allra enklaste modellerna, som säljs till vanligt folk, saknar kanske FireWire av den enkla anledningen att vanligt folk inte behöver FireWire. Jag letade nu efter lite dyrare datorer. Inte mycket, bara lite dyrare. Och plötsligt hittade jag en dator med kortplats. Den kostade ungefär 7000 kronor hos EL-efanten. Det kunde gå. Jag måste ha FireWire. Mitt senaste besök hos EL-efanten var inte helt lysande (se del 2), men det var bättre än besöket hos YesLixom (också del 2). Kanske det räckte med att besöka en annan EL-efant? Den mitt inne i stan, kanske? Jag såg att datorn fanns i lager i den EL-efanten, att jag kunde boka den direkt på nätet, och hämta ut den inom 24 timmar i affären. Det gjorde jag dock inte, för det började låta alltför mycket som PestData (se del 3).

Dagen efter åkte jag in till EL-efanten mitt i stan. Där inne hittade jag snart datorn jag sökte (vi kan kalla tillverkaren för Ponny, vilket låter snällt och pålitligt). Tillverkaren stämde, priset stämde, utseendet stämde. Men det fanns ingen kortplats! Det var ju typiskt att det skulle vara skrivfel på nätet. Men det fanns många datorer där. Jag tittade vidare. Plötsligt hittade jag en Ponny till. Den såg precis likadan ut som den andra, men den hade kortplats. Det var nog den jag hade sett på nätet. Och den var en tusenlapp billigare här! BINGO! Jag såg mig omkring efter en säljare, men hittade ingen. Däremot hittade jag en kölappsautomat. Det var bättre än inget. Jag tog en kölapp. Det var bara ett nummer före mig. Någon säljare syntes dock inte till. Bara kunder. Jag stod där en stund och såg mig omkring. När jag stått där ett par minuter hörde jag plötsligt någon skrika en bit bort. Det var en säljare. Hans lilla arbetsplats med dator var väl gömd bakom en hylla. Men han ville gärna hjälpa mig. Jag förklarade att jag var intresserad av Ponnyn. Jag frågade också vad som var skillnaden mellan den ponnyn och den lite dyrare ponnyn. Den dyrare ponnyn var årets modell, sa han. "Min" ponny var förra årets. Trots att de på papperet hade samma prestanda, var årets ponny dubbelt så snabb. Det var inga problem för mig, för även förra årets ponny var avsevärt mycket snabbare än min gamla trötta dator. Och, sa jag, det är väl ingen kortplats på den nya Ponnyn? Nej, det var det inte. Förra årets ponny hade kortplats och då var ju saken klar. Billigare och dessutom bättre. För mina speciella behov. Han undrade om jag ville ha en försäkring. Och om jag nu skulle köpa en dyr ponny, kanske det skulle vara bra att ha. Jag vet att det har varit mycket diskussioner kring de där försäkringarna, men han argumenterade bra. Om jag skulle råka tappa den i golvet inom försäkringsperioden, sa han, skulle jag få en ny. Och då skulle jag kunna kräva att få en med kortplats, eftersom det var anledningen att jag köpte just den här modellen. Jag brukar tappa saker och klanta mig och allt möjligt, och jag tänkte att det borde vara ännu svårare att få tag på en dator med kortplats i framtiden. Så det blev tilläggsförsäkring också. Två år. Det var den kortaste period de hade. Han knappade in mig på datorn, sedan fick jag gå till kassan och betala, fick ett kvitto, och till slut fick jag gå en trappa ner och hämta datorn av en kille i en lucka. Nu var jag alltså äntligen ägare till en ny dator. Med kortplats för FireWire-kort. Det kändes förfärligt bra. Nu skulle jag hinna jobba ifatt med mig allt som blivit lidande på grund av att jag haft en dator som inte riktigt orkar med mig längre...

Jag kom hem och packade upp datorn. Alla delar var med. Jag städade av mitt skrivbord, och satte den bredvid min gamla. Jag behövde arbeta parallellt med dem i början. Tills jag fått över alla viktiga filer och program till den nya. Sladden i sladdosan, och tryckte på On. Den startade mjukt och fint. Eftersom det var första gången datorn startades så var det lite inställningar att göra. Till exempel frågade den vad jag hette. Den hade faktiskt ett förslag till användarnamn:

Och det är ju ett väldigt trevligt namn, men det är inte mitt. Jag skrev in mitt eget istället. Windows startade upp. Det såg lite annorlunda ut än vanligt, men inte värre än att jag snabbt lärde mig var jag skulle klicka. Touchpaden hade skönt motstånd och skärmen lyste klart och fint. Först när jag såg den nya datorns skärm och den gamla datorns bredvid varandra, insåg jag att den gamla är väldigt mörk.

Om den alltid har varit det, eller om den har blivit sådan med tiden vet jag däremot inte. Jag började lägga in de program jag behöver. Bildbehandling, webbläsare och Office. Eller rättare sagt nej. Inte Office. Jag ärvde Office 97 när föräldrarnas nya dator kom med nytt Officepaket, och det har fungerat alldeles utmärkt för mig sedan dess. 14 år är väl ingen ålder? Men den nya datorn var lite snorkig på den fronten. Den ville inte umgås med så gamla program, sa den. Jag får försöka hitta ett nyare. För övrigt fungerade den nya datorn fint. Hela helgen. Det blev Måndag. Det blev Tisdag. Och plötsligt märkte jag att jag inte kunde vänsterklicka. Du vet, vänster musknapp, fast på Touchpaden. Den där som man styr allting med. Markerar, väljer, startar, klickar. Allt. Det gick inte. Om jag beklagade mig över bristen på mellanslag på den gamla datorn, är det inget alls mot att inte kunna vänsterklicka. På min gamla dator, som jag haft i sex år, är färgen helt bortsliten på den knappen. Men den fungerar. Till skillnad från mellanslaget. Men att ett mellanslag dör efter sex års ständigt mellanslagande kanske är förståeligt. Att vänster klickknapp dör efter 3-4 dagars vänsterklickande, är inte OK!

Jag försökte gå in på nätet för att hitta information. Kanske det bara var en inställningsfråga. Men jag lyckades inte ens få upp webbläsaren utan vänsterknapp. Som sagt, ingenting fungerar utan den. Lyckligtvis hade jag en gammal hederlig datormus längst ner i en byrålåda. Den fungerade. Den kvällen satt jag med två datorer vid sidan om varandra, en gammal utan mellanslag, men med ett löst tangentbord ovanpå en resväska under bordet, och en splitterny dator utan vänsterknapp, men med en datormus. Tyvärr fick inte datormusen plats på skrivbordet när jag hade två datorer där, jag fick köra den på datorlådan, som stod på golvet bredvid resväskan. Sedan gällde det naturligtvis att komma ihåg vilken dator som tangentbordet respektive musen var kopplad till. Det blev fel hela tiden. Naturligtvis kunde jag ha packat ner den nya, defekta datorn direkt, men den var bra för att lyssna på radion samtidigt som jag arbetade med den gamla. Den gamla datorn kan bli trött ibland om man både lyssnar på radion och kör bildbehandlingsprogram samtidigt. Det fungerade bättre så här, och min nya dator var förvandlad till en 6000 kronors radio. (Plus tilläggsförsäkring. Jubel!)

Dagen efter gjorde jag några försök till att finna svar på mitt vänsterknappsproblem. Det verkade som om fler råkat ut för liknande problem, men ingen hade några svar att ge. Jag packade ner den i lådan igen, och begav mig tillbaka till EL-efanten...

(Fortsättning följer i del 5. Blir det den sista?)

Tvättmaskinen är lagad!!! Men...

2011-11-03T11:52:00.000+01:00

När jag kom ner till tvättstugan i morse, såg jag direkt att den trasiga tvättmaskinen var lagad. I båda maskinerna, samt i torktumlaren, fanns färgglada tvättar som skuttade runt, runt, som rännstensungar på en blomsteräng. Problemet var att min tvättid precis hade börjat. Och det var som du säkert förstår, inte mina tvätt. Ibland kommer man ner och finner tvättmaskinerna fulla och säg, fem minuter kvar. Då är det någon som beräknat tiden lite fel. Inga större problem med det. Då väntar man fem minuter, sedan kommer de och hämtar sin tvätt. Men här återstod det ungefär 40 minuter på varje maskin. Då handlar det inte om någon felberäkning, utan om någon som med berått mod slängt in en ny tvätt trots att dennes tvättid snart var slut. Dörren var öppen, så i princip hade jag kunnat gå in, nödöppna maskinerna och slänga ut den våta tvätten på bänken i förrummet. Jag hade förmodligen gjort det också, om inte den nidingen låst den öppna dörren med sitt tvättlås. Ja, du läste rätt. Låst den ÖPPNA dörren. Det är klart att man låser, när man stjäl någons tvättid. Det förstår ju jag med. Annars tar ju personen bara tillbaka den. Men varför låser man med ett tvättlås om man inte stängt dörren först? Jag kan bara komma på en förklaring: Han/hon ville inte bara beröva mig min sedan två veckor bokade och efterlängtade tvättid, utan också tvinga mig att se på när hans/hennes tvätt far runt i den glädje och extas, som borde ha varit min tvätts glädje och extas.

Jag väntade i 15 minuter. Jag funderade på att slänga ut tvätten i alla fall. Och ta ut den torktumlade tvätten, slänga den i tvätthon och spola den full med vatten. Det gjorde jag inte. Det var bara tjugo minuter kvar. Jag hade inte så mycket tvätt, och skulle hinna tvätta den i alla fall. Men jag orkade inte stå där och vakta och vänta. Jag släpade upp min tvättkorgspåse till lägenheten igen. Väl uppe insåg jag att jag hade missat reprisen av intervjun med Kee Marcello som jag missade i nyhetsmorgon igår. Dagen började dåligt och blev värre...

En halvtimme senare stod jag nere i tvättstugans förrum igen. Tvättstugan var fortfarande låst. Denna gång låst och stängd. Men nu satt där ett nytt tvättlås...

När den ena maskinen var trasig, var inte tvättstugan så attraktiv. Men så fort den fungerar som den ska, börjar kriget om tiderna igen. Och det är djungelns lag som gäller.

Spårlöst försvunnen?

2011-10-28T13:34:00.001+02:00

Spårlöst försvunnen? (Foto Anders N)

Från sommarens skånska resa: Korv - Gubbe i keps

2011-10-28T13:32:00.001+02:00

Korv - Gubbe i keps (Foto Anders N)

Valleberga kyrka

2011-10-28T13:31:00.000+02:00

Valleberga kyrka (Foto Anders N)

Bloggföljetong: The Quest for Fire(Wire) del 3

2011-10-27T23:49:00.000+02:00

Detta är del tre av en bloggföljetong. Det borde ha varit sista delen, men som det ser ut nu blir det minst en del till. I vilket fall bör du läsa föregående två delar om du ska kunna förstå vad det här egentligen handlar om. Läs del ett först.

