Öjebyn

Öjebyn. 4000 invånare. Mest känt för sin imponerande kyrka med

tillhörande kyrkstad. De är så imponerande att de förtjänar ett

eget inlägg. Först en tur i resten av byn...

Det första jag såg när jag kom med bussen var det här.

Olle Svensson AB. Ett av sveriges största grossistföretag

inom bär. Huvudkontor hemma i Olofström av alla ställen.
"Bär-Olle" var ju en profil hemmavid på sin tid.
Numera är det väl hans barn som driver företaget.

Om inte namnet är bekant så kanske

du känner dom under namnet "Finnerödja". Ett varumärke som

egentligen är en by i Tiveden, skogarna nordväst om Vättern och

öster om Vänern.

Det kan också nämnas att när mina föräldrar kom till Olofström

och skaffade telefon, övertog de Bär-Olles gamla nummer.

En sen kväll ringde en onykter och pratsam norrlänning och
ville snacka med Olle. Kanske samtalet kom från Öjebyn?

Hur som helst, när jag såg skylten

kände jag mig genast som hemma...

Efter kyrka och kyrkstad är Öjebyns största sevärdhet

förmodligen denna byggnad. Paltzerian. Även den kommer

att få ett eget inlägg inom kort. Som du förmodligen har förstått
befinner vi oss mitt i Paltriket. Öjebyn ligger strax norr om
Paltens huvudstad: Piteå.

Faktum är att Öjebyn ÄR Piteå. Det ursprungliga.
Det var först 1666, efter en större brand,
som man flyttade stadens centrum till dess nuvarande läge.
Ungefär 6 km sydost om Öjebyns centrum.

Sedan 1995 är samhällena återförenade. Då växte Öjebyn

ihop med Piteå och kan numera betraktas som en nordlig

förort till staden...

Därför heter vägkrogen Pitstop. Pit. Inget annat...

Den natursköna Pite älv flyter precis förbi Öjebyn.

Järnväg finns, dock utan persontrafik. Järnvägsstationen

har blivit ett Värmepumpcenter.

 Solanderskolan. Daniel Solander är ortens store son, och
mer känd och framstående än du tror. Mer om honom senare.

 Torget, Öjebyn

Öjebyns bibliotek. Tidigare skola, tingshus och kommunhus.

Observera den blygsamma snöfläcken. Jag närmade mig våren...

 

Fd biograf. Senare café. Tyvärr numera stängt. Tyvärr.
Det ser väldigt mysigt ut.
Se bilder på Caféets blogg, som fortfarande finns kvar...

Stor imponerande industribyggnad. Har säkert tidigare inrymt
något större företag. Numera många små.
Däribland ett Paltbageri...

Busshållplatsexistentialism (på väg till Öjebyn)

ÖJEBYN hade jag aldrig hört talas om före min norrländska resa. Det har säkert inte du heller. Var inte orolig. Det är helt normalt. Och inom några dagar kommer du att veta det mesta man behöver veta. Men först några ord om hur man tar sig dit. Du går in på Länstrafiken Norrbottens hemsida. I rutan för destination fyller du i "Öjebyn".

Du kommer att rekommenderas att resa till "Öjebyn, Gamla E4". Och det är väl inte fel. Gamla E4:an är vägen som går rakt genom Öjebyn. Numera väg 354. "Gamla E4" förefaller vara den enda hållplats för regionaltrafik som finns där. Och kollar du på Google Maps verkar det stämma. "Öjebyn, Gamla E4" är en hållplats som ligger mitt i byn. Vid en rondell. Lagom långt till allt i Öjebyn. Så du nickar och sätter dig på bussen...

Du blir lite förvånad när busschauffören frågar vilken av hållplatserna i Öjebyn du vill gå av vid. "Vilken? Finns det flera?" Ja, säger han. Två styck. "OK" och "PREEM". Eftersom du vet var du ska bo, så vet han var du bör gå av. "PREEM", säger han. Och där släpper han av dig.

Det visar sig att hållplatsen "Gamla E4" inte existerar. Öjebyns två regionalbusshållplatser "PREEM" och "OK" ligger båda vid gamla E4:an, eftersom det är den stora vägen genom byn. Men om du sitter och väntar på att hållplatsen "Gamla E4" ska komma, kommer du att vara i nästa samhälle innan du inser att den inte existerar. Om du inte har tur och åker med en så snäll chaufför som jag gjorde.

