Jag tror jag vet nu varför vissa kommentarer kommer två gånger. Det hände nämligen mig också nyss när jag svarade på en av dina kommentarer på ett av mina tidigare inlägg...
Kan tycka att det fanns något poetiskt i dubbelpostningen. I sökandet efter orden fann jag att sökandet i själva verket var svaret, skulle kunna hålla på i en evighet, om jag bara visste hur jag bar mig åt.
Det kan mycket väl vara så att du har det verkliga svaret, inte bara på detta, utan även på många av livets andra många frågor och problem, just där...
Själv har jag i alla fall länge vetat att det ofta är i kommentarsfältet som blogginläggen upphöjs från vardag till konst och poesi. Åtminstone på den här bloggen...
Försöker finna ord....
ReplyDeleteFörsöker finna ord....
ReplyDeleteJag tror jag vet nu varför vissa kommentarer kommer två gånger. Det hände nämligen mig också nyss när jag svarade på en av dina kommentarer på ett av mina tidigare inlägg...
ReplyDeleteFast när jag försöker göra om det, för att bevisa min tes, så lyckas jag inte. Det blir ändå bara en kommentar...
ReplyDelete...istället för två.
ReplyDeleteOch svaret på den obevisade tesen är?
ReplyDeleteKan tycka att det fanns något poetiskt i dubbelpostningen. I sökandet efter orden fann jag att sökandet i själva verket var svaret, skulle kunna hålla på i en evighet, om jag bara visste hur jag bar mig åt.
ReplyDeleteDet kan mycket väl vara så att du har det verkliga svaret, inte bara på detta, utan även på många av livets andra många frågor och problem, just där...
ReplyDeleteSjälv har jag i alla fall länge vetat att det ofta är i kommentarsfältet som blogginläggen upphöjs från vardag till konst och poesi. Åtminstone på den här bloggen...
ReplyDelete