Nu var kvällen sen och jag åkte hem. Utan vare sig ny dator eller någon lösning på FireWire-problemet. Jag gick ut på nätet. Hittade många frågor på olika nätforum, men inga vettiga svar. Jo, det var någon som sa att "det går inte". Det svaret duger inte för mig. Det måste gå. Jag kan väl inte vara den ende i världen som vill redigera film på min bärbara dator? Jag vet att kamerorna nuförtiden har USB-koppling. Men inte min. Eller så har man Mac. Eller så har man en stationär dator och där kan man sätta vilka kort man vill. Men jag vill inte ha en stationär dator. I en bärbar dator vill man inte redigera film, och inte kunna sätta några kort för att få FireWire? Eller? Vad är egentligen problemet? Att jag inte har råd med en tillräckligt fin dator? Jag kan inte lägga 12000 eller mer på en dator. Det går bara inte.

På Ebay (Tradera på Amerikanska) hittar jag plötsligt dem. Hur många som helst. Sladdar med USB i ena änden och FireWire i andra. Så enkelt. Men om det är något jag har lärt mig om Ebay, så är det: Om det finns en mycket efterfrågad "magisk" produkt som inte går att få tag på någon annanstans på hela nätet, och det finns massor av dem billigt på Ebay. Men BARA på Ebay: Då är det något skumt. Eller för att använda ett populärt uttryck om näthandel: "Är det för bra för att vara sant, då är det inte sant." Jag är övertygad om att dessa sladdar verkligen har en USB-kontakt i ena änden och en FireWire i den andra, men jag är lika övertygad om att det finns ett jordfel, en kortslutning eller bara helt enkelt ingenting alls däremellan...

Den varianten gick alltså inte. Istället valde jag att leta efter en billig bärbar dator med FireWire eller kortplats. Det måste ju finnas. Det finns ju hur många sorters datorer som helst. Någon datortillverkare kanske hade valt att nischa sig inom detta område? Många datorförsäljare hade avancerade system på sina hemsidor där man fyllde i vad man hade för krav på sin dator (pris, processor, skärmstorlek, midjemått, ögonfärg, hobbies, sjukdomar etc), men ingenstans kunde man fylla i kraven "FireWire" eller "Kortplats". Förmodligen för att de inte hade någon sådan dator. Jag gick in på Pricerunner, som är en bra tjänst för att hitta billigaste pris på en vara. Jag tänkte att man där borde kunna hitta fler olika sorters datorer än hos respektive säljare. Jag fyllde i pris och lite minimum prestandakrav. Sedan började jag gå igenom alla datorer som kom upp. Det tog sin tid. Jag hade nästan gett upp när jag hittade en bärbar dator som påstods ha kortplats. Den hade ett mycket fördelaktigt pris och såldes dessutom av en firma i Göteborg. För bra för att vara sant? Bäst att kolla upp dem närmare...

Jag gick in på firmans hemsida. De presenterade sig som en av Sveriges äldsta och mest anrika datorföretag. De sålde via postorder och hade även en butik i Göteborgs södra delar. Man kunde beställa varor på nätet och hämta dem i affären. Om man kunde vänta 1-3 veckor(!) så var det gratis avhämtning. Betalade man gick det på ett dygn. Jag letade upp datorn på deras hemsida. Modellen stämde. Priset stämde. Men det stod inget om någon kortplats! Det stod alltså varken att den fanns eller att den saknades. Pricerunner påstod att den fanns, men de sysslar i första hand med pris, och är kanske inte lika pålitliga vad gäller prestanda. Det kunde helt enkelt vara att skrivfel. Jag gick in på tillverkarens hemsida, och där fanns en massa datorer, men jag kunde inte hitta just den modell jag var ute efter. Jag hittade heller ingen information om eventuell kortplats. Inte på någon av datorerna där. Men, tänkte jag, om nu det finns en affär på så nära håll...

Dagen efter tog jag spårvagnen in till stan. Den stannade precis utanför den anrika datoraffären. Jag har lite svårt för specialiserade datoraffärer efter några tidigare incidenter. De brukar komma med undanflykter typ "Det är inte vårt fel. Datorer är så där. Man kan inte lita på dem..." Tänk om en bilförsäljare skulle säga samma sak. "Jag vet att vi sålde den här bilen till er i förra veckan, men det är inte vårt fel att växelspaken har lossnat och att visaren på hastighetsmätaren saknas. Det händer ibland på bilar. Det är bara att acceptera..." för att inte tala om den gången jag frågade varför ett utlovat tillbehör saknades, och fick svaret "Vad ska du med den till?" eller hur det nu var. Det är väl skit samma vad jag skulle ha den till, för jag har köpt den, och då ska den finnas och fungera. Borde jag ha svarat. Tyvärr var jag snäll på den tiden. Jag är fortfarande på tok för snäll, men jag tar inte vad som helst längre. Om inte annat skriver jag sura blogginlägg när jag kommer hem.

Nå, det var bara en parentes. Den här datoraffären som hade kunnat vara verksam i så många år, i en så stor stad som Göteborg, var säkert betydligt seriösare. Jag klev in. Mannen bakom disken betjänade en annan kund, och under tiden tittade jag runt. Jag hittade en hel vägg med sladdar och kontakter. Men naturligtvis ingen USB till FireWire-kabel. Då visste jag säkert. Om det inte fanns här, hos den seriösa datorfirman, då fanns det helt enkelt inte. Sedan blev det min tur. Jag sa att jag hade två frågor:

1: Om jag vill koppla in en videokamera med FireWire till en dator som inte har FireWire? Hur gör jag då?
Mannen svarade att det bara fanns ett sätt. Det var att sätta in ett kort med FireWire-port. Det fanns inget annat sätt. Men då måste datorn ha kortplats. En av två sorter. Hade min dator kortplats? Innan jag hann svara frågade han om jag var säker på att den hade kortplats. Jag svarade att jag visste mycket väl vad en kortplats var, att jag hade en i min dator, men att det inte var den datorn det gällde. Vilket elegant ledde mig in på fråga två. Jag fiskade fram annonsen om datorn jag hittat på företagets hemsida. Och frågade:

2: Har den här datorn kortplats?
Mannen såg ut som om jag var världens mest besvärliga kund. Han suckade djupt. Jag kunde inte ställa en sådan fråga, sa han. (Jaså inte? Varför då? tänkte jag...) Jag hade inte så mycket möjligheter att svara, för han pratade väldigt snabbt. Läs nedan vad han sa, och vad jag borde ha svarat, om jag hade hunnit. Men det var vad jag tänkte, och jag blev allt mer frustrerad ju längre han höll på. Du förstår säkert själv:

Jag måste förstå att datorer var som bilar. Det fanns olika modellnummer. Som VOLVO V70. Men sedan fanns det olika tillval. (OK?) Som färg, klädsel, cabriolet eller vanlig. (Jajaja, men då vill jag ha en med kortplats. Om det går? Det är ju därför jag frågade) Alla versioner har varsitt id-nummer. (Vad bra, och...?) Det ser du här. Och så pekade han på papperet. (Jaha, där står det. Det är alltså en speciell version ni säljer. Men min fråga kvarstår: Har den kortplats?) Du kan söka på den på internet och få upp hur många träffar som helst, och läsa om den. Jag försökte förklara att jag hade läst på Pricerunner att den skulle ha det. Då suckade han ännu mer. Pricerunner? Det är verkligen ingen pålitlig sida. De scannar bara av sidor. (Jag har ingen aning om vad det innebär att scanna av sidor, men jag tvivlar också på om uppgiften stämmer. Det är därför jag åkt hit för att fråga dig nu) Jag tycker att du ska gå in på företagets hemsida, där kan du läsa om alla olika modeller. (Det har jag gjort, blev inget klokare av det. Det är därför jag frågade dig: Har den kortplats?) Eller varför inte ring dem på det här numret? Jag fick en lapp med ett nummer på. Nu först fick jag en syl i vädret. Jag förklarade att jag verkligen trodde att de skulle kunna svara på det, eftersom de sålde maskinen. Men nej, det gjorde de inte alls, sa han. De fick bara in några när det var kampanj, och då "får alla andra också det". Jag fattar fortfarande inte vad han menade med det. Jag förmodar att han menade att han inte hade någon i affären, och det var väl sin sak. Vilka "alla andra" var hade jag ingen aning om. Jag visste att de enligt sin hemsida just då hade minst 25 styck dylika på lager. Inte i affären, men i webblagret, och att man skulle kunna beställa där och hämta hos den här mannen. Jag stoppade lappen med telefonnumret i plånboken och gick därifrån. Det gick inte att resonera med den där mannen, och om jag stannade längre skulle jag bara bli förbannad...

Ursäkta språket, men vad är det för j*£%& sätt att inte kunna svara på en enkel fråga om en vara man har till salu? Jag ville veta om just den dator jag visade hade kortplats. Jag önskade bara ett svar. JA eller NEJ. Jag var inte intresserad av några andra modeller, utan den som de hade till salu. Och om det nu var så enkelt som att gå in på en viss hemsida och kolla upp det, eller ringa ett telefonnummer? Det kunde han ha gjort på den tid som han gav mig en lång föreläsning. Om den hade det, så hade jag ju köpt den av honom. Eller om han inte ville, på hans företags hemsida i alla fall. Samma dag. Om den inte hade det, så hade han väl kunnat föreslå mig en dator som hade det jag frågade efter? Det är väl så man gör som försäljare? Eller har jag missuppfattat det totalt? Man tar reda på kundens önskemål, letar upp en passande vara i sitt sortiment, och sedan försöker man sälja den. Eller?

SCEN HOS BILHANDLARE 1:
Kund: -Hej, jag såg på er hemsida att ni hade en Ferrari Tagliatelle inne. Har den modellen självlysande baksäte?
Bilhandlare: -Nej, tyvärr. Det är endast Ferrari Tortellini som har det.
Kund: - Vad synd. Gasolgrill i bagaget då? Jag skulle behöva något för mysiga stunder. I månskenet, ni vet...
Bilhandlare: - Inte den vi har inne just nu. Jag är osäker på om någon Ferrari har Gasolgrill i bagaget. Jag kan ringa Ferraris svenska generalagent och fråga. Under tiden kanske ni skulle vilja ta en titt på vår Victor Muller 900 här borta. Den har i alla fall gasolgrill i bagaget. Det vet jag säkert. Jag kan ordna ett bra pris till er, om ni skulle vara intresserad. Men jag skulle också kunna föreslå en brasvideo i handskfacket. Om det räcker för era behov så har vi en här som vi själva har spelat in, och som vi skulle kunna installera i Ferrari Tagliatellen, för en mycket blygsam kostnad...

alternativt:

SCEN HOS BILHANDLARE 2:
Kund: - Hej, jag såg på er hemsida att ni har en Toyota Karate till salu? Har den fönsterhissar?
Försäljaren: - Du kan inte fråga så. Det finns många sorters Toyota Karate. Olika tillval. Färg t.ex.
Kund: - Ja, men jag tänkte på den ni annonserar om.
Försäljaren: - Titta i annonsen efter chassinumret, sedan kan du söka på Toyotas hemsida om den har fönsterhissar. Eller någon annanstans på nätet. Det finns överallt.
Kund: - Jag tänkte att du kanske kunde svara på det direkt, eftersom det är du som säljer den?
Försäljaren: - Jag? Nej, det är farsan som säljer dem. Han har dem i en lada utanför Eslöv. Om du vill köpa den, så kan han köra upp den till jul när han kommer för att hälsa på. Men då får du maila honom i god tid.
Kund: -Öh. OK... Men kan du inte slå din pappa en signal då, och fråga om han kan gå ut i ladan och kolla om just hans Toyota har fönsterhissar? När jag nu ändå är här? Så kunde jag betala den direkt, om den har...
Försäljaren: Nä...jag orkar inte...