Som om inte detta var märkligt nog. Hållplats "OK" ligger inte oväntat i närheten av OK-macken. Men hållplats "PREEM" ligger inte vid något PREEM. Närmaste PREEM ligger i nästa samhälle. 2,3 km fågelvägen, eller 2,8 km om du kör via gamla E4:an, vilket du förmodligen gör. Det finns något som liknar en bensinmack bredvid hållplatsen, men den heter inte PREEM. Den kanske har gjort det tidigare. Numera heter macken Lösviktshuset. Och säljer godis. Inte bensin. Går du in på deras hemsida idag så "Tackar de för alla goda år tillsammans." De har lagt ner. Konkurs inledd 2015-05-13 står det på en sida för företagsinformation. Det var nästan precis en vecka efter mitt besök. Märkligt...

Sammanfattningsvis: Om du ska åka till Öjebyn, ska du inte kliva av vid den hållplats som Norrbottens Länstrafik och Google Maps rekommenderar. Den finns nämligen inte. Du kan däremot istället kliva av vid antingen en hållplats som heter som en bensinmack som finns, eller en hållplats som heter som en bensinmack som inte finns...

Vad är det där uppe? Är det en fågel? Är det ett plan?

...nej. Det är bara jag som är på väg till första resmålet på den
tredje delen av min norrländska resa.


Jag satt på dagens andra buss. Där jag till min förtjusning noterade att man i Norrland kan betala med kontanter på bussen. Vilken fantastisk idé...


Busschauffören såg lyckligtvis inte att min blick var fäst på hans biljettkassa. Då kunde han ha fått fel tankar om mig. När jag hade lastat in alla mina stora väskor i bagageutrymmet, klivit ombord och visat upp mitt kort, upplyste han mig om att jag måste säga till honom när jag skulle kliva av. Så att han inte råkade köra innan jag hunnit plocka ut alla väskorna. Det lät rimligt, tycker jag. Han var mycket korrekt. Men han, liksom flera nordliga busschaufförer före honom, blev snart nyfiken på vad denne märklige orakade sörlänning, med ett sådant där busskort man bara har hört talas om men aldrig sett i verkligheten, gjorde här uppe i hans trakter...

Jag vet att man egentligen inte får prata med chauffören under färd, men det var han som frågade. Så jag berättade. Om vad jag gjorde, och vart jag skulle denna gång. Det slutade med att han lovade, utan att jag hade bett honom om det, att hjälpa mig av med väskorna. Och visa mig vägen. Det första hann han inte. För när jag klev av så klev andra passagerare på. Och de ville naturligtvis köpa biljett. Men när han hade sålt biljetterna, och jag hade fått ut mina väskor, kom han ut ur bussen och visade mig hur jag skulle gå från hållplatsen till den plats som skulle bli mitt hem de närmaste nätterna. Jo, det är sant...

De norrländska busschaufförerna är fantastiska. De kör dit passagerarna ska, inte bara dit bussen ska. Och kliver ut för att visa vägen. Fantastisk service. Jag har aldrig varit med om något liknande...

Frank's Frankenstein på Lördag och Youtube!

Hårdrocksparty på Folkets Hus i Olofström på Lördag. "Monsters of Helloween". Om du är i närheten så får du inte missa denna chans att se och höra Frank's Frankenstein med flera. Om du, som jag, befinner dig i andra änden av Sverige får du hålla till godo med nedanstående synnerligen välfilmade Youtube-klipp från i julas:



Och efter detta osponsrade reklaminlägg lämnar jag nutiden här på bloggen och återvänder till dåtiden, det vill säga vårens norrländska resa. Stay tuned!

Veckans sökord...

Som du vet brukar jag med jämna mellanrum kolla vad det är för sökord som får folk att hitta till denna blogg. Den senaste veckan verkar det ha varit:

Bussen kom 10 minuter försenad

Ja, nog finns det gott om bussar på den här bloggen. Dock inte så många försenade. Desto fler försenade tåg däremot...

Vårdgårda tåg station

Jag förmodar att man menade Vårgårda. Ett trevligt litet samhälle som jag hade för avsikt att besöka häromveckan. Men det kom annat emellan. Penicillin bland annat. Mer om det någon gång i framtiden...

samt

Skräcktåg

Ja, rysliga tåg finns här gott om på bloggen. De flesta ser rätt snälla ut men är rysliga att åka. Försenade och allmänt förfärliga. Men sedan finns det de som ser riktigt skräckiga ut, men egentligen är snälla. Som det här, om du kommer ihåg det:

Spöktåg? / Ghost Train?

(Foto Anders N)

Efterrätt: GRÖD! (på skånska)

Efter den tunga maträtten i förrförra inlägget och det ännu tyngre samhällsinlägget i det förra behövs nu lite lättsmält efterrätt. Av en händelse hittade jag ovanstående hos min lokala frukthandlare. "Röda druvor" stod det. Det var banne mig de största druvor jag har sett...


Några timmar senare låg de i en kastrull på min spis. Här skulle kokas GRÖD. Observera att detta är GRÖD med D. Det är inte det samma som svenskans Gröt. Som havregrynsgröt. Det är något helt annat. Denna skånska GRÖD är vad svensken skulle kalla KRÄM. Jag blev mycket förvånad när jag bildgooglade Rögröd nyss och inte fick en enda vettig träff. RöDgröd fungerade däremot. Men så heter det ju faktiskt inte. Dessutom påstods det vara det DANSKA namnet på Saftkräm. Måhända...

Här handlar det dock inte om Skånsk Rögröd utan om Skånsk Orangegröd. Brandgul tror jag förstås snarare mina skånska förfäder skulle säga. Nej. De skulle vid närmare eftertanke strunta fullständigt i färgen och bara kalla det vid dess rätta namn. PLOMMONAGRÖD. För förvisso var det plommon jag hittade hos frukthandlaren och inget annat...

 En fröjd för båda smaklökar och ögon. Bånn Appetittut!

Det är åt helvete...

Jag slog på TV:n igår morse. Där satt en gammal mobbare och sa något typ:

"På min tid behövde man vara modig för att mobba. Man var tvungen att gå fram till personen..."

Visst. Det är förmodligen lättare att mobba folk över nätet än öga mot öga. Själva påståendet att mobbande skulle ha något med mod att göra gjorde mig däremot så förbannad att jag bytte kanal direkt. Några minuter senare blev jag i den nya kanalen upplyst om att ett utmärkt sätt att slippa "Höstdeppigheten" var att lyssna på Bo-Kaspers...

Två exempel på hur enkelt det är att förringa tusentals barn och vuxnas dagliga helvete. Säkert inte avsiktligt i något av fallen. Men det hjälper inte.

Det enda positiva med detta var att jag blev förbannad och då vaknade bloggmuskeln igen. Den la nästan av före helgen. Vad är det som händer? Vad är det för människor som finns som tror att man kan elda upp hus bara för att man inte gillar de som ska flytta in där? Personer som man för övrigt aldrig har träffat, och följaktligen inte vet ett dugg om. Och sedan Trollhättan. Jag kände igen huset direkt. Jag var där inne sist jag var i Trollhättan. På biblioteket i skolan. Tidigt i våras. Där det i förra veckan gick in en dåre som trodde att han gjorde världen en tjänst genom att döda oskyldiga människor.

När ska mänskligheten fatta? På riktigt. Det finns sju miljarder människor som inte är jag. Och det enda de har gemensamt är just detta. De är inte jag. Betyder det att det är fel på dem? Nej. Ger det mig rätt att skada dom? Nej. Naturligtvis inte. Oavsett vilken religion, politisk åskådning eller idrottsförening jag tillhör...

Ur Herrarnas Bildkokbok: Första försöket!

Då jag fyllde tredjedelssekel nyligen fick jag en kokbok av en god vän. Herrarnas Bildkokbok. Jag lovade då att här på bloggen dela med mig av några av de matexperiment denna bok ledde fram till. Här kommer det första:

Recept Nr 12. Saltstekt Rostbiff.

"Så här vill Lars Lendrop ha rostbiffen!" lyder en av bokens bildtexter. Lars Lendrop (1918-2005) var en välkänd skånsk krögare på sin tid och är medförfattare till boken. Ovanför bildtexten finns en bild av en prydlig man i kostym och bakåtstruket hår. Han ser glad ut. Han befinner sig i ett bildskönt kök. Om än ganska mörkt. Omgiven av vitlök hängande från taket, välformade kryddburkar och grönsaker på rödvitrutiga servetter på bordet. Att hitta rostbiffen på bilden tog mig ungefär 45 minuter. Det bör vara den som skymtar strax till vänster om den vänstra rutiga servetten. Den upptar ungefär 1% av den totala bildytan som bör vara ungefär 2/3 A4. Rostbiffen är ungefär 4 cm lång. Hur herr Lendrop ville ha sin rostbiff är därför helt omöjligt att utläsa av bilden. Jag får helt enkelt lita till texten i receptet.