Vilken av de två ovanstående tror du har störst chans att få sälja en bil till kunden?

Det blev inget datorköp den här dagen heller. Jag googlade på den aktuella "bilklädselmodellen". Han sa att det skulle finnas massor av ställen att läsa på om den. Jag fick bara en handfull träffar. De sidor jag redan varit på, och en dansk där det inte stod något mer än jag redan visste. Tillverkarens hemsida kände inte till den speciella bilklädseln. Jag gissar att den endast är för den skandinaviska marknaden. Du vet, en sån med Å. Ä och Ö. Dagen efter hade jag tänkt ringa det där telefonnumret men jag hade ingen lust. Gårdagens otrevliga bismak stod mig nu upp i halsen, och jag ville inte under några omständigheter ha med den där mannens företag att göra. Dessutom hade jag hittat något annat, som jag tänkte kolla upp...

Tåg, buss och Västtrafiks biljettsystem

2011-10-25T13:14:00.000+02:00

Läser i GP om att SJ ska dra in ett antal av sina tåg mellan Malmö och Göteborg. Inte X2000, utan de billigare och långsammare InterCity-tågen. Jag känner för att vara positiv idag, så jag ser därmed en chans för färre problem av den här typen. Jag läser även om folk som blivit påkörda av bussar. När jag läser den mindre notisen om olyckan den 9 september, minns jag plötsligt en incident: Det kan nog ha varit i September, eftersom jag inte bloggade så mycket just då. Annars hade jag definitivt skrivit om den. Det var kväll, och jag och några till stod och väntade på en buss i en kur inne i stan. Vi såg bussen komma på håll, och klev ut på trottoaren utanför, som man alltid gör när man ska gå på en buss. Bussen kommer närmare och jag tar sikte på framdörren. Precis när den är framme och gör en ganska hastig inbromsning, ser jag i ögonvrån hur något kommer flygande, det känns i alla fall så. Något ganska stort och svart och hårt, svischar förbi och vi som står på trottoaren utanför kuren måste ducka eller ta ett steg tillbaka. Det var bussens backspegel, som stack långt utanför bussen, ganska precis i huvudhöjd. Visst är det bra med backspeglar, men busschauffören måste ha extra mycket koll på hur han eller hon kör med en sån där knockoutare hängandes utanför. Är det lite halvskumt så syns de inte förrän det kanske är för sent. Och nej, jag stod inte för långt ut i gatan och väntade. Jag stod på trottoaren. Man kan ju inte stå kvar inne i väntkuren tills bussen stannat heller, då kör bussen bara förbi och vidare...

Och när jag nu ändå gnäller över kollektivtrafiken. Missförstå mig inte, jag älskar kollektivtrafik. Jag är epileptiker och kan inte köra bil, så för mig är kollektivtrafik ett av världens sju underverk. Jag har skrivit en hel del inlägg om tidigare incidenter, mest med tågtrafik, på den här bloggen förut (leta bakåt, du kan inte missa dem), och det är sällan problem och förseningar jag stör mig på. Problem kan alla få, det jag tycker är intressant att se är hur transportföretagen löser dem. Kontakten och informationen mellan företag och kund framförallt. Och den är ofta allt annat än lysande. Västtrafiks biljettsystem har jag överhuvudtaget inte nämnt i bloggen förut. Det kanske vore dags för det nu, efter en artikel jag läste häromdagen. Det nya systemet infördes för ungefär tre år sedan, och har kritiserats från start. Nu har man äntligen bestämt att man ska byta ut det. Det finns många saker som kan nämnas om detta system, det som oftast tas upp i debatten är utcheckningen, dvs att man måste visa upp sitt kort även vid avstigning. Det är lätt att glömma när man har bråttom och mycket packning. Då får du fortsätta betala för en resa du inte själv är med på, beroende på hur långt bussen åker vidare. Det kan handla om mil. Och även om du checkar ut ordentligt så kanske datorn missuppfattar din utcheckning som en incheckning. Och så blir du tvungen att betala för bussens vidare färd i alla fall. Det går att få pengar tillbaka, men det gäller att du märker det, och det kanske du inte gör om det handlar om många små tillfällen. Själv tror jag att systemets stora problem är den totala bristen på användarvänlighet. Då menar jag i första hand kortläsaren. Konstruktörerna tror nog att den är fantastiskt enkel, och det är den säkert för den som lagt ner några år på att tillverka den, men ett sådant här system måste kunna förstås direkt. Utan förkunskaper eller treveckorskurs. Tänk på alla turister. Det är också värt att nämna att busschaufförerna ofta inte heller förstår, eller kan förklara, vad man ska göra. Om du inte har sett kortläsaren:

Solklart, eller hur?

"Visa kort" står det. Var ska man visa det? Jo, om du tittar noga så är det en liten pil neråt, mot den stora ringen med en hand som håller ett kort. Jag har studerat många nybörjare med systemet som hellre vill visa det för displayen där det står "Visa kort". Det är logiskt, eftersom den lyser och vill kommunicera. Den runda ringen drar inte blicken till sig på samma vis. Men det brukar man lära sig ganska snabbt. Det är knapparna som är det verkliga problemet. Det vill säga:

+TVS?ÅK
...som jag brukar kalla dem. Låter som en bror till T'sy'f ~pl Du förstår naturligtvis direkt? Det sitter numera en liten klisterlapp längst upp på läsaren med lite extra förklaringar, men ord som Tilläggsresa och Saldo kan ändå vara lite svåra att förstå. Därför får du här en enkel minnesramsa av mig:

+ som i Jag vill åka längre än bara inom stan (Plusmeny till min resa, tack)
T som i Jag vill åka längre borT än mitt månadskort räcker
V som i Vuxen
S som i Barn och annat Smått
? som i Har jag några pengar kvar på kortet?
Å som i Tusan ocksÅ, jag slog fel
och K som i Nu har jag trycKt på allt jag skulle trycka på, tror jag.

Du ser, det är inte så svårt som man kan tro...Nej, inte så +SVÅKT? menar jag förstås....

Spagetti med (mager) fetaostsnuviga kycklingbitar...

2011-10-25T02:43:00.000+02:00

Har jag lagat förut. Flera gånger. Första gången var när jag bodde i Hässelby, och då med Mozzarella, på senare tid blir det oftast med Fetaost. Det här var en mager sort. Och jag råkade få för mycket mjöl, kycklingen brukar inte vara så här snuvig i vanliga fall. Koka bort så mycket spad/sås som möjligt. Jag tror det kallas att reducera. TV-kockarna brukar säga så i alla fall. Och glöm inte några droppar pressad citron. Det gör susen!

Bloggföljetong: The Quest for Fire(Wire) del 2

2011-10-25T02:28:00.000+02:00

OBS! Detta är del 2 av en bloggföljetong som jag påbörjade igår, och förhoppningsvis kommer att kunna avsluta imorgon. Om du inte inte har läst del 1 så är den här texten förmodligen oförståelig. Läs därför del 1 först.

Hjalmar Brantingsplatsen, eller Backaplan, är en spännande plats. Den ligger på Hisingen, tvärs över Göta Älv från Göteborgs centrum. Nära och bra, och med massor av affärer. Inte lika lyxiga som de i Nordstan eller på Avenyn, utan mer i min smak. Jag klev av vid busshållplatsen och tog sikte på DatorStaden. Jag har gått förbi huset många gånger, och varit där inne minst en gång förut. Jag visste med andra ord precis vart jag skulle. När jag närmade mig huset var det något som kändes fel. Det var något som saknades... Till exempel den stora skylten som det står DatorStaden på. Och innanför dörren var en stor gallergrind. Innanför den var det tomt. DatorStaden var nedlagd, och en stor skylt hänvisade mig till Radio/TV/Dator/Vitvarubutiken i huset bredvid. Vi kan kalla den YesLixom.

När jag klev in genom dörren till YesLixom fick jag en Deja Vu-upplevelse. Du vet: "Här har jag varit förut", men inte bara det, jag kände dessutom att "här har jag stått och väntat och väntat och väntat". Jag tror inte det var i precis den här butiken, för alla YesLixom-butiker ser ungefär likadana ut. Jag tror det var den i Frölunda. Jag kommer dock inte ihåg vad jag väntade på. Nu gick jag runt ett tag och tittade på deras bärbara datorer. Jag försökte se så intresserad ut jag bara kunde. Försökte uttrycka en så stark köplust att finansministern skulle ha blivit stolt över mig, och detta bara för att någon av säljarna skulle intressera sig för mig, och komma fram och vilja sälja. Jag hittade nämligen en alldeles utmärkt liten dator. Trevlig design, söt att se på, bra prestanda och helt OK pris. Det enda som saknades var förstås FireWire. Om YesLixom och deras raska säljare kunde lösa det problemet för mig, då skulle de definitivt kunna få sälja den där söta datorn till mig. Jag såg mig omkring. En säljare var i närheten, han stod och smörade för en man som lekte med en annan bärbar dator. Mannens hustru och barn stod en bit bort och såg uttråkade ut. Mannen ignorerade dem och fortsatte leka och försäljaren fortsatte smöra. Naturligtvis ska en säljare ge sin kund full uppmärksamhet, men det här var nästan löjligt. Mig såg han inte överhuvudtaget. Fast det är klart, i min trötta höstjacka såg jag inte lika köpstark ut som en tio år äldre familjeförsörjare. Jag tog ett varv till. Tittade noga på datorerna, och på den speciella datorn i synnerhet. Fortfarande ingen reaktion. Jag gick ett par varv runt smöraren och den smörande. Tänkte att i den här delen av landet var det i alla fall ingen smörbrist. Ingen reaktion. Inte en blick. Men det fanns väl andra säljare? Jadå. Vid ett bord en bit bort stod tre försäljare till. Jag gick långsamt bort mot dem. Tittade nyfiket på alla bärbara datorer på vägen. En bit från bordet stannade jag. Jag stod där en stund. Jag skulle visserligen ha kunnat skrika till. Eller helt enkelt gått fram till dem och petat på dem. Men de såg ut att ha så roligt tillsammans där de stod och pratade och skrattade och inte kastade en enda blick ut mot kunden i den trötta jackan ute på affärsgolvet. Varför förstöra deras trevliga gemenskap?. Jag gick ut genom dörren och tänkte att de kunde behålla sina gamla datorer för sig själv. Om jag absolut 100% hade velat ha just precis den där datorn, om det hade varit det enda stället den fanns på, om den hade haft FireWire och om jag hade sökt efter den med ljus och lykta i en veckas tid... Om, om, om. Då hade jag kanske gjort på ett annat vis, men det finns affärer över hela Göteborg som säljer datorer, och ännu fler på nätet, så om herrarna på YesLixom vill sälja en dator till mig så får de faktiskt ta och anstränga sig lite...