Jag kommer endast att citera delar av receptet. En kort sammanfattning. Vill inte inkräkta på någon upphovsrätt. De faktiska volymerna av ingredienserna utelämnas. Kokboken finns att köpa begagnad för den som själv vill laga.

"Köttet måste vara av högsta kvalitet och välhängt."



Som av en händelse kom jag över ett paket rostbiff med kort datum på Willys

"Blanda samman salt, mjöl och äggvita till en massa."


Inga problem. Bara att röra. Och jag fick en äggula över till en framtida Carbonara...

"Gnid in köttet med helst nymald vitpeppar. Bryn rostbiffen..."



"Täck den med saltmassan."



"Baka i ugn...Servera med Savoy potatissallad..."



Savoy Potatissallad. Även den finns det recept på i boken. Och jodå. Den ska faktiskt se ut så här. Kom ihåg att detta är ett recept från början av vad som brukar kallas den bruna matens tidsålder. 1968 för att vara exakt.

"Senap" var en av ingredienserna i detta recept. Det stod bara "Senap". Varken mer eller mindre. Ingen mängd. Ingen information om vilken sorts senap. 1968 kanske man bara hade en att välja på, men idag finns det femtielva olika. Ska det vara

*Vanlig Korvmojesenap?

*Dijonsenap?

*Senapssås?

*Omalda senapsfrön?

*Honungssenap?

*Äppelsenap?

*Whiskeysenap?

*Mango Chutneysenap?

*Eterisk senapsolja?

*Abessinsk kålsenap?

*Senapsgas?

*Mitt gamla senapspulver som stått i skafferiet sedan jag bodde i Gamleby (2004-2005)?

*Senapsbaserat smörjvax av uggletyp?

*Dendrodendritisk senap?

Men så tänkte jag en gång till. Lars Lendrop drev Falsterbohus, Skanörs Gästis, Stäket i Lund, Savoy och Kockska krogen i Malmö. Alla de klassiska restaurangerna i sydvästra Skåne. Det fanns naturligtvis bara ett val. Egentligen:



Tog ut rostbiffen ur ugnen. Greppade kniven.

"Skjut saltflaket bakåt varefter man skär."

Eh?

Arrangerade köttet snyggt på tallriken tillsammans med potatissalladen. Strödde över lite persilja. Stannade sedan upp och beundrade min skapelse. Min debut inom den seriösa matlagningen. Jo, jag var ganska nöjd faktiskt. Så långt. Sedan skulle det ju ätas också...

Du är förstås mycket nyfiken på resultatet. Här kommer det!

(Med tidstypiskt gulfilter på bilden. Naturligtvis...)

En styck något seg och likaledes överpepprad köttbit med en obeskrivlig kaka ovanpå. En kaka som jag naturligtvis var tvungen att smaka. Den smakade...salt... Inte så mycket mer. Kan kanske fungera som kombinerad ersättning för chips och marshmallows. Om man sockrar den lite också...Det kommer inte att bli mycket ätet av den, men det är ju bara bra för midjemåttet.

Potatissalladen däremot smakade utmärkt. Även om den är ganska långt från vad jag i vanliga fall skulle kalla sallad. Denna typ av potatissallad lär dock vara mycket vanlig i det tyska köket. Den kan det faktiskt mycket väl hända att jag lagar igen...

Farväl Haparanda!

Nu säger jag godnatt till Haparanda och Torneå. Nästa reseminne, dagen efter, kommer att utspela sig hela vägen borta i andra änden av Norrbotten. Men innan dess ska vi göra ett kort uppehåll i nutid, och jag ska bjuda dig och övriga läsare på lite mat...

Allt är relativt...

Kommer du ihåg när jag kom till Haparanda? Med bussen. Den som jag sedan glömde min mössa ombord på. Jag visste inte riktigt vart jag skulle. Föreslog bussterminalen. Busschauffören sa att dit skulle jag inte alls. För den låg så långt utanför centrum numera. Det vill säga sedan den slogs samman med Torneås, till Haparanda-Tornio Resecentrum. Bredvid IKEA och Victoriatorget. Precis vid gränsen.

Då återstår frågan. Var låg den gamla, mer centrala, bussterminalen? Hur mycket är "långt utanför centrum?" En dag insåg jag att den gamla bussterminalen var denna något slitna, och mycket tomma, byggnad bredvid Coop. Jag gick förbi den mer eller mindre varje dag. Så hur mycket längre har det blivit för Haparandaborna att åka sedan bussterminalen flyttades?

Svar: Tvärs över E4:an. Ungefär 430 meter. Fågelvägen. Kanske 500 till fots.

500 meter är ett kortare avstånd än jag har till min närmaste spårvagnshållplats här i Göteborg. Det låter inte mycket. Men då får man räkna med att Haparanda är en mycket liten stad. Tidigare var det en halv kilometer från torget till bussen. Nu är det en hel kilometer. Det handlar alltså om en fördubbling av avståndet. Samtidigt som bussterminalen som sagt i princip bara har flyttat från ena sidan motorvägen till den andra. Och det finns gångtunnel under vägen. Men...allt är relativt...

Hyresgästodlingen (Digital tolk med alkoholproblem...)

I en skogsdunge, inte långt från Nedertorneå kyrka, hittade jag denna minnessten.

Kristineberg begriper jag. 1915-1917 talar för första världskriget.

En googling på "Kristineberg Torneå" leder fram till en Wikipediaartikel:

KRISTINEBERG (TORNIO)
Kristineberg on Tornion kaupungissa Tornionjoen rannassa Alatorniossa sijaitseva asuntoalue. Se on saanut nimensä alueella sijainneen Ruotsin kruunun omistaman Kristinebergin kartanon mukaan. Kartano on perustettu 1765 ja sitä asuttivat ruotsalaiset virkamiehet ja maita viljelivät vuokraviljelijät.

Min finska är mycket begränsad. Här begriper jag i princip ingenting. Kristineberg...Torneå...Nedertorneå...Svensk...1765...Svensk...

Nej. Det här går inte. Tur att det finns Google Translate:

KRISTINE BERG (TORNEÅ)
Kristine Berg har Torneå i Torneälvens strand Nedertorneå ligger i bostadsområdet. Den är uppkallad efter den svenska kronan som ägs av Kristine Berg var belägen territorium herrgården modellen. Herrgården grundades 1765 och svenska tjänstemän, och de länder som koloniserade odlade hyresgästerna.
 
OK. Det där gjorde mig inte mycket klokare. Förutom att jag nu vet att Kristine Berg tydligen är en person. Men det långa ordet på minnesstenen då? "Jääkärietappitalo". Vad betyder det? Åter till Google Translate:

Jaeger milstolpe hus

Jäger? Inte konstigt att den översättningen är obegriplig. Vad lär vi oss av detta? Jo, att inte försöka översätta viktiga texter när man är onykter. Det blir inte bra. Inte ens om man heter Google Translate...

Eureka! De har löst det!

Trafikverket och regeringen har kommit på hur de ska förhindra tågkaos den kommande vintern. Då man...

"...inte tror att det finns någon som skulle vara beredd att betala för att vi skulle ha snöröjningskapacitet att hålla alla järnvägar, vägar och flygplatser rena från snö alla dagar. Och det är ändå några få gånger per år som de stora störningarna uppstår..."

...har man kommit på en annan, enklare och billigare lösning. Smått genial. Och jag kan ju inte förneka att de har rätt i att Sveriges skattebetalare nog inte är beredda att betala för snöröjning under sommarhalvåret. Å andra sidan bör en dylik väl inte vara alltför avancerad, personalkrävande och därför heller inte nämnvärt dyr. I princip gratis, som jag ser det. Men hursomhelst. Åter till lösningen av problemet:

Man kommer helt enkelt att ställa in vissa av tågen. Och ju färre tåg som går, desto färre försenade tåg blir det. Enkel matematik.

Varför då inte ställa in ALLA tåg i vinter? Då blir garanterat inget av dem försenat. Och eventuella tågkaos uteblir helt. Det är en mycket bättre idé än till exempel moderaternas förslag att förbjuda tiggeri. De människor som tigger kommer inte att försvinna för det. Flytta kanske, men inte försvinna. Och de blir definitivt inte mindre fattiga. Men ett tåg som inte finns KAN faktiskt inte bli försenat!

Litteraturhistorisk, populärmusikhistorisk och sporthistorisk kommentar till föregående inläggs rubrik...