Det var mulet och det började närma sig kväll. Tvärs över Backaplan lyste en stor skylt för en annan liknande butik. Vi kan väl kalla den PåAv. Jag hade absolut för mig att de hade konkursat i somras, men skylten satt kvar och den lyste ju faktiskt riktigt inbjudande. Jag gick dit. Där inne, där PåAv brukade vara, satt nu bara en liten lapp: Lokal Uthyres, och så ett telefonnummer. Ingen hänvisning. Jag fick hänvisa mig själv, och jag hänvisade mig några hus bort.

Där fanns ytterligare en affär som säljer datorer. Vi kan väl kalla den för EL-efanten. Där brukar jag köpa hårddiskar ibland. På en skylt utanför såg jag precis en sådan dator som jag sökte. Inte helt olik den som fanns hos YesLixom. Bra pris. Om den hade någon FireWire framgick dock inte. Det kunde deras säljare få svara på. Jag hittade snart deras bärbara datorer. Där fanns många specialerbjudanden på "Just det här exemplaret", det vill säga utgående modeller och skyltexemplar. Jag brukar gilla dem, för de är billiga, men ingen av de här föll mig riktigt i smaken. Jo, där var en trevlig en mini-PC. Ibland vore det praktiskt med en sådan, att ta med sig ut i parken och skriva novell på. Eller till kyrkogården, om man ska skriva en skräcknovell. Det går väl i princip med en vanlig bärbar dator också, men ju mindre desto behändigare. Och det här var en mycket liten diskret sak, ett före detta skyltexemplar med precis rätt pris. Priset berodde på att den hade en stor repa rakt över skärmen. Så det fick vara. Jag letade efter den dator som stod på annonsen utanför. Den syntes inte till. Lockvara kallas det visst. Även här fanns en säljare, med en annan kund, men inte fullt så mycket smör. Och så fanns där en valp också, men han stod bara och pratade med en kompis. Att det var en kompis och ingen kund vet jag eftersom de inte pratade om försäljning. Efter en stund kom en tredje butiksanställd fram till valpen, som då genast började arbeta med datorn framför sig. Det var tydligen något fel på datorn, och de försökte lösa det. Jag tittade vidare. Efter en stund lämnade den tredje mannen den besvärliga datorn och gick fram till mig. "Ursäkta mig" sa han. Jag vände mig om, sträckte på ryggen, hissade upp mungiporna så långt jag orkade och förberedde mentalt mina frågor och mitt oslagbara argument. Minns du? Att om de skulle kunna lösa mitt FireWire-problem, skulle de också kunna få sälja mig en bärbar dator. Jag hann inte säga det. Han hann före. Han sa: "Kan jag få komma förbi?"

Någon minut senare stod jag på spårvagnen in mot Nordstan. Jag tänkte göra ett nytt försök hos "Leksaksaffären för medelålders män". De har en affär i Nordstan också. Jag hann knappt in, innan jag i en hylla fann en "magisk överföring av videoband till datamaskin via USB-mackapär". Till och med två olika modeller. Båda för någon hundralapp under tusenlappen. Det måste ha varit dem som tjejen i den första affären menade. Det kändes som om det var flera år sedan jag träffade henne, men det var bara ett par timmar. Det enda problemet med de här magiska prylarna var att de inte alls var anpassade för DV-kameror. De var för analog video, och visst skulle jag kunna koppla min fina dyra digitala videokamera till datorn genom med dem, men det vore ungefär som att köpa en Blu-Rayfilm till fullpris och sedan kopiera över den till VHS innan jag tittade på den. Om nu någon av mina läsare kommer ihåg vad en VHS-film är. Alternativt att ta en bild med min digitala systemkamera, skriva ut den och sedan fotografera av den med en mobiltelefon för att kunna skicka den till en kompis. Det är definitivt inte en "magisk lösning" på det problem jag presenterade för försäljaren, utan en "desperat sista chansen kris-lösning om inget annat fungerar men jag måste få iväg den här filmen just precis idag skitsamma hur den ser ut". Då kan det fungera. Att försäljaren inte verkar ha vetat skillnaden mellan digital och analog video är inte värt att kommentera. För övrigt har jag redan en liknande apparat. Den kostade bara hälften så mycket, är köpt i en livsmedelsbutik vi kan kalla för Pretto, och fungerade inte överhuvudtaget eftersom det var fel på installationsskivan. Men det är en parentes i sammanhanget...

Var var jag nu? Jo, jag var på leksaksaffären för medelålders män i Nordstan. Jag gick till informationsdisken. Där var ingen kö, men jag var tvungen att ta en kölapp för att få hjälp ändå. Jag förklarade mitt problem för mannen bakom disken. Han nickade. Han föreslog ingen magisk lösning, men letade länge och väl efter en sladd med USB i ena änden och FireWire i den andra. Men han hittade ingen. Han hänvisade mig till den andra leksaksaffären för medelålders män i Nordstan. (Vi kan kalla den Kalle Anka & Co) Jag kunde inte låta bli att skratta, och sa att jag hade blivit hänvisad till många olika ställen den här dagen. Att det till exempel var på "Radio/TV/Video/Dator/"Magiska-DV-överföringsprylar finns, jag lovar, men inte här" som man hade hänvisat mig till den här affärskedjan. Han skrattade också. Ja, sa han. Dit har jag aldrig hänvisat någon. Men jag har hänvisat desto fler till Kalle Anka & Co.

Så jag gick till Kalle Anka & Co. Där var fullt med folk. Jag tog en kölapp. Tre personer bakom disken hjälptes åt att betjäna kunderna. Det gick alltså ganska snabbt, och eftersom de flesta före mig hade tröttnat och gått därifrån, så gick det ännu snabbare. Mitt nummer ropades upp. Jag förklarade problemet för killen bakom disken. Han nickade och började leta efter en USB till FireWire-sladd, men hittade inte någon. Är du förvånad? Jag var det inte. Han beklagade sorgen och hänvisade mig ut på nätet. "Där måste det ju finnas sådana"...

Fortsättning följer. Förhoppningsvis i morgon, och förhoppningsvis finner jag också lösningen på problemet i denna tredje del. Blir det tredje gången gillt? Håll tummarna...

Where the sun don't shine...

2011-10-25T01:30:00.000+02:00

Where the sun don't shine... (Foto Anders N 2011)

Bloggföljetong: The Quest for Fire(Wire) Del 1 av...3?

2011-10-23T19:24:00.000+02:00

Vet du vad FireWire är? Också känt som IEEE 1394*. Det är ett...ja, för att sammanfatta det snabbt och strunta i alla onödiga tekniktermer, det är ett system för att koppla ihop tekniska prylar. Ett slags kontakt och en sorts sladd till det. Ungefär som USB, som du använder när du kopplar in din digitalkamera, eller vad du nu kopplar till dator. Jag använder också USB till det mesta, men när jag ska koppla in min DV-kamera (Digital Video) så behöver jag använda FireWire. Den har nämligen bara en sådan kontakt för digital överföring...

När det nu är dags för mig att skaffa en ny dator är det därför viktigt för mig att denna dator har FireWire. Min gamla trötta dator, som jag använder just precis nu när jag skriver det här inlägget, hade inte FireWire, men försäljaren i affären förklarade för mig att jag kunde köpa ett löst kort med en FireWire"port" på som jag stack in i datorn. Det fungerade lika bra, och har gjort så i sex år. Förutom FireWire har jag små krav. Att skriva och fixa bilder kräver inte så mycket av datorn. Den här datorn har klarat det, och klarar det fortfarande, även om det går rätt segt ibland. Alla nya datorer är 5-6 år modernare och med tanke på hur snabbt datorutvecklingen går så är jag inte det minsta orolig. Men så var det FireWire...

Jag åkte till en TV/Video/Data/Vitvaror/med mera butik här i Göteborg som är känd för sitt stora sortiment och sina låga priser. Jag tittade runt lite. Jag hittade ingen dator som riktigt passade mig i pris, men efter en stund kom det en försäljare fram till mig och frågade vad jag sökte. Jag sa att jag var på jakt efter en ny dator. En bärbar, eftersom jag rör på mig ibland. Han frågade vad jag skulle använda den till. Jag sa att jag skulle skriva. Han suckade lite. Jag sa att jag skulle redigera bilder. Han suckade lite till. Det var inga problem, sa han. Det klarar alla datorer nuförtiden. Det var alltså som jag misstänkte. Jag har inte följt med i datorutvecklingen sedan ungefär 2001, för sedan dess har alla datorer klarat att göra det jag har krävt av dem. Jag vet alltså ingenting om processorer, RAM-minnen eller något sådant som har tillverkats efter 2001. Sedan sa jag till försäljaren att jag tyckte om att använda min DV-kamera och därför behövde en FireWire-port. Det var lite värre, sa han. Då handlade det om SuperdupermultimediaWikipedianåntingnånting datorer. De kostade 12000 och uppåt. Det var jag inte så sugen på. Jag hade kollat lite på nätet och konstaterat att en hyfsad bärbar dator gick att få för ungefär 5000. Det lät mer anpassat för min plånbok. Då föreslog han att jag skulle köpa en Macintosh. Det hade jag inte någon lust till heller. Inget fel på Mac, men jag har varit PC-kille sedan första halvan av 90-talet och är inte särskilt sugen på att behöva lära mig ett helt nytt system. Fanns det inte någon enklare lösning? Jag berättade om att jag på min nuvarande dator satte i ett kort med FireWire i. Han nickade. Men nej, sa han. Nuförtiden tar inte datorerna kort. Varför inte, frågade jag. "Det som är bra." Han ryckte på axlarna. Jag frågade om det inte fanns något annat sätt att lösa det på. Det kunde inte bara vara jag som har det här problemet. Det måste finnas fler där ute med äldre videokameror och nya datorer. Då tog han med mig bort till videokameraavdelningen. Där jobbade en trevlig tjej. Hon visste mer om det jag behövde veta. Hon funderade ett tag. Sedan sa hon att nya videokameror har USB-kontakt. Det var bra att veta, men det hjälper inte mig. Min har ju FireWire. Och den är på tok för bra för att bytas ut även om den har några år på nacken. En ny videokamera med motsvarande kvalitet och funktioner skulle kosta en förfärlig massa pengar. Även om man köper den på Blocket, som jag gjorde med den här. Sedan funderade hon ett tag till. Hon letade i hyllorna efter en sladd med FireWire i ena änden och USB i den andra. Det hade passat perfekt. För USB har ju alla datorer nuförtiden. Men nej, hon hittade ingen sådan sladd. Vi pratade en stund till. Jag sa att jag inte under några omständigheter kunde köpa en dator för flera tusen innan jag visste säkert att jag skulle kunna redigera film med den. Då sa hon: Om du inte behöver koppla kameran, utan det bara handlar om att få över filmen, så finns det en enkel DV-bandsöverföringsgrej på (känd leksaksaffär för medelålders män). Den kostar inte mycket alls. Max en tusenlapp. Det lät ju lysande. Precis vad jag behövde. Var var närmaste sådan affär då? Det visade sig bara vara några hundra meter. Jag sprang dit för att kolla...