Du noterade säkert citatet "Under över alla under..." i rubriken på föregående inlägg. En finurlig formulering som jag trodde att jag hade lånat av Owe Thörnqvist. I "På festplatsen", en socialrealistisk skildring av en vanlig svensk utekväll för sisådär sextio år sedan sjunger Owe om att:

Under, under över alla under,
se länsman springer som den värsta Gunder
å etter e' Petter å råstarka Larsson i Krok.

Finns även i en något nyare och ännu svängigare cover med Kalle Moraeus som jag tyvärr inte lyckas hitta på Youtube. För läsare födda efter 1950 kan det vara på sin plats att notera att Owe Thörnqvist (1929-) är en svensk artist och låtskrivare med glimten i ögat från 1950-talet och framåt. Han gjorde Sveriges första rocklåt (Rotmos Rock, 1956), har skrivit femtielva tungvrickande låtar som farfar och mormor fortfarande kan utantill allihop och efter en bitvis något svajig karriär firade han 85 år varav 60 på scen förra året.

"Gunder" i låttexten syftar på Gunder Hägg (1918-2004), den svenske superlöparen som slog hur många världsrekord som helst på hur många distanser som helst. Under knappt tre månader 1942 slog han tio världsrekord. Tyvärr hade han sin storhetstid under andra världskriget, så då blev det inte så många stora världstävlingar. Världen hade liksom annat för sig. Mest känd idag är han kanske för att han slutade karriären med avstängning. Inte för att han hade dopat sig eller något sådant. Inte alls. Men han hade fått betalt för att springa! Smaka på den du! Det var långt före idrottspersonernas miljonkontrakt med olika sponsorer... 1946 stängdes han av "för evigt" från tävlande. Vid detta tillfälle var han innehavare av världsrekorden på 1500, 2000, 3000 och 5000 meter, samt på 1, 2 och 3 engelska mil...

Det var alltså som denne Gunder länsman sprang när han jagades av Petter och Larsson i Krok. Men, det visade sig att jag hade misstagit mig. Citatet "Under över alla under" är äldre än jag trodde. Det tycks vara självaste gamle nobelpristagaren i litteratur (1916...äntligen?) Verner von Heidenstam (1859-1940) som ligger bakom det. Citat från Projekt Runeberg:

UNDRET

Under över alla under,
höga, outgrundligt stora!
Ulvens klyfta blev ej ditt hem,
ej det mörka havets djup.
Född blev du att vandra
i den gyllne människoleken.
Broder, syster, du, som än
går din färd på jordens stjärna,
kort är livets väg och kvällen snar,
blid och glatt förnöjsam ändå var!
Strid på stridens dag och lek på vilans!
Sök försynt din ro bland goda hjärtan,
yr i våren, vis i åldern,
och när vitt ditt huvud sjunker,
prisa undret, att du föddes
människogestaltad, gudalik
undret över alla under! 

I mitt inlägg om Gustaf Fröding, från min värmländska resa förra våren, jämförde jag Frödings och Heidenstams eftermäle med hjälp av exempel från den svenska popmusiken. Fröding vann. Då visste jag inte att även Heidenstam kunde poppas upp. Men det krävdes alltså en ordentlig makeover från Owe Thörnqvist först.

Under över alla under..torneå...

Jag förstår att du har funderat på det. Länge. Tanken fastnar som ett tuggummi och man blir inte fri från den. Om det nu finns ett ÖVERTorneå. Borde det då inte finnas ett UNDERTorneå. Eller är det det som är det vanliga Torneå? Och hur är det med MELLANTorneå? Var ligger det?

Din misstanke är naturligtvis helt korrekt. Det finns faktiskt ett Undertorneå. Eller Nedertorneå, som folk i trakten föredrar att kalla det. Mellantorneå finns inte, men om det fanns hade det i så fall varit det vanliga Torneå. Mini-Torneå, A-Torneå, JordgubbsTorneå och Verum HälsoTorneå existerar däremot överhuvudtaget inte alls...

Nedertorneå har en väldigt snygg kyrka, som du förmodligen redan har sett i bakgrunden på mina bilder i tidigare inlägg:



En stor pampig gustaviansk rokokokyrka, snarlik den samtida Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Kyrkan ligger idag lite malplacerad i ett villaområde strax söder om Torneå centrum. Torneå har ätit upp Nedertorneå.



Nedertorneå församling delades som alla andra Tornedalsförsamlingar när Ryssarna tog Finland 1809. Med skillnaden att här hamnade kyrkan på den finska sidan. Sverige byggde en egen Nedertorneå kyrka som stod fram till 1964 då den brann ner och ersattes av nuvarande Haparanda kyrka. Ja, just den där som ser ut som en plåtsilo:

Haparanda församling hette faktiskt Nedertorneå-Haparanda församling ända fram till 2010. Men idag finns det bara ett Nedertorneå. Det finska. Fast finnarna säger naturligtvis inte Nedertorneå, utan Alatornio. För de pratar ju finska...

Syskonförsamlingarna vilade på varsin sida älven i tvåhundra år. Från Alatornio kyrka till Sverige är det bara strax över 500 meter. Trots detta levde de två församlingarna helt olika liv. Det svenska Nedertorneå slapp ifrån två världskrig och ett inbördeskrig däremellan. Att finska Alatornio inte gjorde det framgår med plågsam tydlighet vid en promenad över kyrkogården...


En Krigskyrkogård. Bara 500 meter från Sverige, som sagt. För en fågel. Till fots var promenaden ungefär tio gånger så lång. Via broarna i Torneå centrum. Om man inte tar genvägen förstås. Fast det är inget jag rekommenderar...



Järnvägsbron mellan Sverige och Finland har sitt finska fäste strax söder om kyrkan. Persontrafiken mellan Haparanda och Torneå är nedlagd sedan länge. Ett och annat godståg kör över fortfarande. Inga tidtabeller för dessa finns vid brofästena. Trots detta såg och hörde jag både cyklande tonåringar och medelålders söndagsflanerande par spara tid och skynda över järnvägsbron. Inget jag rekommenderar, som sagt...

Ett par kulsprutefästen står kvar från krigets dagar. I varsin dunge, på varsin sida om det svenska brofästet. De skrämmer inte de som genar idag. Förr i tiden fanns de här för att stoppa tyska och ryska trupper om de skulle komma på tanken att ta tåget över för att invadera. Vilket faktiskt inte är lika dumt som det låter. När Hitler invaderade Danmark tog de tyska soldaterna färjan till Gedser...

Finland Loves Sweden

Finland Loves Sweden*
(Foto Anders N)

(*Utsikt över Torne älv från Finska sidan. Haparanda i bakgrunden...)

Välkommen in...

Välkommen in...
(Foto Anders N)

1 maj i Sverige(?)

1 maj-firarna på den svenska sidan var inte svåra att hitta.

Jag gick bara rakt genom gallerian och kom ut på Victoriatorget.

Talarstolen var uppställd under gränsbågen. Den som, som du

kanske minns, inte är en port mellan länderna, utan istället

står vinkelrätt mot gränsen. Och därigenom binder samman

Sverige och Finland.

Finland till vänster, Sverige till höger. Varmkorvstältet

stod alltså i Finland. Bänkarna huvudsakligen i Sverige.

Tal hölls på båda språken. Här ses den svenske riksdagsledamoten

Fredrik Lundh Sammeli.

Endast en studentmössa sågs i denna församling.

 Uppslutningen var "sådär" för att citera en lokaljournalist,

som skyllde på den "elaka vinden".

Uppenbarligen blåste det mer här än på den andra sidan gallerian.

 Varm dryck är i vilket fall aldrig fel.

En lokal partikör ledde kampsången. Internationalen...

 ...först på finska, naturligtvis.

 Därefter på svenska. Alla sjöng med, på båda språk.

Det tog en lång stund innan man upptäckte att talarstolen av misstag hade hamnat strax vid sidan om gränsen istället för mitt på, vilket var tanken. Resultatet av detta blev att även de svenska 1:a Majtalen denna dag, hölls i Finland...

Efter alla dessa inlägg om gränsen mellan de två länderna, en gräns som folk i trakten inte verkar ta på alltför stort allvar, kanske det framgår att en av mina största insikter från den norrländska resan var just att landsgränser bara är ett rent byråkratiskt påfund. Gränser mellan folk och folk är bara något som någon har hittat på. Finns det någon plats på denna jord där detta är tydligare än i Haparanda och Torneå?

Att det var precis samma plats vid samma gräns som figurerade i riksmedierna häromveckan är därför för mig helt obegripligt. Låtsasgränsen blev plötsligt väldigt verklig...