I den välkända leksaksaffären för medelålders män var det förvånansvärt tyst, tomt och lugnt. Där brukar vara fullt med gubbar annars. Det enda jag såg var några små valpar, förlåt ynglingar, som sprang runt och skrattade och lekte mellan hyllorna. Flera av ynglingarna var klädda i affärens uniform. Var det måhända praktikanter? Jag letade i hyllorna. Både bland datortillbehör och TV-prylar. Ingen magisk DV-bandsöverföringsgrej syntes till. Inte heller någon sladd med USB i ena änden och FireWire i den andra. Jag letade igenom kyllorna tre gånger. Sedan gav jag mig ut på jakt efter någon att fråga. De lekande valparna ville jag inte störa. Jag ville ha tag på någon som verkligen jobbade där. Så småningom hittade jag en något äldre yngling som såg seriös ut och som plockade med varor i en hylla. Jag förklarade problemet för honom, han nickade och ropade sedan på valparna att de skulle leta upp en USB till FireWire-sladd till mig. Då blev det fart på dem. De for bort till datortillbehörshyllan. Jag följde efter. Men nej, någon sådan kunde de inte hitta. Sedan dök ynglingen jag nyss frågat upp igen, han hade med sig en äldre kollega som han sa kunde allt om det jag frågat efter. Jag förklarade mitt problem. Mannen nickade. Sedan sa han att de inte hade något sådant, men hänvisade mig till en datorbutik vid Hjalmar Brantingsplatsen. Vi kan kalla den DatorStaden Det visste jag var det var. Ett par hållplatser bort. De hade alla dataprylar man kunde behöva. Och om jag ville så kunde jag fråga i RadioTV-butiken bredvid innan jag åkte bort dit också. Jag tackade så mycket för hjälpen och började gå mot utgången. Då kom jag på att jag inte hade frågat om den "magiska DV-bandsöverföringsgrejen för max en 1000-lapp". Mest för att jag egentligen tyckte att det lät lite konstigt. För att föra över ett DV-band så behöer man stoppa bandet någonstans. I typ en bandspelare eller kamera, och även en enkel DV-kamera brukar vara dyrare än en tusenlapp. En DV-bandspelare kostar minst 10000. Skulle den här dessutom vara magisk, och kunna kopplas med USB, måste den kosta minst 12000. Billigare då med en enkel kamera. Fast en kamera behöver jag inte, för det har jag en redan. Då återstår bara den magiska sladden för överföring. Jag tror inte riktigt på magi och Joe Labero och enkla bantningskurer och sånt där. Då återstår bara en sladd för överföring från DV-kameran till datorn. Den kallas FireWire-kabel. Sådana har jag många hemma. Men då behöver man FireWire i datorn. Fast inte i det här magiska fallet, då gick den på USB. En FireWire-kabel till USB med andra ord? Eller inte? Tjejen som utlovat den var säker på att den var magisk. OK, hon sa inte att den var magisk. Hon sa att det var en enkel pryl för att föra över DV-band till dator via USB. Men då måste den ju vara magisk? Om det inte var en kamera, och inte en vanlig sladd, utan någonting däremellan. Jag var lite nyfiken på vad det var egentligen, och det förvånade mig verkligen att inte killen här i affären hade nämnt den. Jag vände om för att fråga honom, men han hade redan en ny kund. Jag gick ut genom kassan och in i butiken bredvid...

Det var en butik vars namn kan få dig och mig och vemsomhelst att tro att de skulle vara experter på sitt område. Kanske de är det också? Jag vet inte. Jag frågade en kille som jobbade där om han hade något som kunde hjälpa mig att koppla min DV-kamera till en dator som bara hade USB. Han letade igenom sina sladdar, och konstaterade sedan att det hade han inte. Jag tackade för hjälpen, gick ut och hoppade på en buss. Under färden funderade jag mycket. Jag har lätt att fastna i grubblerier. Det har du säkert märkt om du har läst min blogg förut. Jag tyckte mig ha hört någon gång att FireWire och USB var två helt olika system, och att det inte gick att koppla ihop dem hursomhelst. USB var från början mycket långsammare, men har blivit snabbare i nya versioner. USB2 har jag i min dator och ett USB3 är visst på gång. Kanske de har löst problemet med att koppla ihop dem också? Annars borde de ha sagt det i någon av affärerna jag var i. Att det inte går, alltså. De sa inget alls om något sådant, utan letade länge efter sladdar för att koppla ihop USB med FireWire. I alla tre butikerna. Då måste det vara möjligt. Eller? Jag tänkte också på att jag köpte min gamla dator, den jag skriver på just nu, på DatorStaden på Kungsgatan i Stockholm, i september 2005. Och den har fungerat bra fram tills nu, när den börjar bli trött allt oftare. Om DatorStaden i Göteborg skulle kunna lösa mitt FireWire-problem, skulle de definitivt kunna få sälja mig en ny dator...

(Fortsättning följer imorgon...)

*IEEE 1394: Låter som titeln på en skräckfilm i medeltidsmiljö...

Hur får jag mina pengar att växa? (Placeringstips)

2011-10-21T12:35:00.000+02:00

Fick det här med posten idag, och visst välkomnar jag ett seriöst finansbolag som vill göra en insats för "framtiden, tillväxten och de gröna växterna". Men det är något med deras koncept som ändå inte känns helt pålitligt...

Hur får jag mina pengar att växa? Det är en mycket aktuell fråga i dagarna. Vill du göra en insats för framtiden, tillväxten och de gröna växterna? Då rekommenderar jag:

Green Growing Finans erbjuder en kapitalförvaltningsfondtjänst med garanterad tillväxt. Efter att du har anmält dig och betalat in den första månadsavgiften så får du ett startpaket med posten. Det innehåller ett exklusivt handgjort och fotmålat blomkrukefondkonto och två väl förslutna plastpåsekonton. Mer om dessa senare. Ta ut den andel av dina besparingar som du önskar placera ur madrassen. Det måste vara sedlar. Gör en rulle, ju större desto bättre. Placera rullen i det handgjorda och fotmålade blomkrukefondkontot.Öppna sedan den större av plastpåsekontona, och placera ungefär hälften av innehållet i blomkrukefondkontot. Runtomkring sedelrullen och i hålet inuti i rullen. Ungefär upp till kanten. Detta är den så kallade räntebärande jorden. Sedan öppnar du plastpåsekonto nummer två som innehåller den så kallade fröräntan. Peta ett litet hål i den räntebärande jorden i hålet i sedelrullen och placera fröräntan där. Därefter fyller du på det sista av den räntebärande jorden ovanpå. Placera blomkrukefondkontot i ett välbelyst värdefondsfönster. Förvalta väl och vattna ett par gånger i veckan. För snabbare tillväxt, tillsätt ett par droppar statsekonomsvansextrakt (ingår ej, men finns att beställa på www.greengrowingfinans.se). Glöm inte att betala din månatliga överförvaltaravgift. När tillväxten ökat så mycket att blomkrukefondkontot inte räcker till (och det kommer att hända, vi lovar), kommer större storlekar av handgjorda fotmålade blomkrukefondkonton att finnas tillgängliga för beställning på hemsidan. Vid transferering till större blomkrukefondkonto, placera fler sedlar runt sedelrullen, alternativt värdepapper. Om tillväxten förefaller svag (vilket inte är vårt fel, vår produkt är förträfflig, utan problemet ligger helt i dåliga tider som vi inte kan hållas ansvariga för) får du inte lockas att ta ut redan placerade sedlar eller värdepapper ur det handgjorda, fotmålade blomkrukefondkontot. Då finns risken att tillväxten skadas, och vi kan inte hållas ansvariga för resultatet. Kapital som placerats i ditt handgjorda, fotmålade blomkrukefondkonto får alltså inte röras, men den vackra tillväxt som lever där i kommer att sprida mycket färg , liv och glädje i ditt värdefondsfönster i en obestämbar framtid. Om inte för dig så i alla fall för dina barnbarn. I väntan på att tillväxten tar fart så föreslår vi att du skaffar ett handgjort, fotmålat blomkrukefondkonto till från hemsidan. Eller en flaska statsekonomsvansextrakt till det kontot du redan har. Det är en säker investering!

Göteborg - en del av Sverige - igår...

2011-10-20T14:42:00.000+02:00

Den här mannen var Sveriges mest omskrivne i förra veckan. Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt.

Partiets anseende är skadat och nu åker han land och rike runt för att personligen möta och be om ursäkt till alla som tagit illa upp. Igår var han i Brunnsparken i Göteborg, och alla som ville fick komma fram och framföra sin åsikt, och ställa frågor. Många hade viktiga saker att säga. Jag hoppas han lyssnade och tog till sig. En del ville bara posera med honom på en mobilkamerabild. Många av dessa var unga killar från förorten. På väg till bilen efteråt mötte Juholt ett gäng tjejer i högstadieåldern. En av dem skrek "jag rörde vid honom". Hon blev alldeles till sig. Kanske är det som man säger att även dålig publicitet är bra. Speciellt i dagens kändisfixerade värld. Jag vet inte hur många av de andra partiledarna som är lika kända bland tonåringarna. Den här mannen verkar att ha potential till att bli större än idol-Danny...

På ett allvarligare plan: Reglerna för extra bostäder verkar vara förfärligt svårtolkade. Men är det verkligen motiverat med bostadsbidrag till höginkomstagare som riksdagsmän, och i synnerhet partiledare, överhuvudtaget?

Rapport från huset och tvättstugan...

2011-10-20T14:18:00.000+02:00

Idag är det varannan Torsdag. Det vill säga tvättdag. Borrandet här i huset har återupptagits. De borrar på ganska friskt just nu, men det är en bit bort. Långt ifrån Stenmejselhammarekonserterna för något år sedan. Man får väl vara nöjd och glad för det. Jag förmodar att det är bredbandet som är på väg just nu. Sladdkringlan som hängde utanför min dörr i våras försvann under sommaren när jag inte var här, då de flesta lägenheterna fick sina breda band. Jag frågade mitt bostadsbolag häromveckan hur det skulle bli med mitt bredband, eftersom jag missade tillfället att släppa in det i somras. De sa att jag inte skulle vara orolig, det kom fler tillfällen under hösten.

Men nu var det egentligen tvättandet jag skulle berätta om, och inte bara dagens. Eftersom det är först nyligen jag har kommit igång med bloggandet igen på allvar har jag inte hunnit rapportera om förra gången jag tvättade. Jag minns inte längre om det var en Torsdag eller Fredag. Jag brukar tvätta på Torsdagar. Mest för att det ska vara lätt att komma ihåg... Ibland kan det bli en fredag. Jag kom ner till tvättstugan och fann båda maskinerna stendöda. Med grundläggande ellära i bagaget från gymnasiet så satte jag igång med en enkel felsökning. Det finns två maskiner i den tvättstuga jag brukar använda, en nyare och en äldre. Den nyare var enkelt fixad. Det räckte med att jag tryckte i kontakten ordentligt i vägguttaget. Då vaknade den. Den äldre var det värre med. Den stod öppen, och när jag tittade in i den fann jag ett par centimeter tvättmedelsgrått vatten i botten av trumman. Jag letade upp den lilla spaken för manuell tömning (den brukar finnas bakom en lucka, men på de här maskinerna är luckorna sedan länge borta) och tryckte ner den tills vattnet runnit ut. Nu borde maskinen fungera, men det gjorde den inte. Jag drog ur kontakten och satte in igen. Fortfarande inget livstecken. Nu började jag fingranska maskinen och fann att luckan var misshandlad i kanten. Ganska ordentligt. På två ställen. Den gick inte att trycka igen heller. Något tog emot. Min teori är att någon brutit upp luckan under pågående tvättning, och därmed böjt till luckan så att den inte gick att stänga igen. Varför? Bra fråga, men de hade väl bråttom. Försökte avbryta, kanske genom att dra ur sladden, men tvättmaskinen går inte att öppna om strömmen är av eller det finns vatten där inne. Därför den omilda behandlingen. Hade de bara släppt ut vattnet först, så hade det säkert gått bra. I vilket fall är det inte så smart att försöka öppna en tvättmaskin med våld. Bättre att kontakta bostadsbolaget. Fast då kan det ju ta sin tid...

När jag hade tvättat färdigt mailade jag och felanmälde maskinen till bostadsbolaget. Jag förmodade att de kände till det redan, men för säkerhets skull. Jag skrev också om min undersökning och min teori. Jag har försökt kontakta bostadsbolaget tidigare under pågående tvättpass, till exempel den gången som det inte gick att låsa tvättstugan. De ansåg inte att ärendet var brådskande, och jag fick stå och vakta maskinen i tre timmar så att ingen kom och snodde min tvätt. Segt, men vad skulle jag göra. Jag har därför aldrig blivit bestulen på min tvätt, men vid ett flertal tillfällen på min tvätttid. Bara för att jag kommit ner några minuter för sent och någon annan redan hunnit vara där och lägga beslag på den. En gång blev jag bestulen på min tvätttid av två eller kanske tre olika personer: När jag kom ner vid inbokad tid var tvättstugan låst med tvättlås. Jag tänkte att föregående tvättare var försenad och väntade en stund, men ingen kom. Jag gick upp igen till min lägenhet och gick ner en stund senare. Då var där en person i tvättstugan. Men det var inte den som tvättat nyss. Det var den som kommit efter och funnit tvättstugan tom. Och nu precis påbörjat sina två tvättar. Kunde de bara få tvätta färdigt? Det tog bara en timme? Och dumsnäll som man är så sa man ja. Och kom ner en timme senare, fann tvättstugan låst och upptagen. Kanske av en tredje person...

Det har dock blivit bättre. Kanske eftersom jag alltid nu går ner en kvart före utsatt tid. Om föregående tvättare redan är färdig så låser jag snabbt med mitt tvättlås. Så att ingen ska hinna sno min tid innan jag kommer dit. Om de inte är färdiga så väntar jag tills de är det. Ibland är tvättstugan öppen men torktumlaren går fortfarande med någons tvätt. Då väntar jag till full tid, sedan slänger jag ut den på bänken i förrummet innan jag låser. Den brukar ligga kvar där fortfarande två-tre timmar senare när jag kommer för att hämta det sista av min tvätt. Man måste vara hård för att klara sig i tvättstugan. Du hör att det är djungelns lag som gäller...

Idag gick jag ner före tiden som vanligt. Tvättstugan var öppen och tom. Jag tog en titt på den äldre tvättmaskinen och noterade att den fortfarande var trasig. På ett sätt så förstod jag det, för det tar väl sin tid att laga en tillböjd lucka. Vad som däremot förvånade mig var den lilla lapp som satt på den. Det stod att felet höll på att åtgärdas och reservdelar var beställda. Så långt allt väl. Sedan stod det att den var daterad den 14/10! Det var för en knapp vecka sedan. Jag vet inte om någon hade felanmält den före mig, men om vi tar för givet att ingen gjort det... Jag felanmälde den antingen torsdag den sjätte eller fredag den sjunde. Förmodligen Torsdag. Om det var Fredag eftermiddag så kanske ingen hittade min felanmälan förrän på Måndagen den 10:e. Ändå beställdes inga reservdelar förrän på fredagen. En hel arbetsvecka senare. Det känns inte som om man prioriteras här ute i förorten. Visst, det fanns en maskin till, och det finns en tvättstuga till med två maskiner. Men det bor minst tvåhundra personer i det här huset (minderåriga barn ej medräknade) och kanske framförallt, och det är väl där som skon egentligen klämmer: Man får inte tvätta på helgerna. Jag vet inte varför. Det står inga anslag om det någonstans, utan det är bara en självklarhet som man förväntas veta och förstå. Jag har tagit upp frågan med bostadsbolaget och de svarar bara att "vi har valt att inte göra så". Ingen motivering. Jag tolkar det som att man tar för givet att alla som bor i huset här antingen är arbetslösa och därför kan tvätta på dagarna, eller har i alla fall en person per hushåll (Läs: Hemmafru) som alltid är hemma. Det tycker jag inte om. För det kan väl inte vara så att man tar för givet att alla här i huset är synnerligen flexibla frilansande kulturarbetare som kan lägga sina veckoscheman själv?

Bild utan namn på 591PhotographyBlog

2011-10-19T11:46:00.000+02:00

Just nu visas bilder på 591PhotographyBlog under temat "Trains and boats and planes", som i den gamla Burt Bacharach-låten. (Personligen rekommenderar jag Freddie Wadlings och Fläskkvartettens svenska tolkning.) Jag bidrar med den här bilden. Om du brukar läsa den här bloggen har du sett den förut. Tyvärr har de glömt skriva ut titeln. Den heter "The Kiss":

"The Kiss" - Foto Anders N

Se denna och tidigare bilder av mig på 591PhotographyBlog här.

Mera Kulturnatta - På Stadsbiblioteket

2011-10-16T00:57:00.000+02:00

Göteborgs Stadsbibliotek by Kulturnatta (Foto Anders N)

Göteborgs Stadsbibliotek. Ta en ordentlig titt. Snart kommer det att stängas för renovering. I flera år. Och när det så småningom öppnar igen kommer det att se helt annorlunda ut...

Utförsäljning av gallrade böcker, Stadsbiblioteket (Foto Anders N)

Men än så länge är det öppet, och på Kulturnatta var där extra mycket folk. Speciellt i avdelningen för utgallrade böcker. Där trängdes Göteborgs alla bibliofiler. I början var där så mycket folk där att man inte kunde röra sig själv. Man fick bara låta sig knuffas fram av strömmen mellan borden, och försöka hinna titta så mycket man kunde under tiden. Plocka till sig några godbitar. Jag hittade ett par fina fotoböcker. Jag lyckades också få den allra största boken på hela utgallringen, rakt på min tå. Undvek med nöd och näppe att få en nästan lika stor bok på den andra foten ett par minuter senare. Den här bilden är tagen när jag tittat färdigt, och det började tunna ut med folk och böcker bland borden...

Pekkanini och hans Theremin (Foto Anders N)

På våningen under lyssnade jag sedan på mannen-myten-legenden Pekkanini, som spelade och berättade om, det fantastiska instrumentet Theremin. Har gu hört talas om det? Ett elektriskt instrument med en mycket speciell klang och som spelas genom att man rör händerna nära dess antenner. Konstruerades av en rysk uppfinnare i början av förra seklet, och dess teknik låg senare till grund för den moderna synthesizern. Populärt i skräckfilmsmusik, men hörs också i temat till TV-serien Morden i Midsomer och i Beach Boys Good Vibrations. Ena handen styr tonhöjden och den andra volymen. Detta kan tyckas enkelt, men att tämja maskinen är desto svårare. Det handlar om precision. Att hitta tonen, och att hålla den. Man får inte vara skakig på hand. Pekkanini, känd från duon Danielsson & Pekkanini och en flitig kompositör av musik för teaterscenen, är mycket skicklig på att spela både egna och andras melodier på Theremin. Du kan se och höra hans inspelningar på YouTube. Här kommer två av hans egna kompositioner:

Fler inspelningar finns på Pekkaninis YouTube-kanal. Se även hans hemsida. Efter framträdandet var det fritt fram för den som ville att prova på att spela...

En mini-Pekkanini spelar Theremin (Foto Anders N)

Kulturnatta 2011 - Filosofspexets levande jukebox

2011-10-15T17:16:00.000+02:00

Igår fredag var det kulturnatta här i Göteborg. Under min sena

promenad längs avenyn, fick jag plötsligt höra ljuva toner
från konserthusets trappa...

Det var en kör av unga röster. Och inte vilken kör som helst...

Det var Filosofspexets levande jukebox.
Vem som helst fick välja en låt...

Ett enkelt tryck på en knapp, och sedan flödade kulturen ut

ur deras små gyllene strupar, rakt ut till oss på Götaplatsen...

Och om någon råkar tvivla på att de var riktiga spexare, så

se själv här: De kunde både sjunga och spexa samtidigt...

En liten godnattsaga på ämnet "Skymd sikt"...

2011-10-13T00:22:00.000+02:00

Inför den tidigare nämnda bokmässan, kom det till min kännedom att en av mässans huvudgäster skulle vara en mycket känd tyska. En rock- och punkikon vars storhetstid kanske var 70- och 80-talen, men som jag själv lyssnat en hel del på, främst under en period på gymnasiet. När jag nu fick reda på att hon även skulle ge en konsert i samband med festivalen var jag tvungen att ge mig dit. Jag gick in på nätet, och naturligtvis var alla biljetter slut. Jag gav inte upp för det. Med erfarenhet från liknande sammanhang, satte jag mig istället på vakt vid datorn. Detta var mitt under värsta influensan. Varje gång jag var inne på datorn, och med jämna mellanrum medan jag satt där, gick jag in på ticnet och kollade hur det stod till på biljettfronten. Förr eller senare brukar det bli någon plats ledig, och en tidig morgon, kanske två dagar innan konserten, fick jag napp. Då hade jag också hittat en person på Blocket som ville sälja biljetter. En skånska. Men hon svarade inte på mail. Antingen var biljetterna sålda, eller hade hon bara ingen lust att sälja dem till mig. I vilket fall kunde hon ha svarat på mitt mail.

Men nu fanns det alltså en biljett ledig på ticnet. Den var inte dyr heller, bara 120 kr. Jag förmodade att det berodde på att konserten skulle hållas i en kyrka, Annedalskyrkan, inne i centrala Göteborg. Jag såg att det rörde sig om plats på läktaren, vilket väl var helt okej. Man brukar ha bra utsikt från orgelläktaren, även om det förstås är ganska långt fram till kyrkans främre delar. Någonstans i finstilt såg jag också uttrycket "skymd sikt" passera förbi, men brydde mig inte om det. Jag såg Fantomen på Operan på Oscarsteatern i Stockholm med skymd sikt när jag var liten, och det var häftigt, även om man ibland inte såg skådespelarnas huvud. Jag satt längst upp under taket, och när skådespelarna stod en bit in så skymdes de av överkanten på scenen. Jag har också hört historier om folk som hamnat bakom pelare som skymt delar av sikten, men eftersom platserna här var onumrerade, dvs man kunde sätta sig var man ville, och det kunde ju inte vara pelare framför alla...Eller?

Kvällen var sval och en smula mörk, och en stor samling människor stod utanför kyrkan. De flesta stod och rökte. Någon jagade biljetter, men förvånande nog fanns ingen som försökte sälja. Det tycker jag alltid det brukar vara annars. Vid ingången stod det en skylt. Jag minns inte exakt formuleringen, men ungefär att "ni med budgetbiljetter får gå runt hörnet". Jag började ana att det billiga biljettpriset berodde på att det var just en "budgetbiljett". Men observera, det stod inte någonstans på hemsidan att det överhuvudtaget existerade någon annan typ av biljetter än den jag köpte...

Runt hörnet fanns en annan dörr, och mycket riktigt, det var min ingång. Innanför fanns en trappa, och ovanför den delades publiken upp ännu en gång. Budgetbiljetter till vänster och budgetbudgetbiljetter rakt fram. Gissa vart jag fick gå? Jag trodde att jag skulle sitta på orgelläktaren, men inte då. Det var till vänster, jag anvisades till en läktare på långsidan av kyrkorummet. Där fanns flera rader bänkar. Jag slog mig ner på första lediga plats som råkade vara på femte raden. Detta var vad jag såg:

Observera att det var fotoförbud på konserten, men att den här bilden är tagen innan konserten började. Vad ser du? Inte mycket, nej just det. Några nackar, och en hel del av kyrkan, men ingenting av vad som pågick där nere. Det där som lyser är en takkrona. Det fanns flera takkronor i kyrkan, och allt som var intressant pågick flera meter nedanför dem. Du kan också skymta predikstolen. Om artisten skulle befinna sig i den var det väl inget större problem. Fast det skulle hon naturligtvis inte. Hon skulle stå framför koret, där det lyser blått. Eftersom det inte hade börjat ännu så kunde jag tränga mig fram, sträcka fram min kamera och ta en bild:

Fotoförbud, jag vet, men återigen: Konserten hade inte börjat ännu. Men, säger du kanske: Om jag kunde komma fram och ta bilden, så kunde jag väl stå kvar där och titta? Nja, för det första hade jag faktiskt betalt för sittplats och inte ståplats, och framförallt reste sig alla på läktaren upp när showen började, för att försöka se något. Min lilla glugg försvann snabbt. Stämningen var redan ganska irriterad där uppe. Jag var knappast ensam som köpt biljett för att se Nina Hagen, för det var ju hon det var, men sedan upptäckt att jag endast skulle få höra henne. "Skymd sikt" var i själva verket "Ingen sikt" som jag sa till en man i personalen. Jag påpekade även att det hade hjälpt en hel del med en storbildsskärm eller dylikt. Uppe hos oss på läktaren fanns nämligen en stor vit vägg som inte nåddes av någon av strålkastarna där nere, utan var alldeles mörk. Som gammal videolärare och TV-produktionsstuderande vet jag att det hade räckt med en projektor, en sladd och en enkel videokamera för att ge folket på läktaren i alla fall en skymt av den som de betalt för att komma dit och se. Att se en projicerad bild är naturligtvis inte samma sak som att se en verklig person, men det är inte mycket man ser av artisterna på stora arenakonserter heller. Det är därför de har storbildsskärmar där. Jag har aldrig hört någon klaga på det. Kanske framförallt för att man vet om det i förväg. Mannen från personalen misstolkade min förtvivlade ironi och trodde att jag var på skämthumör, och försökte vara rolig han också. Det gjorde mig definitivt inte mindre irriterad. Jag frågade honom, då han enligt text på ryggen representerade personalen, varför de sålt biljetter utan någon som helst sikt, och han skyllde på "de där nere", vilket var ovanligt att höra från en anställd i en kyrka...

Konserten rullade på. Den lät bra, det kan man inte klaga på. Mellansnacket var roligt också, det förstod jag på de som satt där nere. De skrattade och applåderade. Själv hörde jag mycket lite av det. Akustiken uppe på läktaren var inte lysande, och det mesta av talet flöt ihop och blev "suddigt". Det händer lätt i större lokaler. Sikten var om möjligt sämre än förut. De längst fram på läktaren såg bra. De på andra raden ställde sig upp, och såg en hel del. De på tredje raden ställde sig upp ovanpå sina bänkar, och såg också. Fjärde, femte och övriga såg ingenting. Det fanns gångar mellan bänkarna, fram till kanten, för att man skulle kunna gå in och ut. Dessa gångar var naturligtvis fulla med folk. Jag tog plats i en sådan, med förhoppning om att några skulle tröttna framför mig. Längst fram i min gång fanns för övrigt en pelare, men det gick att titta runt den, om man stod där framme. Min misstanke var korrekt, några tröttnade efter en stund och lämnade gången. Om de gick och satte sig längre bak, eller helt enkelt tröttnade på alltihop och gick hem - jag har sett blogginlägg som tyder på den saken, det vet jag inte. Hursomhelst fick jag så småningom en skymt. Närmare bestämt denna:

Endast i bevissyfte

Händerna och gitarren där nere och de karaktäristiska tofsarna där uppe tillhör Nina Hagen. Däremellan befinner sig en ljusrigg. Det var väl därför platsen jag stod på hade blivit ledig. Vadå fotoförbud? Jag såg ju inget? Hur kan det vara förbjudet att fotografera ingenting? Jag var ju dessutom tvungen att ta den här bilden, för att visa att jag inte ljuger. Där stod jag sedan en bra stund. Jag är inte den som ger mig, och innan konserten var slut hade nästan alla i min gång gett upp. Samtidigt hade jag långsamt tagit mig fram till pelaren, och kunde där se i alla fall halva scenen, inklusive madam Hagen. Nej, jag tog ingen bild. Det var ju fotoförbud. Musiken var det inget fel på. Tyvärr inte så mycket från den gamla rockrepertoaren. Mest lugnare låtar. De flesta med mer eller mindre kyrklig prägel. Gospel, "läsarsånger" och lite popdängor. Tolkade av en mycket originell och spännande artist. Kvällens bästa låt var en vacker ballad som kändes svagt bekant. Väl hemma insåg jag att det var en gammal ABBA-låt. Den finns på Youtube, men den versionen som spelades i kyrkan var mera avskalad och unplugged. Utan trummor, men med samma vackra pianospel...

I vilket fall tycker jag att det är dålig stil av arrangören att sälja biljetter till platser helt utan sikt. Max tre rader uppe på läktaren hade möjlighet att se något, och då fick de på rad tre stå upp ovanpå bänkarna. Att fylla på med fler, var lurendrejeri. Sedan får de skriva "Skymd sikt" hur mycket de vill. Rad två och tre hade "skymd sikt". Resten hade "ingen sikt". Det borde ha framgått att man måste vara på plats i väldigt god tid för att slåss om platser som överhuvudtaget hade någon sikt. Eller stå i kö mer än halva konserten för att få en plats där man i alla fall fick en skymt. Jag var på plats i god tid, men kom ändå för långt bak. Om man köper ståplatsbiljett är man beredd att slåss lite för en bra plats, men det framgick inte här. Och även längst bak på ståplats så brukar man i alla fall kunna se artisten. En sittplats har sikt. Även när man sitter ner. En sittplats utan sikt är ingen sittplats, eller någon annan sorts plats heller för den delen. En videoprojektor hade inte varit fel.

Hur billiga biljetterna var är inte intressant. Det handlar om vad man utlovar för de pengarna, vilka förväntningar man skapar, och vad kunden sedan i själva verket får. I mitt fall var jag ju inte ens medveten om att det var en budgetbudget-biljett jag köpt. Jag köpte den enda typ av biljett som nämndes på hemsidan, och tog för givet att det därför var en normalbiljett. Om än med lite "skymd sikt".

Avslutningsvis. Man ska spara det bästa till sist, det brukar jag alltid säga. Det som gör historien mest fantastisk av allt. Vet du vad Svenska Kyrkans del av bokmässan, som var värd för Nina Hagens Göteborgsbesök kallas? Jo. Lyssna noga nu:

"Se människan"

Otroligt men sant...

De 7 dödssynderna!

2011-10-12T22:07:00.000+02:00

Jag fick leta igenom hela bokmässan för att hitta den, men till slut lyckades jag! Där stod den, i en hylla: De 7 dödssynderna - Noveller. Från LL-förlaget, vilket betyder att den är lättläst. Den kom ut i våras, men jag har av någon anledning inte skrivit om den förrän nu. Jag har en förmåga att skjuta upp saker. Längre och längre. Det är inte bra. Visst, man kan inte hinna med allt. Men varför blir det alltid de roliga sakerna man skjuter upp, och de tråkiga som blir gjorda?

Hursomhelst, LL-förlaget utlyste en novelltävling med temat sju dödssynder. 351 bidrag kom in, fem valdes ut, däribland mitt, och kompletterades med två specialskrivna för boken. De 7 dödssynderna finns att köpa via förlagets hemsida, de flesta nätbokhandlare, eller varför inte ta en tur till närmaste biblioteks lättlästa hörna?

Och bara för att en bok är lättläst, så betyder det inte att det är en barnbok. Det finns många vuxna som av olika anledningar kan ha problem med att ta till sig en skriven text. Beroende på någon sorts handikapp eller kanske för att man kommer från ett annat land.

Min novell Ska vi spela schack? är skriven för dem, lättläst, men är också precis lika intressant och underhållande för en "normalläsande" person...

Flygbild över Mount Raggmunk...

2011-10-12T21:29:00.000+02:00

...eller vad jag ska kalla det. Vad gör jag för fel? "Stek som pannkakor" stod det i kokboken. Vilket innebär? Jag lyckas aldrig med varken omeletter eller pannkakor. Jo, ugnspannkaka kan jag göra. Kan man göra ugnsraggmunk?

Det efterlängtade besöket...

2011-10-11T13:02:00.000+02:00

Anticimex på besök (Foto Anders N)

...var idag. Jag hade sett fram emot det länge. Jag städade hela kvällen igår och en bit ut på natten. Trots detta gick jag upp tidigt. Ganska precis klockan nio anlände först två, sedan också den tredje bilen...

Jag fick en lapp med posten i förra veckan. Där stod det att "Enligt avtal mellan mitt bostadsbolag och Anticimex skall sanering av kackerlacka utföras i lägenheterna och övriga utrymmen, samt ett uppföljande återbesök." Du kanske minns att jag i våras fick oväntat besök av samma bolag. Samt att jag medan jag var bortrest fick ett par lappar i posten om det samma. Denna gång fungerade förhandsinformationen bättre, och jag kunde se till att vara hemma idag. Visst kan man lämna in nyckeln till bostadsbolaget också, men jag tycker inte om att ha okända människor i min lägenhet när jag inte är där. Det enda problemet idag var att

"Sanering utförs 11/10 2011 med start ca kl. 08.00-16.00"

Med start 8-16? När slutar de då? Inte helt lysande. Om de i alla fall kunde ha preciserat sig till förmiddag eller eftermiddag. Nu kanske man skulle bli tvungen att sitta hemma hela dagen. Inte för att jag inte har saker att göra här hemma, men jag behöver ut och uträtta några akuta ärenden också (mer om dem i senare inlägg). Nå, jag städade igår kväll och natt, men såg ändå till att vara uppe och redo klockan 08.00. Klockan nio hörde jag genom mitt öppna fönster att några bilar körde in på gården. Sedan var det tyst. Sist de var här, var det ett rysligt springande ute i korridoren. Jag förmodar att de började i en annan del av huset den här gången. Strax före tio ringde det på dörren. Jag pausade Leif GW:s sommarprogram på datorn och gick och öppnade. Där stod inte helt oväntat en kille från Anticimex. Han hälsade vänligt och presenterade sig. Jag släppte in honom. Jag pekade ut var fällorna som hans kollegor lagt ut, fanns. En bakom toalettstolen, en bakom mikron, en under vasken och en bakom spisen. Jag har inte rört någon av dem. Sedan ville han, liksom sin kollega i våras, inspektera "skafferiet" också, och det fick han. Även om jag påpekade för honom att det inte är något skafferi. Då kommer den stora frågan: Har jag några kackerlackor? Ja och nej. Jag har haft. I badrummet fanns bara flugor i fällan. I köket fanns en i var av två av de tre fällorna. Två stycken stendöda och väl torkade, liksom lite frasiga och knapriga. Det tolkade Anticimexkillen som att de två hade gått vilse från boet i en annan lägenhet. Han sa att de brukade krypa via avloppsrören. Men två döda turister motiverar ingen mordutredning eller sanering*, och han tackade för sig och gick. Om jag skulle hitta några fler, och levande, får jag naturligtvis meddela bostadsbolaget. Besöket tog bara några minuter, och den utlovade saneringen uteblev. Vilket väl är bra, egentligen. Informationen fungerade och personalen var artig, vänlig och service-minded. Inget att klaga på alls. (Du ser, jag klagar inte på allt). Jag har hunnit skriva det här inlägget, sedan ska jag äta lunch, och därefter in till stan och uträtta mina ärenden. Sedan hem för att jobba vidare med ärendena.

Det enda jag börjat fundera på är. Om nu Anticimex sanerar lägenheten där kackerlackorna bor... Vart tar kackerlackorna vägen då? Om de nu kryper via avloppsrören?

(*"Döda danskar räknas inte", som ett kul satirprogram från SVT Malmö hette i min tidiga ungdom. Med den för tidigt bortgångne Stellan Sundahl och den högst levande men alltför sällan sedde Olof Lundström Orloff**.)

** Olof Lundström Orloff. Född 1938. Svensk skådespelare och glaskonstnär. Har, i mitt tycke, Sveriges bästa komiska timing. Går inte att förklara, måste ses. Kanske mest känd från Nils Poppes föreställningar på Fredriksdalsteatern. Ursprungligen verksam under namnet Olof Lundström, sedan 1982 med artistnamnet Orloff. Imdb hade länge två olika biografier om skådespelarna Olof Lundström, och Olof Lundström Orloff. Omkring 2000 gjorde jag flera försök att få dem att förstå att det var samma person. De trodde mig inte. å andra sidan har de inte velat lägga till Svart Kaffe, tack heller i sin databas. Nu ser jag att de har tagit sitt förnuft till fånga angående herr Orloff. Kanske läge att kontakta dem igen angående kaffet också. Nej, vänta. Nu ser jag. De HAR tagit med Svart Kaffe, tack. Och följaktligen mig också. Fantastiskt! (Fyra gånger)

...men det blev bara paj av alltihop.

2011-10-10T09:07:00.000+02:00

Ja, jag vet vad du tänker. "Har han nu rensat avloppet igen". Men nej, inte avloppet den här gången. Däremot kylskåpet. Jag gjorde ett pajskal, och sedan fyllde jag på med vad jag hittade i kylskåpet och som höll på att bli gammalt: Keso, en liten bit vällagrad herrgårdsost, en sladd färdigriven parmesanost och några skivor rökt skinka. Sedan fyllde jag ut med lite spenat (som inte var så gammal, utan kom från frysen). Äggstanning på fyra små ägg, sista mjölken i paketet, en liten skvätt överbliven grädde, grovmald svartpeppar, samt en liten slurk ekologisk A-fil med hallon som hade kort datum redan när jag köpte den. 40 minuter i ugnen, och det blev bättre än förväntat!

(Denna paj gjorde jag i helgen, och just nu visar Gomorron Sverige-kocken Paul Svensson "Inspirerande pajer". Jag var först!)

Modeblogg! Jag har köpt en handväska!

2011-10-08T15:37:00.000+02:00

Jag har köpt en handväska. Helt omedvetet. Jag trodde det var en tygkasse. Läckert svart, med en stor röd djävul på, och precis lagom stor för att få med sig en packe böcker hem på tåget. Jag hittade den på Myrorna, tillsammans med böckerna. Det var först när jag kommit ut ur affären och fingranskade prislappen som jag såg att det stod "Handväska". Nå, det gjorde väl detsamma, tänkte jag. Ingen skillnad. Tygkasse eller handväska. Trodde jag... När jag sedan burit den hela vägen till stationen, och hem från stationen... Nej, inte burit. SLÄPAT den hela vägen till och hem från stationen, så visste jag skillnaden. Tygkassar har handtag. Handväskor har axelremmar. De är betydligt längre, och kassen, förlåt väskan, släpade i marken hela vägen till Göteborg...

(Detta är som du ser ett modeinlägg. Jag vet att modebloggarna är de som har flest besökare, och jag vill ha fler läsare. Därför försöker jag smyga in ett och annat modeinlägg med jämna mellanrum. Leta gärna bakåt i bloggen så hittar du fler...)

Snabb/Budget-Carbonara

2011-10-06T16:47:00.000+02:00

Häromveckan hittade jag en intressant sak i en livsmedelsaffär. Carbonara på burk, eller rättare sagt i pappförpackning. Färdiglagad sås med andra ord. Jag tänkte att det väl inte kunde vara möjligt. Något så läckert kan väl inte fungera som färdigmat? Sommarens många besök på favoritrestaurangen i Malmö var i gott minne, och fick magen att kurra allt mer medan jag gick genom affären. Till slut kom jag fram till att jag måste prova. Tänk om det var så enkelt. Det kanske var därför jag aldrig får den lika god själv. De kanske använder just den här sortens sås på restaurangen. Jag vände i kassan, sprang tillbaka och hämtade paketet. Väl hemma satte jag en pastakastrull på spisen, enligt anvisningarna på paketet, och tog fram en kastrull till för att värma såsen. Jag öppnade paketet, och tömde det ner i kastrullen:

Minns första association var Fårhjärna. En grå och lite kletig substans. Men fårhjärna lär ju vara en delikatess, även om jag aldrig provat det själv. Carbonara fann jag dock inga direkta likheter med. Efter värmning och blandning med pasta såg det lite bättre ut:

Hur smakade det då? Ungefär som något som jag åt i en skolbespisning i slutet av 90-talet. Jag tror de kallade det Pasta med skinksås. De hade med andra ord inte samma storhetsvansinne som tillverkaren av den här såsen. Men den var väl helt ok. För att vara en färdigköpt pastasås, alltså. Men, tänkte jag: Det här borde jag kunna göra bättre...

Nästa gång det brådskade med maten gjorde jag min egen snabb-Carbonara. Knäckte ett ägg i en redningsbägare. Tillsatte en skvätt halvgammal grädde och en stor kladd skinkost. Och så lite grovmalen svartpeppar. På med locket och skaka, skaka, skaka. Hällde över nykokt pasta och rörde om. Och:

Den gick rysligt snabbt, och såg i alla fall inte värre ut än köpevarianten. Och smaken var faktiskt betydligt närmare originalet...

Grattis Tomas Tranströmer!

2011-10-06T14:03:00.000+02:00

Den svenske poeten Tomas Tranströmer har tilldelats årets Nobelpris i Litteratur. Jag såg det på TV nyss. Nu förstår jag varför folk blir så uppspelta när Sverige vinner vid olika sportevenemang. Jag känner inte karln, och har inte läst någon av hans diktsamlingar (ännu), men det är ändå en viss lyckokänsla. Bara för att vi är födda i samma land... Jag hoppas på bilder i TV ikväll av litteraturvetare och bokhandlare som badar i fontäner på Sveriges alla torg. Stort grattis till Tomas Tranströmer!

Det kan vara värt i sammanhanget att nämna att jag så sent som i Måndags nämnde Tomas Tranströmer i ett inlägg här på bloggen. Dock i ett helt annat sammanhang. Det känns också värt att nämna att jag faktiskt äger en samling med några av Tranströmers dikter. Har haft den i ett par år, och det kan väl vara läge att läsa den nu. Jag letade efter den nyss, och fann den så småningom ovanpå TV:n. Under en tom skolåda och en ensam TV-bilaga från mitten av april. Jag bläddrade lite i bilagan, och vad hittade jag då? Jo, det tidigare omnämnda avsnittet av SVT:s litteraturprogram Babel, om Tomas Tranströmer i samband med dennes 80-årsdag. Det verkar nästan förutbestämt...

Läs mer i:
Exp GP DN

Jag behöver ingen hjälp!

2011-10-06T13:48:00.000+02:00

Inte just nu i alla fall. Men Photoshop verkar tro det. Varje gång jag klickar på "Förhandsgranska" så öppnas en hjälpruta i Firefox. Hur ska jag tolka det?